Erkki-Antti Juhonpieti

"Kun Erkki-Antti tulee kylään, niin kaikki tulevat uskoon, mutta kun Erkki-Antti lähtee kylästä, ei jää paljonkaan jäljelle."

Texten är från Wikipedia och orden torde vara Raattamaas. 

Erkki-Antti och Raattamaa var goda vänner, ledande personer inom väckelsen på 1800- talet.

Jag citerar Wikipedia igen: "Juhonpieti oli kotoisin Pajalasta ja oli tullut uskonnolliseen herätykseen vuonna 1844 Lars Levi Laestadiuksen kautta, saaden tosin pelastusvarmuuden vasta viisi vuotta myöhemmin luettuaan lähinnä Raamattua ja herrnhutilaishenkisiä kirjoja. Tämän jälkeen hänestä tuli merkittävä herätyssaarnaaja."

Igår diskuterade vi litet om frälsningsvisshet och avsaknad av frälsningsvisshet. Jag funderar litet på citatet om Erkki-Antti. "När han kom till byn kommer alla till tro. När han lämnar byn lämnar inte mycket kvar.

Nu har jag förstått att Erkki-Antti fick predika Kristus och det är aldrig fåfängt. Vi får minnas att det är tjänarnas uppgift att så. Gud ger växten. Gud ger heller inte sin ära åt människor 

Det är intressant att läsa historia. Vi märker att inget är nytt under solen.

Erkki-Anttis sista ord var ”Hyvästi nyt maailma!” (Farväl nu, du värld!)

Tron på Herren Jesus flyttar människan in i Guds värld. Det börjar i svaghet här nere. Där uppe ser vi Jesus. Då är all jordisk svaghet borta.

Med behållning tar jag till mig Erkki-Anttis vittnesbörd. "Och när han kom till medvetande förstod han med stor glädje och trons förvissning, att ingen människa, utan Gud själv, skall leda kristenheten till tidens slut genom sin helige Son Jesus, ty Jesus är trons begynnare och fullkomnare, den förste och den siste och tillika den Gode Herden, som tar vård om sin hjord"

Kristus, dopet, förlåtelsen

Aposteln skriver: "Vad jag menar är att ni var och en säger: "Jag håller mig till Paulus" eller "Jag håller mig till Apollos" eller "Jag håller mig till Kefas" eller "Jag håller mig till Kristus". Är Kristus delad? 

Det var väl inte Paulus som blev korsfäst för er? Eller var det i Paulus namn ni blev döpta?

Jag tackar Gud för att jag inte har döpt någon av er utom Crispus och Gaius, så att ingen kan säga att ni blev döpta i mitt namn. 

Jo, Stefanas familj har jag också döpt. Annars vet jag inte om jag har döpt någon annan.

Kristus har ju inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangeliet, men inte med vältalig vishet så att Kristi kors förlorar sin kraft." (Första Korinterbrevet 1:12-17)

Med goda vänner blev det en kort diskussion. Det handlade om dopet. 

Jag är döpt i Jesu namn sjunger vi i en psalm.

I en annan: "Jag i Jesu namn och blod synderna förlåtna tror"

En tredje psalm kommer i mina tankar: "Kristus, uppenbara för oss undret med din offerdöd, ur syndafallet gör oss fria i din kärleks glöd. Låt oss ständigt, vill vi be, fast i tron mot korset se." (Psalm 371)

Diskussionen med vännerna var kort men god. I texten som jag läste nyss finner vi mycket gudomlig visdom.

Aposteln tar ställning till stridigheter som inte borde finnas bland kristna: "I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att ni alla ska vara eniga i det ni säger och inte låta splittring finnas bland er, utan stå enade i samma sinne och samma mening. Av Chloes folk har jag nämligen fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er."

I Korint rådde strider som inte borde finnas bland kristna. Man sade att jag håller mig till Paulus. En annan höll sig till Kefas (Petrus) och sedan föredrog någon Apollos.

Sedan läste vi att en höll sig till Kristus. Det var väl en god hållning? 

Paulus lyfte fram hur Kristus hade sänt honom till att predika evangeliet, men inte med vältalig vishet så att Kristi kors förlorarde sin kraft.

Kan det bli så att vi skriver och talar så mycket om dopet att Kristi kors döljs. Jag antar det..

Kan det bli så att vi skriver så mycket om förlåtelsen att Kristi kors döljs. Det finns en risk.

Paulus lyfte fram hur predikan av evangeliet med vältalig vishet gör att Kristi kors förlorar sin kraft.

Apollos, Kefas och Paulus var Kristi tjänare. Ännu idag har Kristus många tjänare. En Kristi tjänare är mån om att Kristus inte skyms.

Avslutningsvis borde det inte finnas stridigheter bland kristna. Gud låt oss vara eniga i det vi säger och inte låta splittring finnas bland oss.

Gud ge oss nåden att stå enade i samma sinne och samma mening, förenade vid Kristi kors.

Vår Herre Jesus hängde där för dina och mina synders försonings skull. Han uppstod för att vi skulle få leva av Hans rättfärdighet. Ett nytt liv kallade han oss till.

Gud är God. Sin kärlek till oss visar han genom att han i Kristus utgav allt för att vi skall ha liv i hans namn.

Apostelns exempel i Rom

"Från morgon till kväll förklarade han för dem och vittnade om Guds rike och försökte övertyga dem om Jesus utifrån både Mose lag och profeterna."

I det sista kapitlet i apostlargärningarna läser vi om hur Paulus från morgon till kväll vittnade om Guds rike.

Utgående från Guds ord, från Mose och profeterna vittnade han om Jesus.

I Honom får Skrifterna sitt ja och amen..

En gång gick ett oförfalskat budskap ut från Rom. En dryg vecka har Rom varit i hela världens blickfång.

Tyvärr har Herren Jesus inte fått stor synlighet. 

Ordets tjänst till tidens slut

I Apostlagärningarna finner vi ett intressant bibelställe. "Vid den tiden, när antalet lärjungar växte, började de grekisktalande judarna klaga på de hebreisktalande över att deras änkor blev bortglömda vid den dagliga matutdelningen.

Då kallade de tolv samman alla lärjungarna och sade: "Det är inte bra om vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden.

Nej, bröder, utse sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. 

Själva ska vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst."

Alla de församlade gillade förslaget."

Diakonerna som valdes utsågs bland den stora lärjungakretsen.  Och apostlarna insatta dem i tjänsten, i ämbetet.

Bibelstället i apg6 visar hur apostlarna värdesatte Ordets tjänst. Det uppdraget hade de fått av Herren.

Till apostlarna hade Jesus sagt. "Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er." 

Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Ta emot den helige Ande! 

Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."

Och Jesus säger i sitt avskedstal innan han går in i sitt lidande: "Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma."

Den kristna församlingen måste ta vara på tiden. För människan är den alltid kort..

Reformation och väckelse

I Romarbrevet 9 läser vi om allt vad Guds egendomsfolk hade fått. Men ändå förkastade de Kristus, Herren Jesus då han kom:

"De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. 

De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, välsignad i evighet. Amen."

Men! - Ändå var de förhärdade av otro. De förkastade Jesus och därigenom också Gud.

Kyrka och väckelse behöver var Kristuscentrerad - Kristus Jesus och hans ord. Tron allena.

Reformatorn Luther skriver: "Alltså är det klart och visst, att vi måste bli rättfärdiga bara genom tron, då syndernas förlåtelse är innefattad i Guds ord ensamt."

Guds ord kan tas emot endast genom tron!

Jesus det renaste

Romarbrevet är ett härligt brev som förklarar rättfärdigheten genom tron på Kristus. Kapitel 9 avslutas med orden:

"Israel däremot, som strävade efter en lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen. 

Varför? För att de inte sökte rättfärdigheten genom tro, utan genom gärningar. 

De snubblade på stötestenen, så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. 

Men den som tror på honom ska inte stå där med skam."

Den som förtröstar på Herren Jesus, på Kristus blir frälst. 

När de egna gärningarna, vår egen nit och strävan, kyrkosystemens förträfflighet, eller vad det än vara kan som skymmer Kristus så är det farligt. Mycket farligt!

Då måste alarmsystemen fungera. Då är det skäl att dra i handbromsen. Vad jag nämnde i föregående (trons gärningar och biblisk församling) är viktigt och nödvändigt, men ordningsföljden behöver vara den rätta.

Inget får skymma Kristus och hans ord.

För inget får skymma Kristus för dig och mig. Vår tro behöver stadigt vara förankrad i Honom, i ordet om Honom.

I psalmen sjunger vi: "Jesus, det renaste, dyraste, skönaste namn som på människoläppar är lagt! Rikaste härlighet, helighet, salighet, fullhet av nåd och av sanning och makt."

Ett fullkomligt syndoffer

 "Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. 

Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa.

I hans kropp fördömde Gud synden. Så skulle lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.

De som lever efter köttet tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. 

Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 

Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. De som lever i köttet kan inte behaga Gud." (Romarbrevet 8)

Paulus skriver att det inte finns någon fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.

Till korinterna skriver han att dessa är en ny skapelse.

Filipperna får höra: "Men allt det som förr var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. 

Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. 

För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron."

Det viktiga för människan är att vinna Kristus. Att bli funnen i Kristus genom tron på Honom.

Tänk att vi får tro och förtrösta på Kristus Jesus. I Honom, i ordet om Honom har vi alltid våra synders förlåtelse.

Vi syndar dagligen för synden bor i oss. Men vi vill inte synda. Gud fördömde synden i Kristi kropp.

Vår synd lades på Honom. Här i ordet om Honom har vi vår förlåtelse för våra synder.

I Kristus är vi himladugliga. Tack gode Gud!

Luthers betraktelse leder till nådens tron

Utgående från Johanes 20:33 (Om ni förlåter någon hans synder....) skriver Luther. Jag citerar: "Här hör du att man inte skall söka syndernas förlåtelse på annat ställe än i Kristi ord. Bara den som söker förlåtelsen i Kristi ord skall finna förlåtelsen."

Vidare: Kunde våra gärningar och ånger göra det, behövde man inte Kristi ord.

Luther skriver om bindandet vid synderna. "Den som då inte kommer till Guds ord, där syndernas förlåtelse finns. Han måste komma till det andra där synderna blir behållna.

Det finns ingen annan väg, eller annat medel till sundernas förlåtelse än Guds ord.

Gud har inte lagt syndernas förlåtelse i någon annan gärning som vi gör, utan i den enda gärningen, att Kristus lidit och uppstått. 

Luther lyfter fram hur Jesus genom sitt ord sätter syndernas förlåtelses predikan i apostlarnas och sin kyrkas tjänares mun.

Och även i alla kristnas mun. (Luther använder ordet "i nödfall")

Syndernas förlåtelse skall förkunnas åt alla som begär den. Syndernas förlåtelse skall utdelas och förkunnas..

Vill vi inte hämta syndernas förlåtelse där Gud satt den har du dina synder kvar vad än du försöker.

Utom Guds ord finns ingen syndaförlåtelse.

Sedan lyfter Luther ännu fram hur Jesus här sammanfattar hela predikoämbetet med denna befallning:

"Syndernas förlåtelse skall förkunnas och utdelas i predikan och i de heliga sakramenten."

Luther avslutar: Alltså är det klart och visst, att vi måste bli rättfärdiga bara genom tron, då syndernas förlåtelse är innefattad i Guds ord ensamt. 

Guds ord kan tas emot endast genom tron.

- -

Så är det. Tror vi det så har vi det. Därför tror vi också idag att synderna är förlåtna i Jesu namn och blod!

Pusselbitarna faller på plats.

Att läsa Guds ord är på sätt och vis som att bygga pussel. Jag tycker om att läsa bibeln, men att bygga pussel är jag väldigt dålig på. 

Jag gillar inte att bygga pussel. 

Men när vi läser bibeln i bön behöver vi inte sätta pusselbitarna rätt själva. Den Helige Ande lägger sakerna på rätt plats.

Den här morgonen öppnades mina sinnen för hur budskapet hos Lukas förklarar det som är litet svårt att se i Johannes text.

Jag har undrat litet över varför lärjungarna är lika rädda när Jesus kommer till dem åtta dagar senare. "Åtta dagar senare var hans lärjungar samlade igen där inne, och nu var Tomas med dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er!"

Lärjungarna hade fått den helige Ande av Jesus. Jesus andades han på dem och sade: "Ta emot den helige Ande!  Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."

Jesus förbereder sina lärjungar för vad som komma skall. Gud har sin egen tid. Guds ord är evigt och inte beroende av tid och rum.

Det är ljuvligt att få tid att umgås med ordet. Gud är god!

Varför är ni så oroliga?

I en av evangelietexterna för dagen läser vi: (Luk. 24:36-49)

"Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade till dem: "Frid vare med er!" 

Uppskakade och rädda trodde de att det var en ande de såg. 

Men han sade till dem: "Varför är ni så oroliga? Varför kommer det upp tvivel i era hjärtan? 

Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se! En ande har inte kött och ben som ni ser att jag har."

När han hade sagt detta visade han dem sina händer och fötter. När de i sin glädje och förundran fortfarande inte kunde tro, frågade han dem: 

"Har ni något ätbart här?" Då räckte de honom en bit stekt fisk, och han tog den och åt inför deras ögon.

Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna." 

Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. 

Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.

Ni är vittnen om detta. Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden."

En härlig text. Jag inser nu att Lukas talar om samma händelse som Johannes i evangelietexten enligt första årgången.

Lukas antyder att lärjungarna (samtliga) hade svårt att tro. De var uppskakade och rädda.

När Jesus visade sina händer och fötter och uppmanade dem att röra vid Honom och se blev det så att de i sin glädje och förundran fortfarande inte kunde tro.

Därefter åt han för att visa för dem att han verkligen lever. En ande kan ju inte äta.

Sedan öppnade Jesus deras sinnen så att de förstod Skrifterna. 

Sådan är han, vår uppståndne Herre och Frälsare: - Han öppnar våra sinnen så att vi förstår Skrifterna. 

I tro, den tro som han ger finner vi Jesus där i Guds ord.

Guds ord går i uppfyllelse i vårt eget liv. "Allt måste uppfyllas som är skrivet om Jesus i Mose lag, profeterna och psalmerna." 

Och det var också för min skull. Det var för din skull.

Väckelse och kyrka - tankar på vägen hem

"Denne Jesus har Gud uppväckt, och vi är alla vittnen till det. Han har blivit upphöjd till Guds högra sida och fått den utlovade helige Ande av Fadern, och han har utgjutit det som ni ser och hör." (Utdrag ur Petrus pingstpredikan, Apg2)

Väckelse är Guds verk. Genom Ordets predikan får människor stygn i sina hjärtan. Ordet leder till Herren Jesus, där en ångrande syndare får frid genom Evangeliets predikan.

Väckelse är den Helige Andes verk. Guds heliga lag predikas i enlighet med Guds Ord. Ordet får verkan. 

Den Helige Ande förklarar för en människas hjärta vad Jesu död och uppståndelse innebär. Vägen till frid med Gud förklaras.

Den Helige Ande väcker glädje över att synden är förlåten och ger mod att leva det nya livet. Ett liv där synden byts mot nåd.

Här blir församlingsgemenskapen viktig. Bibeln, bönen, brödsbytelsen och brödragemenskapen (de kristnas, både kvinnors och mäns andliga gemenskap)

När väckelsen organiseras får vi en väckelserörelse. En väckelse möter ofta motstånd. Tyvärr också från etablerade kyrkosamfund.

Därför blir de flesta väckelser lågkyrkliga. Det finns inte rum och förståelse från kyrkornas sida.

Samtidigt är en väckelse ofta också en motreaktion mot ett förfall i kyrkan. Man har avvikit från Guds ord. Ibland också stelnat i formerna.

I sitt herdabrev till Göteborgs stift 1949 kommer Bo Giertz med en kraftig varning. "Liturgi utan väckelse är kanske det farligaste av alla kyrkoprogram."

Kanske det är något av detta som hade skett i Laodicea. Jesus hade lämnat utanför. Allt var så väl organiserat och genomtänkt så att Jesus och den Helige Ande inte mera behövdes. - Ett förskräckligt tillstånd som leder till döden om Jesus inte på nytt får komma in.

Men samtidigt har Guds folks sammankomster och gudstjänstfirande alltid innehållit en av Gud given liturgisk form.

Bo Giertz skriver: "Liturgins djupaste betydelse ligger däri, att den är en form, som Anden själv skapat för att bevara och fördjupa det liv, som samme helige Ande väckt i sin kyrka.”

Väckelsens folk behöver också detta. Kännetecknande för de stora nordiska väckelsena har varit att man organiserat sig och byggt bönehus.

I enlighet med Guds ord har man där också kallat, välsignat och insatt tjänare, predikanter.

För väckelsens folk har dessa varit predikanter, medan man i kyrkliga sammanhang gärna, eller hellre talat om lekmannapredikanter.

Tyvärr finns det hos oss människor ett behov av att ringakta och även nedvärdera av Gud givna ämbeten. 

Men Guds vilja är inte det. När Guds hand och välsignelse får vila över en väckelse finns det ingen motsättning. Man respekterar Guds kallelse.

Präster och predikanter bygger sida vid sida upp Guds församling. Man vill inte skiljas från varandra och splittra Guds församling.

Man vill inte bygga murar och dra gränser där Guds ord inte drar gränser. Man är på väg till samma himmel och vill inte här på jorden delas i olika grupper.

Man har samma mål och samma längtan. En tro, ett dop, nattvardsgemenskap på biblisk grund och vill leva under Överherdens ledning.

Väckelse eller syndasömn

Vad är väckelse?

Bo Giertz förklarar så här:

"Väckelse är det som sker då en syndare, av Guds Ande, genom Guds ord, blir väckt ur sin syndasömn och känner ett styng i sitt samvete. 

Han förstår att han genom sin synd allvarligt försummat sin höga kallelse som människa.

 Han inser att denna synd står mellan honom och Gud och att det kan leda till en evig fördömelse om det inte klaras upp.

”Vår egen kraft ej hjälpa kan, vi vore snart förströdda”. I sin hjälplöshet inför syndens allvar och konsekvens frågar han sig ”Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp?”. " (citatet slut)

Biskop Giertz lyfter fram hur en väckt människa inser att synden som står mellan honom och Gud måste klaras upp.

"Synden måste erkännas och bekännas." Längtan efter förlåtelse och visshet om att synden är förlåten.

Visst känner vi till dessa tillstånd med längtan efter frid med Gud. Men den egna kraften saknas.

Förlåtelsens ämbete är den Helige Andes ämbete. "Synden blir förlåten. Bördan lyftes av" Så sjunger vi i psalmen.

Vi får be till Gud att han upprätthåller väckelse. Att han låter väckelsens vindar blåsa genom städer och byar.

Att han hindrar att vi somnar in i en syndasömn där vi tillåter och accepterar synden som Guds ord fördömer.

"Din klädnad gör vit i din Frälsares blod. Det ger till den dagliga bättringen mod. Låt ej dig besmittas av synd och av last, bed Gud om att han gör din kallelse fast."

Det nya livet och synden

"Vad ska vi då säga? Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?"

Romarbrevets sjätte kapitel är ett så innehållsrikt och viktigt kapitel att det är skäl att återvända till det.

Vi som har dött bort från synden. Hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?

Vi repeterar innehållet i den fullmakt som den uppståndne Jesus på påskdagens kväll ger till lärjungarna, till församlingen.

"Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Ta emot den helige Ande! Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."

Synden är försonad inför Gud genom Jesu försoningsdöd och hans segerrika uppståndelse. Synden försonades på Golgata kors. Det att Gud uppväckte sin son proklamerar att synden verkligen är försonad. Gud är nöjd med Kristi verk.

När synderna förlåts här på jorden är den Helige Ande med. Jesus hade makten att förlåta synder här på jorden. På uppståndelsendagens kväll ger han samma uppdrag åt sina räddhågade lärjungar.

"Som Fadern har sänt mig sänder jag er." Han hade personligen kallat dem alla. Och nu får de fullmakt att representera sin Herre. Jesus är inte mera offentligt verksam på jorden. Han verkar inte i synlig gestalt. Men han visar sig för de sina.

Fullmakten att förlåta synder och att binda i synden är given åt den kristna församlingen.

För att ännu förtydliga uppdragets karaktär  kan vi tänka på i vilket tillstånd lärjungarna var. De var räddhågade. De var sargade av vad som hänt den gångna veckan.

De satt inte där i biskopsklädnad. De bar inte prästens kaftan. De var inga höga herrar enligt sitt eget sinne. 

Nej! Men de hade något mycket högre. De var offentligen kallade av Jesus till tjänst. Följ mig hade han sagt till dem. Och nu sänder Jesus dem såsom Fadern sänt honom.

Guds uppdrag på jorden fortsätter. Budskapet om att synden är försonad skall gå ut till hela världen. Jesus själv leder sin församling genom sitt ord och sin Ande.

Pingsten som också kallas församlingens födelsedag var på kommande. Då sker inte något mera bakom stängda dörrar. Utan allt sker öppet och synligt. Gud är också en ordningens Gud.

Men det är samme Ande. Samme Fader och samme Jesus som verkar.

Gud behöver inget påvedöme. Han är inte beroende av påvar och höga herrar.

Gud är inte beroende av mänskliga ceremonier som kan se olika ut. Han binder inte sitt ord, sin verksamhet och sin allmakt vid något mänskligt påfund. 

Men han kallar människor till tjänst i sin kyrka. Han har en ordning. Han kallar, sänder och utrustar tjänare till tjänst.

Han kallar till Ordets tjänst. Vi talar om predikoämbetet. Guds ord skall förkunnas och predikanter och präster insätts i sitt ämbete.

Uppdraget är gemensamt. Uppdragsgivaren är den samme. Fullmakten kommer från den Uppståndne vars verk Fadern är nöjd med.

Vi har en mäktig Herre. Honom skall vi tjäna. Inte i egen kraft. Inte med egna ambitioner. Men med fullmakt av Jesus och i hans fotspår.

Budskapet om Jesu kors, det tomma korset skall bäras ut. Ett annat kors, det lilla ger han till sina tjänare.

Kraft till tjänst är tjänstens lön. Förlåtelsen, vår vandringstav bär vi med oss.

"I Herrens namn och blodets kraft vi kämpar mot all ondskans makt. Förlåtelsen, vår vandringsstav, vi skall ha med oss till vår grav."

Det nya livet och nya tungan

I Kyrkohandboken hänvisas det inför den här helgen till det nya livet. Där beskrivs vilket liv de döpta är kallade till: "Deras uppgift blev att i det dagliga livet vittna om den uppståndne Frälsaren och om Guds löfte som uppfyllts i honom. Detta löfte består också då människan i sin svaghet tvivlar på det."

Jag noterar att överskriften för Romarbrevet 6 är det nya livet. Där skriver aposteln:

"Vad ska vi då säga? Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?

Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet. 

För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.

Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden. Den som är död är förklarad fri från synden."

Aposteln framställer dopet som en begravning. Vi är begravda med Jesus genom dopet.

- För att leva det nya livet. I vårt nya liv får vi vittna om Jesus. Han var död, men lever. I Honom har vi ett nytt liv.

Jesus dog en gång. Vi är döpta en gång. Men Jesus lever för evigt. Om vi förblir i Jesus Kristus har vi evigt liv.

Idag får vi leva ut vårt nya liv. Ett liv där vi följer Jesus. Där vi av nåd får vittna om Honom med styv och jordisk tunga..

Ändå sjunger vi om att inget binder den nya tungan. "Inget nya tungan binder, inga tårar flyter där. Tänk vad sällhet, inga hinder, när jag skådar Jesus kär!"

Frid med Gud

"När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. 

Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi gläder oss i hoppet om Guds härlighet." (Romarbrevet 5:1-2)

Trons rättfärdighet ger frid med Gud. Igår kväll besökte vi de gamla och fick vittna om Guds frid. Den frid som Jesus ger.

Min frid ger jag er säger Jesus. Och han ställer oss också i nåden. I Jesus har vi ett levande hopp.

Himmel och jord

"Himlen är Herrens himmel, och jorden har han gett åt människors barn.

De döda prisar inte Herren, ingen som gått ner i det tysta.

Men vi, vi lovar Herren från nu och till evig tid.

Halleluja!"

Orden är från slutet av psaltarpsalmen 115, som är en del av dagens bibelläsning enligt Folkbibeln.

Ett mäktigt och tydligt budskap. Himlen är Guds. Jorden har han gett åt människorna.

Men vi lovar Gud för att han banat en väg från jorden till himlen i Kristus Jesus.

Jorden förgår, men Himlen, den plats där Gud regerar är evig.

En annan sångförfattare beskriver det så här:

"Jag längtar till himlen från sorger och strid att där hos min Jesus få vara och sjunga om härlighet, seger och frid och skåda hans anlete klara."

Morgonen har täckt marken med ett tjockt lager snö..

Jesus ser dig och mig

Den här morgonen vaknade jag med tvivel. Men jag fick fly till Ordet. Och i Guds ords ljus försvann tvivlen.

Jag vet inte varifrån tvivlen kom. Jag tänkte på Jesu död. På försoningsdöden. Hur kan Jesu död ge liv åt en människa?

Hur kan Gud kräva ett människooffer?

De här tankarna surrade i huvudet medan jag klädde mig.

Vad säger Ordet?

Synden skiljer oss från Gud. Alla människor har avfallit. Ingen rättfärdig finns. Inte en enda.

Men Gud vare tack. Gud är rättfärdig. Vår treenige Gud, Fadern, Sonen och den Helige Ande är rättfärdig.

Gud blir människa för att sona världen med sig själv. Jesus avlas av den Helige Ande och föds av jungfru Maria.

Han lever ett fullkomligt liv i ditt och mitt ställe. Han dör en syndares död. Hela världens syndaskuld vilar på hans axlar när han ger sitt liv. När han ger upp andan och ropar: Det är fullbordat!

Han ger sitt liv för dig och mig. Han ger sitt liv för att du och jag skall leva.

Jesu liv utges för dig. För mig. Det utges till liv. Gud uppväcker sin son för att vi skall leva.

Det nya livet som levs i Kristus Jesus. Det börjar här. Det fortsätter i himlen hos Gud. Jesus kommer och hämtar oss precis så som han sade åt Tomas. Jesus är verkligen vägen, sanningen och livet.

Och en ny förhärligad kropp får vi. Vilar den gamla kroppen i graven får den nytt liv. Lever vi kvar i vår bräckliga jordiska kropp förvandlas den och blir Herren lik.

Jesus som är Guds Ord givet till dig och mig är så mycket större än tvivel och otro. 

Med tacksamhet. Med förundran. I tro böjer vi våra knän inför Honom: Min Herre och min Gud.

Berättelsen om Tomas livsöden fortsätter senare om tid ges..

Idag hjälper Herren, vår Herre och Gud!

Jesus och Tomas

Tomas kunde inte tro. Han hade sett sin mästare dö på korset och hans hopp var ute. Han kunde inte tro. 

Bibelns budskap om Tomas är både intressant och dyrbart. Och vi märker att det är aposteln Johannes som återger Tomas livsöden.

I det fjortonde kapitlet berättar Jesus åt sina lärjungar att han skall gå bort och bereda rum åt dem.

"Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er?

Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."

Men Tomas kände inte vägen. Och Tomas var mycket orolig. Han berättar åt Jesus om sin oro:

"Tomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" 

Och Jesus svarar: "Jesus sade till honom: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 

Har ni lärt känna mig, ska ni också lära känna min Far. Nu känner ni honom och har sett honom."

När Jesus efter uppståndelsen visar sig för lärjungarna saknas två av dem. Judas förrädaren och Tomas tvivlaren.

"Tomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren!" 

Vi märker att de övriga lärjungarna brydde sig om Tomas. De berättade att Jesus lever: "Men han svarade dem: "Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka mitt finger i spikhålen och min hand i hans sida, så kan jag inte tro."

Tomas kunde inte tro att hans döda mästare levde. Men Jesus levde. Han såg Tomas. Han visste Tomas tankar. Tomas hopp var slut. Men Jesus hade övervunnit döden.

Han hade berett rum för Tomas hos Fadern. Och Jesus visar sig för Tomas..

 "Åtta dagar senare var hans lärjungar samlade igen där inne, och nu var Tomas med dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er!" 

Sedan sade han till Tomas: "Kom med ditt finger och se mina händer, kom med din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte, utan tro!" 

Tomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!" 

Jesus sade till honom: "Du tror därför att du har sett mig. Saliga är de som inte har sett men ändå tror."

Här slutar Johannes berättelse om Tomas. Vi märker att Jesu ord har gjort under i Tomas liv. Nu är Jesus Tomas Herre och Gud.

Tomas har en fast bekännelse. Han bekänner att Jesus är Gud och Herre i hans liv. Han vet att Jesus är vägen, sanningen och livet.

Jesus hans mästare kunde inte dö den eviga döden. Han dog förvisso. Han dog för att sona Tomas synder. Tomas stora otrossynd som skiljde honom från Gud.

Nu ser Tomas sin Herre. Och Tomas tror. Johannes berättar inte ens huruvida Tomas behövde sticka handen i såren.

Jesus den uppståndne hade botat Tomas. Hans otro var borta. Jesus som dog och uppstod hade en plats i sin älskade lärjunges hjärta..

Gud är god. På samma sätt som Jesus såg Tomas ser han dig och mig. Han kommer till oss i ordet och ger oss den tro vi behöver för att komma hem till Gud.

Jesus visar sig i annan gestalt

"Saliga är de som inte har sett men ändå tror."

Orden är Jesu egna och riktade till oss som vill leva i tro på vår Herre Jesus. Vi kan inte se honom med våra naturliga ögon. 

Men i ordet uppenbarar han sig för oss. Han möter oss i sitt eget ord. Han dukar sitt rika bord och bryter brödet.

Och vi känner att det är Herren. Håg och sinne förnyas. Vandringens trötthet känns inte mera. Vi ilar vidare mot målet i himlen.

På annandagen funderade vi över hur Jesus slog följe med sina lärjungar. Han uppenbarade sig i en annan gestalt.

Hur var det nu som Lukas skrev?

"Samma dag var två av dem på väg till en by som heter Emmaus och ligger drygt en mil från Jerusalem. 

De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. 

Medan de samtalade och diskuterade närmade sig Jesus själv och vandrade med dem. 

Men deras ögon var slutna så att de inte kände igen honom. Han frågade dem: "Vad är det ni går och samtalar med varandra om?"

Det är intressant att läsa Markus beskrivelse av samma händelse: "Sedan visade han sig i en annan gestalt för två av dem som var på väg ut på landet. De gick också och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda."

Känner vi Jesus då han visar sig i annan gestalt? Då han slår följe med oss på vägen. Då han välsignar vår dag genom ordet.

Genom den kristna gemenskapen. När vi hör hans röst i de himmelska sångerna..

Fanny Crosby såg det som många andra inte såg. Hon skriver: "Hela vägen går han med mig, är på branterna mitt stöd, ger mig nåd för varje prövning, styrker mig med livets bröd. Och om hjärtat skulle törsta, vägen kännas tung och lång, glädjekällor strax ur klippan springer fram som förr en gång."

Bördan lyftes av

Genom evangelie predikan lyfts syndens börda av. Guds heliga ord uppenbarar synden. För en människa som i tro lyssnar till Guds ord uppenbaras den egna synden. Den egna syndfullheten.

Men Ordet kallar syndare till Jesus. Till vår Herre Jesu Kristi nåd. Synden byts mot nåd.

Hos Jesus lyfts bördan av. Jesus har redan burit syndens börda till Golgata kors. Han bar dina synder. Han bar mina synder.

Guds ord uppenbarar synden. Människan blir medveten om sin synd. 

Men nu erbjuds ett saligt byte. Synden får bytas mot nåd.

Men den som vill bli kvar i sin synd binds av den. 

Om vi ställer oss över Guds ord binds vi av ordet. Vi kan tro att vi är fria. Fria att leva i synd och olydnad mot Guds ord. Men synden binder. En obotfärdig syndare binds av sin synd.

I Kristi kyrka predikas omvändelsens budskap. Din synd är förlåten. Du är fri. Gå och synda inte härefter.

Vi har en god Gud. Vi har en mäktig Herre som dog för oss, men som lever. Jesus uppstod till vår rättfärdighet.

Vi kallas att leva det nya livet. I Guds nådrike, som hans barn..

"Det finns en härlig viloplats beredd på Golgata i Jesu Kristi försoningssår. Må vi betrakta dem!"

Synden blir förlåten

"Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er." 

Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Ta emot den helige Ande! 

Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."

I inkommande söndags evangelietext sänder Jesus sina lärjungar. Fadern hade sänt Honom och nu sänder Jesus sina lärjungar som Fadern sänt Honom.

Han hade redan tidigare kallat dem. Nu sänder han dem i sitt namn.

Jesus andas på dem. Han säger: "Ta emot den helige Ande.

I Jesu namn sänds lärjungarna ut för att förlåta synder genom Evangelie predikan. 

I Jesu namn förkunnas syndernas förlåtelse. Jesu blod var utgivet till syndernas förlåtelse.

Budskapet skulle ut och som Lukas skriver "Med början från Jerusalem"

Och ut i hela världen. Jesu utvalda apostlar hade fullmakt att representera Jesus, sin uppdragsgivare. 

I Jesu namn predikas syndernas förlåtelse. För den som ångrar sin synd finns det rum i Jesu nåd.

Bilden från annandagens bönehussammankomst. 

"Synden blir förlåten. Psalmförfattaren skriver: "Synden blir förlåten, bördan lyftes av. Kristi kärlek strålar över död och grav. Vandringsmännen, trötta efter mödans dag, vilar tryggt i stillhet uti Guds behag"

En Guds kraft

"Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken. 

I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro." (Romarbrevet 1:16-17)

Ibland låter Gud oss känna vår egen kraftlöshet. För att Guds kraft inte skall skymmas.

Evangeliet är en Guds kraft. 

En påsksöndag rymmer mycket!

"Även om vi lärt känna Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte längre så. Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. 

Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 

Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. 

Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. 

Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud."

(Andra Korinterbrevet 5: 16-21)

En Påsksöndag rymmer mycket. Budskapet om den tomma graven som går ut föder liv och uppståndelseglädje. 

När vi var samlade till bön inför nattvardsmässan tackade pastor Albert Gud för att han tog emot Jesu försoningsverk. Det att Gud uppväckte sin son vittnar för oss om att Gud accepterade försoningen.

Det att Jesus lever är ett vittnesbörd om att vår syndaskuld är förlåten. I psalmen sjöng vi: "Korset blott, korset blott må förbli min ära, tills på andra stranden jag får dig vara nära."

Det tomma korset och den tomma graven är ett mäktigt vittnesbörd. Vi behöver inte skilja dem från varandra. Vår uppståndne Frälsare, broder och vän bär märken av spikarna på sin uppståndelsekropp.

Ja, graven är verkligen tom..

Den uppståndne är vår frid!

"Han känner din synd. Han vet hur stor den är. Jesus vet allt om vår synd."

Ett rakt, men härligt och bibliskt budskap. Jesus känner vår synd. Och han har helt försonat den.

Guds Ords sanning är trygg för en Jesu vän som tagit Jesu försoningsdöd till sig.

På Uppståndelsens morgon gåt två helt olika budskap ut från Jerusalem. Budskapet om att Jesus har uppstått och det andliga ledarskapets lögn om att Jesu lärjungar stulit hans döda kropp.

Sanning och lögn går samtidigt ut. Ja budskapet från himlen att Jesus uppstått kommer först.

Sanning och lögn kan inte förenas. De har helt olika källor - Guds ord och djävulen.

Guds barns frid har sitt ursprung i himlen. I Jesus Kristus, Guds Son vår Herre..

Livsförening med den Uppståndne

"Den tro som inte kan dö innebär en verklig livsförening med Kristus". Så skriver Bo Giertz.

Livsgemenskapen med Kristus gör tro till kristen tro.

Kristen tro är den visshet som Johannes uttrycker så här: "Synderna är eder förlåtna för hans namns skull."

Där förbindelse med Kristus finns byggs hela vår rätt att vara kristna på det att Kristus dött för oss och att han är vår frid.

Bo Giertz skriver vidare: Den gamla människan finns kvar också hos den som tror. Men är tron äkta, alltså en förbindelse med den Uppståndne så betyder tron en oförsonlig kamp mot köttet.

Trons liv visar sig i den ständiga striden mellan Kristuslivet och självviskheten.

Det är inte så populärt att skriva om den gamla människan, det egoistiska jaget med alla dess själviska, högmodiga och penningkära begärelser. Men om det skriver biskop Giertz.

Det är inte så lätt att läsa. Det är inte så lätt att återge. 

Men Gud vare tack: Kristen tro, livsgemenskap med Kristus är vissheten  om att synderna är oss förlåtna för Jesu namns skull.

Därför skriver Sångförfattaren: "Min enda fromhet inför Gud är syndernas förlåtelse. Min enda trygghet vid hans bud är syndernas förlåtelse. Fast otron stöter sig därpå, är det ju dock i sanning så."

I Påskhelgen har vi glädjen att ha besök av broder Jaakko från Kyrkslätt. Bilden från Coronatiden. Om jag minns rätt var jag den ende lyssnaren i realtid. Predikan bandades för sommarmötet.. 

Förenad med Jesus genom tron

Döden får aldrig sista ordet för den som är förenad med Jesus genom tron. Det är gott att läsa skrivelser som stärker banden till livet och Herren Jesus.

Du som tror på Jesus är förenad med Jesus - genom tron. Tron är det redskap som Gud använder då han flyttar oss från mörkrets rike till ljuset. Från döden till livet.

Jag lånar orden från en annan bloggsida: "Jesus är uppstånden! Och för att han är uppstånden kommer döden inte heller att få sista ordet i mitt liv. Inte heller i ditt om du är förenad med honom genom tron." 

Evangelisten Johannes skriver i kapitel 20: "Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn."

Genom tron har du liv i Jesu namn. Genom tron får du leva det nya livet du är kallad till..

(Tavla från bönehuset i Sattajärvi) Tron griper tag i Ordet. Tron fäster blicken på Jesus. Tron förenar oss med den Uppståndne..

Den korsfäste är uppstånden

"De sade till varandra: "Vem skall rulla bort stenen från gravöppningen åt oss?" 

Men när de såg upp, fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. 

De gick då in i graven och fick se en ung man sitta på höger sida, klädd i en lång vit dräkt, och de blev mycket förskräckta. 

Men han sade till dem: "Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är inte här. Se, här är platsen där de lade honom. 

Men gå och säg till hans lärjungar och särskilt till Petrus: Han skall gå före er till Galileen, och där skall ni få se honom så som han har sagt er." (Markus 16: 3-7)

Vår Frälsare uppstod. Så vittnar Guds ord. Också Jesu lärjungar skulle få se Honom i Galileen. Så hade Jesus själv sagt "Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen." (Markus 14:28)

Jesus går före dit han sagt. Han öppnar paradisets port. Kom ni min Faders välsignade säger han.

Den uppståndne kallar på oss. Kom och Se. Med glädje får vi sätta tro till allt som Ordet vittnar om..

Graven är tom!

De sista breven

"Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare, för dem som utövar otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och för alla som står emot den sunda läran - detta enligt det evangelium om den välsignade Gudens härlighet, som har anförtrotts åt mig.

(Första Timoteusbrevet 1:8-11)

Timoteusbreven och brevet till Titus är de sista breven Paulus skrev. Dessa brev, de s k pastoralbreven, ger oss kännedom om Paulus sista levnadsår. Första brevet till Timoteus är skrivet från Makedonien och det andra från fängelset i Rom.

Paulus blev tydligen frikänd när han stod inför kejsaren i Rom. Men han fängslades senare på nytt och led martyrdöden i Rom.

Jag inser hur viktiga de tre sista breven är för vi som lever i den yttersta av den sista tiden, i världens sönderfall.

Jesus ger seger och frid

"Josef från Arimatea, som var en Jesu lärjunge i hemlighet, av rädsla för judarna, bad därefter Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick därför och tog hans kropp. 

Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus om natten. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring hundra pund.

De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de välluktande salvorna, enligt begravningsseden bland judarna. 

Intill den plats där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav, där ännu ingen hade blivit lagd. 

I den lade de Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära." (Johannes 19:38-42)

Så går åter en långfredag mot sitt slut. Vi har genom tron fått följa Jesus till gravens ro. Vi vet att döden inte kunde behålla den rättfärdige.

Men Jesus skulle ännu helga graven till ett vilorum för sina vänner.

"Uppå Guds nåd så trygga vi lever här vår tid. Oss ingen nöd kan rygga; han ger oss segern, frid." (ss 37, vers 9)

I Ordets värld

"Bibeln skall läsas i frälsningsavsikt, om man skall kunna mottaga Guds ord. "I frälsningsavsikt" betyder att man nalkas Gud som en människa som söker frälsning. Man ställer sig då under Guds ord. 

Den som ställer sig över Ordet, så att han tror att han kan döma över det och rätta det, och den som ställer sig vid sidan av Ordet, så att han endast vill observera det och iakta det utan att böja sig för det, de äro båda lika utestängda från Ordets värld.

På den vägen finner man lika litet av Gud i bibeln, som man finner av Kristus i nattvardsbrödet genom att underkasta det en kemisk analys."

(Utdrag ur biskop Bo Giertz bok "Kampen om människan"

Det är trosstyrkande att läsa en bok av en "biblisk" biskop. En Herrens tjänare som vägrade att ställa sig på mörkrets sida i strid mot Guds ord.

Ordet står evigt fast. Ännu uppmanar det människor till omvändelse och tro. Att överge självvalda vägar och vända tillbaka till Herren Jesus och Ordets värld.

På korset utropar Jesus: Det är fullbordat! Guds verk i Jesus Kristus är fullkomligt. Dit får vi alltid återvända när vi faller i strider mot synden, världen, tidsandan, djävulen och mörkrets makter.

Jesus vill aldrig att någon beger sig in på den vägen som Judas gick. Judas var utvald av Jesus, men han gick bort.

Guds ord kallar hem. Tillbaka till Jesus. Tillbaka till Ordets värld. 

Det finns en väg till himmelen. En väg till Guds Jerusalem."

Var inte rädd!

"Men Jesus ropade med hög röst och gav sedan upp andan.

Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. När officeren som stod framför honom såg att han gav upp andan på det sättet, sade han: "Den mannen var verkligen Guds Son!" (Markus 15:37-38)

När Johannes på ön Patmos får möta sin korsfäste och förhärligade Frälsare skriver han:

"När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nycklarna till döden och helvetet."

Var inte rädd! När Jesus säger de orden får vi ta dem till oss. Jesus var död. Idag minns vi hans död. Men han vittnar själv om att han lever.

"På Golgata kulle segerns sol så mäktigt lysa kan. Den tändes där den stora dag när Jesus seger vann."

Världens visdom, korsets dårskap

Aposteln skriver i första Korinterbrevet: "Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. 

Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. 

Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare?

Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? 

Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. 

Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap.

Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor." (Kapitel 1: 18-25)

Korset är en dårskap för de som blir förtappade. Det att Jesus bar sitt kors och utgav sitt blod till försoning för världens synder är inte någon bisats i bibelns budskap. 

Tvärtom. Det är kärnan. Paulus skriver i Efesierbrevet 2: "Så skulle han i en enda kropp försona de båda med Gud genom korset, sedan han där hade dödat fiendskapen. 

Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. 

Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. 

Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. 

Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. 

Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden."

En välsignad påskhelg tillsammans med vår törnekrönte och korsfäste Herre Jesus Kristus! Han gav sitt liv och uppstod för att vi skall få leva som Guds återlösta barn. 

"Lär, du Jesus, oss nu alla fatta att din offerdöd vill oss fallna själar kalla till ditt hjärtas kärleksglöd! Fäst vår blick vid korsets stam, där du hänger, o Guds Lamm!"

När påskens budskap förändras

"Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött. 

Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem."

(Andra Korinterbrevet 5: 14-15)

Igår hade jag möjlighet att ta del av aktläsningen och ett antal folkkyrkobiskopars påskhälsningar.

Aktläsningen är helt och hållet Guds ord. Där finner vi hur de fyra evangelisterna beskriver påskens händelser. Vi kan kalla det för bibelns påskhälsning. 

Jag måste konstatera att skillnaden mellan biskoparnas påskhälsning och bibelns påskhälsning var enorm. 

Av någon anledning lyckas biskoparna kringgå korset och Jesu försoningsdöd. 

Den naturligt blinda Fanny Crosby såg något som andligt blinda folkkyrkobiskopar missar. Fanny Crosby skriver: "Låt mig få höra om korset, kvalen och smärtan han led! Visa mig graven i berget där man hans kropp lade ned! O, vilket under av kärlek: Det var för mig som han dog, det var för mig som han uppstod! Herre, min Gud, det är nog. Låt mig få höra om Jesus, skriv i mitt hjärta vart ord, sjung för mig sången så dyrbar, skönaste sång på vår jord!"

Det var för mig som han dog. Det var för mig som han uppstod. När korset och försoningsdöden lämnas bort från påskens budskap är budskapet inte mera bibliskt förankrat.

För mina synders skull

"Eikä Jeesus pelastanut sinua sinun hurskautesi tähden vaan kuoli ristillä sinun syntiesi vuoksi. 

Jesus frälste inte dig för din fromhets skull. Jesus dog på korset för dina synders skull. Här finner vi bibelns kärnbudskap."

Vi lever i en tid då kristna från olika sammanhang och traditioner finner varandra. Jesus och biblisk tro på Jesus förenar redan här nere.

I himlen är gemenskapen fullkomlig. Där sker endast Guds goda vilja..

Att lida och försaka

"Jesus, kom och lär mig vaka, giv din bild inom mig liv, lär mig lida och försaka och mitt ljus i natten bliv. Dröj ej länge, gör mig värdig att dig följa, när du vill, för att alltid vara när dig och dig evigt höra till."

Versen ovan är en vers ur psalmen "Liksom vandraren i längtan". Texten är sådan att vi väl kunde tänka oss att aposteln Paulus skrivit den. 

Psalmen har sina rötter från slutet av 1700-talet. Men den grundar sig på samma Guds ord som Paulus trodde på.

I stilla veckan får vi be att bilden av Jesus blir levande i vårt eget liv. Att lida och försaka är också en del av det kristna livet. Men vi förtjänar inte vår salighet genom det vi som kristna väljer att försaka. Inte förtjänar vi heller saligheten genom att vi lider något för vår tros skull.

Jesus led och han försakade allt för din och min frälsnings skull. När denna bibliska Jesusbild får bli levande här på himlavägen är det gott.

I psalmen sjunger vi: "Han på korset, han allena, är min fröjd och salighet, ingen kan så väl mig mena, ingen så mitt bästa vet. Ingen är mot mig så god, ingen har hans tålamod. Söker jag kring land och rike, aldrig finner jag hans like."

Den vägen - rättfärdiga inför Gud

"Men det bekänner jag för dig att jag enligt 'den vägen' som de kallar för en sekt, tjänar mina fäders Gud på det sättet att jag tror på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna. 

Och jag har samma hopp till Gud som de, att både rättfärdiga och orättfärdiga skall uppstå en gång. 

Därför strävar jag själv efter att alltid ha ett gott samvete inför Gud och människor."

(Apg 24:16-18)

I bibelläsningen tar vi del av Paulus försvarstal inför landshövdingen. Paulus bekänner att han tjänade Gud på det sättet att han tror på allt som är skrivet i lagen och profeterna.

En Jesustroende är bunden till Guds ord. Vi kan inte rycka ut endast Jesus ur Guds ord och förkasta resten.

Tron är inte sådan. Inte den tro som en gång för alla överlämnades åt de heliga. 

Paulus strävade efter att ha ett gott samvete inför Gud och människor. Hans hopp till Gud var att både rättfärdiga och orättfärdiga en gång skall uppstå. Och aposteln ville höra till de som för Jesu skull förklaras rättfärdiga.

Som kristna vill vi hålla oss till trons rättfärdighet. Tron är av nåd och också vår rättfärdighet inför Gud.

Men tron har konsekvenser. Den tro som överlämnats åt de heliga blir inte ensam. Men Guds ord blandar inte samman rättfärdigheten inför Gud och det nya livet vi får leva inför Gud och varandra.

Rättfärdiggörelsen och helgelsen kan inte blandas ihop. 

"Vad skulle bli till slut min lott en gång inför min Gud, om jag av nåd ej hade fått en sådan bröllopsskrud?

Må däri aldrig blanda sig en tråd, en enda tråd av egen dygd, ty inför dig är fråga blott om nåd." (ss 232)

Påskens budskap

"Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud." (Johannes 13:3)

Johannes, den lärjunge som Jesus älskade vittnar om vad Jesus visste här på förnedringens väg.

Jesus hade utgått från Gud och han skulle gå till Gud. Om det vittnar redan profeten Daniel: "I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar, och han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. 

Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte skall ta slut, och hans rike skall inte förstöras."

Visst måste det ha varit stort i himlen när Jesus kommer tillbaka från jorden efter fullföljt uppdrag.

Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet. Detta måste vara stort här på jorden. 

Vi firar snart påsk. Men allt färre människor vet vad påsken innebär. Och de som borde veta väljer ofta att inte lyfta fram den verkliga innebörden.

Att synden blir försonad av Jesus. Att Gud  uppväcker sin son till vår rättfärdighet. Att vägen till Gud är öppen i Kristus Jesus.

Trons väg som leder hem till Gud..

Ärad av människor eller Gud

"De ville hellre bli ärade av människor än av Gud." (Johannes 12:43)

Johannes skriver om de rådsmedmedlmmar som trodde på Jesus, men som inte ville erkänna det, för att inte bli uteslutna ur synagogan.

Man fruktade fariseerna som föraktade Jesus.

Människofruktan står ofta som ett hinder mellan människan och Jesus. 

Människofruktan finns nog närmare oss än vi tror. Ärans konung gick förnedringens väg. Men är vi beredda att följa Jesus på den vägen?

Att följa Jesus är föraktat här i världen. Men också i kristna (namnkristna) sammanhang..

"Har du mod att följa Jesus, ljuder frågan mången gång. Hör dock här en annan fråga framställd i min enkla sång: Har du mod att bliva borta när din Konung kallar dig, kallar dig till evig glädje, evig salighet hos sig?" (ss 93)

Festmåltider - himmelsk glädje, Jesu namn och blod

"Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. 

De ordnade där en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom. 

Då tog Maria en flaska dyrbar äkta nardusolja, och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan.

Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände:  "Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav åt de fattiga?" 

(Johannes 12:1-5)

I flera av helgens predikningar hänvisades till festmåltiden i Betania sex dagar före påsk. På många sätt måste den ha varit unik. Lasarus som Jesus uppväckt låg till bords med Jesus och hans lärjungar. Marta passade upp och Maria smorde Jesus fötter.

Judas är med som en mörk och dyster skugga. 

Vad talade Jesus och Lasarus om? Hade syskonen i Betania bättre koll på läget än Jesu lärjungar? 

Ordnar vi festmåltider för Jesus här på jorden? Tillfällen där Jesus får vara den Frälsare som han är. Tillfällen där man gläds över frälsningen. 

Tillfällen där Jesu namn och blod renar från synden och upplivar Jesu vänners sinnen.

Tillfällen där Jesus är närvarande genom sitt ord och sin Ande..

"Ack, gå ej bort på syndens stig när himlens glädje bjuds åt dig! Kom till Guds Lamm och mottag liv, kom till Guds Lamm och lycklig bliv!"

Herden söker lammet

 "Herden söker just det lammet som gått vilse från hans hjord. Ren det tvår från ökendammet och det föder med sitt ord. Jag den tron i hjärtat bär att hans barn jag för evigt är."

Det är nåt speciellt med fastetidens och påskens sånger. De kungör påskens budskap.

Det är välsignat att ha möjligheten att samlas runt Guds ord på Herrens dag..

Morgon mellan fjällen

"Morgon mellan fjällen. Hör, hur bäck och flod, sorlande mot hällen, sjunga: Gud är god, Gud är god."

Psalmförfattaren hör det skapade lovprisa sin skapare. 

Visst är Guds skapelse skön en vacker vårmorgon. När vi nu går in i stilla veckan påminns vi om vad människans återlösning kostade.

Skaparen utger sin enda son till ett evigt syndoffer. Som återlösta, försonade och förlåtna får vi vandra på den nya levande vägen..

Tack gode Gud för denna vackra söndagsmorgon!

Inget nya tungan binder

Episteltexten för palmsöndagen är från Filipperbrevet:

"Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa.

Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset.

Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren."

En mäktig text som slutar med Uppståndelsens härliga morgon, då alla tungor till Guds ära bekänner att Jesus Kristus är Herren.

Texten ger perspektiv på vad kristen tro är. Det finns endast en Herre och Honom Jesus Kristus får vi redan upphöja och bekänna.

Hur stort skall det inte vara då, när de nya tungorna samstämmigt lovprisar Herren Jesus.

"Inget nya tungan binder, inga tårar flyter där. Tänk vad sällhet, inga hinder, när jag skådar Jesus kär!

Helig, helig Gud jag redan sjunga kan i tidens tvång, men i härligheten sedan klingar evigt lovets sång." (Sions sånger 32)

Resetankar

I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. 

I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte. 

Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat. (Hebreerbrevet 11:8-11)

Igår var en resedag och bakom ratten kommer en hel del tankar. Trons fader Abraham kallades av Herren Gud. 

Abraham eller Abram som han då ännu hette fick som 75-åring en kallelse av Gud när han befann sig i Haran: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig."

Herren skulle visa honom landet. Och Abraham begav sig i väg i tron på Herren. Han bodde i tält. Han väntade på staden som Gud format. Staden med de fasta grundvalarna. Staden som Gud skapat och format.

Det är nåd att ibland få bryta upp. Att få tänka på Guds kallelse. På kallelsen till himlen i Kristus Jesus..

Abraham levde som främling i det utlovade landet, i Kanaans land. Igår läste vi om Lasarus som kom fram till platsen vid Abrahams sida. Där fick Lasarus tröst.

En liten stunds vila innan han går in i riket som stått berett hos Gud.

Det finns endast en väg till staden som Gud skapat och format. Jesus Kristus är den vägen..

"Det är bara en bit från vår stuga och dit, bortom bergen är Guds paradis."