Den egna kraften var ringa, men nåden som strömmade från Jesus var desto rikligare. Man hade hållit fast vid Guds ord och inte förnekat Jesu namn. I går lyssnade jag på ett skolningstillfälle till en domare vid Jorddomstolen i Vanda. Det var en storväxt och kanske litet barsk, men ändå en godmodig man. Han kunde sin lag. Han visste vad som stod skrivet. Han visste vad lagtextens innebörd var. Han stod orubbligt bakom varje bokstav.
Naturligtvis handlade det om helt jordiska saker och lagar. Senare på kvällen började jag ändå fundera litet på hans budskap. Det var bekant från Bibeln. Bibeln använder ofta ett juridiskt språk. T.ex. gamla råpålar flyttar man inte. De döda döms efter sina gärningar, Herren benådar de sina o.s.v.
Beviljat servitut, eller beviljad vägrätt står fast. Gud är oförändelig. Hans ord står fast. Även Guds lag står fast till evinnerlig tid. Herren Jesus som själv också var Gud bekräftade och stadfäste allt medan han vandrade på jorden. Inte en prick av lagen skall förgå. Ingen människa förmår leva efter Guds vilja. Men Guds ord vittnar om en vägrätt, om en väg att bli duglig inför Gud genom Herren Jesus.
Det är löften som vi kan lita på. Guds ord står fast i tid och evighet. När Gud lovat att öppna en väg till frid med Gud, en väg till himlen, så öppnade han också den. När han sagt att den står öppen, så är den öppen. Jesu blod är vår trygghet. Jesus är den orubbliga domaren som står fast vid sitt ord. Det håller, på Guds löften kan vi trygga leva vårt liv i världen, om än den förändras med hast. Genom Jesus och hans blod har vi en bestående vägrätt till det eviga livet hos Gud.
Jesus lovar den som håller fast vid hans ord, att han på honom skall skriva sin Guds namn och namnet på sin Guds stad, det nya Jerusalem som kommer ner från himmelen från Jesu Far och Jesu eget nya namn. Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna.
Här finns en enorm hemlighet som skall uppenbaras till fullo vid tidens slut. Genom Anden kan vi ana något och då fylls vi av lugn, frid och förtröstan. Jesaja beskriver det också i sitt 26. kapitel. Gud kallar på sitt folk. Guds folk går in i sina kamrar och stänger dörrarna efter sig. Guds folk gömmer sig ett litet ögonblick, tills vreden har gått förbi. Varför? Herren kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden skall då inte länge dölja sina dräpta.
Paulus beskriver det så, att de i Herren döda uppstår vid överängelns röst och vid Guds basun. De som lever i tro och väntan på Honom, har inte drabbats av avfallet då de stått fast vid Guds ord och Guds bud. Därför är de fläckfria för Jesu skull och förvandlas och rycks upp och möter Herren i rymden.
Paulus förtydligar senare att det sker då Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sina mäktiga änglar. På den dagen kommer han för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror. Då skall vår Herre Jesu namn förhärligas i er och ni i honom, genom vår Guds och Herren Jesu Kristi nåd.
Till sist som sammanfattning Jesu ord till församlingen i Filadelfia: "Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet ska jag bevara och rädda dig ur prövningens som skall komma över hela världen för att pröva jordens invånare.
En fråga vågar jag ändå ställa. Till vem ställer du ditt hopp, då hela världen står rådlös vid havets och vågornas dån? Står det till det system som nu med fart byggs upp och kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under, eller till Herren Jesus som själv skall hämta sin församling då tiden är inne? Frågan är mycket relevant i dessa dagar, då Gud sänder villfarelsens makt över de som inte hade kärlek till sanningen så att de kunde bli frälsta.
Herren är trofast. Gud är god. Jesus kommer snart. Därför får vi glatt och frimodigt tjäna honom tills han kommer. Den dagen blir en härlig dag för Guds folk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar