På knä inför Fadern

"Därför böjer jag mina knän, jag Paulus som är Kristi Jesu fånge för er skull, ni hedningar." (Efesierbrevet 3:1)

Inkommande helg firar vi bönsöndagen. Temat är hjärtats samtal med Gud.

Paulus var en bönens man. Han hade själv blivit buren på bönens armar. Jesus hade bett för honom. 

När Jesus bad i Getsemane svettades han blod. Till sina lärjungar säger han: "Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." 

När Jesus bad här på jorden var han en människa som du och jag. Han bar en människas kropp samtidigt som han var Gud.

I Romarbrevet 8 skriver Paulus: "Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill."

Är vi på knä inför Fadern? I bön om att hans vilja skulle ske. Vid ett vägskäl där du inte själv vet om du skall gå åt höger eller vänster.

Det finns en väg framåt. För Jesus var det korsets väg. I dag finns det en väg framåt. Jesus leder dem där de går bedjande fram.