"På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom.
Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Smorde.
Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen, tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:
"Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning."
Läsningen ur Moseboken om min frälsning för tankarna till Lukas vittnesbörd om den gamle Simeon. Den fromme mannen som ledd av Anden kom till templet och fick ta Jesusbarnet i sina händer.
Simeons ögon fick se Herrens frälsning. När vi läser Guds ord får våra ögon se orden som beskriver Honom.
Vi leds av Anden och bekänner att vi behöver en Frälsare. Och ingen annan Frälsare än Herren Jesus finns.
Han är den ende. Han är den rätte. Inför Honom vill vi också böja knä: Herre fräls! Herre förbarma dig!
Herre tack för din frälsning. Tack för namnet Jesus. Tack för räddningen i Jesu blod..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar