Dagens andakts- och bibelläsning klär av. Ja allt annat än Herren Jesu nåd tas bort.
Herren Jesu nåd är det som består. Det som fostrar och bär.
Johannes döparen uttrycker det så väl: - Han Jesus måste bli större och vi mindre..
"Klippa du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig."
Ur dagens bibelläsning från andra Korintierbrevet kapitel 6:
" Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker?
Vilken samstämmighet har Kristus med Beliar? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror?
Vad kan Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt: Jag ska bo hos dem och vandra bland dem och vara deras Gud, och de ska vara mitt folk."
Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem, och rör inte vid något orent. Då ska jag ta emot er,och jag ska vara er Far och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren den Allsmäktige."
Paulus kommer med en kraftig uppmaning till de kristna i Korint. Ljus har ingen gemenskap med mörker.
Vad kan den som tror dela med den som tror? Aposteln talar om omaka par. Tron på Jesus förenar. På samma sätt förenar otron
Det finns alltså en spänning. Två helt olika vägar, men endast en leder hem..
Kristus eller Beliar, världens furste. De två har inget gemensamt. Jesus ger frälsning. Beliar förleder..
"Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon Herre mig giv."
Herre lär oss att kämpa mot det som bryter ner och förstör. Också i vårt eget liv. Herre lär oss att kampen alltid sker i Jesu namn..
"Jag har inga sorger i världen, ty Jesus har blivit min vän, och han vill mig följa på färden de dagar som återstår än. Och därför jag sjunger så lycklig och nöjd, ty barnaskap har jag och glädje och fröjd med Jesus, min Jesus, med Jesus, min Jesus, som gjort mig så lycklig och nöjd." (ss 171)
Då Jesus har blivit min vän. Vi behöver Jesus som vän. Igår noterade jag stor ilska på media över en skylt med namnet Jesus upplagd på en kyrkvägg i Kristinestad.
Den måste tas ner ropade man. Den skrämmer bort turister. Inte får man sätta skyltar på en av museiverket skyddad byggnad o.s.v. Och under natten skruvade någon ner skylten med namnet Jesus.
Naturligtvis kan man diskutera vad som väckte ilskan. Skylten var uppsatt med kyrkoherdens lov.
Namnet Jesus delar människor. Jesus har burit våra synder fastspikad på ett kors. Men han får inte riktigt synas i offentligheten. Namnet Jesus skrämmer om än han är en vän.
Trygg med Jesus står det på tavlan som togs ner. Här i tiden passar han inte riktigt in. Världen förskjuter sin skapare.
Snart kommer han på himlen skyar. Jesus själv säger: "Då ska Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk ska jämra sig när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet." (Matteus 24:30)
Visst får vi vara trygga med Jesus. Vi får älska namnet Jesus. Och programmera för världen att Jesus är den enda verkliga trygghet vi har i livet och i döden.
"Detta uppdrag att förmana anförtror jag nu åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig.
I kraft av dem ska du kämpa den goda kampen, i tro och med rent samvete. Detta har vissa avvisat, och de har lidit skeppsbrott i tron.
Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de ska tuktas så att de inte hädar."
Hymeneus var en man som påstod att de dödas uppståndelse redan ägt rum. Alexander var en kopparsmed som stod emot Paulus och den sunda läran. Båda hade antagligen blivit uteslutna ur församlingen för att de inte skulle förvilla flera.
I vår tid tillåts villolärarare ha höga poster, de högsta posterna i församlingen (biskopar)
Och många lider skeppsbrott i tron. De förlorar den tro de av Guds nåd en gång ägt. Det är sorgligt och tragiskt..
Kristusskeppet kan inte sjunka. Det skeppet lönar det sig att hålla fast vid i den här tidens stormar.
"Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta, alltså trons ord som vi predikar."
Så skriver aposteln till de kristna i Rom. Han skriver om rättfärdigheten från Gud, rättfärdigheten genom tro på Jesus.
Den som i tro tar emot Guds frälsning i Jesus Kristus äger något som håller i liv och död. Ett evigt liv hos Gud.
"Mina älskade, ni vet ju redan detta. Var därför på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste.
Väx i stället i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran, nu och till evighetens dag. Amen."
Orden ovan är aposteln Petrus sista ord till kristenheten. Var på er vakt så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse. Den som dras med i den villfarelsen förlorar sitt fäste.
Vad är en kristen människas fäste? Är det inte tron på Jesus som en Frälsare. Tron att Jesus har försonat mina synder.
När och där den tron fattas har människan inget fäste. De senaste dagarna har vi kunnat ta del av ärkebiskopens och biskop Parkkinens svarsbrev till den begäran som professor Ruokanen skickade till biskoparna.
En uppmaning till biskoparna att tolerara och ge rum för väckelsekristna och väckelserörelser att leva ut sin tro inom folkkyrkan. En tro som innefattar också det att Guds ord vittnar om att det offentliga predikoämbetet i kyrkan är avsett för män som Gud och församlingen kallar och insätter i Ordets tjänst.
I folkkyrklig kontext handlar det om prästämbetet och i väckelserörelserna om präst- och predikantämbetet.
För väckelsekristna torde det vara klart att alla kristna, kvinnor och män har en kallelse att vittna om sin tro i kraft av det allmänna prästämbetet. Därom skriver bland annat Petrus i sitt första brev:
" För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har stenen som husbyggarna förkastade blivit en hörnsten, en stötesten och en klippa till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var det också bestämt om dem.
Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet."
En annan knäckfråga är den bibliska sanningen att Guds skapat människan till kvinna och man och ett kristet äktenskap är ett livslångt förbund mellan en kvinna och en man.
Mänskligt sett är situationen i folkkyrkan svår och mycket tyder på att slutlig splittring håller på att ske och är oundviklig.
För Gud däremot är inget omöjligt.
Vilken råd ger då Petrus. - Väx i stället i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Vilket underbart råd.
Jesus är huvudet i sin kyrka. Hans vilja är att inte en enda människa skall förlora sitt fäste och gå under. Kristi kyrka där Jesus är Herre och Huvud och Guds ord, Skriftens ord är normen kan inte splittras.
Kristi kyrka står fast intill den yttersta dagen oberoende av hur liten och svårt förföljd den blir.
Väckelsen är ett Guds verk. Väckelse är inte något som människor hittat på. Därför finns det i väckelseförsamlingarna alla möjligheter att verka i enlighet med Guds ord. Den fullmakt sim Jesus gett kan varken biskop eller ärkebiskop ta bort.
Grunden finner vi i missionsbefallningen: "De elva lärjungarna gick till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom tillbad de honom, men några tvivlade.
Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."
Vi behöver inte tvivla när Guds ord visar på tro och framtidstro. Uppdraget som Jesus gav sin kyrka kan ingen biskop eller ärkebiskop ta bort.
Jesus är med sin kyrka alla dagar. Inte bara vissa dagar. Och ännu på den sista dagen, de sista timmarna innan han hämtar sin församling och kyrka hem till sig.
Gud är trofast. Han är god. Honom allena får vi knäfalla inför och prisa..
Biskop Parkkinen är en av de biskopar som har minst förståelse för väckelserörelernas behov. En kristen vill ändå aldrig strida mot människor utan hålla fast vid tron på Jesus och Guds ord. I den tron får vi be för alla människor. Också de som avfaller från Guds ord och tar en annan väg.
I dagens bibelläsning från Ordspråksboken får vi en inbjudan till vishet. Det mesta i Ordsbråksboken är skrivet av Salomo. Vi läser:
" Den som tillrättavisar en hånare får ta emot hån, den som förmanar en gudlös får förakt.
Förmana inte en hånare, han kommer bara att hata dig. Förmana den som är vis, han kommer att älska dig.
Ge åt den vise och han blir ännu visare, undervisa den rättfärdige och han lär sig mer.
Att vörda Herren är början till vishet, att känna den Helige är förstånd, för genom mig blir dina dagar många och dina levnadsår förökas.
Är du vis hjälper din vishet dig, hånar du får du bära det själv."
Att vörda Herren är början till vishet..
Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte. Innan bergen blev till och du skapade jorden och världen, från evighet till evighet är du,Gud.
Du låter människan vända åter till stoft, du säger: "Vänd om, ni människors barn!"
Tusen år är i dina ögon som dagen i går som försvann, som en av nattens timmar. Du sköljer bort dem, de är som en sömn.
Om morgonen gror de som gräset, om morgonen gror det och blomstrar, mot kvällen vissnar det och torkar."
Så ber gudsmannen Mose. Den man som fick vara med Gud uppe på berget. Den man som Gud vittnade för om hur han skapade världen på 6 dagar och vilade på den sjunde.
Gud står utanför tiden men verkar i tiden funderar C. S. Lewis. Petrus skriver "Men en sak får ni inte glömma, mina älskade: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag."
I Kyrkpressen läste vi hur en högt flygande flygkapten uttryckte sig: "Det är väl rätt så få kristna som numera på allvar tror att Bibelns skapelseberättelse ska förstås bokstavligt. Det finns inga skäl att misstro rådande vetenskapliga rön och teorier om ”the Big Bang”, kvantmekaniska processer, evolution, och så vidare. Poängen är väl att Gud skapat tillvaron och ”… att det var gott”. (Citat slut)
En broder åter uttryckte der så här: "om Gud den allsmäktige skapat allt från intet, vilket vi tror att Han gjort, kunde Han då inte skapa ett ”vuxet universum” på samma sätt som Han skapade Adam och Eva som vuxna personer?" (Citat slut)
Ett vuxet universum. På något vis tyckte jag om de orden när jag läste dem i ett väntrum igår. Ett vuxet universum. För ett ögonblick såg jag i mitt inre bergen bli till. Och det var gott att se.
Jag blev glad. Och jag är glad över att få vara en av de få som tror att Gud skapat världen på det sätt som han uppenbarade det för Mose.
Inte är det fel att flyga högt. Men jag tror att det aldrig är hälsosamt att flyga högre än Gud. Det är inte gott för människan att ifrågasätta sin skapares ord.
När Gud fött oss på nytt skall vi av hans stora nåd och barmhärtighet få fira evigheten med Honom. Vi får en gång se vad som finns där bortom tiden hemma hos Gud.
Bortom bergen är Guds paradis sjöng Arthur Eriksson. Idag skall du vara med mig i paradiset säger Jesus åt rövaren.
Et vuxet universum som Gud upprätthåller genom sitt mäktiga Ord. I Kristus skapar Gud himmel och jord. Inte är det någon evolution.
Inte är det heller någon evolution då Jesus lämnar sin grav. Då vi förvandlas vid hans återkomst. Då vi blir iklädda en uppståndelsekropp.
Nej! Jag vill inte tvista med Gud. Jag har ingen orsak att tvivla på hans ord. Gud är god!
Bortom bergen är Guds paradis..
"Nästa dag gick Paulus och Barnabas vidare till Derbe. De förkunnade evangeliet i staden och vann många lärjungar. Sedan återvände de till Lystra, Ikonium och Antiokia och styrkte lärjungarnas själar och uppmanade dem att stå fasta i tron.
De sade: "Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike."
I varje församling utsåg de äldste åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren som de hade kommit till tro på.
Sedan tog apostlarna vägen genom Pisidien och kom till Pamfylien."
Under den andra missionsresan besöker Paulus församlingarna. Man utser äldste i församlingarna.
Församlingarna och de äldste överlämnades åt Herren. Det är tryggt att vila i Herrens händer.
Lukas kallar vid några tillfällen Paulus och Barnabas för apostlar. Vi förstår att det finns en apostolisk tro och också apostoliska ämbeten. Här talas det om äldste i församlingarna. Bo Giertz förklarar att det motsvarar det som i folkkyrkosammanhang kallas präster..
"Efter några dagar sade Paulus till Barnabas: "Låt oss nu vända tillbaka och besöka bröderna i alla de städer där vi har predikat Herrens ord, och se hur de har det."
Barnabas ville också ta med Johannes som kallades Markus. Men Paulus ansåg det inte lämpligt att de skulle ta med sig den som hade lämnat dem i Pamfylien och inte följt med i arbetet.
Så skarp blev deras tvist att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus och seglade till Cypern. Men Paulus däremot utsåg Silas och begav sig därifrån, sedan bröderna hade överlämnat honom åt Herrens nåd. Han reste genom Syrien och Cilicien och styrkte församlingarna." (Apg 15:36-40)
Inför Paulus andra missionsresa uppstår en tvist mellan Paulus och hans långvarige medarbetare Barnabas. Vem var denne Johannes Markus, som indirekt blev orsaken till en skarp tvist mellan Herrens tjänare Paulus och Barnabas?
Markus mor hette Maria och hennes hus var en samlingsplats för församlingen i Jerusalem. Där var man församlade och bad. Där bad man för Petrus då Herodes hade fängslat honom. Markus hade alltså fått sin fostran i urförsamlingen i Jerusalem.
I Kolosserbrevet läser vi att Markus var kusin med Barnabas. I fornkyrkan ansåg man att Johannes Markus är författaren till Markusevangeliet.
Markus var alltså med som en medhjälpare på den första missionsresan. Men när man kom till Perge i Pamfylien lämnade Markus Paulus och Barnabas och återvände till Jerusalem.
Under fortsättningen av missionsresan blir Paulus stenad i Lystra. Han blir utsläpad ur staden och man tror att han var död. Men när lärjungarna samlades kring honom reste han sig och gick in i staden.
Paulus hade inte kommit över hur Markus svek dem under den första missionsresan och tar nu i stället Silas med sig. Barnabas däremot reser med Markus till Cypern.
När Paulus senare tillsammans med Silas kommer till Lystra finner han Timoteus och denne blir Paulus medhjälpare under den fortsatta missionsresan.
Paulus och Markus försonas senare. När Paulus skriver Kolosserbrevet från fängelset i Rom innehåller det också hälsningar från Markus.
När Paulus senare står inför döden och skriver sitt andra brev till Timoteus ber han att Timoteus tar Markus med sig. Markus får upprättelse av den Herrens apostel som nu skriver till Timoteus:
"Gör allt du kan för att snart komma till mig. Ty av kärlek till den här världen har Demas övergett mig och rest till Tessalonika. Krescens har rest till Galatien och Titus till Dalmatien. Lukas är den ende som är hos mig. Ta med dig Markus hit. Han är till hjälp i min tjänst." (2 Tim 9-11)
I brevet till Filemon nämner Paulus Markus som en av sina medarbetare liksom Aristarkus, Demas och Lukas.
Johannes Markus var också en medarbetare till Petrus. I sitt första brevs femte kapitel, vers 12-13 kallar Petrus Markus för sin son. "Med hjälp av Silvanus,som jag håller för en trofast broder, skriver jag kortfattat till er för att förmana er och vittna om att detta är Guds sanna nåd. Stå fasta i den. Församlingen i Babylon, utvald liksom ni, hälsar till er. Och det gör även min 'son' Markus."
Bibelns vittnesbörd om Johannes Markus är ett starkt vittnesbörd om hur Guds ord inte bär bojor när tvister uppstår mellan Herrens tjänare.
Johannes Markus som var uppvuxen i det hem i Jerusalem där urförsamlingen samlades blev ett troget Herrens vittne. Han fick tjänstgöra tillsammans med apostlarna Paulus och Petrus. Han fick tjänstgöra tillsammans med Barnabas.
Genom Papias som verkade i början av 100-talet vet vi att Petrus mot slutet av sitt liv verkade i Rom och att Markus då var hans tolk, vilket blev en anledning till att han sen skrev sitt evangelium, där han troget återgav vad han lärt av Petrus.
Vi har en mäktig Gud. Han är mäktig att bevara Andens enhet genom fridens band. Gud vet vilket verk människan är. Därför finner vi också förmaningens ord i bibeln.
Liksom Paulus, Petrus, Barnabas och Johannes Markus av Guds nåd på sin tid fick försonas behöver vi också gå samma väg. En passande avslutning på berättelsen om Johannes Markus är orden som Josef gav till sina bröder: (1 Mos 45:24)
– Och han sade till dem: "Gräla inte på vägen hem!"
Mellan människor, även bland kristna kan det uppstå meningsskiljaktigheter och även konflikter. Guds ord ger ändå ingen rätt till oss kristna att leva i oförsonlighet.
"Ty alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss. Den som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss, det är Gud. Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan."
Aposteln skriver i andra Korintierbrevet 1 om hur Gud gett Anden som en handpenning.
Gud sätter sitt sigill på en troende människa. Han låter sin Ande bo i människans hjärta. I Romarbrevet 8 skriver Paulus: "Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.
Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull. Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er."
Anden ger liv. Genom tron på Kristus har vi ett nytt liv i våra dödliga kroppar. Ett förskott på det himmelska arvet..
"Petrus tänkte ännu på synen, när Anden sade till honom: "Se, tre män söker dig."
I dagens andakt av Bo Giertz utgående från Apg 10 får Petrus höra Anden tala. Han hör Guds röst och förmår urskilja att det är den Helige Ande som talar.
En mäktig andakt och ett mäktigt Guds Ord.
Utgående från texten om då Jesus går på vattnet lyfte Luther fram synden som en orsak till att vi inte känner igen Jesus.
Jesu lärjungar fick ju fysiskt vandra med Jesus. Han var som en av dem. Han sov. Han åt. Han undervisade dem.
Jesus var och är sann människa och sann Gud. Hebreerbrevets författare skriver: "Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv. Det är ju inte änglar utan Abrahams barn han tar sig an.
Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas."
Jesus sonar folkets synder. Det tål inte djävulen. Jesus gör djävulen maktlös.
"När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: ”Det är ett spöke.” Och de skrek av rädsla (Matt. 14:26)."
I dagens kortandakt förklarar Luther:
"Är det Jesus själv som skrämmer sina lärjungar som är alldeles övergivna ute på det stormande havet?"
Luther skriver att Jesus vill att vi ska lära oss att han bara vill oss väl. "Det är som om han har sin glädje i oss på det mest kärleksfulla sätt, när vi menar att allt är förlorat. Det är vår synd som inte låter oss känna hans närvaro, utan i stället får oss att se honom som ett spöke eller rent av som djävulen själv.
Jesus visar sig nämligen på ett annat ätt än vad vi hade tänkt oss, när han håller sig tyst och stilla.
När vi frestas så menar vi att han ska vara på stranden eller berget där vi lämnat honom, och vi kan inte fatta att han faktiskt är närvarande.
I all frestelse ser vi inte Gud som Gud, utan som en fruktansvärd skräckbild, ett spöke som vill sluka oss mitt i vår nöd. Därför ska vi lära oss att inte tro på våra egna tankar om Gud."
Intressant att Luther skriver att vår synd hindrar oss att känna Jesu närvaro. Jesus är nära i kampen, men synden hindrar oss att låta känna Jesu närvaro.
I mina tankar kommer Petrus kamp på översteprästen gård där Petrus till sist förnekar Jesus. Först när Petrus väcks av tuppens ljud ser Petrus Jesus.
Tack Jesus för att du aldrig är långt borta..
"Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans." (Psaltaren 133:1)
Konung David hade fått se något av detta även om hans barn levde i strid med varandra.
Endräkt är något som Gud skapar. Att människor bor endräktigt tillsammans är Andens verk.
Profeten Sakarja skriver om nåd och endräkt: "Och jag blev en herde för slaktfåren, de olyckliga fåren: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Nåd, och den andra kallade jag Endräkt."
Apostlarna, de som tidigare hade kivats om vem som var störst var endräktigt tillsammans: "Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje.
Gud låt oss ännu få se något av det som David fick se. Att Guds folk bor endräktigt tillsammans..
"Var därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom ni vet att ert arbete i Herren inte är förgäves." (1 Kor 15:58)
Vi får vara i Herrens tjänst. I olika uppgifter. Aposteln uppmanar till hängivet arbete. Till trogen tjänst.
"Så snart Judas hade gått ut, sade Jesus: "Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom.
Är nu Gud förhärligad i honom, skall Gud också förhärliga honom i sig själv, och han skall snart förhärliga honom.
Mina barn, ännu en kort tid är jag hos er. Ni kommer att söka efter mig, och det jag sade till judarna, det säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma.
Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar." (Johannes 13: 31-35)
Ibland kan det ta litet tid innan vi finner kronologin i Guds ord. Johannes 13:31 är en brytpunkt. Judas som varit en av de tolv lämnar där Jesus.
Sedan är han på fel sida. Han är inte mera med Jesus och han går miste om mycket dyrbar undervisning.
Jesus ger ett nytt bud. Att älska varandra såsom Jesus älskat dem. Kärleken till andra Jesu lärjungar är viktig.
Den visar också vem som är Jesu lärjungar. Kärleksbudet är viktigt. Om fästpunkten till stammen, till Jesus är ren flödar också den himmelska kärleken till grenen och kvistarna.
I Johannes 15:3-4 säger Jesus till de elva: "Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er."
Judas hörde inte mera den uppmaningen. Han hade lämnat Jesus och de tolv. För evigt.
Han får ännu se Jesus. Han kysser Jesus då han förråder Honom. Han hör Jesu ord men kontakten är bryten. För evigt förblir han den som förrådde Jesus..
"Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner."
(Johannes 15:12-13)
Har du kunnat uppfylla kärleksbudet? Har du älskat dina kristna medmänniskor såsom Jesus älskat dig?
Svarar jag ja på den frågan är jag en skrymtare och lögnare. Ändå står Jesu bud fast.
Vi kan aldrig ta lätt på vad Jesus säger. Jesus vill nog att vi tar hans bud på allvar. Inför budet blir vi alla syndare.
Har vi en sten eller en verbal sten i handen så förmår vi nog inte kasta den. Sakta låter vi den falla till marken.
Det finns en annan väg än att kasta stenar. Jesus gick den vägen.
"Bort med tvekan och klagan" sjunger man i radion. Så kan man sjunga då Herrens nåd är ny.
Nådens barn fostras av Nådens Gud. En Gud som ingenting är omöjligt för. Han förändrar och förnyar världen genom sitt Ord, sin älskade Son.
Gud är god!
Ett nytt blad, en ny sida i kalendern bredvid datorn
"Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn." Johannes 3:18)
Jag har funderat litet över Jesu tal om de torra kvistarna.
Att ibland få känna sig som en torr kvist är en del av det kristna livet. I oss själva, utan Jesus är vi ju just torra kvistar.
Men Jesus ger liv. Han väcker och upprätthåller tro.
Ute är det ljust och grönt. Skapelsen fylls av nytt liv. Gud är trofast..
Den 31 maj för 21 år sedan lämnade en kär bror det här jordelivet. Han flyttade till ett bättre land i en fast tro på Jesus sin Frälsare.
Herrens nåd är var morgon ny läser jag i en minnesskrift.
Månne inte färgerna är ännu vackrare där hos Jesus. Nog blir det en härlig färgprakt på uppståndelsens dag..
"Min Far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar." (Johannes 15:8)
Fadern förhärligas när människor bär rik frukt och blir Jesu lärjungar.
Intressant att frukten nämns först. Jesus säger inte här att när ni blir hans lärjungar och bär rik frukt.
Frukterna är Andens.
Andens frukt däremot är:
-kärlek
-glädje
-frid
-tålamod
-vänlighet
- godhet
-trohet
-mildhet
-självbehärskning
Fadern förhärligas om vi bär kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet mildhet, självbehärskning.
Och blir Jesu lärjungar..
"Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt." (Johannes 15:2)
Vi förstår att Fadern är den enda som kan och får hålla i den vassa vingårdskniven. Ingen människa får ta vingårdskniven i sin hand och börja skära bort grenar.
Fadern är den som skär bort och domen har han överlämnat åt Sonen.
När ett friskt träd får växa skjuter det skott. Det kommer nya grenar.
Men kan en torr kvist skjuta skott. För Gud är allting möjligt läste jag på en skylt längs Larsmovägen igår.
"Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda.
Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek.
Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten : en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp.
En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt."
I dagens episteltext från Efesierbrevet 4 lyfter aposteln fram friden samtidigt som tålamod och kärlek. - Ja också fördragsamhet.
Alla dessa egenskaper finns hos Jesus och därigenom också i hela vinträdet. I saven, i Jesu blod finns allt detta.
När fästpunkten får vara ren får alla grenar i vinträdet, även du och jag fördragsamhet, tålamod och kärlek. Och så även den sällsamma, den livsviktiga friden. Banden som binder samman allt. - Till ett i Kristus.
"Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten."
Eller som det står i folkbibeln: "Gör allt ni kan för att bevara Andens enhet genom fridens band"
Har du och jag denna strävan?
Har vi Jesu fördragsamhet?
Har vi Jesu tålamod?
Har vi Jesu kärlek?
Har vi den första kärleken som vi också en gång fick eller har vi övergivit den.
Nog är det en kraftig näringslösning som strömmar ut från vinstocken och genom grenarna ända ut till de sista små grenarna som ändå av Guds nåd hålls fast mitt i världens kalla vindar.
Vad kan rena fästpunkten till stammen? Vad kan ta bort det slagg eller de proppar som hindrar blodet att strömma fritt?
Bättring och omvändelse!
En kristen vill tjäna Gud. Vi talar ibland om Guds ords tjänare. Men som framgår av det vi läser i Johannes 15 kunde vi tal om Guds ords vänner.
Vi är vänner med Guds ord. Ordet är en god vän även då det tuktar oss.
Jesus älskar sina bröder och systrar som han gett sitt liv för. Och han befaller oss att älska varandra.
" Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er."
Jesus uppmanar oss att älska bröder och systrar såsom han har älskat oss.
Men vi vill inte riktigt älska. Vi kan inte riktigt älska som Jesus. - Den gamla människan kan inte det. Det märker vi alltid då vi ställer oss inför Guds ord. Då vi ställs inför ordet.
Vi får bekänna vår synd och skuld. Herre vi har inte förmått hålla din bud.
Herre förbarma dig. Herre ge oss kärlek till ditt ord och varandra.
Herre låt ditt ord och din kärlek förvandla oss, våra sammanhang och församlingar..
"Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Fars bud och är kvar i hans kärlek." (Johannes 15:10)
I inkommande helgs evangelietext finner vi två intressanta paraller.
Guds vilja är att vi är i Kristus och Guds vilja är att vi förblir i hans ord. Alltså att vi erkänner bibeln, Guds ord som hans ord. Som ett gott ord som vi får böja oss under även när vi inte förstår det.
Det är Guds verk att vi håller oss till hans ord. Det märker vi i Johannes 15:7: "Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det."
Alltså om Jesu ord (samma som Guds ord) förblir i oss. Om de förblir verksamma och får leda oss sker Guds goda vilja.
Andens frukter syns och finns då också i församlingen.
Läs följande ord i bön. Tänk vilken klarhet det finns i Guds ord (vers 12-17):
" Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er.
Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.
Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er.
Jag kallar er inte längre tjänare, för tjänaren vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, för jag har låtit er veta allt som jag hört av min Far.
Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå. Då ska Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.
Och detta befaller jag er: att ni ska älska varandra."
" Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska bli fullkomlig." (Johannes 15:11)
Här i tiden orkar vi inte alltid vara glada. Ändå är Guds och Jesu vilja att vi skall få vara glada. Ja Jesus vill att glädjen skall få vara fullkomlig.
Den här morgonen blev jag glad över Guds ord. Tänk att Gud vill att vi människor skall få känna himmelsk glädje.
Redan här i tiden i allt vad vi möter finns det en himmelsk glädje som Gud i sin nåd och trofasthet öppnat i Kristus Jesus.
Tack Gode Gud!
Här i tiden kan en kristen ibland få känna sig som en torkad kvist. När jag tänker på den i synd fallna människans begränsningar kommer en psalmvers av Topelius i mina tankar:
"Som den unga björk i skogen växer frisk i sommarregn, låt mig växa stark och trogen i ditt goda fadershägn. Och när stormar skakar mig, låt mig fäste ha i dig och mig hålla vid det ena: att dig älska, frukta, tjäna"
Det är gott att minnas att Fadern är vingårdsmannen. Att Jesus är det sanna vinträdet. Kanske man också kan ta björken som en bild, då vi har svårare att kunna förstå vinträdets eller vinstockens uppbyggnad.
Den växt som har sitt fäste i Herren Jesus, i Kristus drabbas inte av röta, av torka. I Kristus är även en människa som känner sig som en torkad kvist en ny skapelse.
Den nya människan växer för himmelen. Den gamla behöver avta, känna av törst och litenhet för att den nya skall få spira för evigheten.
Redan här nere. Känn vårens friska doft. Tänk på fästet i Kristus. Tjäna Gud med glädje om än det sker i mänsklig svaghet.
I en annan psalm sjunger vi: "Det våras i dal, och det knoppas på höjd, vi ser att Guds rike är nära. Där uppe fullkomnas för evigt vår fröjd,det hoppet skall ständigt oss bära. Gud, låt oss få mötas i himlen en gång, din ära bland änglarna sjunga"
"Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt."
Tänk att ha fått vara i Kristus och bli bortskuren. Vad är det som hindrar att den näring som kommer från stammen, från Jesus går till en gren?
Varför lämnar människor tron på Jesus? Eller hur kan en människa tro att hon är kristen, men sakna livet.
Levande tro och död tro. Den levande trons frukter och den döda trons beska frukt.
Mina tankar går till berättelsen om ogräset och vetet. Ovännen sår ogräs i Guds åker. Ovännen som viskar: Har Gud verkligen sagt?
"Jesus svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.
Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig.
Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er."
I Johannes 14 lyfter Jesus fram hur hans ord är Faderns ord. Vidare vittnar Jesus om hur den Helige Ande som Fadern sänder i Jesu namn lyfter fram Guds ord.
Den Helige Ande påminner de kristna vad Ordet säger.
Om vi sätter oss över Guds ord så handlar vi också i strid mot den Helige Andes ledning. Om vi lever i uppror mot den treenige Guden så är vi inte i Kristus.
Då är vi en avbruten gren som torkar bort och sätts i elden.
De heligas uthållighet visar sig i det att de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.
"Se alltså noga till hur ni lever, att ni inte lever som ovisa människor utan som visa.
Ta väl vara på varje tillfälle, ty dagarna är onda. Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja."
I Efesierbrevet 5 uppmanar aposteln de kristna att ta vara på varje tillfälle. Ty dagarna är onda.
Han uppmanar oss att förstå vad som är Herrens vilja.
Luther skriver i gårdagens kortandakt om våra fiender. De är många och mäktiga. Jag citerar: "Även om vi kämpat tappert hittills, kommer vi fortfarande att ha många hårda strider kvar att utkämpa. Våra fiender är nämligen inte svaga och obetydliga utan fruktansvärda och outtröttliga. De består nämligen av vårt eget kött, världen med alla dess faror, och dessutom lagen, synden, döden, Guds vrede och dom och slutligen djävulen själv. Han slutar aldrig upp med att fresta för att vilseleda, om inte alla, så i alla fall flera av oss." Citatet slut.
Vi vet inte på förhand när dessa 7 fiender antastar oss. Men vi vet att Jesus besegrat dem alla.
Jesus är ett levande hopp och han själv leder striden. Han har redan övervunnit alla dessa. Och han har lovat att vara med oss varje dag. Han leder oss genom Ordet och genom sin Ande vill han bo i oss.
Led oss Herre genom din goda helige Ande.
"ty utan mig kan ni ingenting göra." Orden är Jesu ord.
En Jesu lärjunge kan inte göra något förutan Jesus. Varför är det så? Vi människor är fördärvade av syndafallet. Djävulen tog människan med i sitt uppror mot Gud.
Först i Jesus bryts förbannelsen. Jag tror att Jesus här främst syftar på det andliga livet. För vi vet att de ogudaktiga förmår mycket. Och spåren förskräcker.
Vad är Faderns vilja och vad är Jesu vilja? Vi vet att den är densamma. Det finns aldrig någon konflikt mellan Fadern, Sonen och den Helige Ande. De är ett.
Därför är Andens frukter alltid också en följd av att vi förblir i Jesus och vid hans ord.
Vi har fått en ny arbetsvecka. Led oss Jesus!
Jesus är vägen till himmelen. Han gick själv ditin och där bereder han rum. "I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."
Jesusvägen känner vi. Visst vill vi hålla fast vid den. Jesus är Sanningen, Vägen och Livet.
När vi tror på Jesus och följer Honom. Då har vi här ett nytt liv och vandrar på himlavägen som leder hem.
Hos Jesus har vi vårt hem hör vi i avslutningsdagens andra predikan..
Jesus är livet. Det verkliga livet lever vi i tro på Jesus..
"En blodröd källa vällde fram ur Jesu öppna sår, där rentvått varje vilset lamm ett nyfött hjärta får."
Pingstmötets avslutningsdag har börjat. Och vi har hört om det nya förbundet i Jesu blod och om den Helige Andes pant.
Och vi har fått be: Gud, ta inte din Helige Ande ifrån oss..
" Om ni än skulle ha tusentals uppfostrare i Kristus, har ni ändå inte många fäder. Det var jag som i Kristus Jesus födde er till liv genom evangeliet." (I Kor 4:15)
Orden är skrivna av aposteln Paulus. Kristus verkar i sitt ord genom sin Ande och föder liv. Där evangelium går ut föder det liv där det tas emot i tro.
Evangelium föder liv och upprätthåller liv. Tack käre himmelske Fader för ditt livgivande ord..
Det är spännande att vara på sommarmöte. Där är det gott för Guds barn att få vara..
Programmet vid väckelsens sommarmöten består av Guds ord, psalmsång och sions sånger.
Ett särdrag för den laestadianska väckelsen har varit och är ännu att man vill hålla sig till Guds ord och predika Guds ord.
Predikningar hålls av präster och predikanter. Predikanterna som tjänar vid årets pingstmöte är välsignade i till Ordets tjänst i olika bönehusföreningar i Sverige, Norge och Finland.
Pingstmötets arrangör är Bosund bönehusförening.
Herre välsigna du själv ditt ord🙏
"Men den som är ren behöver daglig rening."
Avsnittet för den här dagen i andaktsboken "Vid källan" handlar om syndernas förlåtelse. Jesus har aldrig räknat med att de som tror på honom är syndfria. "I Kristus är vi rena och syndfria inför Gud."
I Herrens bön ber vi: Och förlåt oss våra synder ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. (Lukas 11:4)
Igår på kvällen reflekterade jag över att vi redan äger en del av det eviga livet. Och nu får vi stanna inför att i Kristus är vi rena och syndfria inför Gud.
Stefan nämnde i andakten vid sångstunden vid pingstmötet i Bosund att vi syndar därför att synden bor i oss. Så är det! Därför behöver och får vi dagligen be Jesus om syndernas förlåtelse.
Andersen skriver att om en kristen slutar att dagligen bekänna sin synd kommer hon snart bort från tron på Jesus. Därför är den dagliga bönen om syndernas förlåtelse en påminnelse för oss..
Tack Herre för att du lärde oss att be och att be om syndernas förlåtelse.
Tack Herre att du är så nära med din förlåtelse. Tack för att förlåtelsen finns för Jesu skull.
Tack för att vi får tro synderna förlåtna i Jesu namn och blod..
Vi har fått en ny nådens dag. Pingstmötet i Bosund fortsätter idag klockan 10. Jag känner en längtan efter att få lyssna till Guds ord. Vi behöver Guds ord på himlavägen..
"Du har fått en del av det eviga livet." Orden i aftonandakten vittnar om något stort. Predikanten syftar på den Helige Ande, den pant som Gud genom tron sätter i hjärtat.
Andakten vid sångstunden avslutas med Herrens välsignelse.
Gud är Evig. Den Helige Ande är Evig. Så får vi då äga en del av evigheten i våra förgängliga jordiska kroppar.
"Piispojen kuuluu ”vaalia kirkon ykseyttä”. Jospa se tapahtuisi sanomalla: Perustakaa jo ne omat kirkkonne, ennen kuin revitte hajalle meidän kaikkien helluntain lahjat ja Pyhän Hengen hedelmät."
Orden ovan är ett utdrag ur en kolumn i tidningen Kirkko ja kaupunki. Författare är Hilkka Olkinuora.
Jag har läst hela skrivelsen några gånger och försökt förstå hur hon tänker. Hon funderar om man kunde bevara enheten inom kyrkan genom att man uppmanar en del att lämna folkkyrkan.
Petrus hade ett annat recept. I slutet av hans pingstpredikan läser vi: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.
Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar."
Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: "Låt er frälsas från detta bortvända släkte."
De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen."
I Olkinuoras skrivelse saknas pingstens Ande, om än hon skriver om den. Den Helige Ande är en gåva. Ingen människa kan ta den till sig. Ännu idag ges den som gåva när människan omvänder sig och tar emot Kristus som Frälsare.
När människor som velat leva i syndernas tillåtelse får ett stygn i hjärtat av Guds ords predikan och tar emot syndernas förlåtelse kommer pingstens Ande i rörelse.
Pingstens Ande kommer av Fadern och Sonen. För att bevara den behöver vi böja oss inför Guds ord och fly till Guds nåd I Kristus Jesus.
En nåd som fostrar och som är varje morgon ny.
"också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden.
Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga, om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt att tjäna. (Kolosserbrevet 1:22-23)
Paulus lyfte fram hur människan för Kristi skull kan stå helig, fläckfri och oförvitlig inför Gud.
Om vi inte låter oss rubbas från hoppet i Kristi evangelium. Evangeliet om Kristus, om hans försoningsdöd och segerrika uppståndelse till vår rättfärdighet inför Gud är ett budskap full av hopp.
Ett hopp som vi håller fast vid. Som är grunden för vår tro.
"Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. Gör stigarna raka för era fötter, så att den fot som haltar inte går ur led utan i stället blir botad.
Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren.
Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas." (Hebreerbrevet 12:12-15)
Jag tänker på Guds frid, på fridens Gud. I Kolosserbrevet läser vi: "Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors - frid genom honom både på jorden och i himlen."
Gud skapade och skapar frid i kraft av blodet på Jesu kors.
"Mose talade detta till alla Israels barn, och folket sörjde mycket. De steg upp tidigt följande morgon för att bege sig upp mot den övre bergsbygden och sade: "Se, här är vi. Vi har syndat, men nu vill vi dra upp till den plats som Herren har talat om."
Men Mose sade: "Varför vill ni överträda Herrens befallning? Det kommer inte att lyckas. Herren är inte med er.
Därför skall ni inte dra dit upp för att inte bli slagna inför era fiender. Amalekiterna och kananeerna skall där möta er, och ni kommer att falla för svärd, ty ni har vänt er bort ifrån Herren, och därför kommer Herren inte att vara med er." (2 Moseboken 14: 39-43)
Här i texten möter vi människors övermod. I övermodet är inte Herren med. Herren är inte med. Utmärkande för Babels ande är övermod. Man vill gå före Herren.
Man vill leda Guds folk i en annan riktning eller en annan takt än Gud vill. Och det tillåter inte den gode Herden.
Vi lever i brytningstider då biskoparna som satt sig över Guds ord splittrar och söndrar den folkkyrka där Gud i sin nåd verkat.
Det avfall från Guds ord som vi ser idag är ett tidstecken. Det antikristliga tar Kristi plats.
Det finns ändå en väg framåt. I sången om vägen till det himmelska Jerusalem sjunger vi:
"Är de många, de som vandrar denna väg uppå vår jord? Herrens ande råder alltid där man tar emot hans ord, där man hjälpa vill varandra, bördorna tillsammans bär och där blodets röst får ljuda; synderna förlåtna är."
Gud kan och vill skapa Andens gemenskap genom fridens band. Vi människor förmår det inte. Gud står utanför tiden men verkar i tiden.
Gud visar nog när tiden är inne. Han gjorde det på Luthers tid. Han gjorde det när de stora väckelserna drog fram. Han gör det ännu idag.
Vi har en mäktig Gud. Det sjunger vi också om i sången: "Säg mig, var är det han vandrar, var går Jesus nu idag? Säg mig, var kan jag få höra än hans röst, jag är så svag? Rösten kan du än få höra där hans ord förkunnas fritt, där hans barn tillsammans kommer är han uti deras mitt."
Gud ger sina barn mod och tålamod. Dock inte övermod. Dess källa är en annan ande.
"Jag uppmanar er därför, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått.
Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek.
Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.
Men åt var och en av oss gavs nåden, alltefter den gåva som Kristus mätte ut."
Var ivriga att bevara Andens enhet skriver Paulus i Efesierbrevet. Det finns en enhet som Anden skapar, men den kan söndras.
När det mänskliga tar över "spricker" den enhet som Anden skapar.
"Och de sade: "Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn som har spetsen uppe i himlen. Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden." (1 Moseboken 11: 4)
Men det blev inget torn. Gud hindrade det..
Ibland ser Gud det för gott att hindra det som människor vill bygga. Vi kan kalla det för nåd. Gud måste ibland ingripa kraftigt och låta mänskliga försök falla och rasa för att hans goda vilja skall få ske.
"När pingstdagen hade kommit var de alla samlade.
Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt.
Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem.
Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala." (Apg 2:1-4)
När Guds folk talar samma språk är det gott. Ändå är det ibland så här nere att vi talar, men den ene förstår inte riktigt den andre.
Orden går inte riktigt fram. Babels ande råder.
På pingstdagen började lärjungarna tala språk som Anden ingav dem att tala. Gud sände sin Ande. Anden från Fadern och Sonen uppfyllde lärjungarna.
Anden satte orden på deras tungor och de som hörde ordet förstod och tog emot det.
Guds rike vacklar inte hörde vi i dagens andakt i radion. Helvetets portar blir aldrig övermäktigt för det riket.
Visst var det trösterika ord..
Riket är alltså Guds. Ingen kan äga det riket. Ingen kan rycka det till sig.
Ännu när dess Herre Jesus kommer tillbaka står det fast
Andra Moseboken 34: 4-9:
"Mose högg ut två stentavlor, likadana som de förra, och tidigt följande morgon gick han upp på Sinai berg, så som Herren hade befallt honom, och han tog med sig de båda stentavlorna.
Då steg Herren ner i molnskyn och ställde sig där nära intill honom och ropade ut Herrens namn.
Och Herren gick förbi honom där han stod och ropade: " Herren! Herren! - en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning, som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld, men som inte låter någon bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja, tredje och fjärde släktledet." Då böjde sig Mose hastigt ner mot jorden och tillbad.
Han sade: "Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon, så må Herren gå mitt ibland oss, fastän det är ett hårdnackat folk, och förlåt oss vår synd och skuld och gör oss till din arvedel."
Kärnbibeln definierar nåd som omsorgsfull kärlek och sanning som stabilitet, fasthet, trofasthet.
Vi människor behöver nåd och sanning. Dessa två finner vi hos Jesus. Han är full av nåd och sanning.
Johannes skriver: "Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning."
"Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.
Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen.
Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting."
Jesus gläder sig inte över orättfärdigheten. Jesus har sin glädje i sanningen..
"Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, genom att Anden helgar er och ni tror sanningen.
Det är detta som Gud har kallat er till genom vårt evangelium, för att ni skall vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet. Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev.
Må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i sin nåd gett oss evig tröst och gott hopp, uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i ord och gärning."
Sanningen är ett ord som förekommer 3 gånger i det andra kapitlet av det andra tessalonikebrevet.
Aposteln beskriver hur någon röjs ur vägen för att antikrist skall kunna framträda. Sanningen, Guds Sanning, Jesus Kristus trängs undan där det antikristliga växer till.
Sanningen om Gud, sanningen om människan, synd och nåd har inget rum i antikristliga sammanhang.
Jakobstadsborna har valt en kyrkoherde som har en annan syn på människan än Herren Jesus. Hon är öppen för att viga samkönade par till ett "kristet" äktenskap.
Guds ords sanningar har fått ge vika.
Det är farligt om Guds ord som är Sanning måste röjas undan för att bereda plats för människan. När och där empati och medkänsla tar Sanningens plats frodas laglöshet.
När vi skapar en kristendom utan sanning är det inte mera kristendom. Om Jesus är endast vägen och livet, men inte sanningen så har vi en hemmagjord Jesus.
Samtidigt med att sanningen sätts att sidan avtar också kärleken. Endast i Jesus finns den kärlek som är tålig och mild. Som inte upphör. Som är evig och Sann.
Räddningen för rövaren var att få tillbringa de sista dagarna i sitt liv med Honom som sade sanningen.
"Och därför ber vi alltid för er, att vår Gud skall anse er värdiga sin kallelse och med kraft fullborda varje god föresats och gärning i tron, så att vår Herre Jesu namn förhärligas i er och ni i honom genom vår Guds och Herren Jesu Kristi nåd."
I avslutningen av det första kapitlet i Paulus andra brev till församlingen i Tessalonika lyfter aposteln fram att han ber för församlingen.
Att Jesu namn skulle förhärligas i de kristna. Och att de kristna skulle bli förhärligade i Kristus Jesus.
Paulus skriver i ett annat brev om kallelsen till himlen i Kristus Jesus.
Helvetets portar har ingen makt över Guds församling, Kristi kropp där Kristus Jesus är huvudet.
Vid morgonkaffet läste jag en text där uttrycket "armahdetut syntiset" lyftes fram. När vi talar om benådade syndare bygger det på bibelns budskap om synd och nåd, lag och evangelium.
Det är intressant att i bibeln (folkbibeln) finner vi ordet benådad endast en gång. Ängeln Gabriel kommer med budskapet till jungfru Maria: "Ängeln kom in och sade till henne: "Gläd dig, du benådade. Herren är med dig."
Ängeln fortsätter: "Då sade ängeln till henne: "Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud. Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus."
Människan kan finna nåd hos Gud och den nåden finner vi endast i Jesus. När vi talar om Guds nåd är den alltid förknippad med Jesus.
Gamla testamentets heliga levde i väntan på nåden. Plötsligt föds det barn som bär Guds nåd med sig.
Jesus är den nådige Gudens avbild. I hans namn och blod får vi tro våra synder förlåtna. I artikeln jag hänvisade till i inledningen lyftes det också fram att människan som insett att hon är syndare och känner sin synder behöver få avlösning.
Då lyfts bördan av på ett konkret sätt. I Gudstjänsten förkunnas avlösningens ord. Den här förkunnelsen kan också fås personligt och enskilt.
Det är saligt att få tro att synden är förlåten. Vår synd känner vi ju av dagligen. Den är i våra tankar. Den förgiftar våra ord. Och den blir synlig i vårt liv, i våra gärningar.
Vi har en god Gud som för Jesu skull alltid visar sin nåd. Med hörbar stämma ljuder hans röst över en i synd fallen värld. En värld där synden sätter sina spår och syndaskuldens börda tynger människors samveten.
"Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus.
Han har dött för oss, för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade.
Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör."
Guds vilja är att människan vinner frälsning genom Jesus Kristus. Frälsning är ett härligt ord och i skriften förekommer aldrig något negativt i samband med det ordet.
Guds vilja är människornas frälsning. Och den ges i Jesus Kristus Guds älskade Son.
Gud räddar sitt folk från syndens lön som är döden. En människa som inte genom tron tar din tillflykt till Jesus lever under domen som dömd.
"När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen.:
Vredesdomen är ett begrepp som vi finner först på nya testamentets sida. Vi förstår att den är en följd av att människan inte tar vara på sin nådetid - Den tid då Gud kallar människan..
I sitt första brev till tessalonikerna skriver Paulus i det sista kapitlet att Herrens dag kommer som en tjyv om natten, alltså plötsligt:
"Om tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten.
När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte undan.
Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv.
Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret.
Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. Ty de som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten.
Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om frälsning som hjälm."
Herrens dag kommer plötsligt. Vad vittnar skriften om den dagen?
I nya testamentet läser vi:
1. Solen skall vändas i mörkeroch månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och härliga. Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst."
2. för att anden skall bli frälst på Herrens dag.
3. Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten.
4. När det gäller vår Herre Jesu Kristi ankomst och hur vi skall samlas hos honom, ber vi er, bröder, att inte så plötsligt tappa fattningen och bli skrämda, vare sig av någon ande eller av något ord eller brev, som påstås komma från oss och som går ut på att Herrens dag har kommit."
5. "Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då skall himlarna försvinna under våldsamt dån och himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mer finnas till. Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva, medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst - den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta. Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte."
Vi märker att Guds folk väntar på sin Guds dag. Vi väntar på nya himlar och en ny jord. Vi väntar på dagen då Herren Jesus kommer och vi får samlas hos Honom.
Herrens dag är stor och härlig för den som hoppas på Gud och lever i tro och förtröstan på Herren Jesus.
