Var är biljetten, vart skall du resa, sjunger vi i en gammal väckelsesång. Bilden av Jesu försoningsverk, som en järnväg är egentlig ganska fantastisk. Tåget rusar framåt och järnvägen delar städer och byar. Genom olika tider, genom århundraden rullar tåget framåt mot Evighetens strand.
Sången avslutas "men du min vän som till sången lyssnar, skall du ock himmelen nå en gång." Är du med på tåget så når du målet. Biljetten är betalad av Jesus själv och den är stämplad med hans blod. På himlatåget jag fritt får resa, sjöng den lilla flickan.
Jag sitter nu själv på tåget och ute är det mörkt. Tidigare på dagen lyste solen mäktigt på mörka snömoln och det var en härlig färgprakt. Jag tänker: Tåget rullar framåt med samma fart. En människas livsdagar ser olika ut. Det är varma vårdagar och även kulen höst.
Känslorna växlar och små stunder på förklaringsberget byts mot den mörka dalen. David skriver "om jag än vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag intet ont. Du är med mig, din käpp och stav de tröstar mig. Jag skall få bo i Herrens hus i alla mina livsdagar."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar