Malaki 3 13-18, del 1

Den gammaltestamentliga texten för inkommande söndag är från profeten Malakis bok.

Än en gång beskriver Bibeln så klart att under nådens tid, under de årtusenden som världen står så lyser den naturliga solen, så väl som Nådens sol över både onda och goda.

Syndaren får inte sitt rättmätiga straff förrän livslampan slocknar. Gud kallar genom sin godhet människan till frälsning. Det är en välsignelse att få nåd att begråta sin synd och skuld här på jorden.

Det ser ut som om det går så bra för de ogudaktiga. Förblindade av syndens makt att bedra lockar djävulen dem och driver dem till randen av helvetets fasor med förbundna ögon.

Vilket öde att först i dödskampen inse att nu måste jag möta min Gud. Vilken fasa då själen förstår att nu är det för sent. Jag sökte inte Gud under den tid han kallade mig. Nu är jag för evigt förtappad, bortvisad från Guds ansikte.

Nådens tid tog slut. Livslampan släcktes och jag min dåre förkastade den frälsning som erbjöds i Jesus Kristus.

Varför följde jag den otrospredikant som sade att Gud är god och jag kan göra vad jag vill, jag kan leva ut alla mina lustar, Bibelns varningar skall man inte ta på allvar, vi vet så mycket bättre nu. Gud är endast kärlek, Gud förstår nog att jag måste få leva i synd.

Varför trodde jag att det går mig väl fastän jag följer endast Mammon. Varför insåg jag inte att synden måste försonas, att inget av synd besmittat kommer in i himlen. Varför såg jag inte Jesus som så milt kallade mig.

Ja människan kan tala hårda ord mot Gud. Hon kan häda, missbruka hans namn. Hon kan hånle åt dem som tror att Bibeln är evig sanning. Det är meningslöst att tjäna Gud.

Se på de stolta. Se hur de viftar med sina färggranna flaggor. Pride, det stolta folket. De som säger, det finns inte man och kvinna, välj vad du vill vara. Välsigna oss, vi kräver välsignelse. Vi vill vara sådana vi är.

Folket hurrar, se vilka fina biskopar och präster vi har. De förstår att det är andra tider nu. Bort med de som talar om en helig Gud.

Allt medan en minnesbok blir skriven, skriven i himlen av heliga skrivare, ögon som eldlågor, vid himmelens tron.