Måndag med tårar

Den här måndagsmorgonen började med sorg. Det är så ofattbart att små barn hänsynslöst mejas ner i en kyrka. När föräldrar skiljs från varandra. När gudstjänsten slutar med ett blodbad.

Hur kan det hända? Det känns svårt att fatta. Själv minns jag tryggheten som jag såg i barnens ögon under vår egen sammankomst några timmar tidigare.

När jag steg upp i predikstolen lämnade 9- åringen ensam i bänken. Men jag visste att han var i Herrens händer. Var de 26 som dödades vid gudstjänsten i Texas i Guds händer?

Jag tror det. Den onde tog deras liv, liksom Herodes 2000 år tidigare dödade oskyldiga barn för att döda Jesus. Den onde tilläts inte då ta Jesu liv. Först 30 år senare tog han det.

Men det blev ingen seger för honom. Jesus kunde han inte behålla. Gud uppväckte honom och det som såg ut som ett nederlag blev en evig seger.

Djävulen fick inte heller de små barnens liv. De sover blott. De första kristna använde ordet sömn om döden. Jesus sade också att Lasarus sover då han var död.

Djävulen har mycket kort tid kvar. Därför slaktar han och förgör hänsynslöst. Vad njuter han mera av än att få slå till mot en kyrka.

Ändå är jag övertygad om att den tryggaste platsen som en kristen kan vara på är under Guds ord. I Herrens hus bland Guds folk.

Sorgen är stor. Det ofattbara hände på en liten ort. Där alla kände alla. Vi behöver inte försvara Gud. Det försökte Jobs vänner, men det blev så fel.

Gud är god. Här nere råder hans väldiga armar. Gårdagens gudstjänst avslutade jag med: " jag vet att min förlossare lever".

Jag vet att min återlösare lever säger Job.
Sen tillägger han: och som den siste skall han träda fram över stoftet.

Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara.