Kapitel 10 När det stormar

Ute stormar det. Det är grått, grått, grått. I min bibel läser jag: "Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar". Petrus skriver att med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden. Var därför glada. Jag prövar försiktigt orden. Hur säger nu riktigt Petrus. Med din makt, genom din glädje, genom ditt förstånd bevaras du?

Nej, han säger inte så! Med Guds makt bevaras ni! Hur kan jag tvivla på den makten? Hur kan jag tvivla på den makt son väckte upp Jesus från de döda? Petrus hävdar att jag kommer att bli bevarad genom tron. Hurudan är min tro när, det är grått, grått, grått?

Guds ord talar om något helt annat, den tro som Gud ger. Den tro som grundar sig på det som Kristus gjort. Men ändå är det grått, grått, grått. Och stormen den tilltar. Men vänta litet. Hur var det där vid korset? Var det inte grått, grått, grått? Det stämmer, det var något värre, det var svart och solen miste sitt sken. Allt hopp var ute, även fågelsången tystnade.

Ändå sjunger vi: På Golgata kulle, segern sol, så mäktigt lysa kan. Den tändes där den stora dag, då Jesus seger vann. Det är grått, grått, grått, men segerns sol lyser. Ser jag den? Nej, det gör jag inte. Petrus skriver om en tro som blir till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig. Han, Jesus älskar vi, utan att ha sett honom.

Petrus fortsätter: Fast ni ännu inte ser honom tror ni på honom och jublar i obeskrivlig himmelsk glädje. Sakta smyger sig ett försiktigt Hosianna fram. "Herre rädda oss" Herre kom med hjälp!