"Buden: Du ska inte begå äktenskapsbrott, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte ha begär och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du ska älska din nästa som dig själv.
Kärleken gör inte sin nästa något ont. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse.
Gör detta och tänk på tiden, att det är dags för er att vakna upp ur sömnen. Frälsningen är oss närmare nu än när vi kom till tro.
Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss därför lägga bort mörkrets gärningar och ta på oss ljusets vapenrustning.
Låt oss leva värdigt, som på dagen, inte med vilda fester och fylleri, inte med otukt och orgier, inte med strid och avund.
Nej, iklä er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv."
I Romarbrevets 13. kapitel vittnar aposteln om ljusets vapenrustning. Den rymmer inte strid och avund, inte fylleri och otukt.
Vi har nu firat första maj, en helg som ganska långt präglas av fylleri. Jag tror att vi förstår att detta inte passar för en kristen.
Men inte heller strider. Och inte heller avund. Ordstrider passar inte för Guds folk. Gud har inte gett oss orden för att strida mot varandra.
Inte för att överbevisa varandra. Inte för att såra. I en sång sjunger vi: "Välj dina ord så att ingen du sårar.
Jesus strider med Andens svärd och segrar när han lider. Andens svärd är ju Guds ord. Guds ord är tryggt. Där är avsikten alltid god.
Guds ord leder till Kristus. Till en ny skapelse.
Bakom våra egna ord ligger människotankar. Bakom Guds ord står Gud själv.
Människotankar är bedrägliga. De kan ofta stå i konflikt med Guds ord utan att vi själv anar det.
Gud är god!
Igår kämpade vi med några stora yviga granar. Det var svårt att veta åt vilket håll det är lättast att fälla dem.
Vad som är rätt riktning. De ord som vi fäller i tal och skrift påverkar också. Ibland återvänder de fåfängt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar