Sången ljuder: "Barn av nåden här på jorden, lägg bort synd och otro all! Frälsningen är sanning vorden uti Betlehems låga stall."
Sången hade önskats. Jag lyssnade till orden och förstod att han som önskade sången var lycklig över att få vara ett nådens barn.
Han stod under Nåden. Lycklig och salig, frälst av Jesu nåd. Han var Guds barn och frälst. Inte för att återgå till eller leva ett liv i synd, i olydnad mot Guds ord eller i otro.
Han stod under nådens fostran. Han ville följa Jesus. Sången fortsätter:
"Han har burit all vår sveda, sönderbrutit plågarns stav. Och på korset har han sedan friat oss från lagens krav.
Gud minns inte dina synder, genom Jesus han dig ser. Borta är nu lagens tyngder, du är inte svart nu mer.
Lagen kan oss inte fälla invid Herrens domarbord. Dina synder intet gälla, du är fullt rättfärdiggjord.
Alla våra fel och brister dränktes uti glömskans hav. Och av nåd Guds hjärta brister, ty förlåtelse han gav."
Sången hade nummer 1 i den gamla sångboken.
Det är gott att få ha goda minnen. Att få växa i nåden. Att genom tron på Jesus få vara fullt rättfärdiggjord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar