Kärnvapenhot och Jesu omsorg

Det är inte roligt att skriva dessa rader i dagboken. Rysslands ledare har beordrat styrkor som har kärnvapen i förhöjd beredskap. Vitryssland har godkänt en lag som tillåter kärnvapen på vitrysk mark och idag väntas Vitryssland aktivt gå med i kriget mot Ukraina.

Men vi får komma ihåg att Jesus är given all makt i himmelen och på jorden. Jesus, Guds slaktade offerlamm håller den med sigill märkta boken med världens öde i sin hand.

Jesus uppmanar de sina att lyfta blicken och förlossningens dag är närmare än någonsin. Med knäppta händer och i förtröstan på Gud går vi in i en ny vecka.

Genom tron på Jesus är vi Guds friköpa barn och Jesus överger aldrig de sina. Nu är det en bönens tid. 

Herren och tusentals heliga

Dagens bibelläsning är från Judas brev, ett kort men mycket kraftigt brev där vi också finner ett citat från en av gamla testamentets heliga, Henok som vandrade med Gud:

Henok, i det sjunde släktledet efter Adam, profeterade om dem: "Se, Herren kommer med sina tusentals heliga för att hålla dom över alla och ställa varje själ till svars för alla de gudlösa gärningar de gjort och för alla de hårda ord som gudlösa syndare har talat mot honom."

I en predikan igår nämndes det att vi inte vet hur framtiden ser ut. Vi kan ana något och Gud uppenbarar för de sina det som är nödvändigt att veta. När vi läser Judas brev får vi en profetia från en man som levde före syndafloden: Herren kommer för att hålla dom. 

Judas utrustar Guds folk för det som komma skall och vittnar om hur vi behöver leva i den tid som nu är: "Men ni, mina älskade, ska bygga upp er själva på er allra heligaste tro och be i den helige Ande. 

Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet ska ge er evigt liv. 

Mot dem som tvivlar ska ni vara barmhärtiga, andra ska ni rädda genom att rycka dem ur elden. 

Och andra ska ni vara barmhärtiga mot, fast med fruktan så att ni avskyr till och med deras kläder som är nersmutsade av köttet."

Hur håller vi då oss kvar i Guds kärlek? Det gör vi genom att stå fasta i tron på Jesus. Aposteln Johannes skriver nämligen: "Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom."

Judas beskriver Jesu andra ankomst då han kommer för att döma världen. Vi vet alltså att denna dom kommer, men inte när. Då vi håller oss kvar i Guds kärlek i väntan på det eviga livets gåva vid uppståndelsen i samband med Jesu återkomst har vi det väl.

Judas skriver att vi jublande skall få träda fram inför Jesus. Från dessa ord får vi söka tröst och med glädje kämpa trons kamp tills förlossningens dag randas..

Herrens här

I Josuabokens femte kapitel läser vi: "Medan Josua var vid Jeriko, hände det en gång att han lyfte blicken och fick se en man stå där framför honom med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: ”Tillhör du oss eller våra fiender?” 

Han svarade: ”Nej, jag är befälhavare över Herrens här. Nu har jag kommit.” Då föll Josua ner till jorden på sitt ansikte, tillbad och sade till honom: ”Vad har min herre för budskap till sin tjänare?” Befälhavaren över Herrens här sade då till Josua: ”Ta av dig dina skor, för platsen där du står är helig.” Och Josua gjorde så."

Av någon anledning lät Gud Josua se den himmelska härens befälhavare. Den himmelska krigshären har inte problem med logistiken såsom de ryska styrkorna nu lär ha i Ukraina. Den är alltid på rätt plats vid rätt tid. Gud är allsmäktig.

Änglarna är i Guds tjänst och befälet innehas av Herren Gud. Han kan välja att låta sin här bli synlig för vanliga människor. Ryska soldater lär ha berättat hur de under vinterkriget fruktade för de vitklädda krigsmännen som syntes bland de till antalet få finska soldaterna som försvarade sitt fosterland.

Hebreerbrevets författare skriver att änglarna är andar i Guds tjänst, utsända för att hjälpa dem som ska ärva frälsningen. Riksdagsmannen och sångförfattaren Väinö Havas som stupade under fortsättningskriget skriver om hur Jesus hjälper, skyddar och bevarar sina barn och änglaskaror följer med och visar vägen hem.

Många har uppmanat till att be för Ukraina. Och vi får be för Ukraina i Jesu namn. Då riktas bönen direkt till den himmelska härens befälhavare.

CNN hade ett hjärtskärande inlägg från Ukraina där reportern hade intervjuat några ukrainska barn, som berättade att de ryska styrkorna kommer att döda dem alla. Må Gud som är Herren över liv och död trösta och bevara dessa barn. 

Vi ber i Jesu namn!

Guds löften om nya himlar och en ny jord

I det andra kapitlet tar Petrus fasta på falska lärare och irrläror. En följd av dessa är att det kristna livet uteblir och ett ogudaktigt leverne enligt den köttsliga naturen blir normen. 

I det sista kapitlet vill Petrus väcka läsarnas rena sinne inför Kristi återkomst. Vi märker att världen och världsmänniskorna förnekar den: 

"Framför allt ska ni veta att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som drivs av sina begär och som hånar er och säger: "Hur går det med löftet om hans återkomst? Sedan fäderna dog har ju allt fortsatt precis som det varit sedan skapelsens början."

Att människan lever i synd och som om ingen Gud skulle finnas motsäger ju inte Kristi återkomst som skall komma plötsligt efter en tid av födslovåndor. Aposteln lyfter fram hur den här världen sparas fram till den dag då de gudlösa människorna skall dömas och gå under.

"Men en sak får ni inte glömma, mina älskade: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig. Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med våldsamt dån och himlakropparna upplösas av hetta och jorden och dess verk inte mer finnas till.

Idag ser vi hur städer och boningshus förstörs under det grymma kriget som rasar i öst. Gamla anrika europeiska städer förstörs av grymma angripare. Men då Herrens dag kommer upplöses planeter och jorden finns inte mera till.

Guds folk som är medvetna om vad som komma skall uppmanas att leva heligt och gudfruktigt.

Vi skall inte heller tappa modet för vi vet att i det nya som Gud skapar finns varken synd, död eller lidande. "Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor."

Guds ord kommer att förvrängas allt mera. Men vi får hålla fast vid allt. Då förlorar vi inte vårt fäste som är Herren Jesus: "Var därför på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste. Väx i stället i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran, nu och till evighetens dag. Amen."

Trohet i den yttersta tiden

I överskriften för Petrus andra brev framhålls att aposteln i brevet manar till trohet i den yttersta tiden. I inledningen skriver aposteln att brevet är riktat till de som har samma dyrbara tro som apostlarna.

Så om vi vill hålla fast vid apostlarnas tro studerar vi nu ett brev som är riktat till just oss. Så vi får tacka Gud för brevet. Det styrker tron och vägleder i svåra tider.

Petrus skriver:"Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan syskonkärlek och i syskonkärleken kärlek till alla människor."

Aposteln framhåller hur vi inte får glömma att vi blev renade från våra tidigare synder. Vidare så är ett Guds barn inte overksamt när hon lever i gudsfruktan, uthållighet, syskonkärlek och ovan nämnda trons följder.

I den yttersta tiden går de sista profetiorna  I uppfyllelse och Petrus skriver: "Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. 

Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning. Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud."

Vi får hämta tröst och styrka ur det profetiska ordet. En ny dag skall gry för Jesu vänner. Dysterheten skall en gång försvunna och i väntan på den dagen får vi fästa ögonen vid morgonstjärnan som är Frälsaren Jesus Kristus.

Bön för Kiev 🙏🙏

Den ukrainske presidenten Volydymyr Zelensky är jude. Man räknar med att före andra världskriget fanns det cirka 1,5 miljoner judar i Ukraina. Ungefär en miljon beräknas ha dödats i nazisternas förföljelser och också en stor del av presidentens släktingar. Tidningen The Times of Israel skriver idag om den judiska befolkningen i Ukraina och Israels kraftiga ställningstagande mot den ryska invasionen. Syrien och Ryssland åter är nära allierade.

I den omringade ukrainska huvudstaden Kiev med cirka 3 miljoner invånare lär det finnas cirka 110 000 judar. Både Ryssland och Ukraina har en betydande del judiska invånare och staten Israel har försökt hålla goda relationer både till Ryssland och Ukraina. Det ändrades på torsdagen, då både  Israels utrikes- och premiärminister kraftigt fördömde invasionen.

Vi lever i en tid då mycket förändras hastigt. Gud har gett speciella löften till sitt egendomsfolk, judarna. Bland judarna finns också en Messiansk väckelse idag. Abraham bad för staden där hans brorsson Lot bodde. Vi som bekänner Jesus som vår frälsare har idag orsak att be för Kiev, den omringade staden.

Mot Golanhöjderna och det Heliga landet?

I media har vi kunnat läsa att Ryssland dagen innan man angrep Ukraina i FN hävdade att Israel inte har någon rätt att regera över Golanhöjderna. 

Profeten Hesekiel skriver om fältherren Gog som kommer från Magogs land och samlar en här som i den yttersta tiden drar upp mot Israels land. Enligt historikern Josefus låg Magog norr om Svarta havet.

Profeten Daniel skriver om en ondskefull härskare i Nordlandet. "Nordlandets kung, som rycker emot honom, ska göra vad han vill, och ingen ska kunna stå emot honom. Han ska komma in i det härliga landet, och förstörelse ska ske genom hans hand."

Daniel skriver om kriget mellan Nordlandet och Sydlandet i den yttersta tiden: "Båda kungarna kommer att ha ont i sinnet. De sitter tillsammans vid samma bord och talar lögn, men det ska inte ha någon framgång, eftersom slutet ännu dröjer till den bestämda tiden. 

Han ska vända tillbaka till sitt land med mycket gods, men hans hjärta kommer att vara emot det heliga förbundet. När han har genomfört sitt uppsåt ska han vända tillbaka till sitt land.

På bestämd tid ska han sedan på nytt dra ut mot Sydlandet, men denna senare gång ska det inte gå som den förra, för skepp från Kittim ska komma emot honom och han ska förlora modet.

Då ska han vända tillbaka och rikta sin vrede mot det heliga förbundet och ge vreden fritt utlopp. Och när han har kommit hem, ska han lyssna till dem som har övergett det heliga förbundet. 

Härar från honom ska komma, och de ska orena helgedomen, tillflyktsorten, avskaffa det dagliga offret och ställa upp förödelsens styggelse. Dem som har kränkt förbundet ska han med smickrande ord locka till avfall.

Men de av folket som känner sin Gud ska stå fasta och hålla ut"

Profetiorna som blivit nedskrivna genom Den Helige Andes omsorg skall uppfyllas när Guds tid är inne. Vi kan inte förstå allt Guds ord. Hans tankar är så mycket högre än våra tankar.

Men Guds vilja är att vi känner vår Gud. Att vi står fasta och håller ut. Vår egen kraft är svag, men Guds kraft är väldig. I honom förmår du och jag hålla ut i det som komma skall.

Likt sångaren får vi sjunga: "Min framtid är lagd i hans händer, som himlen och jorden styr. Guds lilla barnaskara kan vara trygg. Hans vilja är blott det ena. Barnets sanna väl allena.

Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, han som är Israels Gud vill också vara din och min Gud. I Herrens händer får vi vila. Där är vi trygga.

Svärd, svält och pest

"Och jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och helvetet följde honom. De fick makt över en fjärdedel av jorden, att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur."

När vi läser gamla testamentets finner vi att Gud vid vissa tider tillåter svärd, svält och pest bland folken. Och när Johannes på ön Patmos ser sin himmelska syn ser han Lammet som är värdig att öppna bokrullen med dess sju sigill. När Lammet öppnar det fjärde sigillet släpps den gulbleka hästen lös och svärd, svält och pest drar fram över jorden.

I västvärlden har en obiblisk förkunnelse allt mera vunnit framsteg under de senaste årtiondena. En märklig "lyckokristendom" som vilseleder och där man tillåter sig överge Guds bud och Herrens ord och predikar frid, frid och ingen fara har blivit allt mera dominerande.

Visst är Gud god och Luther säger att vi kan inte tro annat än gott om Gud, men människan är ond och syndens konsekvenser och lön är döden. Vad människan sår får hon också skörda.

Nät profeten Jona gick in i staden Nineve och predikade Guds ord att om 40 dagar skall Nineve förstöras uppstod en väckelse. Man trodde Guds ord. Även kungen i den mäktiga upprorsstaden där man vänt Gud ryggen kom till besinning och befallde: "Alla ska ropa till Gud med kraft och vända om från sin onda väg och de övergrepp han begår. Vem vet, då kanske Gud vänder om och ångrar sig och vänder sig från sin glödande vrede så att vi inte går under.”

Gud hör nog bön. Och de som av hjärtat söker honom visar han inte bort. När människorna i Nineve vände om från sin onda väg skonade han staden.

Här om kvällen var vi samlade en liten skara och bad den bönen som president Kallio bad då fienden i Öster hade angripit vårt folk.

"Ge oss nåden att omvända oss från syndens och laglöshetens vägar, som leder vårt land till undergång." Det är en Guds nåd att enskilda och land och folk får nåd att begråta sina synder. Lammet som öppnar sigillen är Han som segrat på Golgata. 

Åt denne segerfurste är given all makt i himmelen och jorden. Guds ord känner också honom som befälhavare över Herrens här. Han tillhör inte oss eller våra fiender utan han är människans skapare. Han har utgjutit sitt blod till ett lösen för hela världens synd.

Honom får vi frimodigt närma oss i bön: Herre förbarma dig! Vi får be för Ukrainas folk, för våra folk och länder, för vän och fiende. Herre förbarma dig!

På ett klipp från Ukraina som CNN tagit reser sig ett kors högst uppe. I världens mitt, på Golgata kulle restes ett kors som är en hoppets port för en värld som står i brand.

Herre förbarma dig! I dina goda händer överlämnar vi oss..

Krigsrök över Europa

Så har då ett nytt grymt krig börjat. Synden och laglösheten visar sitt fula tryne. Krigsröken lägger sig över Europa. Jag anade det då jag vaknade, men tankarna var ändå där bakom krigen och sorgerna. I mina tankar var profeten Habackuks ord och i Anden vilade blicken på Herren Jesus.

Habackuk skriver i sitt andra kapitel: 

"Jag ska stå på min vaktpost och ställa mig i tornet.Jag vill spana för att se vad han ska tala till mig vilket svar jag ska få på min klagan.

Herren svarade mig och sade: Skriv ner synen och gör den tydlig på tavlor så att den lätt kan läsas, för synen väntar ännu på sin tid. Han skyndar mot slutet och sviker inte.

Om han dröjer, så vänta på honom, för han kommer helt visst, han uteblir inte."

Vem är denne "Han" som vi skall vänta på och som profeten såg på sin vaktpost. Hans namn blev Jesus och han kom när tiden var inne. Han kommer åter när tiden för återkomsten är inne. Hebreerbrevets författare bekräftar det profetiska ordet och i det tionde kapitlet läser vi:

" Så kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. För:

Ännu en kort liten tid, så kommer han som ska komma, och han ska inte dröja.

Min rättfärdige ska leva av tro. Men drar han sig undan, har min själ ingen glädje i honom.

Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade, utan dem som tror och vinner sina själar."

Bortom krigsröken finns den dag då skyn brister och jorden lyses upp av strålglansen från Herren Jesus som gör allting nytt. 

Allting vilar i Herrens händer. Skulle vi då sörja då vi får vara hans barn..

Trygg bland rytande lejon

"Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Stå emot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen går igenom samma lidanden. Efter en liten tids lidande ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, upprätta, stödja, styrka och befästa er. Hans är makten i evighet. Amen."

Djävulen liknas vid ett lejon som är hungrigt efter byte. Ett lejon försöker separera sitt byte från flocken och ofta siktar det in sig på ett ensamt eller skadat djur.

Det femte och sista kapitlet i Petrus brev är ett mäktigt Guds ord. Djävulens taktik avslöjas också av "all nåds Gud": "Efter en liten tids lidande ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, upprätta, stödja, styrka och befästa er. 

Djävulen har inte tillträde till Guds nåd. Djävulen strävar efter att trötta ut en himlavägsvandrare. Han vill ställa fram hinder för tillträdet till nåden i Kristus Jesus. 

Avslutningsvis uppmanar Petrus Guds folk, de utvalda som lever utspridda att hålla fast vid Guds sanna nåd, den vi finner i Kristus Jesus:

"Med hjälp av Silvanus, som jag anser vara en trofast broder, har jag skrivit kort till er för att förmana er och bekräfta att detta är Guds sanna nåd. Stå fasta i den."

Hedningarnas tider

När Lukas återger Jesu eskatalogiska tal som Jesus höll strax innan sitt lidande och sin död lyfter han fram uttrycket "hedningarnas tider". Hedningarnas tider samfaller också med församlingens tid, den tid som nu ännu är. 

Församlingens tid kan man också kalla för nådens tid. Och i sanning är det en nådens tid vi nu lever i. Men vi människor använder den olika. Idag höll jag ett arbetsmöte där en av deltagarna svor som en borstbindare. I mina tankar kom att detta tal kommer snart att tystna. Genom att tillåta sig att ha ett grovt och ovårdat tal håller man också Guds Ande på avstånd och förskjuter kallelsens röst. 

Jesus vittnar om att Jerusalem ska trampas av hedningar tills hedningarnas tider är fullbordade. Vad sker då därefter? Lukas beskriver i kapitel 21:

"Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån. Människor ska tappa andan  av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas. Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet."

Åtskillnaden mellan rättfärdiga och orättfärdiga vid slutet av hedningarnas tid beskriver Lukas redan i kapitel 17: "Jag säger er: Den natten ska två ligga i samma säng. Den ene ska tas med och den andre lämnas kvar. Två kvinnor ska mala tillsammans. Den ena ska tas med och den andra lämnas kvar."

Jag citerar kärnbibelns förklaring angående skillnaden mellan Noas och Lots tid. Citat från kärnbibeln: "[Samhället hade förändrats sedan Noas dagar: utöver att äta och dricka så köpte, sålde, planterade och byggde man också. Det var en ekonomisk välfärd och överflöd. Detta är inte fel i sig, men synden var att man inte ville veta av Gud. Det fanns inte ens tio rättfärdiga i staden, se 1 Mos 18:20‑32. Notera att "gifte sig och blev bortgifta" inte finns med här. Det antyds att man inte längre gifte sig och lovade varandra trohet, utan levde i lösa förhållanden.

Slutsatsen av dessa två exempel var att människor levde på som vanligt. Den dagen då Noa gick in i arken och den dag då Lot gick ur staden, var som vilken dag som helst. Det var inget speciellt tecken på himlen just den morgonen. Gemensamt är också att de rättfärdiga räddas undan innan domen kommer.] Citatet slutar.

Idag har både rättfärdiga och orättfärdiga sina blickar vända mot vad som sker i Ukraina. Även som Guds folk är vi oroliga, om än vi vet att allt vilar i Guds händer.

Vi hednafolk har haft många besökelsetider, men i tider av välfärd överger vi lätt Gud. Vi inbillar oss att vi inte behöver honom. Men en dag är allt annorlunda. Plötsligt och oväntat håller Gud räkenskap och efter den dagen finns ingen välsignelse mera här på jorden.

De tider då Guds ord och det som vi möter i nyhetssändningar talar samma språk och samstämmigt visar att världen håller på att ändras behöver vi ta vara på.

Vi vet inte om vi får flera påminnelser. Därför skall vi ta vara på den tid Gud ger oss och försona oss med Gud genom att bekänna våra synder och tro på evangelium.

Gud vet tidpukten

Jesus vittnar i sitt sista tal, sitt eskatalogiska tal i Matteus 24:

Under dagarna före floden åt de och drack, de gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Så ska det bli när Människosonen kommer. Då ska två män vara ute på åkern. Den ene ska tas med, den andre lämnas kvar. Två kvinnor ska mala vid kvarnen. Den ena ska tas med, den andra lämnas kvar.

Var därför vakna, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer."

Jesu ord vittnar om att plötsligt skall Jesus hämta sin församling. En stor del som kallar sig kristna och hör till olika församlingar är då inte redo. I stället för att tjäna Herren förföljer man den sanna kyrkan. Man drar Herrens tjänare och tjänarinnor inför domstolar och välsignar och rättfärdigör vid altaret sådant som Guds ord kallar för styggelse. Så förkastar man sin nådatid och strider mot Gud själv.

Guds folk kan inte ha andlig gemenskap med sådana som driver sina egna intressen och går allt längre i sin villfarelse. Som ljusets barn skall vi istället avslöja mörkrets gärningar. Guds ord avslöjar verksamhet som inte sker i enlighet med ordet.

Jesu ord uppmanar till vaksamhet. Guds folk får pröva sig inför ordet, medan tiden hastigt försvinner och allt går mot sin upplösning.

Gud vet tidpunkten och den är noggrannt förutbestämd. Församlingen får koncentrera sig på att så den goda säden, Guds ord till själarnas frälsning.. 

Jesus säger: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."

Om vi så lyder Herrens befallning är framtiden ljus och lång. Det är gott att vara där Guds ord är..

Sedan skall slutet komma

Dagens bibelläsning enligt folkbibelns bibelläsningsplan är kraftig och talande. Aposteln Petrus skriver i Petrus första brevs fjärde kapitel:

"Slutet på allting är nära. Var därför kloka och nyktra så att ni kan be. Framför allt ska ni visa uthållig kärlek till varandra, för kärleken överskyler många synder.Var gästfria mot varandra utan att klaga.

Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. 

Om någon talar ska han tala i enlighet med Guds ord. Om någon tjänar ska han tjäna med den kraft som Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus. Hans är äran och makten i evigheters evighet. Amen."

Bibelordet behöver ingen tolkning och är en uppmaning till bön. Vi lever i en tid då vi behöver andlig nykterhet, för vi lever sannerligen i en förvirringens tid.

Aposteln Petrus uppmanar till en uthållig kärlek, för Jesu ord vittnar om att när laglösheten tilltar skall kärleken kallna bland de flesta. 

Jesus vittnar också om när slutet kommer: "Många falska profeter ska träda fram och bedra många, och eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma."

Väl medvetna om tiden?

"Kärleken gör inte något ont mot sin nästa. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse. Och det skall ni göra, väl medvetna om tiden, att stunden redan är inne för er att vakna upp ur sömnen. Ty frälsningen är oss nu närmare än då vi kom till tro. Natten går mot sitt slut och dagen är nära. 

Låt oss lägga bort mörkrets gärningar och klä oss i ljusets vapenrustning. Låt oss leva värdigt, det hör dagen till, inte i utsvävningar och fylleri, inte i otukt och lösaktighet, inte i strid och avund. Nej, ikläd er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv."

Så skriver aposteln Paulus i slutet av Romarbrevets 13. kapitel. Tiden var då redan inne att vakna upp ur sömnen. Guds folk behöver vara medvetna om tiden, vad den lider. Gud vill att hans folk använder tiden väl. Herrens egna bör inte strida, inte avundas. Fylleri och otukt passar inte för ett Guds barn.

Mörkrets gärningar bör läggas bort och bytas mot ljusets vapenrustning. Ja vi får ikläda oss Herren Jesus Kristus. Han som besegrade djävulen. Han som stod fast mot synden. Han som var sanningen persionerad.

Iklädda Herren Jesus får vi möta de dagar som kommer. Hans rättfärdighet är vår rustning i striden.

Dagen randas..

Är vi medvetna om vad tiden lider. Är vi redo att möta vår Gud?

Hö och halm i församlingsbygge

I en av texterna ämnade för gårdagen (andra årgången) skriver Paulus:

"Ingen kan lägga en annan grund än den som är lagd, Jesus Kristus. Om någon bygger på den grunden med guld, silver och ädelstenar eller med trä, hö och halm, så ska det visa sig hur var och en har byggt."

Temat var sådden av Guds ord. Paulus verkar lyfta fram hur man kan börja bygga på grunden Kristus med opassande byggnadsmaterial. I följande kapitel skriver han:

"Av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig. Mig gör det ingenting att ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Ja, jag vill inte ens döma mig själv. Visserligen har jag inget på mitt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig."

I Efesierbrevet visar Paulus hur apostlarnas och profeternas tro och lära liksom är en del i själva grunden "Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv."

Hörnstenen håller upp byggnaden. Om den tas bort rasar byggnaden. Trä, halm och strå håller inte i elden. 

Vi märker alltså att församlingar kan vara olika uppbyggda. Om församlingens förvaltare och tjänare börjar avvika från apostlarnas och profeternas lära borde brandlarmet börja ringa. För en felaktigt byggd församling består inte när domens eld kommer.

Om den elden säger Paulus i episteltexten enligt andra årgången: "Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva. Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön. Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld."

Jakob skriver i sitt brevs tredje kapitel om hur en församlings lärare skall få en strängare dom: "Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom."

Det är inte gott att förkunna frid, frid och ingen fara om byggnaden, eller församlingsbygget inte håller i elden. Om man bygger i stolthet och trots mot apostlarnas lära ringer brandalarmet. Guds ord avslöjar bristerna. Den som sover hör däremot inte alarmet om ingen väcker. Den som ger sig rätt att avvika från ordet, ställer sig över det och rentav vill frånta ordet dess auktoritet kan inte ta ordets tydliga varning till sig.

Vi märker att vi behöver ta Guds ord på allvar. Om församlingens ledare ställer sig över ordet och därtill prisar sin egen vishet är det mycket allvarligt. 

Paulus beskriver också vad som är vishet då han avslutar det första korinterbrevets tredje kapitel med orden: 

"Bedra inte er själva. Om någon bland er tycker att han är vis i den här världen, måste han bli en dåre för att bli vis. Ty den här världens visdom är dårskap inför Gud. Det står skrivet: Han fångar de visa i deras slughet, och vidare: Herren känner de visas tankar och vet att de är tomma. Därför skall ingen berömma sig av människor, eftersom allting är ert, det må vara Paulus, Apollos eller Kefas, det må vara världen, liv eller död, nutid eller framtid. Allting är ert. Men själva tillhör ni Kristus, och Kristus tillhör Gud."

Oskyldigt lidande

"Det är en nåd när någon är medveten om Gud och därför håller ut när han får lida oskyldigt." Bibelläsningen har kommit fram till första Petrusbrevets andra kapitel. I överskriften sägs det att syftet med brevet är att trösta och förmana de kristna i Mindre Asien, i deras lidande för trons skull.

En följd av tron är också ett oskyldigt lidande. Den som får lida oskyldigt uppmanas att hålla ut, samtidigt som han är medveten om Gud. Petrus uppmanar den som fått smaka att Herren är god att lägga bort all slags ondska, falskhet, hyckleri, avund och förtal. 

Falskhet, hyckleri och förtal är inte förenligt med tron på Jesus. Petrus skriver: "Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.

De kristna är alltså Guds eget folk här på jorden, utkallade från mörkret till Guds underbara ljus. Petrus lyfter också fram frälsaren som ett föredöme: "Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår. Han hade inte begått någon synd, och inget svek fanns i hans mun. När han blev hånad svarade han inte med hån, när han fick lida svarade han inte med hot, utan han överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten."

Så är det då Guds nåd vad än vi möter här under vandringen, på vägen hem. Sångförfattaren och riksdagsmannen Väinö Havas skriver i en sång: "Vid vägens slut så ljust det är, en port där öppen står och torkad varje tår."

Sabbatsmorgon stilla

Psalm nummer 180 i psalmboken:

1.

Sabbatsmorgon stilla gryr i Herrens frid.

Jordens oro tystnar med dess jäkt och strid.

Hör, hur när och fjärran helga klockors ljud

kallar trötta hjärtan, bjuder frid från Gud.

2.

Pris och ära vare Herrens kärlek blid

som åt alla mänskor bjuder nåd och frid.

Död och ängslan härjar syndbefläckad jord.

Väg till liv och glädje visar Herrens ord.

3.

Synden blir förlåten, bördan lyftes av.

Kristi kärlek strålar över död och grav.

Vandringsmännen, trötta efter mödans dag,

vilar tryggt i stillhet uti Guds behag.

4.

Herre, sabbatsfriden gjut i hjärtat in.

Stilla oro, ängslan, helga själ och sinn.

Låt i dig mig vila, giv av himlens höjd

kraft att trogen verka, tjäna dig med fröjd.

5.

Sabbatsmorgon stilla, stärk mig i min tro.

Låt mig en gång finna evighetens ro.

Låt mig höra sången i Guds himmel klar,

där Guds folk får njuta vila underbar.

6.

Sköna sabbatsmorgon, när ska du väl gry,

då Guds lov skall sjungas högt med tunga ny?

Herre, låt din sabbat uppgå snart för mig.

Låt mig då få vara din evinnerlig.

Det eviga livets gåva

"Men på den tiden ska ditt folk bli frälst, alla som är skrivna i boken. De många som sover i mullen ska vakna, några till evigt liv och andra till förakt och evig skam. De förståndiga ska då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet som stjärnorna för alltid och för evigt."

Vid stranden av den stora floden Tigris får Daniel som gått sörjande i tre veckors tid ett mäktigt möte.

När han såg upp fick han se en man klädd i linnekläder. "Han hade ett bälte av guld från Ufas runt midjan. Hans kropp var som av krysolit, hans ansikte som en blixt, hans ögon som eldslågor och hans armar och ben som glänsande koppar. Ljudet av hans ord var som ett väldigt dån."

Daniel har ett mäktigt möte med himmelska gäster. En som liknade en människoson hade kommit för att styrka Daniel och berätta om vad som skall ske vid tidens slut. Själv skulle Daniel få gå bort för att vila sig. "Men gå du bort tills slutet kommer. Sedan du har vilat ska du uppstå och få din lott vid dagarnas slut.”

Jag har tänkt en del på det eviga livets gåva. På att det jordiska livets mening är att lära känna Jesus, han som är det eviga livet och den som pånyttföder och ger evigt liv. 

Men redan gamla testamentets profeter visste att människan är en evighetsvarelse. Guds vilja och Guds gåva är ett evigt liv hos Honom. Men de människor som inte tar emot gåvan, som står emot ordet och genom sin otro stryker ut sitt namn ur livets bok kan ändå inte fly den Gud de förkastat.

Daniel fick höra att de uppväcks till förakt och evig skam. Nya testamentet och Jesus vittnar om en evig eld. Jesus själv vittnar om de domsord han skall ge på den yttersta dagen: "Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar."

Även Josua som ledde Guds folk in i det utlovade landet vittnade i sitt avskedstal om hur människan kan välja döden och förbannelse då Guds vilja är livet. Josua sade: "Men om ni inte vill tjäna Herren, så välj i dag vem ni vill tjäna, antingen de gudar som era fäder tjänade på andra sidan floden eller de gudar som dyrkas av amoreerna i vilkas land ni bor. Men jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren.”

Daniels bok avslutas med löftet om att denne skall få sin lott vid dagarnas slut. För Guds folk finns en lott, en arvslott i det rike som Gud berett för sitt folk.

Det eviga livet är en Guds gåva av nåd som erhålls genom tro, tro på Jesus och hans försoning..

Tillflykten i Herrens namn

"Men jag ska lämna kvar i dig ett folk som är ödmjukt och svagt och har sin tillflykt i Herrens namn."

Orden är profeten Sefanjas. Namnet Sefanja betyder "Herren gömmer / skyddar". Gud talade genom profeten mot religionssammanblandning och avgudadyrkan. Gamla testamentets profeter var Guds röst i samtiden. Men de framförde också ett budskap från Gud som visade ända in i den nya himlen och den nya jorden.

Profeten för alltså fram ett budskap som ännu inte gått i uppfyllelse, men som skall uppfyllas då Gud inte kan ljuga: 

"Jag ska sopa bort allt från jordens yta, säger Herren. Jag ska sopa bort människor och djur, jag ska sopa bort himlens fåglar och havets fiskar, och dem som förleder tillsammans med de ogudaktiga. Jag ska utrota människorna från jordens yta, säger Herren."

Vår jord skall bli öde och tom liksom den var i begynnelsen. På jorden skall inget liv finnas kvar. Visst är det ett delvis  skrämmande budskap. Skrämmande men vi finner också ett löfte. Ett folk som är ödmjukt och svagt skall lämnas kvar. Ett folk som har sin tillflykt i Herrens namn skall lämnas kvar.

Herrens namn är en tillflykt när himmel och jord förgås. Den som är skyddad och bevarad i Herren Jesus skall aldrig någonsin dö. 

I en dyster tid kan vi likt konung David utbrista: "Mitt hjärta är frimodigt, Gud,mitt hjärta är frimodigt. Jag vill sjunga och spela. Vakna, min ära, vakna, lyra och harpa!

Jag vill väcka morgonrodnaden. Jag vill tacka dig bland folken, Herre, lovsjunga dig bland folkslagen, för din nåd är stor och når till himlen, din sanning ända till skyarna.

Visa din höghet över himlen, Gud, och din härlighet över hela jorden!" (Psaltaren 57)

Innan jorden går under skall den få skåda Guds härlighet när hans strålglans får molnen och töcken att skingra sig. Världens skapare stiger ner på den jord som han skapat genom sitt ord.

Genom samma ord skapar han nya himlar och en ny jord. Vi talar ofta om att vi är på väg till himlen. Målet är den nya himlen och den nya jorden där Gud skall omplacera sitt folk.

Där vill också jag vara med. Nog är det gott att vara ett Guds barn. Nog är det gott att få leva i förtröstan på Guds löften. Då blir vi aldrig besvikna.

På den nya jorden skall den som har sin tillflykt i Herrens namn få se att allting är precis som det blivit sagt. Guds ord går alltid i uppfyllelse.

Änglamöten

"Och Jakob fortsatte sin färd. Då mötte Guds änglar honom. När han såg dem sade han: ”Här är Guds skara.” Och han kallade platsen Mahanajim."

Första Moseboken berättar hur Herren styrkte patriarken Jakob på resan hem. Ibland kan vi vanliga människor få liknande möten. Jag kunde berätta om två möten i sjukhusets korridorer igår. Det var helt vanliga möten med kristna sjukskötare, men det blev en påminnelse om Guds omsorg.

Idag hade jag ingen mat med mig och av någon anledning blev det så att jag valde att besöka ett matställe, men först efter lunchtid. Och då stöter jag på en kristen broder jag inte träffat på länge. Jag såg att han var blek och tärd och vi satte oss vid samma bord.

Jag hade redan börjat äta då han ljudligt, med tyst stämma tackar Gud för maten och ber Herren välsigna maten. Jag skäms, men tackar honom för bordsbönen. Jag skäms inte för bordsbönen, för den skänkte en himmelsk frid i salen. Jag skämdes för att jag inte förstått tacka Gud för maten.

Han hade haft allvarliga livshotande hälsoproblem, men var på bättringsvägen. Han berättade om hur han mitt i allt det tunga känt Guds omsorg. I ambulansen hade han fått känna att han far hem om hans tid är slut.

Vi kunde konstatera att tron på Jesus, den håller, den håller att resa på. Det blev en välsignad stund vid borden då vi fick tala om Guds ledning och tron på Jesus. Om vad som är det viktigaste här i livet.

Han berättade om en annan kristen man, en broder i Herren, men antagligen från ett annat kristet samfund. Han hade varit på sjukhus och delat rum med en annan man. De satt och åt sin mat på varsin säng, rygg mot rygg. Den andre mannen tystnade. Innan han själv reagerade på tystnaden kom personalen in. Den andre mannen hade dragit sitt sista andetag. Han tvingades bryta upp i en ålder på drygt 50 år. Kort är steget från livet till Evigheten..

Visste mannen som dog att han delade rum med ett Herrens sändebud? Hann de tala om Jesus, om omvändelse och frälsningens nödvändighet? Jag vet inte. Vi hann inte tala om det.

Vi har en mäktig Gud. Han sänder sina änglar. De möter oss på vägen. Styrkta i tron får vi fortsätta resan.

Tron på Jesus den håller. Den håller att resa på. Inget här i världen har samma värde. Livet här i världen är ovaraktigt. Men glädjen och friden i Jesus är evig och sann.. 

Steget från tiden till Evigheten är kort. Men då det sker i tron på Jesus bär änglarna själen hem till Gud.

Apostolisk förmaning

I Efesierbrevet kommer aposteln Paulus med en förmaning, där den gode Herdens milda och ömma stämma hörs. I Efesierbrevets fjärde kapitel uppmanar aposteln oss att se noga till hur vi lever:

"Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra, vi är ju varandras lemmar. Grips ni av vrede, så synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede och ge inte djävulen något tillfälle. 

Tjuven skall sluta stjäla och i stället arbeta och uträtta något nyttigt med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver. 

Låt inget oanständigt tal komma över era läppar, tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på. 

Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för förlossningens dag. Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och smädande och all annan ondska. Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er."

Ge inte djävulen något tillfälle skriver Paulus. Där har vi en nyttig förmaning..

Åklagarmakten och försoningens ord

Jag noterade att Päivi Räsänen i en intervju hänvisade till trosfriheten i Kina och Nordkorea, då hon kommenterade åklagarens beteende vid rättegångens andra skede i går. Jag citerar Räsänen: "Jos mentäisiin syyttäjän logiikan mukaan, oltaisiin kuin Kiinassa tai Pohjois-Koreassa uskonnonvapauden suhteen."

Man kan tycka vad man vill om åklagaren vid rättegången mot Päivi Räsänen, men hon kan inte beskyllas för att vara, trevlig eller vänlig. Det är också tydligt att hon inte försöker lyfta fram sanningen.

I folkbibelns översättning kallas den onde för Åklagaren. Han hade där tillträde inför Guds tron. Därom läser vi i Jobs boks första kapitel:

"En dag hände det att Guds söner kom och trädde fram inför Herren, och Åklagaren kom också med bland dem. Då frågade Herren Åklagaren: "Varifrån kommer du?" Åklagaren svarade Herren: "Från en färd utöver jorden där jag har vandrat omkring."

Åklagaren ifrågasatte Jobs rättfärdighet, hans trohet mot Gud och Gud tillät Åklagaren att pröva Job. Bibeln är tydlig med att den onde har en begränsad makt här på jorden. Luther kallar honom för "Jumalan kahlekoira"

Guds folk har tre mäktiga fiender. Den onde, världen och det egna köttet. Vi kan inte sluta fred med någon av dessa. Jesus har övervunnit dem alla. Därför är Jesus starkare än den onde och världen. Och ett Guds barn är pånyttfödd och har fått ikläda sig den nya människan.

Aposteln Paulus skriver i Efesierbrevets fjärde kapitel: "Ni däremot har verkligen lärt känna Kristus sådan han är. Ni har fått höra honom förkunnas och blivit undervisade i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla människan som går under, bedragen av sina begär, och ni förnyas nu till ande och sinne. Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet.

Till kolosserna skriver aposteln i det tredje kapitlet: Ni har klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare. 

Psalmförfattaren påminner oss om att än finns det en värld (psalm 170 i psalmboken) där det är gott. I en av verserna påminns vi om hur vi som Guds barn bemöter åklagarmakterna:

"Att leva i tro är grenarnas liv från Olivträdets rot, att bära ett ok i sitt jordiska kall men själv vara buren av den som bär allt och svara på åklagarmakternas dom försoningens ord."

Som Guds folk skall vi inte alliera oss med jordiska åklagare som vill tysta ner Guds ords stämma här i världen. Nej, vi skall lyfta fram allt Guds ord, även det ord som dömer oss här i tiden. Men vi får och skall också förkunna försoningens ord, vittna om Jesu seger och den tillflyktsort som Herren Jesus är för varje människa.

Även i dag är Herren Jesus en tillflyktsort i den här världens stormar..

 

Vännen Jesus

I världen finns det många ensamma som saknar en verklig vän. I världen finns också mycken bedräglig vänskap som sårar och dödar.

I en sång sjunger vi att världens vänskap är bedraglig och falsk dess frid. Världen är det rike där den onde regerar.

Psaltarpsalmen 45 som är en läropsalm beskriver den himmelska vänskapen och kärleken:

"För sångmästaren, till "Liljornas" melodi. En läropsalm, en sång om kärlek, av Koras söner. Mitt hjärta flödar över av vackra ord, jag säger: Min sång gäller en konung.

Min tunga är en snabb skrivares penna. Du är den skönaste bland människors barn, nåd är utgjuten över dina läppar.

Därför har Gud välsignat dig för evigt. Bind svärdet vid din sida, du hjälte, i ditt majestät och din härlighet.

Ha framgång i din härlighet och drag ut till försvar för sanning, ödmjukhet och rättfärdighet."

Knappast var de ytte förhållandena så glamorösa under den tid Koras söner gjorde sin tjänst vid Gudstjänsten. Men de fick bära fram budskapet om Messias, om Guds goda vilja. 

Så får vi också i vår tid hålla fast vid Kristus och hans rike. Jag undrar hur liljornas melodi lät. Koras söner skrev i Anden om himmelsk kärlek. Hjärtat flödade över av vackra ord. 

Med jordisk tunga och jordiska ord förmår vi inte till fullo beskriva Herren Jesus. Då får Anden ta över och måla bilden av hans vänskap och utgivande kärlek till människors barn.

Vilken vän vi har i Jesus..

Bröllop eller lösa förhållanden

I Markus 12 berättar Jesus en liknelse om de onda vingårdsarbetarna. "En man planterade en vingård. Han satte stängsel kring den, högg ut en vinpress och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den till vingårdsarbetare och reste bort."

Vi märker när vi läser vidare att arrendatorerna kapar och övertar vingården. De vägrar att ge ägaren avkastning och de misshandlar och dödar de sändebud som ägaren sänder till vingården. Slutligen sänder ägaren sin egen älskade son: "Ännu en hade han, en älskad son. Honom sände han till slut till dem. Han tänkte: De kommer att ha respekt för min son. Men vingårdsarbetarna sade till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så blir arvet vårt. Och de tog fast honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingården. Vad skall nu vingårdens herre göra? Han skall komma och döda vingårdsarbetarna och lämna vingården till andra."

Vi förstår att liknelsen i första hand syftar på Guds egendomsfolk Israel. Men med sorg kan vi notera att det som Jesus berättar också återspeglar sig i församlingen, i Kristi kyrka.

Onda vingårdsarbetare har försökt och försöker kapa och överta Kristi kyrka och avkastningen uteblir. Gud vill ha frälsta själar till sitt rike. Det är den avkastning han vill ha. Kristi kyrka behöver hålla fast vid Guds ord och predika ett oförfalskat evangelium och förvalta sakramenten rätt.

När så inte sker så uteblir avkastningen. Guds ord avklär människan så att hon inser att hon behöver Jesus som frälsare. Guds ord väcker en kärlek mellan församlingen och dess Herre Jesus Kristus. Guds kärlek väcker en kärlek mellan bruden d.v.s. församlingen och brudgummen Herren Jesus.

I Uppenbarelseboken ser vi två olika kyrkor, skökan och bruden som mognar till skörd. Bruden förblir trogen till brudgummen, hon ikläder sig den klädnad som brudgummen berett för henne. Bruden vill i renhet bereda sig för bröllopet som sker då Evighetens klockor ringer. Skökan är otrogen mot den himmelska brudgummen.

Tiden för bröllopet Lammets bröllop närmar sig. Innan bröllopet börjar och Kristus och församlingen förenas får skökan sin dom. Psaltarpsalmen 45 vittnar om Messiaskonungen och hans brud..

Krigshets

I världen ser vi nu en upptrappning mot krig och storkrig. På så vis är den unik att den är global. Såväl Öst som Väst använder en retorik som vi inte är vana med. 

Guds ord vittnar om något motsvarande som skall ske i den yttersta tiden då ondskefulla andar hetsar världens ledare till krig. Johannes beskriver i Uppenbarelsebokens 16. kapitel den syn som Gud gav honom om världens slut. Hur nära vi är detta vet endast Gud. Han förmår stilla strider och den som har frid med Gud genom tron på Jesus kan vara trygg i alla tider. 

Guds folk vet vad som komma skall för Gud har uppenbarat det genom sina profeter. Guds folk får alltid förtrösta på Herren, som också förmår bereda de sina för uppbrott och förvandling.

Men vi får be för de "sorglösa" som utan hopp och Gud vandrar mot en evig olycka, då de inte tar vara på Guds kallande röst. Hebreerbrevets skrivare uppmanar Guds folk att med fruktan se till att ingen visar sig bli efter på vägen. Evangeliet har predikats för alla folk. Men för dem som inte tog emot  ordet som de hörde, blev det inte till någon nytta, eftersom det inte genom tron hade smält samman med ordet och Herrens folk. Hebreerbrevets eviga kallande budskap är:

"I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan."

Johannes såg den sista striden innan världens slut och han beskriver den med följande ord:

"Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och dess vatten torkade ut så att vägen bereddes för kungarna från Östern. Och jag såg att det ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske profetens mun kom ut tre orena andar som liknade paddor. De är ondskefulla andar som gör tecken, och de beger sig ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. 

- "Se, jag kommer som en tjuv. Salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och man ser hans kön." - Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon."

Mot en kommande tidsålder

I bibelläsningen från Markus 10 finner vi orden: "Petrus sade till honom: "Se, vi har lämnat allt och följt dig." Jesus sade: "Amen säger jag er: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och i den kommande tidsåldern evigt liv. Men många som är de första skall bli de sista, och de som är de sista skall bli de första."

Att följa Jesus och tro på evangeliet har följder. Här i världen styrs människor som inte följer Jesus av den här världens ordning. Man strävar efter de tillfredsställelser och den glädje som den här världen kan ge. En kristen, en som genom tron på Jesus är ett Guds barn har ett annorlunda liv. Hon lever i världen men inte av världen.

Vi kan inte undgå att notera hur kyrkans ordning blir allt mera värdslig. Kyrkan och dess ledning vågar inte vara sin Herre trogen och de antikristliga inslagen blir allt flera. Den här utvecklingen påhejas av media och den oheliga alliansen syns ofta i tidningarnas ledare.

Igår valde ledarskribenten att lyfta fram väckelsekristna som speciella, där undertonen är "märkliga". Nu tog man avstamp i Kiruna och den svenska kyrkan som är en av världens mest sekulariserade kyrkor.

Världen vill ofta lyfta fram det avvikande på ett positivt sett. Men den apostoliskt kristna livsstilen och dess värderingar är ett undantag. Här vill man medvetet förlöjliga både enskilda och samfund.

Att följa Jesus och tro på evangeliet är inte populärt här i världen. Människan vill frälsa sig själv och vara sin egen Gud. Tron på bibelns Jesus medför alltid svårigheter och förföljelse i någon grad här på jorden. "Korset först och kronan sen" är en träffande beskrivning av en Jesu efterföljares livsvandring.

Världen har på det viset inte förändrats på 2000 år. Ja allt ifrån syndafallet har det varit så att världens barn föraktar och hatar Guds barn. Men Jesus uppmanar de sina att älska sina fiender och be för sina förföljare.

Det är inte alltid lätt att be för ÖT: s ledarskribenter, men det får vi göra idag. Vi får be att även de skall få nåden att möta Jesus, att se honom sådan han är, gisslad, slagen och hatad av de människor för vars frälsnings skull han gav sitt liv.

Den här världen med dess nöjen och förlustelser går mot sitt slut. Men Guds folk har ännu en uppgift här i världen, att genom både liv och förkunnelse vittna om Jesus, han som är människans enda hopp och för de sina tryggt och säkert mot den kommande tidsåldern med dess frid och harmoni.

Gud är god. Hans vilja är att alla människor skall omvända sig och tro. Må det också vara din och min vilja..

Jesus - den gode herden

Jesus säger: "Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden. 

Den som är lejd bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren"

När vi läser vidare i Johannes 10 märker vi hur Jesus leder så att det blir en hjord och en herde. Det finns idag mycket som vill skingra Jesu hjord. Och lejda herdar överger fåren och flyr då vargen kommer. 

Vi lever i en märklig tid då det överallt i världen sker en märklig polarisering. Samma splittringens ande hotar också Guds folk då vi också möter vargar i fårakläder.

Aposteln Paulus skriver i Romarbrevets 16. kapitel: "Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor."

Paulus lyfter fram herdar och lärare som överger den sunda läran, men med milda ord och vackert tal bedrar godtrogna.

Genom alla tider har det funnits herdar och lärare som samlar runt sig själv och inte leder till överherden, Jesus den gode Herden, som osynlig för våra ögon leder och vårdar hjorden, sin kyrka från den himmelska tronen.

Det är gott att läsa om den gode Herden i en märklig tid. 

Guds finger

"När Gud hade talat färdigt med Mose på Sinai berg, gav han honom vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten, skrivna med Guds finger."

Andra Mosebokens 31. kapitel avslutas med att Gud ger tavlorna av sten till Mose. I det 24 kapitlet läste vi: "Stig upp till mig på berget och bli kvar där, så skall jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden som jag har skrivit till undervisning för dem."

Vi märker alltså att budorden är den evige Gudens eviga ord till människorna, till dig och mig. Jesus har uppfyllt dem men de står fasta till evig tid. I det 20. kapitlet läste vi att Gud talade alla dessa ord: "Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.."

Slutligen går Mose ner från berget på Guds befallning: "Mose vände om och gick ner från berget med vittnesbördets två tavlor i händerna. Det var skrivet på tavlornas båda sidor, både på framsidan och på baksidan. Tavlorna var Guds verk och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna."

När Mose stiger ner möter han ett lössläppt folk som dansar runt guldkalven som Aron låtit gjuta åt dem. Vägen till det utlovade landet har börjat mödosamt och konsekvenserna av synden är förfärliga.

Trons goda kamp

På söndag är det 70 dagar till påsk och vi har en söndag som kallas "Septuagesima" (den sjuttionde). Församlingen och dess tjänare uppmanas att med uthållighet kämpa trons goda kamp i förtröstan på Guds nåd. 

Guds nåd kan inte förtjänas. Hans godhet är lika stor mot alla. Hururdan är då trons kamp, den kamp där vi förlitar oss på Guds nåd?

Paulus skriver till Timoteus: "Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet som du blev kallad till."

Herrens broder Judas skriver: "Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga."

Guds ord uppmanar alltså till en kamp för tron. Tron som är en övertygelse om det man hoppas. Tron som är en visshet om det man inte ser. 

Timoteus uppmanades att kämpa den goda kampen. En kamp som sker i tro och med ett rent samvete. Paulus lyfter fram hur många  lidit skeppsbrott i tron då den goda kampen upphört.

Vi är nu mitt i veckan och de restriktioner som funnits för att samlas till Gudstjänst har upphävts. För många har det varit en tung tid. Tron har prövats och vi har sårats i striden.

Men nåden finns kvar. Gud har en god vilja. Vi får fortsätta kampen i förtröstan på Guds nåd. Profeten Jesaja skriver: "Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna för det att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad, och att det har fått dubbelt igen av Herrens hand för alla sina synder."

Prästvigning

Bibelläsningen från andra Moseboken handlar just nu om prästvigningen, om Aron och hans söners prästvigning.

Moseboken kallar inte Aron för överstepräst, men av texten förstår vi att tjänsten påminner om översteprästens tjänst. 

Hebreerbrevet beskriver mera kortfattat den gammaltestamentliga prästtjänsten. Där möter vi också Melkisedek och hans prästämbete. Hebreerbrevet beskriver hur Jesus för vår skull gick in i det allra heligaste och öppnade vägen för oss. Han blev överstepräst för evigt, likt Melkisedek.

Hebreerbrevets författare skriver att om Jesus nu levde på jorden vore han inte ens präst, eftersom det redan finns andra som bär fram de gåvor som lagen föreskriver.

I mina tankar kom att skulle Jesus ha prästrättigheter idag? Vi måste konstatera att åtminstone inte i den evangelisk lutherska kyrkan i Finland som har en icke biblisk syn på prästämbetet. 

På söndagen följde jag med ett visst vemod med biskopsinstallationen av den nya Lappobiskopen. Lappo stift sträcker sig ända hit då Jakobstads finska församling hör till det stiftet.

Den nya biskopen Matti har en biblisk syn på äktenskapet. Det är glädjande då vi vet att Borgåbiskopen och många andra biskopar inklusive ärkebiskopen har antagit en ickebiblisk äktenskapssyn.

Idag kan ingen bli prästvigd i folkkyrkan som inte lovar följa kyrkans nya ordning gällande herdeämbetet. Situationen börjar bli ohållbar. Därför är det så gott att läsa om Jesus som överstepräst. Medan de gammaltestamentliga översteprästerna stod vid sin tjänstgöring sitter Jesus på tronen: "Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden."

I Hebreerbrevets sjunde kapitel läser vi: "Men eftersom Jesus lever för evigt, har han ett prästämbete som varar för evigt. Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem."

Vi får be för de präster som ännu har Guds ord och hans ordning som sitt rättesnöre. 

Livets mening

I en av dagens predikningar lyfte predikanten fram att livets mening är att lära känna Gud och den han sänt, Jesus Kristus. Definitionen på livets mening gick till mitt hjärta. 

Känner vi då Gud och Herren Jesus? Visst känner vi honom, men ändå finns det så mycket som vi inte känner till om Honom.

Inför ett kvartsamtal i skolan i morgon skall barnen bland annat definiera hur tillfreds de är med livet och tillvaron på en skala 1-10.

Jag tänkte då vi gick igenom svaren att med vilken siffra skulle jag själv bedöma tillvaron. Jag tänkte då på coronan, på ögonläkarbesök i morgon och det ena och det andra. Det blev nog ingen full tia.

Medan jag skriver får jag ett meddelande till min telefon där det står: "Utom mig i Kristus är all min salighet". Den fullkomliga tian finns alltså utom mig, men han vill ha gemenskap med oss och leda oss ända in i himlen.

Det är ett saligt tillstånd då Jesus är mitt hopp, min salighet, min räddning och en gång även den slutliga frälsningen när tiden byts i evighet.

Den gamle Simeon fick se Israels hopp. För honom hade meningen med livet uppenbarats då han fäste sina ögon på sin frälsare. Simon hade nog då bedömt tillvaron med en full tia. Simon säger: "Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning, som du har berett att skådas av alla folk, ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel."

När den Helige Ande förklarar Herren Jesus får vi uppleva en himmelsk glädje och frid. Och livet fylls av mening. En förnöjsamhet där Guds nåd är oss nog..

När vi genom tron får skåda Gud och fästa ögonen vid Jesus får vi säga: Tack Gode Gud!

 

Skåda Gud och äta och dricka hos Honom

"Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel gick dit upp. De fick se Israels Gud, och under hans fötter var som ett golv av safir, likt själva himlen i klarhet. Men han lät inte sin hand drabba de främsta av Israels barn. De skådade Gud, och de åt och drack."

Dagens bibelläsning enligt folbibeln beskriver hur Mose tillsammans med de av Gud utvalda går upp på Sinai berg. Endast Mose får gå ända fram till Herren.

Mose hade strax innan bestänkt folket med förbundsblodet: "Se, detta är blodet för det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord.”

Matteus beskriver i sitt 26 kapitel hur Jesus vid den första nattvarden ger brödet åt sina lärjungar. Han ger dem att dricka ur bägaren, av sitt eget blod, förbundsblodet:

"Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp." Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse."

Mose och de främsta av Israel fick se Gud. De åt och drack hos Honom. I Sions sånger nummer 309 skriver Aatu Laitinen: "Lyft dig min ande från jordens strid, upp till himlen Guds eviga frid."

I en annan vers sjunger vi om blodet: "De klara dropparna av ditt blod ger min ande stor trygghet och mod." Genom Jesu blod är vi renade för det himmelska bröllopet. 

Vi är kallade dit upp till en evig fest där vi får skåda Gud och äta och dricka hos Honom. Det är saligt att så få tro. För aposteln Johannes bekräftar ängeln det med orden: "Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid."

Den trofaste skaparen

Bibelns budskap är att Gud är trofast. Petrus skriver att vi vågar överlämna vår själ åt Gud, vår trofaste Skapare. Den som överlämnat sin själ åt Gud har frid med honom genom tron på Jesus och i sitt liv sträva efter att göra det som är gott.

Det som Guds ord säger vara gott skall vi hålla för gott. Det som Guds ord kallar för ont, synd och styggelse skall också vi hålla för det.

Det som Guds ord kallar orent, skamligt och avskyvärt får vi också hålla för det. Men människan skapad till Guds avbild skall vi inte förbanna för Gud är trofast.

I femte Mosebokens sjätte kapitel läser vi: "Så ska du veta att endast Herren din Gud är Gud, den trofaste Guden som håller fast vid sitt förbund och sin nåd i tusen släktled när man älskar honom och håller hans bud.  Men den som hatar honom ska han vedergälla med undergång, ansikte mot ansikte. Han ska inte tveka när det gäller dem som hatar honom. Ansikte mot ansikte ska han vedergälla dem."

Nya förbundets folk får leva i det förbund som Gud gjort med människan genom Jesus Kristus. Han är alltså alltid trofast. Men skall då nya testamentets folk älska Gud och hans bud? Frågan är märklig, men vi lever i en tid när biskopar, präster, kyrkor och samfund lär och undervisar att buden inte har någon betydelse. Guds tio bud, det som Jesus och apostlarna lyfter fram står ännu kvar som ett rättesnöre i liv och lära.

Gud är god. Stor är hans trofasthet. Han vill oss väl. Honom får vi tjäna utan fruktan och vänta på hans son..

Med Jesus inför Gud vid starkt basunljud

"Strax efter de dagarnas nöd ska solen förmörkas och månen inte längre ge sitt sken. Stjärnorna ska falla från himlen, och himlens makter ska skakas. 

Då ska Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk ska jämra sig när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet.

Med starkt basunljud ska han sända ut sina änglar, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ände till den andra."

Jesus gav dessa ord till de sina. Till sin församling och kyrka. Ett starkt basunljud skall en gång ljuda över jorden. Alla jordens folk skall jämra sig. På Sinai uppenbarade han sig endast för sitt egendomsfolk. Då skall hela världen inse att Guds ord var sanningen. 

"Och alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna." I Matteus 25 vittnar Jesus om åtskillnaden. De utvalda,  de som här på jorden tagit emot försoningen ställs på den högra sidan.

Guds ord vittnar om att domen börjar i Guds hus. Aposteln Petrus skriver i sitt första brevs 4. kapitel: "Saliga är ni om ni hånas för Kristi namns skull, för härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er. Ingen av er ska behöva lida som mördare, tjuv, förbrytare eller för att han lägger sig i andras angelägenheter. Men om någon får lida som kristen ska han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet.

Tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad blir då slutet för dem som inte lyder Guds evangelium? 

Och om den rättfärdige knappt blir frälst, hur går det då för den gudlöse och syndaren? Därför ska de som får lida efter Guds vilja anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare och göra det som är gott."

Petrus antyder att det går illa för dem som inte lyder evangelium. Den som inte tror sig behöva Jesus. Guds vilja är att hans ord skall förkunnas över hela världen. Både hans lag och hans evangelium. Lagen uppenbarar att vi behöver en Frälsare. Att vi utan honom förgås då vi ställs inför inför Guds domstol.

Jag nämnde tidigare att där finns ingen åklagare. Han är redan dömd. Han har stått inför Guds domstol och blivit dömd till helvetets eld. Även för människan fälls domen här i tiden. Om människan dör utan frälsare, utan tro på frälsningen av Nåd för Jesu skull vaknar hon upp för att dömas till evig förtappelse.

I våra dagar betonas friheten. Friheten att göra vad man vill. Att leva som man vill. Gud tvingar inte heller någon. Men de människor och den värld som förkastat honom skall jämra sig när Jesus i makt och härlighet framträder vid kraftigt basunljud.

Men för den som genom tron på evangeliet sammanfogats med Jesus övergår basunljudet i harpors klang, den nya tungan sjunger Lammets sång.

Tänk vilken dag då du och jag tillsammans med Jesus förs fram inför Gud in i det rike som han berett. Genom tron bereds vi här nere. Jesus bereder oss för mötet med Gud.

Basunklangen

"Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så ska Gud på samma sätt genom Jesus föra fram de insomnade tillsammans med honom.

Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst ska alls inte komma före de insomnade. 

När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. 

Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord."

När nya testamentet får förklara gamla testamentets skrifter är bibeln en trösterik bok. Läsningen blir välsignad då Kristus Jesus blir förhärligad.

När Gud steg ner vid Sinai hördes ett mycket starkt basunljud. Samtidigt lade sig ett tjockt moln över berget. Molnet och basunljudet förknippas också senare med Guds framträdande. Det märker vi bland annat i Matteus 24.

Bibeln är mycket tydlig med att människan, varje skapad människa skall möta Gud. Människan är ansvarig inför Gud för sina handlingar, för sina gärningar, för sitt liv. 

Det här ansvaret kom efter syndafallet. Då människan överskred det enda budet som fanns i Paradiset där hon levde i harmoni med Gud. Ja i frid och gemenskap med Gud.

I paradiset umgicks människan öga mot öga med Gud. Men när budet överskreds kom dödsdomen över människan. Fruktan kom med i bilden för Gud hatar synden. Och ingen synd, inget syndigt kan bestå inför Gud.

Vi lever i skuggan av Basunen. Basunklangen påminner oss om mötet med Gud. Ett möte där vi för syndens skull förgås om vi inte accepterar, i tro tar emot den frälsning som Gud berett i Jesus Kristus.

Israels barn fick också en högtid i september- oktober, en skördehögtid. En hösthögtid då fruktskörden inbärgades. En högtid som påminner om att skörden mognar och agnarna skiljs från vetet.

I tredje Mosebokens 23 kapitel läser vi om basunklangens högtid. Där påminns vi också om försoningen med Gud.

"Säg till Israels barn: I sjunde månaden, på första dagen i månaden, ska ni hålla sabbatsvila, en minneshögtid med basunklang, en helig sammankomst."

Jesus har ett budskap till oss om denna högtid. Vi finner det i Matteus 24. 

Buden vid berget Sinai

I dagens bibelläsning ur andra Moseboken stiger Gud ner vid berget Sinai. Endast medlaren Mose kan då komma nära Gud. Vi läser: "På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra. Ett tjockt moln lade sig över berget och ett mycket starkt basunljud hördes. Allt folket i lägret bävade. Men Mose förde ut folket ur lägret för att möta Gud, och de ställde sig nedanför berget. Hela Sinai berg täcktes av rök, för Herren hade stigit ner på berget i eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn, och hela berget skakade våldsamt. Basunljudet blev starkare och starkare. Mose talade och Gud svarade honom med hög röst.

Och Herren steg ner på Sinai berg, på toppen av berget, och Herren kallade Mose upp till bergets topp. Då gick Mose dit upp."

Senare läser vi hur Gud talade alla dessa ord:

"Jag är Herren din Gud som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig.

Du ska inte göra dig någon bildstod eller avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du ska inte tillbe dem eller tjäna dem, för jag, Herren din Gud, är en nitisk Gud. Jag låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen till tredje och fjärde led när man hatar mig, men visar nåd mot tusentals när man älskar mig och håller mina bud.

Du ska inte missbruka Herren din Guds namn, för Herren ska inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn."

I mina tankar kommer det andra mötet då Jesu armar är utsträckta och solen mister sitt sken över Golgata kulle. Jesus ropar med hög röst och ger upp andan. Det är fullbordat. Världens synd försonas och medlaren Jesus ger sitt liv till ett lösen.

Vägen till gemenskap med Gud är öppen. Den är öppen i Jesus Kristus. Här ser vi varför Gud är den enda. Det finns ingen vid sidan om Jesus som kan vara Gud, som kan ge räddning och frälsning.

Världens sönderfall och tryggheten i Jesus

I en vers i psalm 167 ljuder orden: "När lögn och våld förmeras, var är då jordens salt? Vem hjälper och vem helar vid världens sönderfall? Må kyrkan bli som fordom ett hjärta och en själ, en fristad mitt i oron, för sanningen ett värn."

Världens sönderfall, världen faller sönder. Vad handlar det om? I ett arbetssamtal börjar han berätta om hur världens ledare gaddar sig samman. Han berättar om en rättegång som börjar den femte februari. Hur en tysk advokat tillsammans med 50 av världens toppadvokater ställer världens ledare till rätta. Han kallar det Nurnberg 2. Jag låter honom berätta och han talar om de stora protesterna i Canada och demonstrationen i Helsingfors ikväll. 

På kvällen fick jag en länk av honom som bekräftar det jag anade. Storyn är otrolig. Största delen av världens folk kommer att dö inom några år. Orsaken är vaccinerna mot Covid 19. Jag läser vidare i skrivelsen som är öppet antisemitisk.

Vi lever i en tid då man på många håll vill få lögner att bli sanning. Mannen sade att han forskat i två års tid och nu börjar få en bild av sanningen. Han använder inte munskydd och är inte vaccinerad..

Jag vet att han inte funnit sanningen. För sanningen förbannar inte Guds egendomsfolk, den är inte antisemitisk. I den bok som är sanning står det däremot: "Välsignad är Herren, Sems Gud!" Bibeln vittnar också om ett land som Gud gett åt Abrahams ättlingar, åt Israel för evig tid. 

I tidningen Kyrkpressen intervjuar man två män, en biskop och en kyrkoherde. Den som av Guds nåd fått möta sanningen, Herren Jesus och vad som står skrivet i Guds ord inser nog att biskopen inte talar sanning, hela sanningen. Han vill inte stå upp för den sanning som finns i Guds ord.

Den "råbarkade" mannen av folket som sökt sanningen i två års tid och en biskop som talar vackert, men inte hela sanningen. Psalmversen som talar om en fristad i oron och kyrkan som ett värn för sanningen. 

Vem hjälper och vem helar vid världens sönderfall? Det är Israels Gud. Han som uppenbarade sig för Abraham, Isak och Jakob. Han som i sitt ord uppenbarar sig för dig och mig. Han som i sitt ord vittnar om att djävulen, lögnens fader är besegrad och dömd. 

Guds folk får ha blicken fäst vid Herren Jesus som blivit given all makt i himmelen och på jorden. Då behöver vi inte frukta om än jorden vacklar och mycket här i världen är i gungning. Vi behöver inte frukta om än det blir allt svårare att skilja sanning från lögn.

Vi får be för en biskop som kommit bort från sanningen och de som söker sanningen men inte funnit den. Men vi får akta oss för att sprida lögner vidare och söka gemenskap med mörkrets makter.

I går fick jag också ta del av några andakter där Guds ords budskap om Jesu återkomst lyftes fram. Där den verkliga omsorgen om medmänniskan lyftes fram. Gud är god! Vi får be för makthavare och för dem som förföljer oss. 

Hebreerbrevets författare varnar och vägleder: "Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren. Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många. Se till att ingen är sexuellt omoralisk eller oandlig som Esau, som sålde sin förstfödslorätt för ett enda mål mat. Ni vet att när han sedan ändå ville ärva välsignelsen blev han avvisad. Han fann ingen möjlighet att ändra sig, trots att han sökte välsignelsen under tårar.

Hebreerbrevets författare tröstar: "Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, till flammande eld och töcken, mörker och storm, till basunljud och en röst som talade sådana ord att de som hörde den bad att få slippa höra mer. De stod inte ut med det som befalldes: Även om det är ett djur som rör vid berget ska det stenas. Så skräckinjagande var synen att Mose sade: Jag är skräckslagen och darrar.

Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental, till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen. Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet som talar starkare än Abels blod."

Guds ord vittnar om att på Sions berg skall det finnas en räddad skara. Där omsluter Herren Jesus de sina. Där finns det en plats för dig och mig, för alla som Herren kallar..