Dagen efter och dagen före

 

Dagen efter!

Något hände senaste natt. Gud allena vet vad som hände. Världens självutnämnda ledare hade proklamerat att en hel civilisation kommer att dö i natt, när det av världsledaren för Iran utsatta ultimatumet eller tidsfristen löper ut.

 Världen höll andan och en ny morgon grydde.

 I skriften finner vi en profetia om Babylons fall som en gång kommer att uppfyllas. Johannes skriver:

”Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av strålglansen från honom. Och han ropade med stark röst och sade: "Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar och ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar. Ty av hennes otukts vredesvin har alla folk druckit, och jordens kungar har bedrivit otukt med henne, och jordens köpmän har blivit rika genom hennes omåttliga lyx."

Och jag hörde en annan röst från himlen säga: "Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott. 

 Ge henne lika för lika, ge henne dubbelt igen för vad hon har gjort. Blanda dubbelt åt henne i den bägare som hon har blandat. Ge henne lika mycket plåga och sorg som hon har skaffat sig ära och lyx. Hon säger i sitt hjärta: Jag sitter som drottning, jag är inte änka och skall aldrig behöva känna någon sorg. 

 Därför skall hennes plågor komma på en enda dag: död och sorg och svält, och hon skall brännas upp i eld. Ty mäktig är Herren Gud, han som har dömt henne.

 Jordens kungar, som har bedrivit otukt med henne och levt i lyx, skall gråta och sörja över henne, när de ser röken från den eld som bränner upp henne. Skrämda av hennes plåga står de på avstånd och säger: Ve, ve, du stora stad, Babylon, du mäktiga stad! På en enda timme kom domen över dig. 

 Jordens köpmän gråter och sörjer över henne, eftersom ingen längre köper deras fartygslaster med guld och silver, ädelstenar och pärlor, fint linnetyg och purpur, siden och scharlakan, allt slags tujaträ och alla slags föremål av elfenben och av mycket dyrbart trä, brons, järn och marmor, vidare kanel och dyrbar salva, rökelse och myrra och välluktande harts, vin och olja, fint mjöl och säd, nötkreatur och får, hästar och vagnar, slavar och livegna. 

 Den frukt du längtade efter har gått dig ur händerna. All lyx och glans har du förlorat, och man skall aldrig mer finna den.

Köpmännen som drivit handel med sådana varor och blivit rika genom henne, skall stå där på avstånd, skrämda av hennes plåga, och gråta och klaga: 

 Ve, ve, du stora stad, som var klädd i fint linne, purpur och scharlakan och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor. På en enda timme har denna stora rikedom ödelagts.

 Alla kaptener och alla kustfarare, sjömän och alla som arbetar till sjöss, alla stod de på avstånd och ropade, när de såg röken från den eld som brände upp henne: Vilken stad är som den stora staden? 

 Och de strödde jord på huvudet och grät och klagade högljutt: Ve, ve, över den stora staden, där alla som hade fartyg på havet blev rika genom dess rikedom. På en enda timme har den blivit ödelagd.”

 Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter. Ty Gud har dömt staden och skaffat er rätt."

 Och en väldig ängel tog upp en sten, stor som en kvarnsten, och slungade den i havet och sade: "Så skall Babylon, den stora staden, med våldsam kraft störtas ner, och man skall aldrig mer finna den. 

Aldrig mer skall ljudet av harpospelare och sångare, av flöjtblåsare och basunblåsare höras i dig, och ingen hantverkare av något slag skall längre finnas därinne. Aldrig mer skall ljudet från en kvarnsten höras i dig, och ingen lampas sken skall längre lysa i dig.

Och ljudet från brud och brudgum skall aldrig mer höras i dig. Dina köpmän var jordens stormän, ty genom din svartkonst blev alla folk vilseledda. I den staden fanns blod av profeter och heliga och av alla som hade blivit slaktade på jorden."

Vi har ett profetiskt ord som vi i dessa dagar har kunnat ana något av. Johannes lyfter fram det, profetian om den gudsfrånvända världens eller Babylons fall som ett glädjebudskap. ”Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter. Ty Gud har dömt staden och skaffat er rätt."

En gång stod den rättfärdige Abraham inför Herren i bön. Då gällde bönen hans brorson Lot och staden Sodom, där Lot bodde. Abraham slutade sin bön vid antalet 10. Och han fick Guds svar. ”För dessa tios skull ska jag inte förgöra den (Sodom)”

Vi har en förunderlig Gud. Stor är hans nåd. Må Gud ge oss nåden att använda den tid av nåd han ger oss rätt. Såsom apostlarna och profeterna gjorde. I försoningens tjänst.

Den tid som Gud ger är av nåd och innehåller all den nåd han ger oss i Kristus Jesus.. Det får vi tacka Honom för.

Och tänk nåden i Kristus Jesus står kvar ännu då staden Babylon, med allt vad den staden innefattar går under.

Idag är det dagen efter. En gång är det dagen före..

Den gudsfrånvända världen är rutten.