En ljus framtid

 Inkommande söndags episteltext (Hebr. 3:1-6) 

"Därför, heliga bröder, ni som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, den apostel och överstepräst som vi bekänner oss till. 

Han var betrodd av den som hade insatt honom, liksom Mose var betrodd i hela Guds hus. 

Men Jesus är värd mycket större ära än Mose, liksom byggmästaren är värd större heder än själva huset. 

Varje hus är byggt av någon, men Gud är den som har byggt allt. Mose var betrodd som tjänare i hela Guds hus för att vittna om det som senare skulle förkunnas. 

Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus, och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och vårt hopp som vi berömmer oss av."

När vi fått del av en himmelsk kallelse så uppmanas vi att se på Jesus. Den himmelska kallelsen eller som aposteln skriver "Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus är vår viktigaste kallelse här i livet.

När vår blick vilar på Jesus blir himlen vårt livs mål. Jesus är också den här söndagens huvudperson då temat är "I Guds hus"

Här läser vi också att vi är Guds hus då vi håller fast vid vår frimodighet och vårt hopp. 

Tänk att Gud vill bo i dig och mig. Han vill hålla måltid med oss.

Till församlingen i Laodicea, den sista tidens församling vill han också komma in. Jesus säger själv: "Var därför ivrig och omvänd dig. Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig."

Tänk vilka löften Gud ger. Han låter sin röst höras. Han vill komma in och helga kyrkan. 

Jesus skriver inte ut sig ur kyrkan. Han vill komma in även där han blivit utslängd. 

Om än Jesus blivit utslängd ur många församlingar där man förkastar hans ord är han med där två eller tre samlas i hans namn.

Han dukar sitt bord när vi släpper in Honom. Om och där Jesus får vara med och som en församlings Herre blir det välsignat.

Om Gud så vill får jag i morgon fira måltid med Herren i Åvist. 

I mina tankar kommer sångens ord:

"På Sions berg har Herren Gud berett ett härligt gästabud av feta rätter, klarat vin vars droppar glänser som rubin.

Där står ett kors på bergets topp, dit vandrar stora skaror opp, och dagen gryr kring bergets kam och röster jublar: Se, Guds Lamm!

Och bojorna på syndens slav de löses upp och faller av. Förlåtet, glömt är allt som flytt och håg och sinne blir helt nytt.

Och prydd i sina helga sår Försonarn bland sitt husfolk går och fröjdas åt sin mödas lön och sluter alla i sin bön."