måndag 26 november 2018

Kapitel 7 Advent, en jublande förgård

Jesaja profeterar om Sions frälsning. "För Sions skull vill jag inte tiga. Jag vill inte unna mig någon ro, förrän dess rättfärdighet går upp som solens sken och dess frälsning som ett brinnande bloss."
Han ser Jerusalem få ett nytt namn, som Herrens mun skall bestämma. Kristi kyrka skall vara en härlig krona i Herrens hand, ja ett kungligt diadem i Guds hand. Gud skall jubla över Sion såsom en brudgum jublar över sin brud.

Som Guds barn har vi genom tron i Kristus redan del av denna glädje, men den skyms ofta för våra ögon. "På jorden Guds barn går i smärtornas dal och djupt under korset sej böjer. Då nås de av glädjen från himmelens sal, förtröstansfullt sången de höjer"

Glädjen den är verklig, men osynlig för våra ögon här i syndens land, men psalmförfattaren beskriver hur en mångtusende helgons skara sjunger kring Lammets tron och alla Guds änglar hörs svara, ja om frälsningen talar var jublande ton.

Himmelen och jorden möts då Guds Ande förklarar Sions, Kristi bruds härlighet. Så får vi i Anden glädjas då vi får vandra med i högtidsskaran "en jublande förgård till paradis, vill Gud att hans Kyrka ska vara."

Jesaja fortsätter: "De som samlar in säden ska få äta den och lova Herren, och de som skördar vinet ska få dricka det på min helgedoms förgårdar. Gå fram, fram genom portarna, bana väg för folket! Röj, röj en väg och rensa bort stenarna, res ett baner för folken!

Se, Herren förkunnar till jordens ände: Säg till dottern Sion: Se, din frälsning kommer! Se, han har med sig sin lön, hans segerbyte går framför honom. Man ska kalla dem "det heliga folket", "Herrens återlösta". Och du ska kallas "den eftersökta", "staden som inte blir övergiven".




















Vi ser det inte för våra ögon men i himmelen ljuder redan lovet.







































:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar