Då jag sitter och
läser texterna för nästa söndag enligt den rikssvenska evangelieboken stannar
jag upp inför en mening i en av texterna från Amos bok: Därför, Israel, bered dig att möta din Gud!
En sammankomst
eller Gudstjänst är ju ytterst ett möte med Gud. Vi behöver dessa stunder på
vår vandring genom världen. Vi behöver alla få den nåden att möta Gud på den
här sidan tidens gränsälv. Amos förmedlar ett
budskap från Herren, som är lika aktuellt ännu idag över hela jorden. Det är kanske mycket aktuellare än vi tror. Därför, Israel, bered dig att möta din
Gud!
”Så säger Herren till Israels hus: Sök mig så ska ni leva.”
Ja Amos kallar Herrens folk, och alla folk till sann omvändelse. Amos,
bondsonen är rakt på sak och avslöjar falskheten, som rådde bland Guds folk på den tiden, då han litet ironiskt avslöjar dem: ”Gå till Betel och synda, till Gilgal och synda ännu
mer. Bär fram era slaktoffer på morgonen, era tionden på tredje dagen. Bränn
syrat bröd som
lovoffer, ropa ut frivilliga offer, kungör dem, för sådant älskar ni ju, ni
Israels barn, säger Herren Gud.”
Inför Herren kan vi inte dölja något, Gud som ser till
hjärtat kan vi inte lura. Gud straffar genom Amos den falska gudstjänsten, men
enligt sitt ord är Gud nådig mot en syndare som fått nåden att inse att hon är
helt beroende av Herren Jesus och med ett uppriktigt hjärta söker hans nåd.
Vad var det som skedde i Israel på Amos tid och är lika
vanligt bland Herrens folk idag. Kanske vi kan kalla det ett mänskligt försök till omvändelse, men utan vilja till den dagliga bättring Guds ord och mötet med en helig Gud kallar oss till. Vad är det då Gud vill ha? Är det inte vårt hjärta han söker. Han
står vid vårt hjärtats dörr och klappar.
Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar
dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.
Hur bereder man sig inför ett möte med Gud? Vad duger inför
himmelens Gud, som ännu kallar sina skapade barn. Månne inte det att vi öppnar dörren och släpper in Jesus i vårt liv. Då kan undret ske och vi blir iklädda Kristi rättfärdighet, genom tron på Honom och hans fullkomliga försoningsverk.
Endast en sak duger idag inför Gud och likaså vid den yttersta
domen, det fullkomliga offret som Herren Jesus har gjort på Golgata kors.
Människan behöver Herren Jesus, vare sig hon är medveten om det, eller inte. Utan Jesus går människan förlorad.
Människan behöver få den nåden att inse att inför Guds domstol, som reses på jorden vid den här tidsålderns slut handlar det endast om en sak: Kände du Herren Jesus, är du känd och erkänd i himmelen, fick du den Nåden att i tro ta emot den syndernas förlåtelse som utfördes på korset mitt mellan himmelen och jorden.
Människan behöver få den nåden att inse att inför Guds domstol, som reses på jorden vid den här tidsålderns slut handlar det endast om en sak: Kände du Herren Jesus, är du känd och erkänd i himmelen, fick du den Nåden att i tro ta emot den syndernas förlåtelse som utfördes på korset mitt mellan himmelen och jorden.
Denna Nåd gäller ännu, erbjudandet står ännu fast: Israel, bered
dig att möta din Gud. Den Gud som mötte dig och försonade din synd redan innan
du föddes till jorden välkomnar med öppna armar en syndare som längtar efter förlåtelse och upprättelse. Gud själv bereder oss för mötet. Han möter oss i
nådemedlen, som alla är av nåd. Dopet är av nåd, Av nåd får vi ta dela av den
Heliga Nattvarden. Av Nåd får vi lyssna till Evangelie predikan och det är Nåd
utöver nåd att Gud föder tro i våra hjärtan.
Är det för enkelt, är nåden för billig? Nej, jag tror att ingen går oberörd vidare efter ett möte med himmelens Gud. Det förändrade Paulus. Det förändrade rövaren och det förändrar dig. I den som fått nåden att möta Jesus och fått den helige Ande inneboende i hjärtat, föds en längtan att få vandra ledd av Herren. Gud föder även en kärlek till hans bud och ord.
Den människans vandring slutar där Gud bor, i det himmelska Jerusalem. En människas väg kan stundom vara stenig och kantad av missmod, synder och fall. Men om hjärtat redan är i himmelen slutar vandringen lyckligt.
Den människans vandring slutar där Gud bor, i det himmelska Jerusalem. En människas väg kan stundom vara stenig och kantad av missmod, synder och fall. Men om hjärtat redan är i himmelen slutar vandringen lyckligt.
I Jesus Kristus är jag beredd att möta min Gud, den Gud som förlät och av nåd förlåter, upprättar och bär mig ända hem. Han går i sanning med oss hela vägen hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar