Del 2, minnesboken

"vid vägens slut, så ljust det är, en port där öppen står, en plats där smärtan bort är och torkad varje tår"

Det var tung text jag skrev i går. All oförlåten synd, alla varför bär den förtappade människan med sig in i evigheten. Hon förstår nu att Jesus finns, han lever och han var himmelens port. Hon får aldrig mera del av nåden i Kristus, den godhet som Gud öste över henne på jorden är borta. 

Hon blir dömd efter sina egna gärningar och förvisad till den plats där antikrist, den falska profeten, ja alla falska profeter och djävulen är.

I de frälstas minnesbok är all synd överstruken med Lammets blod. De blir dömda efter Jesu gärningar. Guds barn tågar in i det rike som Gud genom sin kärlek berett redan före världens grund blev lagd, det rike som Jesus berett, det rike som är berett i Jesus Kristus.

Jo, det lönade sig att tjäna Gud, att tro på Jesus. Att i tro hålla fast vid honom och Guds ord. På jorden gick de ofta sörjande inför Herren Sebaot. De förstod att hans bud var heliga. I sin fallna natur förmådde de inte följa dem. De stapplade och föll och Jesus lyfte dem. I sin nåd bar han dem över tidens ström. Vid dödsängelns ankomst höll han dem i handen och hans godhet lyste mot dem, då de släppte taget om den här världen och andades ut en sista gång.

Som i en dröm flyttades de till ljusets land, men det är ingen dröm. Jesus väcker dem varsamt, det är jubelbasunen de hör. Segertoner klingar vid tronen när Jesus visar det nya riket han berett. Ärrade kämpar möter varandra med nya förklarade himmelska kroppar. Jordens skuggor bleknar, tårarna är borta.

Nu talar de som fruktar Herren med varandra i himmelen. De talade redan på jorden och Gud lyssnade. Han gav akt på vad de sade, han försonade deras synd.

En minnesbok blev skriven inför honom. Den blev skriven medan de frälsta var på jorden. Namnen skrevs med Lammets blod in i livets bok. Boken som tillhör Lammet. I sin kärlek skrev han in alla namn. Även Judas namn var där. Men han och tyvärr många, många andra strök ut sina namn ur boken, livets bok.

En del hånlog, vi behöver ingen frälsare. Det här fixar vi själva. De visste inte, de ville inte veta att det milda Lammet har makt att kasta i det brinnande Gehenna.

"De skall vara mina säger Herren Sebaot" Nu är det fest i himmelen. Nu är dagen då Jesus står inför Fadern. Han visar den stora skaran. "Se här är jag och barnen du gett mig". Inte en enda av dem förlorade han. Inte en enda av dem, endast fördärvets barn där på den vänstra sidan.

Så är synden utrotad. De fördömda visas bort. Allt är precis som det blivit sagt. För evigt syns skillnaden mellan de rättfärdiga och de ogudaktiga. Skillnaden är Jesus. I sonen Jesus förbarmade sig Gud över syndarna. I evighet visar han i himmelen sin medömkan med barnen. Solen lyser. Lammet är solen. Frid råder, Guds frid.