Efter en givande bibelkväll har tankarna "snurrat". Vi kristna, ung som gammal är satta att predika evangelium. Det glada budskapet om syndernas förlåtelse för Jesu skull.
Det är gott att få predika denna syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod.
Vi diskuterade igår syndabekännelsen, enskild och allmänn. Vad är prästens roll, eller alternativt predikantens roll. Det gällde då den allmänna syndabekännelsen som vi har i våra kyrkor och ibland även vid sammankomsten.
Den syndabekännelse som även ingår i Herrens bön som vi läser gemensamt "förlåt oss våra skulder".
En fråga som då litet väcktes var prästens roll i den allmänna syndabekännelsen. Vad är prästens, eller i det här fallet predikantens roll. Jag förstod inte direkt, eller noterade inte egentligen inte frågan då, men tror nu att jag förstår den. Då förstår jag också frågeställaren.
Gud är förunderlig då han leder. Det gick den här gången via Melkisedek, han som var präst åt den högste. Han nämns en gång i Moseboken och 10 gånger i Hebreerbrevet. Jag började tänka på honom i morse.
Sedan ledde Gud vidare och ända fram till Frälsaren. I det sjunde kapitlet, 26 versen i Hebreerbrevet förklarar författaren så dyrbart.
"En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna."
Nu förstår jag frågan. Nu förstår jag att man kan vara osäker eller obekväm i rollen att leda en församling i syndabekännelse.
Vår överstepräst steg ner från himmelen. Han vandrade här. Han gjorde en fullkomlig prästtjänst. Han sköter den ännu från Faderns högra sida. Alla syndare kan nå honom. "tänk på mig då du kommer i ditt rike".
Inget, intet får skymma Herren Jesus. Han som är vägen, sanningen och livet. Han som är vägen till Gud. Han som är vägen till frid med Gud.
Då är det gott att predika Evangelium, om synd och nåd och framför allt om Herren Jesus, syndernas försonare.
Att likt Johannes få säga. "Se Guds lamm som tar bort världens synder", dina och mina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar