Petrus kastas i fängelse i Jerusalem ungefär år 45 (Apg 12:3-4). Vissa bibelforskare menar att Petrus fru skulle ha lidit martyrdöden innan det. År 49 var Petrus fortfarande i Jerusalem, denna gång deltog han i apostlamötet (Apg 15).
Cirka år 51 var han i Antiokia i Syrien där Paulus tillrättavisade honom eftersom han inte ville äta med hedningar. Cirka år 66 finner vi honom i staden Babylon bland judarna (1 Pet 5:13).
Paulus och Petrus verkade antagligen inte samtidigt i Rom. Det sägs att efter att Paulus varit fängslad i två år så släpptes han. Men cirka fyra år senare (kanske år 65) blev han åter fängslad i Rom. Den här gången fick han framträda inför Caesars tron och dömdes till döden. Paulus beskriver detta ganska utförligt i Andra Timoteusbrevet.
Paulus skriver i 2 Tim 4:16 ”När jag försvarade mig första gången kom ingen till min hjälp, utan alla övergav mig. Gud hade antagligen ganska olika scheman för dessa trogna tjänare. Men båda gav de sitt liv för evangeliets tjänst, de föll båda i Babylon. Johannes fick sedan på Patmos se skökan, kvinnan som var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod.
Johannes liv sparades, Luther räddades 1500 år senare. Rom har aldrig varit någon trygg plats för Guds barn..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar