Nåden att inte böja knä för Baal

Ur dagens bibelläsning, Romarbrevet 11:

" Jag frågar nu: Har då Gud förkastat sitt folk? Verkligen inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt.

Eller vet ni inte vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel: 

Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag ensam är kvar, och de är ute efter mitt liv.

Men vad är Guds svar till honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen man som inte har böjt knä för Baal. 

På samma sätt finns också nu i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. Men är det av nåd, så är det inte av gärningar. Annars vore nåden inte längre nåd."

Gud lämnar kvar en skara åt sig. Han bevarar dem så att de inte böjer knä för Baal, för avgudarna.

En rest som Gud utvalt av nåd finns kvar. Ännu idag. Ännu då Jesus kommer på himmelens skyar.

Tänk att få vara utvald av nåd. Utan egen förtjänst. Av Guds barmhärtighet. I kraft av Guds ord som håller.

Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara. I nåden finns det rum. Än räckes Guds frälsning för den som sig ångrar och tror..

 I tro under himmelens skyar vi nalkas den skimrande strand, i hoppet som städse förnyar vår lovsång i jordlivets land. Kring Lammets tron vi sjunger en gång i Faderns hus den sällsamt nya sången, lik stora vattens brus.