Mot det himmelska Kanaan

 "Här under korset vandra jag får, och en gång lyckligt hemlandet når när vandringsstaven i tåredalen lämna jag får.

Där är en evig fröjd, sabbatsfrid och jubelår, ty slut är all strid. Tron mig nu säger att jag då äger seger till sist!" (ur Sions sånger 151)

Ett liv med blicken fäst på Jesus är ett liv i korsets närhet. Korset först och kronan sedan. 

Jesu kors är tomt. Han vann en evig seger över synd och död. En kristens seger är i Jesu blod. Vi känner sorg över synden och gläds över nåden, vår Herre Jesu Kristi nåd.

Passande bibelverser för oxveckorna är apostelns bekännelse: "Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag.

Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. 

Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 

Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. 

Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 

Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig." (Romarbrevet 7:15-20)

Synden bor ännu i en kristen människas kött. Vägen till det himmelska Kanaan går genom fiendeland. Sångförfattaren skriver: 

"Vägen dit upp till det himmelska Kanaan går genom öknar och fiendeland, men om jag följer den blodröda fanan skall jag en gång nå den gyllene strand.

Med den Osynlige här för mitt öga vill jag likt Mose i tron härda ut. Tidens bedrövelser aktar jag föga emot den glädje som aldrig tar slut."

Morgonstjärnan lyser. Natten måste vika..