Guds stora barmhärtighet

Det blev en speciell Valborg i år. En stormig morgon och en fridfull kväll. Aposteln Petrus skriver: "I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp."

Vi har en barmhärtig Gud. Vid andaktstunden på kvällen hade man valt psalmen 370 "Som du vill, o Herre min, om jag blott får vara din, om i glädje och i smärta jag får vila vid ditt hjärta, ha i dig min högsta fröjd, då är jag trygg och nöjd."

Gud har i sin barmhärtighet velat ge de sina ett levande hopp. Nu ser jag att Petrus skriver att han har fött oss på nytt till ett levande hopp.

Gud har alltså fött oss på nytt. Genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda födde han barn åt sig. Barn som har ett levande hopp både när det stormar och då Gud stillat stormen.

I Konungaboken läser vi om Elia: " Herren sade: ”Gå ut och ställ dig på berget inför Herren.” Då gick Herren fram där, och en stor stark storm som ryckte loss berg och bröt sönder klippor gick före Herren. 

Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. 

Men Herren var inte i jordbävningen. Efter jordbävningen kom en eld. Men Herren var inte i elden. 

Efter elden hördes ljudet av en svag susning.

När Elia hörde det, gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. 

Då kom en röst till honom som sade: ”Vad gör du här, Elia?” 

Han svarade: ”Jag har verkligen ivrat för Herren Gud Sebaot. Israels barn har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv.”

Boenhoffer skriver i psalmen: "När det blir stilla, låt oss höra sången som sjungs av dina barn i evighet, en lovsång från en värld, osynlig för oss."

När det blir stilla. När stormens brus inte mera når fram. När hemmets dörr står öppen. 

"Som du vill, o Herre kär, om det blott till hemmet bär. Fri från tidens bördor tunga skall jag där ditt namn lovsjunga för din nåd och trofasthet, som består i evighet."

Om det blott till hemmet bär. 

- -

Andaktstsunden är över. Vi går ut. Böjd av den här tidens mödor kommer han emot mig med sin rollator. Han sträcker ut sin hand och vi hälsar Guds frid.

Sedan säger han orden: "Det är Guds ord vi behöver." Det är Guds ord vi behöver för att orka hem. 

Det var ett mäktigt vittnesbörd. 

Så fortsätter vi på vägen hem. Och nog bär det hemåt. För Guds ord vittnar därom. Hemmets dörr står öppen. Den öppnades då Jesus steg upp ur sin grav.

Riket är berett. I fjärran hör jag de förunderliga orden: "Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse."

I din barmhärtighet beredde han ett rike. Han välsignar. Vi får komma. Tack gode Gud!

Aftonfriden påminde om himlens frid. "Aftonfriden i mitt hjärta minner mig om himlens strand, jag då glömmer all min smärta, får en glimt av ljusets land och ny kraft i ökenland."

Gud är barmhärtig och god!