Återigen möter vi den himmelska synen. På domsöndagens morgon, då ett tunt vitt snötäcke vilar över marken går jag till postlådan. Det är tyst och stilla, månen lyser upp morgonhimlen. Jag har nyss läst om graven i klippan. Om Maria Magdalena som tidigt på morgonen, medan det ännu var mörkt begav sig till graven och fick se att stenen var borta från graven.
Det blev en livlig trafik till graven denna uppståndelsens morgon. Maria sprang vidare och kom till Petrus och Johannes. Petrus och den andra lärjungen rusade ut mot graven. Men nu var Johannes snabbare och Petrus hann inte med. Johannes ser in i graven och ser linnebindlarna ligga där, men han går inte in. Men då kommer Petrus springande, han som förnekat sin Herre och han går in och ser linnebindlarna ligga där och duken som täckt huvudet ligga i hopvikt på ett annat ställe.
Då går även den andra lärjungen in och han såg och trodde. Han såg och trodde. Vi har fått se korset, vi har fått se graven och vi har ilat mot uppståndelsens förunderliga morgon. På domsöndagen 2018 kan vi av Guds nåd se och vi kan tro, liksom den lärjunge som Jesus älskade. Bibelns ord vittnar för oss.
Jag sitter vid köksbordet och öppnar min tidning och söker upp bibelordet. Ofta brukar jag läsa det på vägen hem från postlådan, men då jag gick i tankar och då månens ljus inte riktigt räckte till, möter jag den himmelska synen först vid köksbordet.
"Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: Frälsningen finns hos vår Gud , som sitter på tronen och hos Lammet."
Tänk vilken Gud vi har som genom sitt ord låter oss se in i himlen dag efter dag. Vi har Guds heliga ord med oss som vittnar om Guds härliga gärningar. Vi läser, vi ser och vi tror.
Och så plötsligt en dag ser vi. Vi ser människor runt omkring oss och vi ser att de är klädda i vita kläder. En ser kanske bekant ut, men ack så annorlunda, en rövare klädd i vita kläder. Han hade hört Jesu ord om att få vara med Herren i Paradiset. Han hade hört ropet gå utöver Jerusalem. "Det är fullbordat" Han hade sett Jesus böja sitt huvud och överlämna sin Ande.
Han hade sett soldaterna komma och de hade krossat hans ben och den andra rövarens ben. Han hade sett och känt att nu har ingen av dem längre någon kraft att kämpa emot. Snart skulle hans huvud falla ner och han skulle möta döden.
Medan smärtan skär i hans rövare kropp ser han soldaten sticka spjutet i Jesu sida. Han ser blod och vatten rinna. Han förstår inte vad som händer, men han tror och han vet. Han fick höra Guds sons röst och nu är han på väg till Paradiset. Jesus har gått före.
Huvudet faller, mörkret viker och allting blir vitt. Åter ser han Jesus. Medan han förundrat ser på alla vitklädda och den gnistrande himmelska tronen ser han sig själv och se: han bär vita kläder. Från Golgata kulle går ropet ut över världen till ett vittnesbörd för alla folk. I november 2018 når en amerikansk missionär en isolerad folkstam i Indien. Han hinner ropa på engelska att Jesus älskar dem och sedan dödas han av deras pilar. Hans döda kropp ligger idag kvar på stranden, som ett vittnesbörd för alla folk. Gud vet vad det betyder, för oss får det bli en påminnelse om att Bibelns ord går i uppfyllelse.
Den himmelska skaran börjar vara fulltalig och vandrar i en annan verklighet upp mot den himmelska tronen. Från himmelen hör vi deras glada rop. De vittnar för oss: "Frälsningen finns hos vår Gud och Lammet. Jag hittar ännu ingen palmkvist att vifta med, men skriver ner klangen från Golgata på det språk Gud gett mig: Tro i Jesus Namn, i hans försoningsblod att din synd är förlåten!
Rövaren trodde, Maria och apostlarna trodde och vittnade. Budskapet nådde våra förfäder. Klangen från Golgata går ut som ett vittnesbörd över hela världen: Jesus älskar dig, frälsningen finns hos vår Gud. Även på ÖT:s redaktion ser någon till att bibelordet kommer till tidningen.
Hur kan det vara möjligt? Hur kan det vara möjligt i en värld som förkastar Gud. Men då ser jag. Någon sitter på tronen. Vår Gud sitter på tronen och Jesus, offerlammet är där bredvid. Skaran runt tronen blir snart fulltalig. Den sista kallelsen går ut, högt uppe i himlarymden.
Det är domsöndag. Det är Herrens dag. Vi vilar i tron och ser glatt fram emot den dag då Jesus gör allting nytt. Den dag då även du och jag bär vita kläder i en annan verklighet. I tron ilar vi framåt. Glansen från den himmelska tronen bländar våra jordiska ögon. Vi stämmer upp en lovsång:
" Fri från synden är Kristi brud! Uti himlen jag får min vita skrud. Där med toner klara blott Guds lov en gång ljuder i min sång."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar