"Jesusnamnet dyrast är, kraft det alltid oss beskär. Vi i Jesu namn och blod: synderna förlåtna tror."
Medan sångens ord tonar i mitt inre tänker jag på patriarken Jakob och den gamle Simeon.
I förtröstan på Guds frälsning. I tro och förtröstan på sin Frälsare, Guds utvalde Messias sluter de sina ögon.
En morgon öppnar de sina ögon och i tro ser de Honom ansikte mot ansikte.
Så går det från tro till tro.
I sången sjunger vi: "Förbida Herren, tiden är så kort! Är resan stormig – o, hur skön är hamnen! Förbida morgonen och skåda bort, nej, skåda hemåt: Jesus öppnar famnen!"
Johannes 4:35 "Säger ni inte att det ännu är fyra månader kvar till skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar