"Piispojen kuuluu ”vaalia kirkon ykseyttä”. Jospa se tapahtuisi sanomalla: Perustakaa jo ne omat kirkkonne, ennen kuin revitte hajalle meidän kaikkien helluntain lahjat ja Pyhän Hengen hedelmät."
Orden ovan är ett utdrag ur en kolumn i tidningen Kirkko ja kaupunki. Författare är Hilkka Olkinuora.
Jag har läst hela skrivelsen några gånger och försökt förstå hur hon tänker. Hon funderar om man kunde bevara enheten inom kyrkan genom att man uppmanar en del att lämna folkkyrkan.
Petrus hade ett annat recept. I slutet av hans pingstpredikan läser vi: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.
Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar."
Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: "Låt er frälsas från detta bortvända släkte."
De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen."
I Olkinuoras skrivelse saknas pingstens Ande, om än hon skriver om den. Den Helige Ande är en gåva. Ingen människa kan ta den till sig. Ännu idag ges den som gåva när människan omvänder sig och tar emot Kristus som Frälsare.
När människor som velat leva i syndernas tillåtelse får ett stygn i hjärtat av Guds ords predikan och tar emot syndernas förlåtelse kommer pingstens Ande i rörelse.
Pingstens Ande kommer av Fadern och Sonen. För att bevara den behöver vi böja oss inför Guds ord och fly till Guds nåd I Kristus Jesus.
En nåd som fostrar och som är varje morgon ny.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar