Ordets tjänare

"Många har sammanställt en skildring av de händelser som har fått sin uppfyllelse ibland oss, enligt vad de som redan från början var ögonvittnen och ordets tjänare, har meddelat oss. 

Sedan jag noga efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, ädle Teofilus, för att du skall veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått." (Lukas 1)

Ordets tjänare förde budskapet om Jesus vidare. Men vittnade om vad man hört och sett.

Ögonvittnen och ordets tjänare, via dessa gick budskapet ut över hela världen..

Herrens väg eller uppror och villfarelse

Folkbibelns bibelläsningsplan leder oss till Judas brev, ett mycket kraftigt och allvarligt brev. Judas skriver:

"Ändå skändar också dessa drömmare på samma sätt sin kropp. Herren föraktar de, och höga makter smädar de. 

Men när ärkeängeln Mikael tvistade med djävulen om Moses kropp, vågade han inte uttala någon smädande dom över honom utan sade: "Må Herren straffa dig." 

Dessa däremot smädar allt som de inte känner till, liksom djur utan förnuft, och vad de med sina naturliga sinnen kan fatta, det förstör de sig med.

Ve dem! De har slagit in på Kains väg, de har mot betalning störtat sig i Bileams villfarelse, de har gjort uppror som Kora och gått under."

Vi märker att redan i nya testamentets morgon fanns det falska lärare. Judas beskriver hur de går så vilse att de förstör sig med det som de med sina naturliga sinnen kan fatta. Versen är litet svår att förstå, men vi anar vad Judas syftar på.

Judas lyfter fram Mikaels ord i kampen mot djävulen. "Må Herren straffa dig." Det är gott att lämna det onda åt Herren. 

Judas varnar för att förakta Herren och smäda höga makter. Han visar på en annan väg: "Men ni, mina älskade, skall uppbygga varandra på er allra heligaste tro. Be i den helige Ande. Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet skall ge er evigt liv. 

Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga mot och frälsa genom att rycka dem ur elden. Mot andra skall ni också vara barmhärtiga, dock med fruktan, så att ni till och med avskyr deras livklädnad som är nersmutsad av köttet."

Avslutningsvis lyfter Judas fram hur Herren förmår bevara från fall. Hur bevarar han? Han ger oss sitt eget ord till vägledning..

Helgen som gick

Bakom ligger nu åter en helg. En helg med mycket Guds ord. I vår församling hade vi helgsammankomster med två kallade talare.

På söndagsförmiddagen då vi var ute en stund tänkte jag på aposteln Petrus. I tanken gick jag igenom hans tjänst och liv från den dagen då brodern Andreas förde honom till Jesus framtill den dystra dagen i Rom då han korsfästs med huvudet neråt.

Och intressant nog kom apostelns livsöden mycket fram i flera predikningar under dagen. Den Helige Ande talade genom Petrus mun. Han fick avlägga den goda bekännelsen om Jesus som Messias, den levande Gudens son. 

Men den onde fick honom att komma med människotankar och han ville hindra Guds verk i sitt oförstånd. Men Petrus fick gå i Guds skola och Jesus formade sin tjänare. Petrus blev verkligen avklädd och han formades av sin Herre och Gud.

Således är Petrus en bra förebild. Liksom Johannes döparen vittnar måste tjänaren bli mindre och Jesus bli större. 

Guds ord eller människotankar. Så sammanfattades det den här helgen. Tack gode Gud för att du ännu leder ditt folk. I dina goda händer lämnar vi den nya veckan du gett oss.

 

(Petrus fick ställa sig bakom Jesus)

När ormen byter skepnad

"Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda, och att han måste bli dödad och på tredje dagen uppväckt.

Då tog Petrus honom åt sidan och började tillrättavisa honom: "Gud bevare dig, Herre! Det där ska aldrig hända dig." Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: "Gå bort från mig, Satan! Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors."

(Matteus 16)

Vi hörde igår om en av Jesus sista frestelser då djävulen angrep Jesus via lärjungen Petrus. Den onde visste att han inte mera hade många tillfällen att få Jesus på fall. Och han närmar sig Jesus via Petrus.

Vi hörde också att Gud har inte förändrats. Människan är likadan idag som i tidernas begynnelse efter syndafallet och djävulen har inte heller ändrats.

Djävulen går ännu omkring som ett rytande lejon. Det är intressant att det just är Petrus som lyfter fram denna liknelse om den onde. I sitt första brev skriver aposteln: 

"Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Stå emot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen går igenom samma lidanden. Efter en liten tids lidande ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, upprätta, stödja, styrka och befästa er. Hans är makten i evighet. Amen."

Vi hörde också om hur vi kan känna igen den onde då han kommer förklädd. Rösten kan vara varm och budskapet lockande. Hur skall vi då kunna känna igen Fienden?

Vi måste koncentrera oss på att försöka känna igen budskapet. Om det är i konflikt med Guds ord så är det den onde som står bakom budskapet.

Idag arbetar den onde febrilt för att få Guds folk att börja tvivla på Guds ord. Vi kunde nämna många saker, men i mina tankar kommer nu ämbetsfrågan och synen på äktenskapet.

Inser jag att när dessa ärenden lyfts fram med den avsikten att skapa acceptans för dessa förändringar bland Guds folk så är det den onde som talar?

Jag tror nog att det gjorde ont i Petrus när Jesus tilltalade honom: "Gå bort S.." Jag antar att lärjungarna också ryckte till.

Jesu ord, Guds ord var verkligen skarpt. Och den onde måste gå bort. 

Vi kristna har inget annat anfallsvapen mot den onde än Andens svärd, som är Guds ord. Andens svärd får vi frimodigt greppa tag i när den onde kommer nära. 

Gud är god. Jesus har segrat. Det får vi komma ihåg när den onde gör sina angrepp..

Syndafallet och Jesu Kristi nåd

"Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd." (Romarbrevet 5)

Igår både hörde vi och sjöng om frestelserna. 

"Här bland frestelser och plågor skall min tro ej tryckas ner. Inga tvivelsjuka frågor ställer sig mitt hjärta mer. Med försoning hel och full är jag trygg för Kristi skull." (Psalm 371, vers 4)

I en öppen dagbok, på en bloggsida kan man inte skriva allt. Det finns ord, saker som man endast skriver på hjärtats tavla. Men jag tror att vi behöver tala mycket om synd och ännu mera om nåd.

Förr öppnade kristna sina hjärtan och talade ut. Jag tror det var både hälsosamt och befriande. 

Här i livet är Guds barn benådade syndare. Alla bär vi på samma grundsjukdom från Adams tid, förorsakad av syndens smitta.

"Mina synder nu Gud har förlåtit, hela skulden med blod betalt! Tack och lov, tack och lov, Herre Jesus! Tack och lov, tack och lov, min Gud!

Överflödande nåd har han givit mig, den uslaste, svagaste. Tack och lov, tack och lov, Herre Jesus! Tack och lov, tack och lov, min Gud!

Jag som svart är, fördärvad, eländig är trolovad med brudgummen. Tack och lov, tack och lov, Herre Jesus! Tack och lov, tack och lov, min Gud!

O, vad måttet av nåd är omätligt som du, Herre, åt mig har mätt! Tack och lov, tack och lov, Herre Jesus! Tack och lov, tack och lov, min Gud!"

(Sions sånger nr. 136, 1-4)

Syndabördan och nådens hav

"Du syndabördan, tung och svår, har sänkt i nådens hav och hjärtesorgens bittra tår från ögat torkar av.

Du breder kring min väg ditt ljus från evighetens värld och öppnar mig ditt fadershus vid målet av min färd.

Så sjunger själen glädjesång, dig, Herre Gud, till pris, till dess jag sjunga får en gång ditt lov i paradis."

(Slutdelen av psalm 288 "Med tacksam röst")

Lovpsalm är skriven av Paul Gerhardt redan 1653, men syndabördan och tacksamheten över att den är sänkt i nådens hav härstammar ända från den första Adams dagar.

Som kristna får vi ibland riktigt känna av syndens börda. Vi får känna av vår egen syndfullhet och längtar efter förkunnelsen av syndernas förlåtelse som ljuder i Guds församling för Jesu skull.

Igår kväll fick vi fira nattvardsmässa. Guds ord, hans heliga lag avklädde oss och visade på synden, som vi är full av. Men Guds ord visade hur Jesus burit syndabördan och att den vilar på Jesu axlar i nådens hav.

Vi hörde om den förste Adam och den andre eller siste Adam. Vi tackar Gud för ordet och nattvardens sakrament. Det är gott att få vandra på himlavägen..

För vem skriver Johannes

För vem skriver Johannes när han skriver Uppenbarelseboken? Han skriver för de kristna, för Guds folk. För oss skriver han om källan och varnar för den andra döden.

Guds ord är givet och skrivet för dig och mig. Det ord som Gud gett oss, ordet där vi finner Jesus är skrivet till vår frälsning.

Räddning och frälsning, Guds utsträckta hand mot en i synd fallen mänsklighet.

Luther skriver att Jesu rike styrs genom evangelium om Jesus. 

Jag måste riktigt fundera över detta, den här morgonen när jag läste Luthers betraktelse och de ord från den vita tronen som gavs till oss när Johannes skrev ner dem.

Jag tänker så här: En ärkebiskop, en biskop, en präst, en predikant, ett stift, ett domkapitel har ingen av Gud given auktoritet när man avviker från Guds ord. Om man säger att det behövs ingen omvändelse, ingen frälsning, ingen räddning, ingen nåd.

Ja om man välsignar synden går man djävulens ärenden.

Guds ord däremot bibehåller alltid sin auktoritet. Guds ords auktoritet kan ingen människa beröva.

Guds ord står över allt ovan nämnt och Guds ord blir till en domare. 

Petrus var utvald till apostel. Han föll djupt. Men Jesus sökte upp Petrus och han upprättade honom. Sin kallelse tog Jesus inte bort.

Det som jag menar är att kyrkans tjänare inte står över Guds ord. Man kan inte gömma sig bakom en titel, ett ämbete, en herdestav. 

" Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. 

Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. 

Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.

Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda. 

Den som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska avslöjas. 

Men den som lever i sanningen kommer till ljuset, för att det ska bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud." (Johannes 3)

Vi kan inte älska mörkret som bor i oss som en följd av syndafallet. Guds ord lyfter fram vad som är mörker, vad som är synd och olydnad.

Därför får vi bekänna synden och fly från den till Guds nåd i Jesus Kristus..

Källan med livets vatten

"Och han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, för dessa ord är trovärdiga och sanna." 

Sedan sade han till mig: "Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar ska jag fritt ge ur källan med livets vatten. 

Den som segrar ska få detta i arv, och jag ska vara hans Gud, och han ska vara min son.

Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna och de sexuellt omoraliska, ockultisterna, avgudadyrkarna och alla lögnare, de ska få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden."

(Uppenbarelseboken 21)

Johannes såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Han såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud.

Tidigare hade han sett en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel. Det fanns ingen plats för dem. 

Och nu hör han rösten av den som sitter på tronen. Han ber Johannes skriva. Och nu skriver han om det som redan finns mitt ibland oss. Han skriver om källan med livets vatten, evangeliet om Jesus Kristus.

Och han skriver om otron, feghethen, det skändliga, de som mördar, de sexuellt omoraliska, avgudadyrkarna och lögnerna.

Igen skriver han om det som finns här på jorden. Texten är allvarlig. Den som förblir i sin otro, i sin sexuella omoral, i sin avgudadyrkan. Han får sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Hans del blir den andra döden.

Och vi förstår att den andra döden inte ger någon ro. 

Tänk att det är han som sitter på tronen som lyfter fram detta allvarliga budskap om evig olycka. När vi läser om detta måste vi rysa.

Redan när vi öppnar den här världens media strömmar allt detta emot oss. Lögn, omoral, skändligheter. Media lyfter fram allt detta. Vi avtrubbas lätt. 

Men Gud vare tack för källan med livets vatten. Där får himlavägsvandraren ny kraft. Där finner han rening från synden, nytt mod och nytt liv.

I sången sjunger vi: "Om du där dig tvager, den var fläck borttager. Ty den källan god är Immanuels blod.

Rövaren i nöden där fann liv i döden. Jag, så ond som han, samma frälsning fann.

Sen jag, döda, kalla, såg i tron dig svalla, rör min tunga sig, sjunger helst om dig."

Jag skäms inte för evangelium

 LUTHERS KORTANDAKT FÖR 25 FEBRUARI 

"Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror (Rom. 1:16)."

Luther skriver för den här dagen:

"Man ska inte på något sätt föreställa sig att vår Herre Jesus, sen han for upp till himlen, har suttit självbelåtet däruppe och glatt sig över sig själv. Nej, han har tagit på sig att styra sitt rike och är en kung som alltid finns till hands, som uppfyller och regerar över allting, och som alldeles särskilt tar hand om sitt rike – den kristna tron."

Luther lyfter fram den kristna tron som Jesu rike. Och den vårdar Jesus alldeles särskilt.

"Detta rike är ordnat på det sättet att det inte kan styras med våld utan enbart genom Ordets predikan, det vill säga genom evangelium om Jesus. Han styr sitt rike så att all kraft är och ligger i hans ord."

Kraften i den kristna tron finns i Guds ord. Därför får vi allt trägnare närma oss ordet.

"De som hör och tror Ordet, de bor i detta rike. Bland dem blir Ordet så mäktigt att det ger allt vad människan behöver och välsignar på alla fronter.

Genom Ordet övervinner du alltså synd, död, djävul och helvete. Du måste därför fly till Ordet för att en del av allt det liv, den kraft, frid och glädje som vilar i Ordet.

Jesus rike är ett underligt rike. Ordet är där. Det predikas för hela världen, men kraften från det är fördolt. Ingen känner eller anar att det är så effektivt och åstadkommer så stora ting, utom de som tror."

Jesu rike är ett underligt rike säger Luther. Tänk att vi får leva i Jesu rike. Det rike som bär på ett levande hopp och är ett evigt rike.

Gode Gud, låt oss se hur stort Jesu rike är. Föröka vår tro och vår förtröstan på Jesus som bär och upprätthåller detta rike..

Nya himlar, en ny jord

I bibelläsningen har vi en tid fått följa aposteln Petrus och i söndagens läsning för han oss till den dag då Gud förnyar allt.

"Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med våldsamt dån och himlakropparna upplösas av hetta och jorden och dess verk inte mer finnas till.

När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta! Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor."

Texten ovan behöver vi läsa flera gånger. Det är inte ord som skall få oss att förlora vårt fäste, utan Gud vill göra vårt fäste i Jesus, i klippan starkare.

Talar ordet ovan om ett kärnvapenkrig? Ibland kan man tycka så, men om vi läser nogrannt och i bön och får Andens ledning så är det nog Jesu återkomst som Gud visar för oss. Den dag då människorna lever som på Noas tid.

Den kommer plötsligt och den för Guds folk till nya himlar och en ny jord. Petrus skriver att vi ser fram emot detta.

När vi genom tron på Jesus är delaktig av det eviga livet har vi verkligen något att se fram emot. Om än det skulle bli så att vi får se världen kastas in i allt mera fruktansvärda krig så vet vi att Jesus sitter på tronen.

Den stunden kommer då Jesus på Faderns uppmaning hämtar sitt folk till nya himlar och en ny jord.

Inför detta uppmanar aposteln till ett heligt och gudfruktigt liv. Lär oss Herre att leva det nya livet. 

Tack gode Gud för dina löften. Förnya du glädjen i vår tro på Jesus..

Jag hör min Jesus till

"Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand."

(Johannes 10)

Jesus lyfter fram hur han är den som ger evigt liv. Om vi förlorar evighetsperspektivet i den kristna tron så förlorar vi egentligen allt. Då tappar vi också bort Jesus och vår tro blir fåfäng.

Jesus säger till de judar som inte trodde på honom: " Ni forskar i Skrifterna, för ni tror att ni har evigt liv i dem. Det är just de som vittnar om mig, men ni vill inte komma till mig för att få liv."

Människan är skapad till Guds avbild och Gud är evig. I avslutningen till sitt andra brev skriver aposteln Petrus:

"Var därför på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste. Väx i stället i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus."

Gode Gud, låt oss växa i nåden, i kunskapen om din son. Han som är vår Herre. Han som är vår Frälsare.

Tänk att vi redan nu får ha en Herre och Frälsare som kallar oss till sina efterföljare.

Det är tryggt att få vara Jesu egen.. 

I en sions sång sjunger vi:

"Jag är ej mer min egen, jag hör min Jesus till. Han har mig köpt med blodet och hans jag vara vill. Han gått för mig i döden och lagt min synd på sig. O, skulle jag ej älska den så har älskat mig?"

När jag är borta

När andaktsstunden är över vill han byta några ord med mig. Vi har träffats några gånger. Första gången för över 10 år sedan.

När jag är borta säger han. Kom då ihåg..

Han tänkte på det som lämnar här på jorden, då anden skiljs från kroppen och själen går hem till Gud. 

Han har inga barn, inga nära släktingar vad jag vet. Och gården står redan öde.

Men hans blick var varm och klar. Vi firade en kort andaktsstund tillsammans här på jorden. Han behövde ingen psalmbok för han mindes nog orden sade han. Med silvergrått hår satt han med klar blick mitt i salen. Bönen Fader vår kunde han och han tog emot välsignelsen.

Skogen där hemma vilar sin vintersömn. Från den lilla stugans skorsten kommer ingen rök. "När jag är borta, kom då ihåg." sade han.

Kanske vi inte ses mera på den här sidan Evigheten. Jag vet inte om jag kan medverka till att hans sista vilja här på jorden får ske.

Men Gud med sina väldiga armar han vet. Han vet dagarna innan de kommer. När han skapar tiden fyller han den med innehåll.

När jag är borta, kom då ihåg.. Visst vill jag minnas. Men jag tror, jag vet att då är de jordiska bekymren borta. Där upp i ljusets land finns en boning så skön. Där är färgerna klarare. Där är värmen skönare.

Jag har fått se det en gång. Jag har känt friden en gång. Jag vet att hos Jesus är det gott..

Hos Jesus är allt evigt. Det vi äger genom tron på Jesus har vi i Evighet. 

När det blir stilla

"När det blir stilla, låt oss höra sången som sjungs av dina barn i evighet, en lovsång från en värld, osynlig för oss. Låt den ge styrka i vår modlöshet!" (Psalmboken nummer 527, vers 4)

Jag hade förmånen att dela en andaktsstund med de äldre igår kväll. När jag tänker på helgdagsfriden som där var så påtaglig kommer Dietrich Bonhoeffers psalm från 1944 i mina tankar.

När det mänskligt sett inte finns så mycket kvar av vandringen är Gud nära. Då låter han människan känna något av de väldiga armarna med vilka han omsluter sina barn med.

Stillheten, aftonfriden från den andra sidan bryter igenom. Den stilla lovsången från jorden möter Evighetens klara sång.

Tack gode Gud för din omsorg. Tack för din godhet. Tack för att vi får kasta alla bekymmer på dig..

Hemlandets sälla strand

"Kom nu, broder och syster i Herren, kom, låt oss påskynda vår gång! Se, målet det vinkar i fjärran, nu stämmer vi upp en sång. Vi har inte tid till att kivas på vägen till fridens hem, vi borde ju bara nu livas då vi är i Kristus en lem.

Snart så skall ju den sista tåren från ögonen där torkas av. Vi väntar den ljuvliga våren då synder och sorg får sin grav. Då skall vi för evigt få fröjdas tillsammans med Herren där. O må vi vår lovsång då höja på den väg som hemåt bär!

Snart hos Jesus i himmelen står vi på hemlandets sälla strand, snart hemma i himmelen går vi långt borta från mödans land. Då skall vi ej tänka tillbaka på strider i sorgens dal där ofta man hörde oss klaga, men nu har vi fröjd utan tal.

(Sions sång nummer 86, vers 4-6)

Författaren är okänd. Melodin är okänd men jag tror att han eller hon har nått hemlandets sälla strand. Där tänker hon inte på strider i sorgens dal. Där behöver hon inte klaga. 

Där är fröjd och glädje. Vi tänker sällan på hur nära Evigheten vi är. Tidens tecken tyder på att den här tidsåldern går mot sitt slut.

När jag igår på morgonen i bilen tänkte lyssna till folkbibelns läsning av Matteus 25 kapitel tryckte jag fel och jag fick lyssna till kapitel 24 och Jesu sista tal.

Där i bilen förstod och / eller anade jag att tiden är kort. Hur kort vet endast Gud. Som Guds barn behöver vi inte frukta. Vi får leva i den glädje som Guds barn får ha då tiden för Lammets bröllop snart är inne.

I himlen firas det redan..

Ge inte upp på himlavägen!

"Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda. Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.

Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp. 

Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro." (Galaterbrevet 6)

Vi har ett förunderligt rikt Guds ord. "Låt oss inte tröttna på att göra gott." Ge inte upp, ge inte upp hoppet och tappa inte modet.

I sångskatten Sions sånger finns en sång som sjöngs ofta förr i väckelsen. I dag sjungs den nästan aldrig. 

Där i sången nummer 86 ljuder orden i den andra versen: "O, hur ödsligt och tomt det då bliver när syskonen söndrar sig, när split och tvedräkt driver dem alla var för sig. O Herre, de dina bevara i enhet och fridens band och fräls oss ifrån varje fara och så led oss till himmelens land!"

Det är en mäktig vers. En vers som också är som en barometer på vårt kristna liv. Vilken väg vill vi vandra på? 

På den nya och levande, av Kristi blod bestänkta vägen, eller på den breda vägen bland törne och tistlar?

Den smala vägen, den väg som Jesus öppnade och bereder leder vandrarna till himmelens land..

Ingen bitter rot

"Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren. 

Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas. 

Se till att ingen av er är otuktig eller oandlig som Esau. I utbyte mot ett enda mål mat lämnade han ifrån sig sin förstfödslorätt. Ni vet att han avvisades, när han sedan ville ärva välsignelsen. Isak såg nämligen inte någon möjlighet att ändra sig, fastän Esau under tårar sökte få välsignelsen."

Se till att ingen bitter rot skjuter skott skriver Hebreerbrevets författare till de kristna. En bitter rot vållar nämligen alltid skada. En bitter rot leder till att många smittas.

Till sist kan den bittra roten orsaka att någon lider skeppsbrott i tron och går miste om himlamålet.

En kristen, ett Guds barn behöver alltså se till att bittra rötter inte skjuter skott. En kristen kan inte gå omkring och skylla på andra. Vi kan inte ge oss rätten att bli oförsonliga.

Ibland hör man att det är för sent, att det är för sent att åtgärda en skada som skett. Guds ord lär annorlunda. Se till att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas.

Då vi människor är bristfälliga och våra tankar och handlingar är besmittade av synden finns det en grogrund för bittra rötter i hem, församling och samhälle.

Ett Guds barn får inte späda på och låta en bitter rot växa större. Ja den borde inte ens skjuta skott.

Vad är då botemedlet? 

Det är Jesu blod. Men där är också bönen. Och där finns möjlighet till samtal och själavård.

En kristen kan inte gå omkring och vara bitter. Vi får inte ge oss rätten att vara bittra. Guds ord visar på bönens och försoningens väg.

Där det finns ärrbildning behöver såren skötas. Om syndens smitta förorenar öppna sår är det risk för blodförgiftning som kan leda till döden, ja både en andlig och lekamlig död.

Guds ord är en skatt som Guds folk får ösa ur. Gud är god även här i syndens land..

Slutmålet och segerpriset

"Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus." (Filipperbrevet 3)

Aposteln Paulus glömmer det som är bakom när han jagar mot målet. Aposteln  talar om hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda.

Vi vet att Jesus har uppstått. Ja endast Jesus har uppstått. I Johannes 6 vittnar Jesus: "Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen."

Gud kallar till himlen i Jesus Kristus. Gripna av denna kallelse får Guds folk jaga mot målet, mot uppståndelsens dag då allt det bristfälliga och svåra är borta.

Herrens egna får vid Uppståndelsen en kropp lik Jesu kropp. Men i Jesu kropp syns ärren från spikarna och hans uppstungna sida.

Det är mäktiga ord, men vi har en mäktig Gud..

Kärleken som håller ut

Första Korinterbrevet 13:

"Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst,

den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.

Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen.

Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting."

Kärleken upphör aldrig..

Visst är det ett mäktigt budskap om Jesus Kristus, som vi får glädjas över.

Herrens Nåd är var morgon ny. Herrens nåd är det att det inte är ute med oss. I Klagovisorna läser vi:

" Herrens nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet.

Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.

Herren är min del, det säger mig min själ, därför står mitt hopp till honom.

Herren är god mot dem som väntar på honom, mot den själ som söker honom.

Det är gott att i stillhet hoppas på hjälp från Herren."

När kärleken svalnar

"Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst." (Matteus 24)

Igår på morgonen råkade jag lyssna till Jesu sista tal som han höll till sina lärjungar uppe på Oljeberget.

Jag lämnade att fundera över denna förändring som får kärleken att svalna, denna förändring som gör att människor inte orkar hålla ut och till och med går miste om frälsningen.

Aposteln Paulus skriver i Romarbrevets 6. kapitel: "Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse."

Är det så att laglösheten tilltar och tar över i den kristna församlingen? 

Paulus skriver till tessalonikerna att laglöshetens människa, fördärvets son, träder öppet fram. Denne motståndare som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.

Laglöshetens människa är Antikrist. Redan på apostlarnas tid steg många antikrister fram. Där något står emot Kristus hindras frälsningen. 

Palaus skriver på ett ställe om att synda mot Kristus. I andra Korinterbrevets elfte kapitel skriver han: 

"Men jag är rädd för att liksom ormen med sin list bedrog Eva, så skall också era sinnen fördärvas och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus.

Ty om någon kommer till er och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en främmande ande eller ett främmande evangelium som ni tidigare inte tagit emot, då fördrar ni det bara alltför väl.

Jag menar inte att jag på något sätt är underlägsen dessa väldiga apostlar. Även om jag inte är någon vältalare, saknar jag inte kunskap. Den har vi alltid och på alla sätt lagt fram för er."

Jesaja 42 (Herrens tjänare)

Överskriften för den första delen av Jesaja 42 är Herrens tjänare. 

"Se, min tjänare som jag uppehåller, min utvalde, i vilken min själ har sin glädje. Jag har låtit min Ande komma över honom. Han skall utbreda rätten bland hednafolken. Han skall inte skria eller ropa, inte låta sin röst höras på gatorna.

Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka. Han skall i trofasthet utbreda rätten. Han skall inte förtröttas eller brytas ner, förrän han har grundat rätten på jorden. Havsländerna väntar på hans undervisning.

Så säger Gud, Herren, han som har skapat himlen och spänt ut den, han som har utbrett jorden med allt som växer där, han som har givit liv åt folket som bor där och ande åt dem som vandrar på den.

Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet, jag skall hålla dig i handen. Jag skall bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, till ett ljus för hednafolken, för att du skall öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset, ur fångenskapen dem som sitter i mörker.

Jag är Herren, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder. Se, vad jag förut förkunnade har kommit. Nu förkunnar jag nya ting, innan de visar sig låter jag er höra om dem." 

--

Herren ger inte sin ära åt någon annan. De avgudabilder som människorna gör sig är inte något som Gud prisar.

I en kolumn i tidningen hänvisades det till Jesaja 42:3.

"Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka. Han skall i trofasthet utbreda rätten."

Jesajas 42 kapitel är en mäktig profetia om Herren Jesus. Vill vi idag ta del av den undervisning som Jesus själv ger och som han ger genom sina apostlar? Inser vi och erkänner att det är Guds ord?

Om vi inte erkänner apostlarnas ord som Guds ord är vi ute på hal is. Vi människor vill så lätt ställa oss över ordet, men då vi ställer oss under ordet och predikar bibelns ord som Guds ord öppnas dörrar..

Människostackare som är fångna av gudsfrånvända ideologier leds ut ur sitt fängelse. De som är fångade av tidsandan och av den värld som står emot Gud och hans ord kallas till frihet.

Hur annorlunda är inte den bibliska kristendomen jämfört med mänskliga ideologier. I Jesus Kristus får varje människa sitt värde. Livet får en ny riktning. Gud öppnar de blindas ögon. 

Det viktigaste för en församlingsmedlem borde nog vara att församlingens tjänare predikar Guds ord. Om vi verkar och tjänar utgående från att varje församlingsmedlem behöver få påverkningsmöjligheter utgående från sin betalda kyrkoskatt eller sitt tionde går det lätt fel.

Vi hamnar då in i ett farligt och vanskligt  kompromissande som hotar själarnas frälsning.

När Jesus vittnar om hur Guds rike skall vara vid tidens slut talar han om 10 jungfrur som gick ut för att möta brudgummen. Jesu liknelse nedan: 

"Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. 

Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga. De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig. 

De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. 

Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade. Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom. 

Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar. 

De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp. 

Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes. 

Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! Men han svarade: Amen säger jag er: Jag känner er inte. Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer."

Jesus bar synderna

"Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade. Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare."

Aposteln Petrus skriver i sitt första brevs andra kapitel om hur Guds folk är kallade till att dö bort från synderna. 

Guds vilja är att hans folk lever för rättfärdigheten. Det är det nya livet i Kristus Jesus som vi är kallade till.

En människa som lever i otro är som ett vilsegånget får. Men när Jesus räddar den vilsegångna vårdar och sköter han om den odödliga själen.

Petrus lyfter här också fram omvändelsen som sker då Jesus och en ångrande syndare möts. Otron byts till tro. Synden byts mot nåd. Livet får en ny riktning. Människan får en ny Herre.

Oron byts mot frid. 

"Nu är jag frälst från synd och sorg och döden, nu är jag renad uti Jesu blod. Nu är jag salig redan här på jorden och detta har min broder Jesus gjort." (Sions sånger 102)

Ditt ord o Herre!

Psalm 337 i vår psalmbok är skriven av Vilhelmi Malmivaara:

"Ditt ord, o Herre, kallar oss och leder bort från den väg som ofärd oss bereder, då vi av fåfängt jagande tyngs ner och syndens börda ingen frid oss ger.

Du lovat att befria oss och hugna, och skänka hjärtat frid och oron lugna, när plågade vi söker tröst och stöd och talar om för dig vår svåra nöd.

Jag vet din vilja, hör din varning nå mig, jag hör din röst, jag vet att du kallar på mig. Jag ville följa kallelsen du gett, om blott din väg jag kunde finna rätt.

Men säg: Hur kan den blinda klarhet vinna, den vilsegångna rätta vägen finna? Hur kan den lama gripa till sin stav? Hur kan den döda uppstå från sin grav?

Jag vet att den som efter dig vill fråga med villighet skall bära kors och plåga och vara redo att i döden gå för att hos dig sin segerkrona få.

Men i min svaghet ängslas jag för döden, är rädd för att bära kors och tunga öden. För sjukdom, plåga, lidande jag flyr, och smärta, sorg och prövningar jag skyr.

Var, Jesus, vägen för den vilsegångna, ge krafter åt den trötta, lös den fångna och kom med liv till livlös, modlös själ och med din sannings ljus till lögnens träl.

Ryck med din kraft från djävulen hans byte. Bryt syndens makt, tag bort mitt svåra lyte och gör den vägen, korsets väg, mig kär som rikedomen i din nåd mig lär."

Psalmförfattaren ber att korsets väg skall få bli kär. Att korsets väg skulle få vara det dyrbara i nåden. 

Jag tror att vi får ha samma bön..

Ett liv som Jesu efterföljare

Tänk att Jesus har kallat oss till att följa Honom. Jesus vittnar i det ord som är satt till evangelietext för den här dagen:

"Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara."

Om vi vill tjäna Jesus skall vi följa Honom. Så säger Jesus innan han går in i sitt lidande. Jesus går för att bära det tunga korset. 

Det kan vi inte bära. Simeon från Cyrene fick bära det en kort bit. Men han bar endast träkorset. Jesus bar din och min syndaskuld.

Jesus lever idag och hans ord är levande. Jag tror att om vi följer Jesus så leder han nog oss. Om Jesus är med behöver vi inte frukta.

När vi blir efter på vägen och vandringen blir tung vänder sig Jesus om. Vi möter hans blick. Han ger ny kraft. Han förnyar håg och vilja. Hans stämma är mild och ljuv..

Mitt barn, jag har burit dina synder. De har vilat på mina axlar. Jag har friköpt dig. Du är min..

Guds levande ord

"Ni har renat era själar genom att lyda sanningen, så att ni älskar varandra uppriktigt som bröder. Älska då varandra uthålligt av rent hjärta. 

Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består. 

Ty allt kött är som gräset och all dess härlighet som blomman i gräset. Gräset vissnar bort och blomman faller av, men Herrens ord förblir i evighet.

Det är detta ord som har förkunnats för er."

Så skriver aposteln Petrus i slutet av sitt första brevs första kapitel.

Aposteln skrivet att vi är födda på nytt genom Guds levande ord. Gud har givit oss ett nytt liv som vi får leva. Ett liv som vi får glädjas över. Ett liv som vi får älska och vörda.

Tänk om vi kunde leva till Guds ära. 

Jag tror att vi får ha denna önskan. Men framförallt får vi glädjas över Guds frälsning i Jesus Kristus.

Om vi är födda på nytt genom ett ord som förblir i Evighet. Om vi är födda på nytt genom Jesus, genom tron på honom..

Då har vi det gott, Tack gode Gud!

Herren med på färden

"Herren gick framför dem, om dagen i en molnpelare för att visa dem vägen och om natten i en eldpelare för att ge dem ljus. 

På så sätt kunde de vandra både dag och natt. Molnpelaren upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldpelaren på natten." 

(Andra Moseboken 13)

Guds folk är på vandring till ett bättre land och Gud själv leder sitt folk på vägen. 

Salem - fridens stad

"När Abram hade kommit tillbaka efter att ha slagit Kedorlaomer och de kungar som var med honom, gick kungen i Sodom ut för att möta honom i Savedalen, det vill säga Kungadalen. 

Och Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste, och han välsignade Abram och sade: "Välsignad vare Abram av Gud den Högste, skapare av himmel och jord! Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina fiender i din hand!"

Och Abram gav honom tionde av allt"

Gud har inte ändrat sig sedan Abrams tid. Han är ännu Gud, den Högste. Tänk att vi kan äga en sådan Gud. Han vill vara min Gud.

Idag vill han umgås förtroligt med dig och mig. När snön vräker ner från himlen får vi umgås med himmelens Gud. 

Vi får ropa ut åt världen hur stor han är och ändå ser han oss. Han kommer bärande på den himmelska maten. Han bär ut bröd och vin. 

Melkisedek betyder "Min konung är rättfärdighet" eller "Rättfärdighetens konung".

Jag minns den sköna värmen som strålade emot mig när jag öppnade fönstret i Jerusalem. Något mycket skönare och härligare väntar i det himmelska Jerusalem 

Äger jag dig i Himlen

"Vem har jag i himlen utom dig! När jag har dig frågar jag inte efter något på jorden."

(Psaltaren 73:25, en psalm av Asaf)

Dagens lösen leder oss till den 73. psalmen där Asaf sjunger om den gudfruktiges anfäktelse och tröst. I Bibel 2000 lyder orden: "Äger jag dig i himlen önskar jag ingenting på jorden..

I en Sions sång sjunger vi: "Ej jorden har den ro jag söker, min längtan bort sig blott föröker. En gäst och främling är jag här, i fridens stad mitt hem ju är. Snart är jag där!"

Om jag minns rätt så sjöng man " I Salems stad mitt hemvist är" i den gamla sångboken.

Salem, fridens stad, himlen, det nya Jerusalem. Vi får glädjas över hemvist där. Glädjen över hemmet i himlen är det finaste, skönaste och dyrbaraste vi kan äga här på jorden.

Har vi dagens kristna denna insikt som forna heliga haft? Om inte så har vi mist något, ja kanske allt. 

Bibelns ord kan vi tryggt lita på. När vi har frid med Gud genom tron på Jesus saknar vi inget på jorden..

(Vy från trädgårdsgraven i Jerusalem)

Lammets blod - Jesu blod

Jag fick en stark rubrik för den här morgonens andra betraktelse. Djävulen måste fly inför Lammets blod.

Guds folk, den segrande församlingen stred mot djävulen med Lammets blod och sitt vittnesbörds ord. De vittnade om Jesus, om hans namn och hans blod.

Jag tänker på den gamle Johannes på ön Patmos. Varför hade han förvisats till den ödsliga fängelseön?

"Jag, Johannes, er broder, som i Jesus delar lidandet och riket och uthålligheten med er, jag befann mig på den ö som kallas Patmos, för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull." (Uppenbarelseboken 1)

Vi märker att han var fängslad för sitt vittnesbörds ords skull. Och vi läste att genom detta vittnesbörds ord och genom Lammets blod övervinns djävulen.

Jesus övervinner djävulen. Han bär synden och går i döden. Han ger sitt liv här i världen och han uppstår till vår rättfärdighet.

Jag skulle vilja stanna längre inför detta ord, men hinner nu inte. Men vi får gå in i den här dagens jordiska tjänst omslutna av Lammets blod.

Det vittnesbördet får vi bära med oss..

Djävulen blir utkastad

I helgens evangelietext vittnar Jesus om att djävulen nu skall bli utkastad. "Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut."

Blev han då utkastad? Jo det blev han. Jesus bar hela världens synder till korset och djävulen berövades den makt över människan som han fick genom syndafallet.

Djävulen är en andevarelse och han blev utkastad från himlen, från den plats där Gud regerar.

I Uppenbarelseboken beskriver Johannes senare detta när han beskriver de syner han får se:

"Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes. Ty våra bröders åklagare har blivit nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud.

De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden.

Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem! Men ve dig, du jord och du hav, ty djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort."(Uppenbarelseboken 12)

Djävulens vrede är stor. Men Jesus har segrat. Jesu vänner hatar sitt liv i den gudsfrånvända världen. De vill inte ge djävulen något tillfälle.

Djävulen är vred och han tar nog de tillfällen han får. Men märk: Jesu vänner övervann den onde genom Lammets blod. Genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord.

Vad är vårt vittnesbörd idag? Vittnar vi om Lammets blod? Eller har den här världens furste tystat ner oss så att vi inte förmår vittna om Lammets blod?

Jesus och hans ord - människans räddning

I slutdelen av Johannes evangeliums 12. kapitel läser vi: 

"Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte bara på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. 

Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. 

Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. 

Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen. 

Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och tala. Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Vad jag talar, det talar jag så som Fadern har sagt mig."

Jesus lyfter fram vad det innebär att förkasta Jesus och hans ord. De ord som Jesus talat dömer på den yttersta dagen.

Gud är evig. Hans ord är eviga. Guds ord står fast på den yttersta dagen. Guds befallning däremot är evigt liv. Ingen som tror på Jesus blir kvar i mörkret.

Många är de som idag vill skilja Jesus från hans ord. Man vill liksom rycka ut Jesus från hans ord. Går det?

Nej! Det går inte. Man bedrar sig själv om man går in på den vägen. Jesus är vägen. Jesus är Sanningen. Jesus är livet.

När vi i tro böjer oss under Guds ord som också är Jesu ord har vi både vägen, sanningen och livet. 

Förkastar vi honom och hans ord mister vi allt.

Hjärtats inre kännedom om Kristus

"Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet - han som är Guds avbild. 

Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren, och oss som era tjänare för Jesu skull. 

Ty Gud som sade: "Ljus skall lysa fram ur mörkret", han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken." (Andra Korinterbrevet, kapitel 4)

I ett bibelstudium hänvisades till avsaknaden av hjärtats inre kännedom om Kristus. Predikanten hänvisade till Paavo Ruotsalainen som fick bli ett Herrens redskap sedan Guds ljus fick upplysa hans hjärta.

Psalm 380 i psalmboken kallas för Paavos psalm. På hans gravsten är också numret på den äldre versionen av psalmen inristad.

Psalmens text:

"Min Gud, på dig förtröstar jag, vill aldrig från dig vika. Hör mina böner varje dag, låt ej det hoppet svika. Var mild mot mig för Jesu skull och ge mig hjälp i nöden. Du kan ge tröst i varje sorg och seger över döden.

Allt vad jag är, har jag av dig, allt gott som är mig givet, och du har hållit vård om mig alltsen du gav mig livet. Med mildhet har du mitt försvar från födelsen mig ägnat och med din omsorg dag för dag i nåd min levnad hägnat.

Om jag skall nå till höga år, låt det bli dig till ära. Om jag skall bära gråa hår, låt mig dem ödmjukt bära. Du vet min tid. Om kraftlöshet skall mig på bädden sträcka, giv, Herre, att ej synd och brott mitt samvete får fläcka.

Min kropp är stoft och inom kort skall jorden återfå den. Men ovan allt som vittrar bort bärs själen hem av nåden. Min fot och hand kan slås i band, men ej min tro och vilja, men ondskan kan från mänskors nåd, men ej från Guds, mig skilja.

Det är din nåd som styrker mig så jag kan troget vandra din smala väg och prisa dig och även lära andra. Du höll min barndom i din vård, du skyddar mödans dagar och vaktar nog min fot för fall när åldern mig försvagar.

Allt gott som du har gjort mig här och som du än vill visa, det skall jag tacksamt, Herre kär, för nya släktled prisa. Din vishet och din tröst var god när jag var djupt bedrövad. Till ljus och glädje bar du mig när jag var svårast prövad.

Pris vare dig, att även nöd och sorg jag har måst tåla. Se, efter storm och mörker bjöd du solen högre stråla. Du tände så mitt släckta hopp, gav mig förtröstans gåva. Så bör jag nu med liv och själ dig för min frälsning lova."

Den första kärleken ❤

"Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats." (Din vän Jesus, Uppenbarelseboken 2)

Jag har tänkt på den första kärleken. Har vi den såsom barndomskristna?

Jo, jag tror att vi har den alla. Den finns och det är den som bär till himmelen. 

Då finns det endast en fattig syndare och Jesus. Då finns det endast en ångrande syndare och Guds nåd i Jesus Kristus.

Då finns det endast en gränslös omslutande nåd som möter syndaren. Hon ser att Jesus gjort allt och han gjorde det av kärlek till henne.

Hon får gråta ut i Jesu armar. Den tunga syndabördan lyfts av och hon går in genom den öppna himlaporten, som ett fritt Guds barn.

Hon tar emot Guds stora gåva och livet får en ny gestalt. Nu får hon leva med en frid med Gud. Det finns inga tunga bördor. Jesus har lyft av dem alla.

Vill hon då synda mera? Nej det vill hon inte. Hon ser sin frälsare med armarna utsträckt mot henne, pinad, slagen och döende mitt mellan två rövare och hon är den ena.

Av Guds stora nåd får vi någon gång se tillbaka hur allt började. Då fanns det endast Jesus. Där fanns ingen egen rättfärdighet. Hon förstod att människan är en syndare och Gud är helig och rättfärdig. Men hon blir delaktig av det saliga bytet. Jesus tar synden och hon får hans rättfärdighet och endast av nåd.

Kan vi få leva i en sådan nåd ännu idag? Kan vi få erfara en sådan nåd efter ett långt liv? Kan denna första kärlek bära varje dag?

Jo, jag tror det. För Guds ord vittnar om att Jesus är den samme igår, idag och i evighet.

I sången sjunger vi. " Nu är jag frälst från synd och sorg och döden, nu är jag renad uti Jesu blod. Nu är jag salig redan här på jorden och detta har min broder Jesus gjort."

I Guds händer!

Tro på Gud! uppmanar Jesus i dagen bibelläsning. Det är en bra uppmaning inför den nya arbetsveckan.

"Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig." Så säger Jesus i Johannes 14. Här finner vi ett råd både för tiden och inför Evigheten.

Vi kan tryggt sätta allt i Guds händer. 

Vagnar och ryttare för Israel (5)

"Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!"

Elisa fick se profeten Elia bli hämtad av Gud. Och Elisa ser att Gud är både vagn och ryttare för Israel. Vagnar och ryttare är det förnämsta uttrycket för militär styrka.

Konung David skriver i den 20. psalmen. "Andra förlitar sig på vagnar och hästar, men vi berömmer oss av Herrens, vår Guds, namn."

Finns det något tryggare här på jorden än att förtrösta på Herren Sebaot, härskarornas Herre.

Innan slaget om Jeriko fick Josua möta befälhavaren över Herrens här. Han hade kommit dit för att leda striden så som endast Gud kan. 

Efter att Johannes på Patmos fått se Lammets bröllop och Babylons fall ser han ryttaren på den vita hästen och han skriver:

"Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. 

Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. 

Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod, och det namn han har fått är "Guds Ord".

De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt, rent linnetyg. 

Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 

Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Konungarnas Konung och herrarnas Herre."

För en människa, ett land och folk finns ingen högre trygghet än Guds namn..

(Statyn av Mannerheim utanför Riksdagshuset i Helsingfors. Tyvärr stiftar man idag lagar som ifrågasätter Gud, hans ord och ordning)

Söndagsmorgon på Patmos

Psalm 180 i psalmboken:

" Sabbatsmorgon stilla gryr i Herrens frid. Jordens oro tystnar med dess jäkt och strid. Hör, hur när och fjärran helga klockors ljud kallar trötta hjärtan, bjuder frid från Gud.

Pris och ära vare Herrens kärlek blid som åt alla mänskor bjuder nåd och frid. Död och ängslan härjar syndbefläckad jord. Väg till liv och glädje visar Herrens ord.

Synden blir förlåten, bördan lyftes av. Kristi kärlek strålar över död och grav. Vandringsmännen, trötta efter mödans dag, vilar tryggt i stillhet uti Guds behag.

Herre, sabbatsfriden gjut i hjärtat in. Stilla oro, ängslan, helga själ och sinn. Låt i dig mig vila, giv av himlens höjd kraft att trogen verka, tjäna dig med fröjd.

Sabbatsmorgon stilla, stärk mig i min tro. Låt mig en gång finna evighetens ro. Låt mig höra sången i Guds himmel klar, där Guds folk får njuta vila underbar."

I mina tankar har varit den söndagsmorgon som Johannes fick uppleva på Patmos då Herren Jesus kom för att fira Gudstjänst med Honom. 

" När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nycklarna till döden och helvetet."

För Guds ords och Jesu vittnesbörds skull hade Johannes kommit till ön som kallas Patmos. Ön var en klippö dit romarna förvisade politiska fångar. Men Herrens Ande kan ingen människa fängsla. På söndagsmorgonen kommer Johannes i Anden och han får se Herrens dag.

Den åldrige kämpen får känna Jesu högra hand på sin axel och all rädsla viker undan. 

Herrens dag är nära. Jesus håller bokrullen i sin hand och han bryter sigillen. "När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag den fjärde varelsens röst säga: "Kom!" Och jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och helvetet följde honom. De fick makt över en fjärdedel av jorden, att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur."

Vi har nyss fått ta del av en förödande jordbävning och är förskräckta, men Johannes får se en fjärdedel av jorden dö genom svärd, svält, pest och de vilda djuren. Johannes får se Guds straffdomar gå över jorden. När nådens år är förbi möter människan hämndens dag.

Profeten Jesaja skriver i bokrullen om vad Jesus skall uppfylla:

"Herren Guds Ande är över mig, för Herren har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de ödmjuka.

Han har sänt mig att förbinda dem som har förkrossade hjärtan, att utropa frihet för de fångna och befrielse för de bundna, att förkunna ett nådens år från Herren och en hämndens dag från vår Gud."

Ibland fruktar vi för den hämndens dag som skall drabba världen. Men vi får krypa ihop under Jesu utsträckta hand och lyssna till det profetiska ordet.

Varför avlöses nådens år av en hämndens dag? Profeten skriver: "att ge de sörjande i Sion huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorg, lovsångsdräkt i stället för en modfälld ande.

Och de ska kallas "rättfärdighetens terebinter", planterade av Herren till hans förhärligande."

Ibland fruktar vi för dagen då en fjärdedel av jordens befolkning går under. I den tid där vi nu lever förutspår media att den kommer. Guds ord förnekar inte detta, men visar att det är Jesus som tillåter detta när nådens år rinner ut för den jord som förkastat honom.

Vi påminns om hur allvarligt det är att förkasta Jesus, Gud och hans ord. Men vi får minnas att Uppenbarelseboken är en tröstens bok för Jesu vänner.

Det är inte pesten som är huvudpersonen. Det är inte svärdet, svälten eller de vilda djuren som är huvudpersonerna utan Herren Jesus.

Och vad gör Jesus för sina vänner?

Han tvättar bort askan från huvudet och ger en ny huvudprydnad. Sorgen tar han bort och smörjer sina vänners, sina bröders och systrars huvud med olja.

Han tar bort den modfyllda Anden och ger oss en lovsångsdräkt. Vad får vi då sjunga när Jesus öppnar sigillen?

När den sista basunen ljuder börjar lovsången: 

"Och den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes starka röster i himlen:

"Väldet över världen tillhör nu vår Herre och hans Smorde, och han ska vara kung i evigheters evighet."

Och de tjugofyra äldste som satt på sina troner inför Gud föll ner på sina ansikten och tillbad Gud och sade:

"Vi tackar dig, Herre Gud Allsmäktig, du som är och som var, för att du har tagit makten, din stora makt, och nu är kung. Folken vredgades, och din vrede har kommit, tiden när de döda ska dömas och du ska löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som vördar ditt namn, små och stora, och fördärva dem som fördärvar jorden."

(I luften ovanför klippan Patmos lördagen den 30.09.2022)

Stugmöten

Tidigare var det vanligt med "stugmöten". Man samlades i hemmen för att lyssna till Guds ord och dela gemenskapen i Herren.

Det känns lite speciellt då Herren Jesus kommer in i ett hem eller en mindre gemenskap. Då känns han så nära.

Igår kväll hade jag förmånen att få delta i en mindre samling i Bennäs med ett trettiotal mötesgäster. Och Jesus var nära. 

Gårdagen var en kontrasternas dag. Förmiddagen och fredagskvällen fylldes av "tunga" arbetsärenden och jag var ganska sliten. Men gemenskapen med Jesu vänner fyllde mig med glädje och tacksamhet.

När Jesus predikar på berget nära sjön så säger han: "Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. Jag säger er: Stå inte emot den som är ond. 

Om någon slår dig på högra kinden, vänd då också andra kinden mot honom. Om någon vill dra dig inför rätta och ta din tunika, så låt honom få manteln också. 

Om någon tvingar dig att gå med en mil, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.

Ni har hört att det är sagt: Du ska älska din nästa och hata din fiende. Jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Fars barn, för han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga." (Matteus 5)

Nog var människan ganska ĺikadan på Jesu tid. Inte var det alltid så lätt i Mammons rike. Men Jesus predikade sin Faders ord. Han förkunnade vad människan behöver få höra här i det jordiska livet.

Igår kväll fick vi vara med Jesus i synagogan I Nasaret. Där tog man inte emot hans ord. Man förkastade den ljuvliga himmelska maten och gick inte in i det nådens år som Jesus kom med.

I synagogan i Nasaret predikar Jesus: "Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren."

Ur bokrullen talar han ännu till oss. Gud är god. Stor är hans trofasthet..

(Synagogan i Nasaret)

 

Stegen över bergen

"Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens steg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: "Din Gud är kung!"

Hör, dina väktare ropar med hög röst, de jublar tillsammans, för de ska med egna ögon få se Herren vända tillbaka till Sion.

Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner, för Herren tröstar sitt folk, han återlöser Jerusalem.

Herren visar sin heliga arm inför alla folkens ögon, alla jordens ändar ska se vår Guds frälsning." (Jesaja 52)

När jag på eftermiddagen skidade bredvid en hög kulle syntes solens sista strålar bakom kullen. Profetens ord var i mina tankar.

Vem är det som kommer över bergen och förkunnar frid? Är det inte Herren Jesus som ännu besöker oss genom sitt ord.

Guds ord bär fram goda nyheter. Budet om frälsningen. Det är gott att höra fotstegen. Hur blir det inte då när vi ser Honom...

Folkdemokrati eller Guds ords ledning?

Guds ord är en mycket bättre ledare än människan och hennes vilja. Som människor väljer vi ofta fel. Men när Guds vilja får ske blir det rätt.

Gud vet bättre än jag. En människa gör misstag då hon sätter sig över Guds ord. Då försöker hon ta makten av Gud.

Och ändå väntar hon att Gud skall välsigna.

Gud är inte beroende av starka ledare. Guds rike gick framåt fastän alla apostlarna förutom Johannes blev brutalt dödade.

När endast Johannes är kvar och han sitter ensam i en grotta på ön Patmos låter Gud ett mycket mäktigt ord bli nedskrivet.

Då går breven ut till de sju församlingarna och till hela Kristi kyrka. 

Nog har vi en mäktig Gud. När allt mänskligt är borta. När marken är bränd och endast ruiner är kvar. Då bygger han sin kyrka. Då byggs den på Jesu Kristi verk.

Tänk om vi skulle få nåden att inse detta. Att av hjärtat förtrösta på honom. Att se vem som sitter på tronen. Att falla ner på knä inför honom. Att ta skorna av oss..

Petrus bekännelse och människans svaghet

"Sedan gick Jesus och hans lärjungar ut till byarna runt Caesarea Filippi. På vägen frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att jag är?" 

De svarade: "Johannes Döparen. Men vissa säger Elia, och andra någon av profeterna."

Då frågade han dem: "Och ni? Vem säger ni att jag är?" Petrus svarade honom: "Du är Messias." Men Jesus befallde dem strängt att inte säga det till någon." (Markus 8)

Varför förbjöd Jesus lärjungarna att vittna om att han är Messias?

Jesu verk var ännu inte färdigt. Och Petrus skulle ännu förråda honom. 

Det är lätt att säga, men svårare att tro. Vi behöver Guds ord speciellt då vi tycker att vi vet.

Gud umgås med oss genom sitt ord. I ordet talar han till oss. Genom den Helige Ande öppnar han ordet så att vi kan ta det till oss.

Den tiden kom också då lärjungarna offentligt skulle bekänna att Jesus är Messias, den levande Gudens son. Och på den bekännelsen bygger Kristus sin kyrka.

Vi behöver märka att det är Gud som byggde. Det handlar om hans verk. Det är Kristi kyrka där Jesus är i centrum, han är Herre.

Det är gott då Gud får bestämma, då Jesus får leda. Vi människor vill bestämma. Vi vill fatta besluten själva. Ja vi kan tro att vi vet bäst.

Jag kan inte undgå att tänka på det senaste kyrkoherdevalet i Pedersöre församling. Folket skulle välja. Folket ville välja. Det var folkets rätt att välja. Och folket kan inte välja fel.

Det slutade med kaos. Gud tillät att det blev kaos. Gud ingrep och slog sönder det som människorna ville bygga.

I psaltarpsalmen 127 läser vi: "Om inte Herren bygger huset bygger arbetarna förgäves.

Om inte Herren vaktar staden vakar väktaren förgäves.

Förgäves går ni tidigt upp och sent till vila, ni som äter mödans bröd. Detsamma ger han sina vänner när de sover."

Folket väljer Barabbas istället för Jesus. Guds tankar är så mycket högre än människors tankar.

Gud hjälp oss att inse detta. 

Gud är förtrolig

"I Psaltarpsalmen 25 läser vi: " Herren är förtrolig med dem som vördar honom, sitt förbund gör han känt för dem."

Det är en mäktig vers. Skaparen umgås förtroligt med sina skapade barn, de som vördar honom.

Hur går detta till. Det sker genom tron. 

"Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt."

Förbundet i Jesus Kristus, i hans blod. 

Världens furste är dömd

"Nu går en dom över denna värld. Nu ska denna världens furste kastas ut." (Johannes 12)

Orden är Jesu egna och han talar om sin kommande korsdöd. När vi nu läser orden är allt fullbordat. Domen har gått över världen. Denna världens furste är utkastad.

Ofta hör vi denna världens furstes oväsen. Han väsnas och försöker visa att han har makt. Men han talar lögn.

Denna världens furste, djävulen har ingen verklig makt över en Jesu egen. Kan det verkligen vara så?

Ja, han har ingen makt i Guds rike. Ormens huvud är krossad sjunger vi i en av påskens psalmer.

Den här världen är redan dömd. Den bär en dödsdom över sig. Gud skall skapa nya himlar och en ny jord. Där bor endast rättfärdighet.

Den här världens furste är dömd till helvetets eld. Dit vill han dra och locka oss genom sina lögner. 

Hur gjorde då Jesus? Han tog straffet på sig. I bibelundervisningen med Timo Laato igår sades det att Jesus tog helvetets straff på sig. 

Jag ryggade till vid orden. Tog Jesus verkligen helvetets straff på sig? Men visst gjorde han det. 

Profeten Jesaja såg den dagen i Anden och han skriver: " Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.

Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade Herren på honom."

Så får vi tro. Jesus gjorde allt. Du är fri att helt förtrösta på Herren. Världens furste är dömd..

Förhöjd beredskap

"Var därför beredda också ni, för i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen."

Så lyder dagens lösen idag och jag läser det från dagens ÖT. Guds ord är förunderligt. Det talar då vi möter det.

Visst finns det också mycket annat i tidningen, men det är sekundärt. 

Vi går till våra dagliga sysslor, men Jesus uppmanar de sina att vara beredda för han själv kommer i en stund då ingen väntar det.

Innan jag somnade läste jag om Honom som sitter på tronen. Jag tror att han vill varna oss för att bli förblindade av den här världens tankesätt.

"Honom som sitter på tronen, honom och Lammet tillhör lovsången och äran och härligheten och makten i evigheters evighet!"

Jag läste om sigillen som Jesus öppnade. När det sjätte öppnades gömde sig jordens kungar. Stormännen, befälhavarna, de rika och mäktiga, alla slavar och fria gömde sig i hålor och bland bergens klippor. 

De sade till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede! Deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?"

Jag läser vidare. Vad gör bruden? Vad gör hon som blivit friköpt från jorden. Vi kan läsa vad hon tänker och vad hon gör:

Anden och bruden säger: "Kom!" Då hon lever i en salig väntan på sin älskade brudgum fruktar hon inte ens när stormarna drar fram över jorden.

Bruden hör brudgummens röst och hon har gjorts redo. Skökan och världen är inte redo. De lyssnade aldrig till Guds röst. De tog inte vara på Jesu ord.

Men bruden lever i ständig beredskap utan att tröttna, utan fruktan i en salig förväntan. Hon har fått del av den gudomliga kärleken. Hon lyssnar till brudgummens röst och förtröstar på Honom som säger: "Jag kommer snart!

Det viktigaste i dagens tidning var nog Jesu egna ord. Vi får be att många får läsa orden och sätta tro därtill. 

Vi har en mäktig Gud. Stor är hans trofasthet..

Be skördens Herre

Jesus gick omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. 

När han såg folkskarorna förbarmade han sig över dem, för de var härjade och hjälplösa som får utan herde.

Och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd." (Matteus 9)

Uppmaningen som Jesus gav till sina lärjungar kan vi också gärna ta till oss. Vi får be till skördens Herre, till Gud att han skickar ut arbetare till sin skörd.

En man berättade om sin gamla mor som bor ensam. Hon hade deltagit hemma i TV-Gudstjänsten från Jakobstads kyrka i söndags.

Jag känner inte den gamla, men tror att det var gott för henne att få lyssna till Guds ord och ta del av sången.

I Gudstjänsten ingick syndabekännelsen där församlingen inför Gud fick bekänna att synden binder oss,0 att vi inte själva kan göra oss fria.

Församlingen fick höra: "Jesus säger dig, mitt barn var inte orolig. Dina synder förlåtas dig."

Gud själv sänder ut arbetare till sin skörd. Djävulen vill motarbeta detta och vi får konstatera att han lyckats rätt bra. Jag tänker bland annat på prästbristen.

Idag hade jag möjlighet att läsa litet om predikoämbetet, bland annat vad bekännelseskrifterna säger.

På nätet hittade jag också intressant läsning om hur bibeltrogna vänner i Sverige, eller ELM verkar. De har samma problem som väckelserörelserna i Finland. Prästvigning nekas av den Svenska kyrkan, då man inom väckelsen håller fast vid Guds ord angående predikoämbetet.

Däremot har man många predikanter. Man har nyligen haft predikantdagar. Då de egna gemenskaperna allt mera utvecklats till det andliga hemmet på grund av den svenska kyrkans förfall funderar man nu också mera på herdeansvaret.

Kanske jag får återkomma till deras tjänst för Guds rike i södra Sverige senare. 

Det som Gud förväntar sig av sina tjänare är att man är trofasta mot Ordet. Han håller nog allt i sin hand. Han är den som skiljer agnarna från vetet.