Måltid med Herren

Bruden, Lammets hustru är på väg till himmelen. Lammets bröllop stundar, det är nära. Ju närmare bröllopsfesten vi kommer desto stadigare håller brudgummen Jesus i rodret.

Nu använder jag bildspråk. Han håller nog ständigt stadigt i rodret. Men ibland låter han oss känna, ja helt konkret att nu tar jag över. Han stiger ner. Han kommer och håller måltid med sitt folk.

Jag tror att tiden är kort. Jag vet inte vad det betyder. Vi kan inte veta. I vårt land sker nu avfall och det blir svårare att vara troende. Det drar ihop till storm i västvärlden. Samtidigt står dörren vidöppen i många länder. Arken fylls där medan man i Norden springer ut ur arken. Den onde är på fälttåg. Han mobiliserar sin skara. Snaran dras åt runt de heligas läger. Men Gud ser varje människa, varän på jorden den befinner sig. Han kallar, han väntar, kanske även på ön Bali.

Det finns ett enormt hat mot Guds ord. Det kommer från oväntat håll. Sådana som borde känna ordet, ja namnkristna går nu i spetsen och det känns som om de leder anfallet.

Det hat som under två dagar har spytts ut över de 45  präster är enormt. Vi behöver be för dem. Det är onda krafter som verkar och hatet skruvas upp fort.

Bakgrunden till det jag nu skriver är de diskussioner jag läste på Facebook på lördagen och i går kväll. Där används alla lögnens knep och krafter. Det som Petrus skriver om i sitt andra brev fullbordas inför våra ögon. Ja det känns så.

Men Herren håller i rodret. Hårstråna är räknade på Guds barn. Inte ett enda faller av utan att Gud vet. I går fick jag lyssna på änglasång. Jag tror att ni fått uppleva det någon gång. Det går inte att sjunga mera, du måste endast lyssna. Det kommer förundran, är änglaskaran med och sjunger?

När du en stund senare ser ut över skaran, ser du nog att det är människor, men de har fått sjunga sången som sjöngs av änglar. Herren var nära, Herren är nära.

Skaran som sjöng, som fyllde bönhuset nästan till sista plats är dessa homofober, mörkermän, förtryckta kvinnor, fanatiker, sådana som inte skulle få uttala sig offentligt.

Ja, jag som själv är en mörkerman såg ut över skaran. Vad ser jag då? Kristi brud som snart är Lammets hustru. En skara av syndare, benådade syndare som är på väg till himmelen.

Herren håller vid rodret. Han stiger ner för att hålla måltid med sin kämpande skara. Ja det kommer en känsla av att man befinner sig på de gröna ängarna utanför det himmelska Jerusalem.

I bönehuset i Ytteresse finns en mäktig målning. Målad av en i Purmo boende konstnär. På lördagskvällen fick jag betrakta den. En vacker man sår säd. Konstnären har målat något Kristuslikt över honom. Han sår säd. Där växer säd gyllene säd. På himmelen finns moln. En viss skymningsstämning finns över tavlan. Högst uppe är Staden målad, det himmelska Jerusalem.

Staden som är beredd. Ja det ser ut som om molnen skingras. Staden, beredd som en brud för sin brudgum. Staden som sakta sänker sig ner mot jorden.

Och jag såg den heliga staden, det himmelska Jerusalem komma ner från Gud, beredd som en brud för sin brudgum..

Nej vi behöver inte frukta. Det kommer motvind, det behöver vi inse. Men i motvinden styr Jesus skeppet med säker hand. Varför skulle vi då frukta. Snar är vi ju hemma och Jesus är ju med, precis som han lovat. Varför skulle vi tvivla på det, då vi får tro.