"Jordens strider jag glömma skall en dag och hos Jesus evigt vara, i det goda land stå med palm i hand, frälst för evigt från all fara. Då jag somnat in i tro på Jesu sår, väcker han mig upp – jag segerkronan får! Jordens strider jag glömma skall en dag och hos Jesus evigt vara." (Sions sånger 316, vers 4)
Guds rike börjar redan här nere. Här är det ett föraktat rike. Men det består och samlar folk till den härliga stora festen på himmelens strand.
När jag igår på eftermiddagen körde till ett arbetsmöte i Terjärv lyssnade jag till en diskussion i radion. Alla frågor får en gång sitt svar. Eller kanske det blir så att det inte finns några frågor, när vi en gång får se det som Gud berett för dem som älskar Honom.
Jordens strider glömmer vi en dag. Vi lever I en tid som allt mera formas av strider. Men i en sådan här tid får vi följa Fridsfursten.
Vår tid fylls av upprustning och strider. Även på det andliga området. Framför våra ögon ser vi hur folkkyrkan delas. Vi anar att det kan bli stormiga tider. För mörker och ljus kan inte förenas.
Guds folk har Andens svärd som är Guds ord. Guds ord delar. Det väcker tro där det tas emot och det förhärdar där det förkastas.
När kyrkans ledning vänder ryggen åt Gud och hans ord är den inte Kristi kyrka. Kristi kyrka leds av Herren Jesus, den gode Herden.
Om man väljer olika riktning kommer man till olika ställen på den jordiska vandringen. Till himlen kommer den som vandrar på vägen, som är Jesus.
Guds rikes gränser är ofta osynliga för det naturliga ögat här på jorden.
"Guds kyrka är gemenskap med Fadern och hans Son, det skådar hon och erfar i Andens kraft och nåd. Guds helgon och martyrer betygar det med blod. Omkring dem sjunger rymden där segerns kyrka bor." (psalm 167, vers 4)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar