Lämnad kvar - åt Gud

Jag hörde eller läste någonstans nyligen att Gud ger insikt i ordet och öppnar ordet stegvis. - Förutsatt att man blir kvar i och i Ordet.

Kanske kunde man säga att Gud fostrar i nåden eller att nåden fostrar. Paulus skriver att Gud lämnade kvar åt sig en skara på 7000 män redan på profeten Elias tid. 

Då förstår vi att skaran antagligen var mycket större då det talas om 7000 män som antagligen hade familj. 

Jag undrar varför Gud här talar om män. Hade de någon form av tjänst inför Gud? Dock vet vi att skaran var stor och noggrant utvald då 7 är fullkomlighetens tal.

Nå dessa böjde inte knä för Baal som var en avgud. Baal betyder Herre och vi förstår att om man tjänade Baal så tjänade man en annan herre. Man hade avvikit från Gud och tjänade en bedräglig avgud i stället.

Det går inte att tjäna Gud och samtidigt avgudar. Bibeln är tydlig här. Vi kan inte tjäna Gud och Mammon. Kristus och Beliar har inget gemensamt.

I Korinterbrevet skriver aposteln: " Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? 

Vilken samstämmighet har Kristus med Beliar? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? 

Vad kan Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt: Jag ska bo hos dem och vandra bland dem och vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.

Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem, och rör inte vid något orent. Då ska jag ta emot er,.och jag ska vara er Far och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren den Allsmäktige."

Guds folk skall inte ha någon gemenskap med avgudar. Speciellt utmanande blir det då avgudar och avgudadyrkan kommer i kyrklig skrud. När det gudsfrånvända kommer i sken av ljuset.

Så var det med Isebel och så är det med Isebels ande. Man kommer i Guds namn. Man kan till och med komma i Jesu namn. Man kommer i en falsk skepnad men tanken och ansikten är att förleda Guds folk och dräpa Guds tjänare och profeter.

Idag är det ofta ett verbalt dräpande.

Kopplingen mellan Baal och Isebel får vi återkomma till..

För ett år sedan besökte vi Borgå domkyrka.

Kyrkan stod ännu kvar, men vi hörde hur den både bombats och bränts. Den yttre glansen fanns ännu kvar.

Där marknadsförde man följande regnbågsgudstjänst, alltså ett tillfälle för avgudadyrkan. 

Det finns alltså mycket man borde reda upp också i Borgå. Ibland talas det om Borgå överenskommelse.

Om jag förstått det rätt bekräftar man i den biskoparnas och biskopsämbetets makt och betydelse. Jag citerar: "Borgåöverenskommelsen (The Porvoo Common Statement) är indelad i fem huvuddelar: Lägesbeskrivning, Kyrkans väsen och enhet, Vad vi är eniga om i tron, Biskopsämbetet i tjänst för kyrkans apostolicitet, Mot närmare enhet. Det sista huvudkapitlet innehåller Borgådeklarationen (The Porvoo Declaration) som de olika kyrkornas beslutande organ har godkänt." (Källa evl.fi)

Enighet utanför Guds ord är alltid en falsk enighet. De 7000 åter var lämnade kvar åt Gud för att utföra hans uppdrag. För att tjäna i hans rike.

Ett rike vars gränser är svårt att se här i världen. Men Gud ser. Därför får vi söka oss allt närmare Gud och Herren Jesus.

Oberoende om vi lämnat folkyrkan, är på något viss ännu kvar i den och vill verka inom den  men under Guds och Guds ords lednig, eller rentav blivit eller blir utkastade.

Gud är god. Stor är hans trofasthet och barmhärtighet.