Tiden är kort

Tiden är kort predikade CO Rosenius på Lina Sandells bröllop i maj 1867. Det är märkliga år. Även i Stockholm kommer det snö i maj.

Under åren 1866 - 1869 dör ungefär 10 procent av Finlands folk. Om sin egen bröllopsresa skriver Lina att det vars som på Israels barns ökenvandring. Stundom var det som i Elim och stundom som i Mara.

1868 skriver Topelius massor av psalmer. Han är då 50 år och med i psalmbokskommitten. I februari 1868 dör Rosenius. Hans tjänstgöringstid här nere tar slut.

I en av sina sånger skriver han: "Följ mig, huldaste uppstungna hjärta, på den väg jag genom öknen går. Låt min tro i glädje och i smärta, finna vila städs vid dina sår. Låt mig somna i ditt hulda sköte, låt mig uppstå, klädd uti din skrud."

Igår vattnade regnet mötesplatsen. Många händer knäpptes i bön. Mina tankar gick till en vardagskväll i maj då vi var samlade till sångstund i bönehuset.

Genom fönstren såg jag traktorn som bearbetade åkrarna runt bönehuset, som vid sommarmötet fungerar som parkering.

Kompletterande frön sattes i jorden. Här nere sår vi. Gud vattnar. Gud sår och skördar. Hans ord går aldrig fåfängt ut. Guds barns böner stiger upp till himmelens tron.

Tiden här nere är kort. Evigheten är lång.

I sången sjunger vi: "Kerran saapuu Jesus päälle maan" - En gång skall han komma igen.

Vi lever i speciella tider. Vi vet inte vad som väntar världen och vårt folk. Men vi vet att en dag syns Jesus på himmelens skyar.

Då börjar de sommarmöten där alla saliga är med..

Mat från himlen

"Tidigt på morgonen stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Jesus sade till dem: "Mina barn, har ni inget att äta?" (Johannes 21:4)

Lärjungarna hade fiskat. Petrus hade begivit sig ut för att fiska och de andra lärjungarna hade följt med..

Men de hade inte fått någon fisk. På Jesu fråga svarar de nej. Och Jesus griper in. Och nu får de mycket fisk.

På ett jordiskt sommarmöte behövs det mycket mat. Både naturlig mat och himmelsk mat. Gud vet att vi behöver både ock. 

Inför ett sommarmöte är det många trådar i luften. Det behövs många händer. Både händer som griper in och händer som knäpps i bön.

Men framför allt behöver vi Jesus och vi behöver hans ord och hans Ande.

Jesus vet hurudan mat vi behöver. Och den mat han ger rustar oss för den fortsatta vandringen mot himlen.

I en gammal sångvers som jag hittade i arkivet står det skrivet: "O så skyndar jag glad mot det härliga land där min Frälsare evigt jag ser."

När målet för vår livsresa är himlen får vi vara glada. Guds ord ger också glädje. Sann glädje som rustar för himlen.

Möten i Nykarleby

Lina Sandell berättar i sina brev om bröllopsresan till Finland sommaren 1867. Bland annat i Kristinestad får de höra lekmän predika evangeliet.

Sedan kommer man också till Jakobstad och som jag förstått det besöker man också Lysarholmen där man umgås med kristna. Tillsammans läser de Rosenius utläggningar över Romarbrevet 7.

En dag hälsar man på hos Zacharias Topelius i Nykarleby: Lina skriver: Han tycktes vara  mycket berörd av kristendomens sanningar, även om det inte ännu hade blivit ett utgående från världen.

1868 skriver Topelius psalmen 289. Psalmen avslutas med orden: " Pris ske hans namn, att han vill i sin famn alla med Kristus förena."

Vi får tro att det var himmelska gäster som besökte skalden i hans hem..

Ett ovanligt bröllopstal

"Men det säger jag, bröder: Tiden är kort. Nu måste även de som har hustru leva som om de inte hade det, och de som gråter som om de inte grät, de som är glada som om de inte var det, de som köper något som om de inte fick behålla det, och de som brukar den här världen som om de inte brukade den. 

Den här världens ordning går nämligen mot sin undergång."

Gösta Imberg berättar i sin serie om Lina Sandells liv hur Rosenius höll tal vid Linas och Oscar Bergs bröllopsfest i maj 1867 utgående från verserna ovan.

Själva talet känner jag inte till.

Men de nygiftas bröllopsresa till Finland blir något försenad på grund av att Lina insjuknade en tid efter bröllopet.

Den oerjörda förtröstan och tillit som Lina har till Guds ledning och som framgår ur hennes brev berör..

Himlens glada melodi

"Då ska månen blygas och solen skämmas, för Herren Sebaot ska då vara kung på Sions berg och i Jerusalem och inför sina äldste, i härlighet. (Jesaja 24:23)

I bibelläsningen från Jesaja finner vi en härlig vers. Men har du tänkt på hur svårt det är att beskriva det som ögat inte sett?

När Gud genom profeten vill beskriva vad som komma skall använder han de ting som finns i den här skapelsen.

Men även det mest centrala här på jorden måste blekna mot det som väntar i härligheten. Månen blygs. Solen skäms. 

De himlakroppar som gett glädje i det jordiska Jerusalem är endast en skuggbild av det himmelska Jerusalems strålglans.

Herren Sebaot är kung inför sina äldste. I Jerusalem. 

År 1745, en kort tid före sin tragiska ett år senare vid blott 25 års ålder skriver den unge Johan Kahl sin mäktiga psalm. 

Nedan sista versen i en litet äldre version:

"Den nya visan där, den sjungs till Lammets ära, och gammal och utsjungen kan den aldrig bli.

Den vill jag redan här så gott jag kan mig lära och stämma in i himlens glada melodi:

Guds Lamm ske ära, som kom oss nära och som på korset återlöst oss med sitt blod!

Det värdigt är all makt, kraft, rikedom och prakt, lov, starkhet, ära, pris och tack båd först och sist!

Och himlen svarar: Amen, det är sant och visst!"

Till vår Gud

"Men gå till mina bröder och säg till dem att jag stiger upp till min Far och er Far, till min Gud och er Gud." (Johannes 20:17)

Vid mötet med den uppståndne Jesus får Maria ett uppdrag att vittna för lärjungarna om att Jesus stiger upp till den himmelske Fadern och vår Gud.

Lärjungarna fick se den uppståndne, men till Thomas säger Jesus: "Saliga är de som inte har sett men ändå tror."

Det är saligt att tro. I en sångvers sjunger vi: "Det är saligt att tro fast vi än ej fått skåda vår frälsare kär, men en dag skall han komma igen vi får se honom såsom han är."

Jesus allena

"För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.

Den som har gärningar får sin lön, inte av nåd utan som förtjänst. 

Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet." (Romarbrevet 4:3-5)

Det är intressant att begrunda vad Skriften säger om tron. Hur den frälsande tron till 100 procent är beroende av Jesus, av hans verk, av hans fullkomliga gärning.

Tron är ingen prestation. Tron är ingen gärning. Tron är att gripa tag i Herren Jesus. Att gripa tag i Guds vittnesbörd om frälsningen i Kristus Jesus.

I Jesu liknelse om vinträdet och grenarna läser vi: "Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren. 

Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt.

Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er.

Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. 

Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra. 

Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp." (Johannes 15:1-7)

Vinstocken