Vid morgonkaffet läste jag en text där uttrycket "armahdetut syntiset" lyftes fram. När vi talar om benådade syndare bygger det på bibelns budskap om synd och nåd, lag och evangelium.
Det är intressant att i bibeln (folkbibeln) finner vi ordet benådad endast en gång. Ängeln Gabriel kommer med budskapet till jungfru Maria: "Ängeln kom in och sade till henne: "Gläd dig, du benådade. Herren är med dig."
Ängeln fortsätter: "Då sade ängeln till henne: "Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud. Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus."
Människan kan finna nåd hos Gud och den nåden finner vi endast i Jesus. När vi talar om Guds nåd är den alltid förknippad med Jesus.
Gamla testamentets heliga levde i väntan på nåden. Plötsligt föds det barn som bär Guds nåd med sig.
Jesus är den nådige Gudens avbild. I hans namn och blod får vi tro våra synder förlåtna. I artikeln jag hänvisade till i inledningen lyftes det också fram att människan som insett att hon är syndare och känner sin synder behöver få avlösning.
Då lyfts bördan av på ett konkret sätt. I Gudstjänsten förkunnas avlösningens ord. Den här förkunnelsen kan också fås personligt och enskilt.
Det är saligt att få tro att synden är förlåten. Vår synd känner vi ju av dagligen. Den är i våra tankar. Den förgiftar våra ord. Och den blir synlig i vårt liv, i våra gärningar.
Vi har en god Gud som för Jesu skull alltid visar sin nåd. Med hörbar stämma ljuder hans röst över en i synd fallen värld. En värld där synden sätter sina spår och syndaskuldens börda tynger människors samveten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar