I en kortandakt för den 7.4 skriver Martin Luther. Jag citerar:
"Jesus har grundat ett rike på jorden. Det har fått namnet ”ett evigt nåderike”.
Fastän synden hos en kristen fortfarande lever kvar i kött och blod och är så djupt rotad att den inte helt kan rensas bort i detta livet, så kommer den likafullt glömmas, förlåtas och inte göra oss någon skada – allt på grund av nåden från detta eviga nåderike.
Förutsättningen är dock att vi stannar kvar i tron på Jesus och varje dag kämpar emot de lustar som är kvar i oss, tills dessa slutligen slocknar helt när vi dör.
Då ska vi som helt nya och rena människor uppstå till ett evigt liv. Även om en kristen som står under nåden skulle komma bort från sin tro och syndaånger, och alltså gå miste om förlåtelsen, så står dock detta nådens rike kvar – det kan inte förstöras.
Så länge den bortkomne vänder sig till detta rike med syndaånger och omvändelse, så är han alltid välkommen tillbaka.
Akta dig bara för att inte på ett felaktigt sätt förlita dig på detta och bli sömnig. Vill du, när du syndat, gå din väg och tänka: ”Det är inte farligt!” och fortsätta att leva fritt i synden, så är detta att synda på Guds nåd och att fresta Gud.
Har du däremot för avsikt att komma loss från synden, så är du på rätt väg, och du är förlåten." (Citat slut)
Luther lyfter fram vikten av att vi stannar kvar i tron på Jesus. Att vi förblir i nåderiket.
När vi tror och förtröstar på Jesus får vi leva i nåderiket. Fastän synden bor och verkar i oss håller tron på Jesus oss kvar i nåderiket.
Vi hamnar inte in i och under lagens rike, förrän vi förlorar tron på Jesus. Synden kan inte fördömma oss så länge vi lever i Nådens rike där vår korsfäste och uppståndne Frälsare Jesus är Herre och kung.
Och Jesus kallar ständigt dem tillbaka som lämnat Honom och hamnat in i lagens rike under Guds vrede. När människan där får höra den gode Herdens kallande röst skall hon skynda till Jesus.
Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar