"Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta.
Uppträd inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden.
När den högste herden sedan uppenbarar sig, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.
Likaså ni yngre, underordna er de äldre. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra, för Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka.
Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så ska han upphöja er när tiden är inne."
Så skriver Petrus, Jesu Kristi apostel till de utvalda som lever utspridda som främlingar i Pontus, Galatien, Kappadokien, Asien och Bitynien.
I tidningen Hbl läser jag att biskopen nu håller ögonen på ett bönehus som ”prästviger” egna präster. Resten kan jag inte läsa då jag inte är prenumerant på tidningen.
I Petrus budskap hör vi herderösten, den gode Herdens röst. Hbl förmedlar en annan röst redan genom rubrikerna. I Petrus brevs femte kapitel är rubrikerna förmaningar och var vakna.
Herdeämbetet är någon som Kristus satt i sin kyrka. I församlingarna i mindre Asien fanns det äldste som hade ett herdeansvar.
De hade fått det av överherden och de skulle vaka över hjorden. De skulle göra såsom Gud vill. De skulle vara föredömen för hjorden under överherdens ledning.
Vi har ett mäktigt Guds ord som lyser klart i en dyster tid. Vi behöver Guds ord, vi behöver förmaningar och vi behöver vara vakna..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar