Löftena står kvar

Löftena står kvar. Igår hade vi en kort andaktstund på hemmet. Man var trötta idag sade vårdaren.

Men det blev en mäktig sångstånd. Mannen från kyrkbyn hade en mäktig sångröst. När han ibland mindes orden gick sången mäktigt ut i korridoren.

Med Abraham blickade vi mot himlen. Vi kunde inte räkna stjärnorna, men fann Herren Jesus.

Sången fanns kvar. Jesus fanns kvar. Nästan allt annat hade försvunnit.

"Himmel och jord må brinna, Höjder och berg försvinna, Men den som tror skall finna, Löftena de stå kvar."

För mig blev det en oförglömlig sångstånd. En påminnelse om Guds godhet och att Jesus går med.

Nog blir den himmelska sången mäktig när den tonar ut i Evigheten med många olika stämmor. Till Guds och Lammets ära..