Tänd ett ljus

Så var ljusstakarna på plats. En eller två dagar tidigare än vanligt. När jag tände den andra kom ett ordspråk i mina tankar.

"Tänd ett ljus istället för att förbanna mörkret" Jag som just varit så irriterad, ja nästan uppgiven av allt avfall. Över att det andliga mörkret sänker sig över vår kyrka och våra bygder.

Om du tröttnar, vredgas, var finns då kraften, motgiftet. Inte i den egna rättfärdigheten, som är närmare än min egen skjorta. Saken blir ju inte bättre av att jag dessutom råkar tycka om skjortor. Jag var besviken på mig själv.

I Egypten var det mörkt i uppbrottets tid. Ja ett mörker täckte hela landet. Men i Gosens land var det ljust. Där fanns en skara som var beredd på uppbrott. I ljus fick de bereda sig.

Gud har en uppgift åt oss, att hålla ljuset lysande. Att hålla fram Guds klara ord och predika evangelium. Tänk, Gud har en uppgift, en stor uppgift för den laestadianska väckelsen. Han går bland ljusstakarna. Han blåser liv i veken genom sin Andes fläkt där lågan hotar slockna.

Ordet går ut, ja även över hela världen. Vi behöver inte ens tända ljuset. Det lyser ju redan. Vi får slå upp Bibeln. Vi får ösa fritt. Och ordets klara ljus lyser upp mörkret.

Styrkt av kraften från ovan sätter jag upp tro, hopp och kärlek. Nu lyser ett rött sken i vardagsrummet. Blodets tecken tänker jag. Tänk att det får lysa upp och ger ett rött, värmande sken över de röda julgardinerna.

Det är advent. Väntan på julen. Väntan på Herren.

En välsignad adventstid!