Oförfalskad eller tidsanpassad tro?

"Mina älskade, trots min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning fann jag det nödvändigt att skriva och mana er fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. Hos er har det nämligen nästlat sig in vissa personer vars dom för länge sedan är förutsagd i Skriften. De är gudlösa, de förvränger vår Guds nåd till försvar för omoral och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus."

Så lyder Guds ord som vi finner i Judas brev i bibeln. I dagens tidning ställer en teolog som verkar som kyrkoherde följande fråga:

"Är kyrkans lära och bekännelse punktuella händelser som en gång för alla uppenbarades, förstods och fastslogs, eller är det ett pågående tolkningsarbete?" Indirekt svarar hon också nekande på den första frågan, eller läran och bekännelsen kan omtolkas.

Förra söndagen hörde vi Jesus vittna om den gode Herdens röst. Han är den gode Herden. Jesus berättade också en liknelse: 

"När han har fört ut alla sina får går han före dem, och fåren följer honom eftersom de känner hans röst. Men en främling följer de inte utan flyr från honom, för de känner inte främlingars röst."

Det är verkligen en främmande röst vi hör i dagens ÖT. Då är det då gott och tryggt att vi i Guds ord finner den trygga och säkra rösten och aposteln Johannes vittnar om hur Jesu egna står fasta och upprätta i den antikristliga tiden: "Här visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."

Glädje blandad med vemod

"Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom för att prövas, som om det var något oväntat som hände er. Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då ska ni också få jubla och vara glada när han uppenbarar sig i sin härlighet.

Saliga är ni om ni hånas för Kristi namns skull, för härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er."

Aposteln Petrus skriver i sitt första brevs kapitel om glädjen över att dela Kristi lidanden. Till den kristna tron hör också att dela Kristi lidanden. Kristus led som en följd av synden, den synd som han kom för att sona.

Att Kristus sonat synden är ett verkligt glädjeämne för det innebär ju att det finns hopp, evigt hopp och Paulus skriver till filipperna:

"Gläd er alltid i Herren. Än en gång säger jag: gläd er! Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära."

Men den kristna glädjen är ibland blandad med vemod. Göran Stenlund lyfter i dagens tidning fram hur Kyrkomötet fastställer kyrkans tro och lära. Det är gott och nyttigt att lyfta fram den aspekten, men vemodet kommet av att viljan att ändra tron och läran är så uppenbar idag. De som likt Stenlund vill bevara läran oförfalskad blir färre och färre.

Den här vemoden är nog befogad. Då blir Petri ord att dela glädjen över Kristi lidanden relevant. Guds ord vittnar ju om ett stort avfall innan Jesu återkomst. Gud har velat uppenbara detta för sina egna så att det som sker inte skall vara oväntat.

Glädje blandad med vemod. Det möter vi också i kampen mellan köttet och Anden. Bopålarna här i syndens land skall inte bli så fästa. Det är en del av det kristna livet där det också finns en kamp och strid.

Därför skriver också Hebreerbrevets författare: "I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de hade sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. De som säger så visar att de söker ett hemland. Hade de tänkt på det land som de lämnat, så hade de haft tillfälle att vända tillbaka dit. Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har förberett en stad åt dem."

Guds barn behöver inte se tillbaka utan vi får ha blicken fäst vid Jesus och trons mål i himlen. Därför behöver inte vemodet ta överhanden. För Herren är trofast!

Vilda fester och fylleri

"Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss därför lägga bort mörkrets gärningar och ta på oss ljusets vapenrustning. Låt oss leva värdigt, som på dagen, inte med vilda fester och fylleri, inte med otukt och orgier, inte med strid och avund. Nej, iklä er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv."

Så skriver Paulus i Romarbrevets 13. kapitel som är dagens bibelläsning. När jag läser orden kommer jag att tänka på morfar, som verkligen var en kämpe för den helnykterhet som varit normen i väckelsekristendomen.

Morfar ville inte väta sin tunga med världens starka drycker. Och det är nog verkligen förenligt med biblisk kristendom att varna för brännvinets förbannelse.

I Galaterbrevet hävdar Paulus att fylleri och vilda fester är Köttets, eller den gamla människans gärningar:

"Men om ni leds av Anden står ni inte under lagen. Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike."

I stället uppmanar Paulus till självbehärskning: "Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.

De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden. Låt oss inte vara fåfänga, inte utmana varandra och inte avundas varandra."

Även aposteln Petrus lyfter fram att fylleri inte är förenligt med ett liv enligt Guds vilja. Och vi vet och förstår att Guds vilja är god:

"När nu Kristus har fått lida till kroppen ska också ni beväpna er med samma sinne. Den som fått lida till kroppen har slutat med att synda, så att han resten av tiden här i sin kropp inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja.

Länge nog har ni levt som hedningarna vill – i orgier, begär, fylleri, supkalas, vilda fester och förbjudna avgudakulter. Därför blir de förvånade och hånar er när ni inte längre följer med och kastar er ut i samma ström av utsvävningar. Men de ska stå till svars inför honom som är redo att döma levande och döda."

I tidningarna har vi kunnat läsa om fylleriet under Första majhelgen. Bilden nedan från ett av Helsingin Sanomats reportagen. Finlands folk behöver nog apostlarnas undervisning.

En kommande tidsålders barn

I Romarbrevets tolfte kapitel uppmanar Paulus till att inte anpassa oss efter den här världen, efter den här tidsåldern.

Guds ord talar ju om en kommande tidsålder där allt är annorlunda. Ordet vittnar om att den nuvarande tidsåldern är ond, men den som kommer är god.

Ordet uppmanar Guds folk att redan leva efter den kommande tidsålderns normer. Ja det får vara vår strävan, för vi vet att det som komma skall är gott. Och i väntan på det goda uppmanar aposteln:

"Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Var innerligt tillgivna varandra i syskonkärlek. Överträffa varandra i ömsesidig aktning. 

Var inte tröga när det gäller iver, var brinnande i anden, tjäna Herren. Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. 

Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet. Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. 

Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på det som är gott i alla människors ögon. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.

Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren.

Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud.

Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda."

I sången sjunger vi: "Var nu glad och vid gott sinne, tröttna ej på vägen hem. Jesus alltid ha i minne, vänd din blick mot himmelen"

Ur Jesu bibel

När jag läser Samuelsboken så vet jag att det också var Jesu bibel. Jesus läste om den unge Samuel och han förstod att Samuel var en förebild till honom själv.

När vi läser gamla testamentet i nya testamentets ljus så är det härlig läsning. Allting visar på Jesus. I den radiosända sammankomsten igår kväll lyfte Kaj fram hur det måste ha känts för Paulus när han efter mötet med Jesus fick börja läsa Skrifterna i ett nytt klart ljus. Det var ju Jesus allting handlade om. Och han hade ingenting förstått. 

Vi minns Jesu ord till Paulus där på Damaskusvägen: "Jag är Jesus, den du förföljer!"

Den som förföljer Guds tjänare förföljer Jesus. Den som hånar och talar illa om Guds ord förföljer Jesus. Den som för egen kortsiktig vinsts skull och för att vara människorna till lags förändrar och omtolkar Guds ord och bud förföljer Jesus.

Förra lördagen öppnade broder Daniel också upp detta litet då han talade om Matteus 25. Jag citerar Jesus något:

"För jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte."

Vi vet att allt flera som tjänar i Guds rike och som Gud har kallat till tjänst möter hårt motstånd. Vi vet att människor som har sjukligt begär efter makt kan terrorisera och lamslå hela församlingar. De är slagna av blindhet av sin egen ondska och sitt uppblåsta sinne. Och de förföljer Jesus utan att själva se det.

På domens dag och även idag kommer människor med dåligt valda ursäkter och i Matteus 25 läser vi:

"Då ska de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och hjälpte dig inte? Då ska han svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. Och dessa ska gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv."

Det är allvarligt att ställa till med oreda i Guds församling. Det är allvarligt att sätta sig över Guds ord och förakta hans nådemedel, ordet, dopet och nattvarden.

Aposteln Johannes skriver: "Den som säger sig vara i ljuset men hatar sin broder är fortfarande kvar i mörkret. Den som älskar sin broder förblir i ljuset, och det finns inget i honom som leder till fall. Men den som hatar sin broder är i mörkret och vandrar i mörkret. Han vet inte vart han går, för mörkret har förblindat hans ögon."

Ja det är ljuvligt och härligt att läsa Jesu bibel och Jesu ord. Men det är också mycket allvarligt. Må vi ta tillvara ljuset medan det lyser för natten kommer då ingen kan verka.

Men när natten kommer är Jesus snart åter här. Då ställs alla folk inför hans domstol. Då fälls inga orätta domar utan Jesus ser och vet allt och han dömer i enlighet med sitt ord.

.

Den bönhördes lovsång

I första Samuelsbokens andra kapitel finner vi "Hannas lovsång". Den bön hon bad efter att den unge Samuel hade flyttat in i templet där han tjänstgjorde under prästen Eli. 

Samuel återger sin mors bön och lovsång: "Hanna bad och sade: ”Mitt hjärta fröjdar sig i Herren, mitt horn är upphöjt genom Herren.

Min mun är vidöppen mot mina fiender, för jag gläder mig i din frälsning. Ingen är helig som Herren, för ingen finns utom dig. Ingen klippa är som vår Gud.

Tala inte så högmodigt, låt inte fräcka ord komma från er mun, för Herren är en Gud som vet allt, och hos honom vägs gärningarna.

Hjältarnas bågar är brutna, men de stapplande rustar sig med kraft. De mätta måste tjäna för bröd, men de hungriga hungrar inte mer. Den ofruktsamma föder sju barn, men den som fick många söner tynar bort.

Herren dödar och gör levande, han för ner i dödsriket och upp därifrån. Herren gör fattig och han gör rik, han ödmjukar och han upphöjer.

Han reser den ringe ur stoftet, han lyfter den fattige ur dyn för att sätta honom bland furstar. Och han låter honom ärva härlighetens tron, för jordens grundpelare är Herrens, på dem har han byggt världen.

Sina frommas fötter bevarar han, men de ogudaktiga tystas i mörkret, för av egen kraft är ingen stark.

De som strider mot Herren blir krossade, mot dem dundrar han i himlen. Herren dömer jordens ändar och ger makt åt sin kung. Han upphöjer sin smordes horn.”

Det är en mäktig lovsång där Hannas största glädje är i Herrens frälsning. Nu är också Hannas mun öppen. Även hennes fiender får höra hennes lovsång till Herren som räddat och styrkt henne.

Herren bevarar sina fromma. Han styr deras steg på den rätta vägen. Men de ogudaktiga tystas i sitt eget självvalda mörker. Den som strider mot Herren blir krossad och äran ges åt konungen. Ja vi förstår att inför Herren Jesus skall alla knän böjas..

Herren hör!

"Jag utgöt min själ för Herren". Orden är Hannas, Elkanas hustrus och profeten Samuels mors ord.

Hanna var bedrövad. Vi läser i första Samuelsbokens första kapitel, om hur hon vände sig till Herren och hur hon bad i templet: "Hanna talade nämligen i sitt hjärta, och bara hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes inte."

Hanna talade i sitt hjärta. Ingen människa kunde höra hennes bön, men Gud hörde.

Här i tiden möter människor olika motgångar, prövningar och anfäktelser. Dessa har också drabbat "heliga" kvinnor och män, apostlar och profeter.

Vi minns Job, Jona, profeten Elia och många flera. Gud har fört dem igenom. Ofta är det också människors ondska, hån och förakt som drabbat. Sådant som kanske ingen ser, men Herren ser. Ja Herren ser. Han hör och han svarar. Ingenting som sker på jorden är dolt för Honom.

Profeten Jesaja skriver i sitt 26. kapitel.

"Herre, i nöden sökte de dig, de utgöt tysta böner när din tillrättavisning drabbade dem. Som en havande kvinna våndas när hon är nära att föda och ropar ut sin smärta, så är det med oss inför dig, Herre.

Vi var havande och våndades, men vi födde vind. Vi har inte gett landet frälsning, och ingen föds till att bo på jorden.

Dina döda ska bli levande, mina dödas kroppar ska uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, för din dagg är ljusets dagg, och jorden ska ge igen de avsomnade.

Kom, mitt folk, och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick tills vreden har gått förbi.

För se, Herren kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden ska blotta sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta."

Gud ser och sätter också en gräns för människors ondska. En dag är också gränsen nådd och människan står till svars inför Herren Gud hur hon använde sin nådatid.

Guds folk får utgjuta sin själ för Herren. Herrens folk får tala i sitt hjärta. I det hjärta där Herren Jesus också berett sig ett rum. Då blir det välsignade stunder..