"Förbli i mig, så förblir jag i er." I dagens bibelläsning från Johannes 15 läser vi dessa Jesu ord.
Om vi förblir i Jesus förblir han i oss. När vi förblir i Jesu ord förblir han i oss: "Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek." (Vers 9-10)
I dagens andakt i andaktsboken "ett är nödvändigt" talas det om nåd, nåd och nåd.
Med andra ord Jesus, Jesus, Jesus..
"Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format.
Och Herren Gud lät alla slags träd som var ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp ur marken.
Livets träd liksom trädet med kunskap om gott och ont satte han mitt i lustgården.
Från Eden gick en flod ut som vattnade lustgården och som sedan delade sig i fyra huvudgrenar."
På stranden igårkväll blev Guds goda vilja påtaglig. De ljumma vindarna förde tankarna till paradiset och den frid och harmoni som rådde innan syndafallet.
Paulus vittnar om syndafallet i Romarbrevets femte kapitel då han talar om Adam och Kristus: "Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat. "(vers 12)
Nog är det en fantastiskt tydlig bild som den Helige Ande i Ordet här lyftar fram: Synden och fallet genom upproret mot Gud och hans vilja är så total och genomgripande att det mänskligt sett inte går att åtgärda. Allt hopp är ute om Gud inte ingriper.
Och Gud ingriper genom Kristus som människan är skapad genom.
I Kristus börjar Guds verk på nytt. I Kristus föds människan på nytt ovanifrån.
Upproret mot Gud bryts. Friden återställs. Kristus Jesus är den enda vägen tillbaka till den Gudsgemenskap som rådde i Eden.
Nedan återger jag delar av Bo Giertz förklaringar angående syndafallet:
"Genom Adams fall fick alltså Guds fiende en inteckning i människonaturen, och hela människosläktet kom under den dom, som vilar över synden.
Men nu har det skett ett nytt ingripande, som påverkar människornas ställning till Gud på ett sätt, som övergår allt vad som hände vid syndafallet.
Paulus måste gång på gång medge att bilden haltar. Det går inte att jämföra Kristi gärning med något annat, inte heller med Adam och syndafallet.
Genom Adams fall kom synden till herravälde. Synden ”blev konung”, kunde man också översätta. Men den ”nådegåva” som Kristus ger, har fört oss till herravälde, gjort oss till konungar, så att vi nu kan vara herrar också över döden.
När Adam öppnade sig för synden och trodde på Ormen mer än på Gud, då förgiftades människonaturen.
Alla har fått del i fallet och olydnaden. Men när Kristus var lydig intill döden och uppfyllde all rättfärdighet och samtidigt dog för de orättfärdiga, då gjorde han det möjligt för oss orättfärdiga att få del i hans rättfärdighet och på det viset bli rättfärdiga inför Gud."
Bo Giertz ord om att vi nu kan vara herrar också över döden behöver kanske förtydligas. Det är Kristus som är Herre. Men genom tron på Honom blir vi delaktig i hans seger..
Jesus öppnar vägen till frid med Gud. Han är vår frid.
En dag som denna är det kanske bra att läsa vilken inställning Gud har till det land som han med ed lovade åt Abraham och hans efterkommande.
finlands utrikesminister har nu offentligt fört in Finland i en koalition av 15 länder som kräver ett delande av Israel och ett erkännande av staten Palestina.
Profeten Joel skriver i sitt tredje kapitel. "Ty se, i de dagarna och på den tiden, när jag gör slut på Judas och Jerusalems fångenskap, skall jag samla alla hednafolk och föra dem ner till Josafats dal.
Där skall jag hålla dom över dem för mitt folks, min arvedel Israels, skull, som de har förskingrat bland hednafolken.
De har delat mitt land"
Hur förstår vi detta Guds ord. Kan vi ta lätt på det då Gud säger att det är hans land.
Det är inte gott att strida mot Gud och hans vilja.
Bibelns profetior uppfylls alltid. Hur de sedan uppfylls i detalj visar sig sedan..
(En talande karta)
"Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv.
Det är ju inte änglar utan Abrahams barn han tar sig an.
Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder.
Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas." (Hebreerbrevet 2: 14-18)
Döden var i djävulens våld skriver Hebreerbrevets författare. Jesus blev människa för att befria Guds barn från fruktan för döden.
Döden har makt över människans jordiska kropp i enlighet med Guds ord. Men djävulen har inte mera döden i sitt våld.
Därför kan ingenting hota ett Guds barns själ i döden. Änglarna för själen till vila i ett medvetet tillstånd hos Gud i väntan på uppståndelsens morgon som randas vid Jesu återkomst.
För en människa som förkastat Jesus är döden förskräcklig. Den osaliga själen har endast en plågsam väntan på domen som också sker vid Jesu återkomst.
När synden är försonad av Jesus inför Gud får vi leva varje dag i tro och förtröstan på en treenig Gud och hans livgivande ord.
Sommarmötet närmar sig. Om Gud så vill reses tälten nästa onsdagskväll. Mötestillfällena börjar på fredagskväll klockan 18.
Kallade gästpredikanter i år är pastor Ville Väkeväinen från Torneå, predikanterna Sven-Erik Olsen från Sattajärvi och Vidar Langås från Luleå i Sverige, samt Matti Gädda, predikant från Helsingfors.
På sommarmötet predikar också predikanter från Esse, Jakobstad, Näs, Bosund och Karleby, Kokkola, samt arrangörsföreningen i Kållby.
På ett sommarmöte är Guds ord i centrum. Gud kallar, vårdar och leder genom sitt Ord. Vi sjunger psalmer och sånger. Det ordnas två olika sångstunder på fredagkväll och lördagkväll, samt högmässa på söndag kl. 10.
Ungdomssamling på fredag och lördag kväll. Barnens sångstund på lördag och söndagsskola på söndag.
Allt program sänds också via Radio LFF och LFF Youtube.
På sommarmötet möts kristna från olika orter, församlingar och väckelserörelser. Vi får glädjas över att vara lemmar i Kristi världsvida Kyrka.
Kallade av Gud i Kristus Jesus och på vandring mot Himmelens härlighet.
"Vår Gud är oss en väldig borg, han är vår sköld och värja. Han hjälper oss ur nöd och sorg och allt som vill oss snärja. Nu mörkrets furste vred han vill oss trampa ned. Stor makt och mycken list hans rustning är förvisst. Likväl vi må ej frukta."
"Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila.
Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat.
Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt." (Matteus 11:28-30)
Jesu ord passar bra som avslutning för några studier om den kristnes förhållande till synden och lagen.
Gud är god. Hans lag är god. Men den ställning som Gud ger en kristen är förunderlig - vilan i nåden, en mild Herre och en god och nyttig fostran genom nåden.
Gud ger också ett nytt hjärta och en ny lag, Kristi lag.
När Jesus bär både syndens och lagens börda får vandraren vila i nåden.
Herren Jesus själv för striden mot synden i en kristens liv.
Ett milt ok och en lätt börda är en försmak av himlen. Den gamla åsnan, köttet är inte förnöjt och strätar emot. Men den delen är ju inte heller på väg till himlen.
Den delen vill förverkliga sig själv här på jorden och fogar sig inte under Guds vilja. Därför vittnar också aposteln om att Anden strider mot köttet och köttet mot Anden.
Men Kristus segrar. Han har redan segrat och de sina för han till seger.
"Aldrig kan hans lov jag sjunga för den kärlek som jag fann, ty en styv och jordisk tunga himmelskt språk ej tolka kan."
"Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden."(Romarbrevet 6:14)
Av Paulus undervisning i Romarbrevets 6. och 7. kapitel märker vi att människan antingen står under lagen, eller under nåden.
En människa som står under nåden har en ny Herre. Jesus, Guds utlovade Frälsare, Guds egen som, sann Gud och sann människa som frälser sitt folk från synden, från all synd.
Lagen ger ingen frid, ingen glädje, ingen nåd. Nåden finner vi i Kristus Jesus.
"Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar." (Johannes 13:13-14)
Ett kristet liv är ett nytt liv där vi leds av Jesus och den Helige Ande och är inlemmad i Kristi kropp.
Och nu ger Jesus ett nytt bud som ett tecken för världen. Ett tecken som visar att här är Jesu lärjungar.
I kapitel 14 säger Jesus: "Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud.
Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande.
Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte.
Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er."
Genom tron på Jesus har vi en hjälpare, Sanningens Ande. Han lämnar inte Jesu lärjungar.
"Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen, så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi skall bära frukt åt Gud."
Romarbrevets sjunde kapitel är ett mäktigt kapitel. I den fjärde versen vittnar Herrens apostel hur ett Guds barn genom Kristi kropp blir dödad från lagen.
Folkbibeln 15 talar om "dödats från lagen". Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp dödats från lagen så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi ska bära frukt åt Gud.
Här finner vi något mycket intressant och viktigt. Genom Kristi kropp. Genom Jesus som gav sitt liv till lösen för många (underförstått alla) dödas eller frigörs människan från Guds lag som dödar.
Människan frigörs från lagen för att tillhöra Jesus, han som uppstått från de döda.
Och vidare: För att tillhöra Gud.
Märk, för att tillhöra Gud. Genom sin egen älskade Son föder Gud barn åt sig.
Barn som är födda i och genom den fullkomliga avbilden Jesus.
Födda till att bära frukt åt Gud. Födda till evigt liv i Jesus Kristus.
Tänk vilken Gud vi har. Tänk vilken Kärlek. Tänk vilket Hopp. Tänk vilken Framtid.
Tänk vilken Himmel! Där synden och döden för evigt är borta...
"Och Herren Gud lät alla slags träd som var ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp ur marken. Livets träd liksom trädet med kunskap om gott och ont satte han mitt i lustgården." (Moseboken 2:9)
Guds ord om de två träden mitt i Lustgården är talande Guds ord som vi gång på gång får återkomma till.
Döden är en realitet, som för syndens skull finns i den här tidsåldern. Vi kommer inte undan den.
Guds ord är ändå ett motgift mot döden. I dödens skugga är Guds ord det enda som bär. Guds ord med sanning och nåd, lag och evangelium, synd och nåd.
Vad händer med en människa som dör under ett brott? Frågan ställdes igår kväll. Svaret är ändå litet oväntat.
Vi dör alla som brottslingar. Vi har brutit mot Guds Heliga vilja. Vi syndar dagligen i tankar, ord och gärningar.
Det relevanta är då huruvida vi dör i en levande tro. Om vi tror på Herren Jesus och genom tron äger syndernas förlåtelse.
Här har vi det motgift mot döden som Lina Sandell skriver om.
Jesus ger oss att äta av Livets träd. Och den frukten som egentligen är Jesu försoningsdöd och uppståndelse flyttar ett Guds barn hem till Gud, då döden tar det jordiska livet.
Här nere lever vi i dödens skugga, men med blicken fäst på Jesus.
Gud är god. I Jesus Kristus möter vi hans Godhet. Skulle vi då inte sjunga om Honom. Vittna om Honom och tro på Honom..
"Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda.
De ordnade där en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom.
Då tog Maria en flaska dyrbar äkta nardusolja, och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan." (Johannes 12:1-3)
Dagens bibelläsning vittnar om hur Jesus uppväcker från döden. Gud är Herre över liv och död, om än syndens lön är döden.
Redan profeten Jesaja skriver: "Han skall för alltid göra döden om intet. Herren Herren skall torka bort tårarna från alla ansikten, sitt folks vanära skall han ta bort från hela jorden. Ty Herren har talat.
När vi kom till bönehuset igår spelade kantorn sången "hemma i himlen." Där finns ingen död.
Vi minns att Jesus grät vid Lasarus grav. Jesus är Herre över döden. Han gav sitt liv för att sedan ta det tillbaka. "Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka."
Med Jesus, tack vare Jesus finns det hopp i döden. Lina Sandell skriver: "Jesus, ditt namn är ett fäste i nöden, Vår käpp och vår stav och vårt bergfasta slott, Ditt namn är det säkraste motgift mot döden, Ack visste, ack visste all världen det blott!"
"Herren med dig!" Orden blinkar till i telefonen. När Herren är med oss är det inte ute med oss.
När Herren är med är också hans nåd med. Den är varje morgon ny. När Herren är med är hans Sanning där.
Herren lämnar aldrig sin Sanning. Han är full av den. Och i hans Sanning finns det rum för Hans Nåd.
Herrens nåd och sanning vandrar hand i hand. De är sammanflätade med varandra. Men ändå finner vi nåden i sanningen och sanning i nåden.
Vi får glädjas över att ha funnit Kristus och blivit funnen i Honom.
Aposteln skriver:
"Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull.
Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre.
För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron.
Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda."
"Om blott Jesus, vår Herre, går med oss till strid, ej vi fruktar för fiendens ränker. Söker hatet vår död, ej det kommer oss vid när sitt skydd vår försvarare skänker.
Om än vägen är smal här i dödsskuggans dal, Herren Jesus, vår sköld, icke sviker. Därför modigt vi går och i troskampen står.
Från vår heliga väg vi ej viker." (Psalmboken 161)
"Ty din nåd är inför mina ögon, jag vandrar i din sanning." (Psaltaren 26:13)
Psaltarpsalmen 26 är skriven av konung David. Konungen fick se Guds nåd. Han vandrade i Guds sanning.
Guds nåd förändrar aldrig Guds sanning. Herren Jesus var full av nåd och sanning. "Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning."
Jesus är nåd och sanning. I Honom finner vi Guds nåd som är grunden för vår frälsning.
I Jesus finner vi Guds Sanning. Människan har fallit i synd och det behövs någon som frälser från synden.
Jesus är denne. Nåd och Sanning i ett paket. Nåd och Sanning i en person.
Kärlekens lag och Kristi lag. Det handlar om Jesus. Han allena.
Kärlekens lag och Kristi lag. Även denna konungsliga lag avklär oss. Ja avklär men driver oss till Kristus Jesus
Där finner vi en klädnad som räcker. Som håller. Som ger mod och heldagsfrid.
Så får vi även idag en helgdagsfrid. En glädje i att gå till Herrens hus i förtröstan på att Jesus där möter oss.
Gud är god. Stor är hans trofasthet..
Galaterbrevet 6:2: – Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.
Vad innebär det att Krist lag blir uppfylld?
Luther skriver i sina kommentarer till Galaterbrevet. Jag citerar:
"Det är ett verkligt kärleksfullt bud, som aposteln allvarligt vill lägga oss på hjärtat med den tillagda satsen, som innebär en direkt vädjan: »Så uppfyller ni Kristi lag.» Kristi lag är kärlekens lag.
Sedan Kristus återlöst och förnyat oss och gjort oss till sin kyrka, giver han oss ingen annan lag än budet om den inbördes kärleken, Joh. 13, 34 f.: »Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.»
Men att älska är icke, såsom sofisterna prata, att vilja någon väl, utan det är att bära den andres bördor, d.v.s. att hava fördrag med det som irriterar dig och som du icke gärna finner dig i.
En kristen måste alltså hava starka axlar och en kraftig rygg för att kunna bära brödernas kött, d.v.s. deras svaghet, ty Paulus säger här, att de hava besvärliga bördor. Kärleken är alltså mild, vänlig och tålig, och den består icke i att taga utan i att giva, ty den tvingas att fördraga och bära mycket.
I församlingen se fromma lärare många villfarelser och synder, som de tvingas att bära.
I det borgerliga livet svarar aldrig undersåtarnas lydnad mot överhetens lagar. Om därför icke överheten förstår att se genom fingrarna, duger den icke till att styra samhället.
I varje hushåll sker mycket, som misshagar husfadern. Men om vi utmärkt väl kunna bära och överse med våra egna laster och synder, som vi dagligen begå i mängd, böra vi också bära de andras, enligt ordet här: »Bär varandras bördor», och enligt budet: »Du skall älska din nästa såsom dig själv.»
Emedan det sålunda hos alla människor i alla stånd finnes fel, ställer Paulus för de kristna fram Kristi lag, i det han uppmanar dem att bära varandras bördor.
De som icke göra detta, de visa tydligt, att de icke förstå en bokstav av Kristi lag, som är kärlekens lag.
Och kärleken, skriver Paulus, l Kor. 13, 7, tror allting, den hoppas allting, och den bär brödernas alla bördor, dock alltid under förutsättning att lagens första tavla om tron icke trädes för när.
Ty den som bryter mot den, överträder icke Kristi lag, som är kärleken, han förorättar icke nästan utan Kristus och det rike, som han med sitt eget blod förvärvat. Detta rike bevaras icke genom kärlekens lag utan genom Ordet, tron och Anden.
Detta bud om att bära andras bördor sträcker sig alltså icke till sådana som förneka Kristus, som icke blott vägra erkänna utan t.o.m. försvara sin synd, och icke heller till dem som framhärda i synd, ty även de förneka till en del Kristus.
De skola lämnas åt sitt öde för att vi icke må bliva delaktiga i deras onda gärningar.
De däremot, som tro och gärna höra Ordet och likväl mot sin vilja falla i synd och vid tillsägelse icke blott lyda utan även själva avsky synden och sträva att bättra sig, de äro sådana som råkat falla, och det är deras bördor som Paulus befaller oss att bära.
Då skola vi icke vara hårda och stränga, utan vi skola hava fördrag med och bära dem, enligt Kristi föredöme, ty han har fördrag med och bär sådana.
Om han icke straffar sådana som han dock hade rätt att straffa, skola vi mycket mindre göra det."
Så långt Luther. Vi kan alltså sanmanfatta att kärlekens lag eller Kristi lag handlar om kärlek till medkristna. Om fördragsamhet och tålamod.
Att vi älskar varandra såsom Kristus vill.
"Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran. Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo.
Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg.
Linnetyget är de heligas rättfärdighet."
" (Uppenbarelseboken 19:7-8)
På sommarmötet uppe i norr talade den åldrige brodern om Kristi rättfärdighet. Den enda rättfärdighet som duger inför Gud.
Det hänvisades också till prostens ord om att egenrättfärdigheten är den största synden inför Gud.
Vi förstår att Kristi brud har blivit given Kristi egen rättfärdighet. En klädnad som tas emot i tro, men avvisas genom otro.
I en annan predikan frågades det om vi har en tro som håller, eller duger inför Gud.
Gud förmår ge svar på sådana frågor. - Det gäller alltså att inte börja bygga frälsningen på något annat än Kristi rättfärdighet, som ges av nåd och tas emot i tro.
Egenrättfärdigheten är en styggelse som alltid behöver bekämpas och huggas av, för den för oss bort från Guds frälsning i Kristus Jesus.
Liksom regnet friskar upp det som vissnat i sommarhettan är det då Kristi lära förkunnas i församlingen.
Även Kristi helighet är Kristi bruds egendom.
Johannes evangelium är god läsning både sommar och vinter. I dagens läsning möter vi Jesus om vintern:
"Nu inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var vinter, och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet.
Då samlades judarna omkring honom och frågade: "Hur länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet till oss!"
Jesus svarade: "Jag har sagt er det, och ni tror det inte.
Gärningarna som jag gör i min Faders namn vittnar om mig. Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får.
Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand.
Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. Jag och Fadern är ett."
Jesu ord vittnar om att det finns två slags får. Jesu får och andra får.
På Jesu befallning är hans får döpta i Jesu namn, i den treenige Gudens namn.
Apostlarna lydde Jesu ord och gick ut. Innan Jesus synligt lämnade den jord som hans Fader skapat i hans namn säger han:
"Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut."
Vi lever i en sen tid då det ibland hörs märklig förkunnelse. När vi hör människoläror om t.ex. att Jesus och frälsningen inte skulle vara med i dopet är det inte den gode Herdens röst vi hör.
Tiden är sen och kort. Som kristna behöver vi inte syssla med fåfängliga ordstrider utan vi får hålla oss till Ordet.
Fadern och Jesus är ett. Och när vi gått in genom dörren Jesus står den alltid öppen.
"Därefter såg jag, och se, en dörr stod öppen i himlen."
"Då sade Jesus än en gång: "Amen, amen säger jag er: Jag är dörren till fåren.
Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem.
Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete.
Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd." (Johannes 10:7-10)
Jesus är dörren. Den som går in genom honom skall bli frälst. Vi människor har en tendens att sätta gränser och krav för frälsningen.
Tror vi på Jesus eller på människoord? Visst tror vi på Jesus.
Tack Herre för att vi fått träda in och smaka hur du är god.
I bakgrunden hörs vågornas rogivande brus när de slår mot klipporna. I profeten Jesajas boks första kapitel läser vi de välkända orden:
"Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren.
Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull."
Herren håller rättegång och skipar rätt genom nåden han erbjuder.
Herren går till rätta och dömer med sin nåd. Han kallar milt -kom!
Profeten får se fram emot Golgata kors. Mot Guds Sons röst: Det är fullbordat!
Varför skulle någon bli borta när Herren kallar..
"Hör någon säger: "Predika!" Och en annan svarar: Vad skall jag predika?
"Allt kött är gräs och all dess härlighet är som blomster på marken.
Gräs torkar, blomster vissnar, när Herrens Ande blåser på det. Ja, folket är gräs!
Gräs torkar bort, blomster vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet." (Jesaja 40:6-8)
Guds ord förblir i sommarhettan, ja i evighet. Men blomster vissnar när Herrens Ande blåser på det. Blomstret är beroende av sin skapare.
På samma sätt är människan beroende av sin skapare. Hon behöver Guds ord. Och då hon inte tror är hon redan dömd.
I psaltarpsalmen 32 skriver David: "Dag och natt var din hand tung över mig, min livskraft försvann som av sommarhetta. Sela.
Då uppenbarade jag min synd för dig, jag dolde inte min missgärning. Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren."
Då förlät du mig min syndaskuld. Sela."
Utan Guds förlåtelse kan människan inte bestå. Herren Jesus är ett levande hopp.
"Helgonen har funnit friden. Slut är striden som de troget utstod här. De får nu med helgad tunga lovsjunga. Herren deras glädje är." (Finlandssvenska psalmboken 133)
Gud förmår helga tungan. Även så att vi med våra ord förmår befrämja friden. Jesus ger frid.
Även den heliga striden upphör en gång. Vad är då en helig strid? Guds ord för en strid mot våra fiender. Mot synden, djävulen och världen.
Jag tror att vi får längta efter frid. Guds ord i stället för hårda ord. En frid som Jesus och hans ord ger.
"Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn." (Matteus 5:9)
Jag lyssnade till en engelsk predikan igår som utgick från Jesu i inledningen av bergspredikan.
Jesus skapar frid. I Johannes 14:27 läser vi om Jesu frid: "Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa."
Jesus lämnar frid efter sig. Han lämnar sin egen frid. Och det är en frid som världen inte kan ge.
Som Jesu efterföljare borde vi skapa frid. Men gör vi det? Vi lever i en fridlös tid och det påverkar även oss.
I världen finner vi ingen frid idag. Finner vi frid bland Guds folk? Är jag ett Guds barn som skapar frid?
Guds ord är kraftigt. Även då det predikas på ett annat språk. Ordet fyllde mig med frid, men också med sorg.
I andra Korintierbrevet 7:11 skriver aposteln: "Se, just detta att ni greps av sorg efter Guds vilja, vilken hängivenhet har inte det fört med sig bland er, vilka ursäkter, vilken upprördhet, vilken fruktan, vilken längtan, vilken iver och vilken bestraffning! På allt sätt har ni visat att ni är oskyldiga i den här saken."
Tyvärr så är friden söndrad även bland Guds folk. Mitt i det stora avfall som sker i vår tid råder det också strider bland de som vill kalla sig bibeltroende.
Saliga är de som skapar frid. Vi behöver göra bättring och omvända oss från all stridslust. Vi får omvända oss till Herren Jesus och hans frid.
Jesu frid ger mod. Jesu frid ger glädje. Jesu frid vill och kan förändra oss. Jesus gör allting nytt..
Guds frid!
"Men är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda."
Så skriver Paulus till romarna.
"Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa."
Det finns människor som är utmanande och skapar problem. Men även för dessa har Jesus gett sitt liv.
"Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er."
När problemen hopas och syns oöverkomliga har Gud sina möjligheter. Gud hör bön..
Jesus har inte kommit för att upphäva lagen utan för att uppfylla den.
I föregående skrev jag visst något om himmelrikets normer. I himmelriket bygger människans salighet på en fattighet i anden.som gör oss helt beroende av Jesus.
- Han är vår frid.
Aposteln skriver: "Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande."
Angående hur Jesus uppfyller lagen skriver Bo Giertz:
"Att ”uppfylla” betyder här att fullborda och ge uttryck åt det, som är lagens verkliga mening och syfte.
Hela Gamla Testamentet var ju en förebild och en förutsägelse, som pekade framåt.
Allting, också lagen, hade en djupare syftning, som skulle bli uppenbar, när Messias framträdde.
När Messias fullbordar allt, ger han också den rätta tolkningen av lagens innebörd.
Samtidigt lägger han en annan grund för frälsningen än lagen.
Det är genom tron på Messias som man blir Guds barn. Men lagens krav står kvar.
Jesus öppnar inte vägen till Gud genom att slå av på kraven, så att de kan uppfyllas med litet god vilja.
Tvärtom skärper han dem. Det nya som har kommit med honom är inte en moderniserad lag, avpassad efter vår förmåga.
Utan det är en ny väg till Gud, genom tron på Kristus." (citatet slut)
Tänk att vi också i dag får vandra på den nya vägen. I tro på Jesus. Iklädda Kristi rättfärdighet, i frid med Gud.
Och med glädje i den Helige Ande. Då kan vi också tacka Gud för äktenskapets gåva. Jesus välsignar äktenskapet. Han ger oss nåden att se att varje ny dag där är en Guds gåva.
I salig förväntan på Lammets stora bröllopsfest i himlen.
"Ni har hört att det är sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta."
I nästa söndags evangelietext behandlar Jesus brott mot äktenskapet. Vi får ta del av himmelrikets normer.
Har vi dessa himmelrikets normer? Eller ser vi på äktenskapet som här i världen.
Här i tiden, i världen hör vi ofta att allt är tillåtet så länge det inte skadar någon. Men vi märker att Gud har ett annat förhållningssätt.
Den som med begär ser på en kvinna begår äktenskapsbrott med henne i hjärtat. I äktenskapet sammanfogar Gud en man och en kvinna till ett.
Då förstår vi att begär till något utanför äktenskapet skadar det som Gud gjort.
Äktenskapet är för den här tiden. Men eftersom det är instiftat av Gud så bär det himmelrikets normer.
Jesus frälser sitt folk från deras synder. Han vill också vårda sina egnas hjärtan. Att skadan inte skulle ske ens i hjärtat.
Den här världen föder begär. Den här världen upphöjer begären. Den frossar i dem.
Jesu syn på äktenskapet, som också är Guds syn är mäktig. Den är annorlunda än den i synd fallna människans syn. Jesu syn är hel och ren.
Människor har hårda hjärtan. Synden gör människans hjärtan hårda. Synden skadar hjärtat.
Men Jesus gör allting nytt. Därför står Guds ord fast och orubbligt. Det som Jesus säger om äktenskapet är Guds sanning.
Vi får ta orden till oss och förundras och minnas att i himlen står en dörr öppen. Jesus höll detta bud. Också det som vi kunde kalla för tillägget, men som ändå är Guds tanke.
Det som står skrivet står skrivet. Vi skall aldrig börja diskutera Guds ord och bud med djävulen.
När vi nu redan i Jesus är frälsta från synden så förstår vi Guds vilja och den är god.
Inför utdraget ur evangelietexten kan ingen Jesu efterföljare vara kaxig.
Stenarna faller ur handen och blicken lyfts mot Jesus.
"Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.
Och var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar, han kommer att få hundrafalt igen och skall ärva evigt liv.
Men många som är de första skall bli de sista, och många som är de sista skall bli de första." (Matteus 19:28-30)
Lärjungarna hade blivit förskräckta över Jesu ord hur svårt det är för en rik att komma in i Guds rike.
Jesus säger: "För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt."
Gud frälser en människa i Kristus Jesus. Gud är också den som pånyttföder människan. Den människa som lev i tro på Herren Jesus är pånyttfödd.
Med Jesus kom Guds rike till jorden, in i tiden. Gud blev människa här i tiden för att frälsa sitt folk från deras synder.
Jag tycker om uttrycket att Jesus frälser från synden. Frälsningen sker alltså utanför oss i Kristus. Och då förändras en människas liv.
Gud gör något nytt. I Kristus är synden försonad och förlåten.
Vid pånyttfödelsen då Jesus sätter sig på sin härlighets tron finns synden inte mera. Den är bakom Guds rygg.
Lärjungarna fick höra att de skulle ärva evigt liv. Jesus ger evigt liv. Människans kropp förvandlas när Jesus sätter sig på sin härlighets tron.
Tid blir evighet. Gud bor bland sitt folk. Och även skapelsen är född på nytt. Inget förgängligt eller tidsbundet finns mera.
Ett liv där vi följer Jesus är ett nytt liv. Frälst från synden. Fri från synden. Redan här i jordiskt land..
I psalmen sjunger vi också: "så prisa din Gud, du min kropp, i dag för vägens och bördornas skull. Och vidare: "Den bördas tyngd som gör ryggen rak, du skördarnas Herre, mig giv."
Jag betraktade ett foto på bordet hos mor igår. Ett foto som lyfte fram många minnen.
- Bromsarna och flugorna som irriterade på höängen.
- Åskan som går och ger en stunds vila.
- Värmen i bönehuset.
- Tron som får spira och växa för himmelen..
- Farfar som flyttar hem mitt i höbärgningen den 17. juli. En annorlunda vecka som följer. Sången som ljuder över kyrkbacken.
"Till det härliga land ovan skyn vi i tron skådar upp redan här, ty ett hem, fast fördolt för vår syn, han vår Jesus berett åt oss där."
Barndomens somrar, hemmet och hemmet i himlen. Vackra och ljusa minnen. Orden som såddes. Färdkosten som gavs. Skaran som rustades för himlen.
- Färden som fortsätter en kort liten tid. Glädjen, friden och fröjden som väntar. Gud är god!
"I barndomens lyckliga leende dar´ han vårdar oss kärleksfullt, ömt som en far. I blomman, i gräset, i daggen, i allt vi skådar vår Faders gestalt."
"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det." (Johannes 1: 1-5)
Under gårdagens sammankomst öppnades det något för mig vilken tillflyktsort Guds Ord är. Evangelisten Johannes beskriver Jesus som Guds ord.
I Jesus var livet. Det liv som människan lockades att överge vid syndafallet. Men Gud sänder sitt Ord för att rädda människan, för att föra hem människan
Så länge vi äger Jesus genom tron har vi allt. Utan Honom är vi förlorade. Paulus lyfter fram hur den här tron som kommer från himlen ändå är en dårskap för världen.
"Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet."
Världen, djävulen och köttet samverkar för att få bort dig och mig från Guds Ord, från Jesus som vi ännu idag finner i Guds nedskrivna ord. Och också från Skriften, Guds nedskrivna ord som är ledstjärnan för vårt kristna liv.
Vi har fått en ny dag med ny nåd. Och vi finner att Guds ord står fast lika klart. Så vi griper tag i Ordet, i Herren Jesus.
Människans lott här på jorden är att äta sitt bröd i sitt anletes svett. Men Guds Ord hämtar oss hem till himlen.
När det här jorden och den himmel vi ser en gång har gått under består Guds ord.
Vad betyder det?
Din frälsning grundar sig på detta ord.
Om du då fått nåden att sätta tro till Guds levande ord Herren Jesus. Då för Ordet dig till himlen.
Nog är det stort..
"När tacksamhet vårt hjärta andas, den tröttes börda lyftes av. I sorgens kalk den glädje blandas som Kristus åt de sina gav. En hjärtlig blick, ett tacksamt ord välsignar brödet på vårt bord" (Psalm 482, vers 2)
Ett tacksamt hjärta fast sinnet är trött. Glädjen som Jesus ger kan inte ersättas av något här på jorden.
Vi får vara tacksamma över en vilodag. Tacksamma över att Guds ord går ut. Att vi varje dag får söka tröst och ledning i Ordet.
Ingenting kan ersätta Guds ord på en söndag.
"Sabbatsmorgon stilla gryr i Herrens frid. Jordens oro tystnar med dess jäkt och strid. Hör, hur när och fjärran helga klockors ljud kallar trötta hjärtan, bjuder frid från Gud."
"Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan. Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud, Fadern, genom honom. (Kolosserbrevet 3:16-17)
Äkta tacksamhet är ofta en bristvara i vårt liv. Istället för tacksamhet mot Gud fylls vårt hjärta ofta av missmod, bekymmer, ängslan och oro.
Jag är övertygad om att vi har all orsak att vara tacksam idag. Speciellt får vi tacka Gud för att vi får vandra mot himmelen.
Tackar du Gud genom Jesus som aposteln skriver? Tacka Fadern genom Sonen. Vi visar tacksamhet mot Gud genom att leva i den gemenskap med Jesus som han berett för oss.
"Var en klippa för mig där jag kan bo, dit jag alltid kan komma, du som givit befallning om min frälsning, du mitt bergfäste och min borg."
Psaltarpsalmen 71 har överskriften "Bön om hjälp i ålderdomen." Jag vet inte vem som skrivit psalmen. Men alla som får leva kommer en gång in i ålderdomen.
Ofta blir det ensamma dagar. Krafterna avtar. Men Klippan står fast. Gud är en klippa där människan finner ro. - Där hon kan bo.
Gud har givit befallning om min frälsning skriver psalmisten. Frälsningen finns i Klippan, i Kristus.
Mitt bergfäste, min borg!
Psalmisten fortsätter: "Du har varit mitt stöd ända från moderlivet,du har förlöst mig ur min moders liv, dig gäller alltid mitt lov.
ag har blivit ett tecken för många, och du är min starka tillflykt. Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.
Förkasta mig inte när jag blir gammal, överge mig inte när min kraft tynar bort!"
Klipporna mellan Storsand och Lillsand en sommareftermiddag.
"Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike."
Nikodemus sade: "Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?" (Johannes 3:3-4)
I dagens bibelläsning som idag blev först på eftermiddagen och här uppe på klippan vittnar Jesus om att människan behöver bli född på nytt (ovanifrån) för att kunna se Guds rike.
Människan behöver få se Guds rike, himmelriket, platsen där Gud regerar och det rikets oförgängliga skatter.
Den som fått se Guds rike och funnit sin frid där behöver inget annat.
På stranden är det varmt. På klippan vid skogskanten svalkar det skönt. Hur skönt månne det inte ha varit i Eden där solen inte brände och allt var gott.
Ef. 2:19-22: "Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj.
Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.
Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden."
Aposteln skriver att i Kristus blir den kristne uppbyggd till en Guds boning. Och detta är Andens verk.
På jorden är Guds folk gäster och främlingar. Men i Kristus tas främlingsskapet bort. Kanske vi kan säga att avbilden åter blir levande.
I fast förväntan på nya himlar och en ny jord får vi leva det jordiska liv som Gud också kallat oss till. Gud sköter nog om sin familj här under pilgrimsresan.
Gud är god. Vi har en god Fader som tar hand om sin familj.
"Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer.
Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum.
Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem.
Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta."
Han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna."
Han sade också till mig: "Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden." (Uppenbarelseboken 21:1-6)
Har du märkt att vittnesbördet om Jesu återkomst och om himlen sakta men säkert tystnar i kristna sammanhang? Blicken fästs allt mera vid det som en gång skall gå under.
Därför tror jag att vi på ett sunt sätt får lyfta vår blick. Vår generation får inte glömma det som gett tidigare generationer kraft och mod.
Jesus kommer snart. Då skiljs fåren från getterna. För Guds folk är Herrens dag en härlig dag. För dem som vänt Jesus ryggen blir det en förskräcklig dag..
"Det skall vara som när skördemannen samlar ihop säd och med sin arm skördar axen. Han skall då vara lik en som plockar ax i Refaimdalen.
Bara en efterskörd lämnas kvar, som när man skakar ett olivträd, två eller tre mogna oliver blir kvar högst uppe i toppen, fyra eller fem på trädets kvistar, säger Herren, Israels Gud.
På den dagen skall människorna blicka upp till sin Skapare, deras ögon skall se på Israels Helige." (Jesaja 17:5-7)
Vi lever ännu i hedningarnas tider. I en tid då folk reser sig mot folk. I en tid när Jesus uppmanar oss att höja blicken.
Mot ett nytt Jerusalem.
Jesaja skriver: "Se, jag skapar nya himlar och en ny jord, och man skall inte mer komma ihåg det förgångna eller tänka på det.
Men fröjda er och jubla till evig tid över det som jag skapar, ty se, jag skapar Jerusalem till jubeloch dess folk till fröjd.
Jag skall jubla över Jerusalem, fröjda mig över mitt folk. Där skall inte mer höras gråt eller klagan."
En pojke leker på det jordiska Jerusalems gator. I det himmelska Jerusalem är det så mycket skönare. Här i mödornas land får vi tänka på vad som är målet för vår tro.
Guds stad. Staden där Jesus är ljuset. Där Gud bor mitt bland sitt folk.
Gud är god. Det är saligt att av nåd få vara hans barn..
"Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud." (Johannes 1: 11-13)
Det är tryggt att vara barn åt Gud i en orolig tid. Vi lever i en värld där Gud ännu föder barn åt sig genom evangeliet om Jesus Kristus.
Igår när jag drack eftermiddagskaffe talade en nyhetsrubrik ovanligt kraftigt. Israel hade slått till militärt mot Damaskus.
Damaskus är en av världens äldsta städer. Abrahams tjänare Elieser var därifrån.
Om Damaskus skriver profeten Jesaja: "Se, Damaskus skall upphöra att vara en stad, det skall bli en ruinhög.
Aroers städer blir övergivna. De blir ett tillhåll för hjordar som lägger sig där, utan att någon skrämmer dem.
Och Efraims befästa stad skall inte längre finnas till, inte heller Damaskus kungadöme och återstoden av Aram.
Det skall gå med dem som med Israels barns härlighet, säger Herren Sebaot. När den dagen kommer, skall Jakobs härlighet förblekna och hans feta kropp magra."
Guds ord är Sanning och alla profetior får en gång sin slutliga uppfyllelse. Vi anar att tiden så som vi känner den kan vara kort.
Då är det gott att vara barn åt Gud. Att få bo i Faderns hus. Där finns det många rum beredda av Jesus vår broder.
"Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå.
Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden.
Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord."
Guds ord lovar att Guds folk skall få vara hos Herren - hemma hos Herren.
Vägen till Herren går genom förvandling och uppståndelse. En försmak av vad som komma skall skedde då Jesus gav upp andan.
"Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, gravarna öppnades, och många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar. De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för många." (Matteus 27)
För övrigt är att dö i Kristus Jesus ett kraftigt uttryck. Det vittnar om att den som tror på Jesus är i Honom.
Således är vi redan hos Honom genom tron. En Guds basuns röst gör gemenskapen synlig.
Här nere lever vi en kort tid hos Herren i tro. Sedan blir det ett evigt liv i åskådan. Det är saligt att på Jesus få tro sjunger vi en sång: "Det är saligt på Jesus få tro och att vara Guds barn blott av nåd. Det blir härligt hos Jesus få bo. Och där prisa hans trofasta råd."
Jsus kommer en dag igen. Gud allena vet hur nära den dagen är då allting förvandlas. Hur härligt skall det då inte bli att få prisa Honom i en förvandlad kropp.
Då när synden för evigt är bort är det helt annorlunda. Men Jesus är den samme.
Paulus framför också ett allvarligt budskap om följden av en kristen tro: "Så kommer också alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas. Men onda människor och bedragare skall göra framsteg - till det sämre. De bedrar och blir själva bedragna."
Men vi behöver inte frukta för förföljelsen. Nät och där den kommer ger Gud kraft att härda ut..
Paulus skriver till Timoteus att i de sista dagarna kommer människorna att älska njutning i stället för Gud.
Människorna älskar sig själva. Man har ett sken av gudsfruktan, men förnekar dess kraft.
I Romarbrevet läser vi om hur Guds sanning byts mot lögnen och man börjar att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen.
Människan är skapad till Guds avbild och vi förstår att avbilden kommer allt längre bort från objektet ju längre tiden lider. Paulus talar om svåra tider.
I sommarpsalmen sjunger vi: "I denna ljuva sommartid gå ut, min själ, och gläd dig vid den store Gudens gåvor. Se, härligt smyckad jorden står, se hur för dig och mig hon får så underbara håvor!"
Guds gåvor får vi glädjas åt. Gud har skapat en vacker värld för sina barn. Men Guds värld bryts ner och nöts ut genom människans synd.
Synden vars bakgrund alltid är lögnen får oss att förskjuta Gud. I stället blir njutningen den nya avguden.
Det ord som grundtexten egentligen använder är hedonism. Människorna är vän med hedonism istället för att vara vän med Gud.
Vi får inte glömma att vi är skapade till att vara vänner med Gud. Herren Jesus är den ende som kan förnya vänskapen med Gud.
Den kraftga värmen och ytterst Gud gav mig möjlighet att ta en semesterdag. Det ger mig tid och möjlighet att reflektera en stund inför ordet, Guds ord.
Temat för sommarmötet var Guds barmhärtighet. Blicken vänds ny mot sensommarmötet i Kållby där temat är "Herrens fruktan är vishet".
Gudsfruktan är något mycket gott. Det är Gud själv som säger till människorna: "Och till människorna sade han: ”Se, att vörda Herren är vishet, att fly det onda är förstånd.”
Människosläktet förmådde inte fly det onda. Fallet var evigt och stort. Utan Guds barmhärtighet, hans eviga kärlek till människors barn hade det varit ute med oss.
Vägen till Gud, till gemenskap med Honom, till hans vishet, till det förstånd som flyr det onda hade varit evigt stängd.
När jag igår på kvällen av olika anledningar kom att reflektera över Herrens fruktan och vishet gav orden en del tankar. Guds fruktan, att frukta Gud torde vara en exaktare översättning än Guds vördnad.
Men vi människor saknar både fruktan och vördnad för Gud. Du skall frukta och älska Gud läser vi i katekesen.
AI formulerar det så här: "Uttrycket "frukta och älska Gud" betyder att man ska visa både respekt och hängivenhet för Gud. Det innebär att man ska ha en djup respekt för Guds majestät och kraft, samtidigt som man älskar honom som en kärleksfull och barmhärtig Fader.
Att frukta Gud innebär inte att vara rädd för honom på ett skräckinjagande sätt. Istället handlar det om att visa en djup respekt och vördnad för hans helighet och allmakt. Det är en insikt om att Gud är allvetande och allsmäktig, och att hans vägar är högre än våra."
Vi märker att inte ens den artificiella intelligensen kan fly Gud. Vår Guds vilja är att evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.
Jesus är Guds vishet. Han som är Guds ord skall triumfera i all evighet. Aposteln skriver: "Jag, den allra minste av alla heliga, har fått denna nåd att predika evangeliet om Kristi ofattbara rikedom för hedningarna och att upplysa alla om planen med den hemlighet, som från evighet har varit dold i Gud, alltings Skapare.
Nu skulle Guds vishet i sin väldiga mångfald göras känd genom församlingen för härskarna och makterna i den himmelska världen."
I tidningen Kyrkpressen välkomnas Guds folk från när och fjärran till Sommarmöte i Kållby.
Vid porten mot hösten, vid porten mot Evigheten är det gott att frukta Gud.
Guds ord vittnar också om den tid vi lever i. I Uppenbarelseboken, Jesu Kristi Uppenbarelse läser vi:
"Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag.
Han sade med hög röst: "Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna."
Det eviga evangeliet går ännu ut. Du och jag får se fram emot eviga sommarfester. Om Herren dröjer. Om Gud så vill och vi lever får vi vila på Flynängen en liten stund på färden mot vårt rätta hem i himlen.
"Jag säger er: Många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder." (Matteus 8:12-13)
När Guds folk samlas lyfts också allvaret att vara människa fram. Alla kommer inte till himlen. I strider mot synden, världen och den egna fördärvade viljan lider många skeppsbrott i tron.
Utan tro på Jesus kommer ingen in i himlen. Många gånger kunde vi känna hur himlen var nära. På sångstunden på lördag kväll möttes himmel och jord.
I Anden anade jag något av de himmelska högtiderna som tar över då Jesus hämtar sin församling. Under avslutningsstunden gick en sista kallelse ut: Kom med på himlatåget!
Luften vibrerade. Kraften i Guds evangelium var kännbar. Min kropp reagerade så att håret på armarna reste sig.
Aposteln säger: "Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken."
Jag skämdes däremot. Tänk hur vi många gånger inte erinrar oss om vilken kraft som finns i Guds ord. Gud själv är närvarande. Han samlar människor från alla folk och stammar in under sina vingars beskydd.
Himlens portar står öppna. Psalmens ord vittnar om motståndet och hur tiden tar slut:
Vid kaffebordet hörde jag några unga män diskutera: "Det har varit ett fint möte." - Jo det har det.
Tänkte de månne på vädret funderade jag. Men diskussionen fortsatte och jag förstod att de var tacksamma över ordet de fått lyssna till.
Det gladde mig när människor tackade för ordet som berört dem själva. Senare visade det sig att en av männen hade varit vår granne de fyra första åren i sitt liv.
En annan hade samma yrke som jag, men han arbetade i Sverige. Vi hittade flera beröringspunkter. Jag kunde vittna om att jag hört vittnesbörd om hans tro. När de andra pojkarna på studieorten festade på kvällarna och helgerna arbetade han med sina studier.
Tron på Herren Jesus förenar Guds barn till ett folk. Samma tro och kamp. Samma mål i himlen.
Gud är trofast!
" Frid med Gud innebär strid med världen."
Jag fastnade vid konstaterandet ovan i en predikan på sommarmötet. Så är det. Den gudsfrånvända världen är en av Guds folks fiender. Jesus säger: "Vad hjälper en människa om hon vinner hela världen, men tar skada till sin själ."
Johannes skriver: "Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.
Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son?"
Tron på Jesus Guds Son besegrar världen. Tack Herre för att du ger tron som vi behöver genom ditt Ord.
På söndagen steg temperaturen till 30 grader i skuggan. I tankarna kom en sångvers av Väinö Havas: "En molnstod uti hettans stund din vandring svalkar här, och går du än i nattens tid du inte ensam är." (Sången skriven 1935) Havas dog i strider under fotsättningskriget den 21. augusti 1941.
"Jesus svarade: "Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." (Johannes 18:36)
Inför Pilatus vittnar Jesus om att hans rike inte är av den här världen. Ett Guds barns lön och arv är i himlen.
Himlen är den plats där Gud regerar. I Jesu rike är himlen nära. Himlen är en verklighet och Guds folk har sin skatt där.
Igår talades det också om vår Far i himlen och om arvet som den himmelske Faderns barn har att vänta.
"Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud. Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn."
I himlen råder ett annat ljus som inte går ner. I himlen kommer ljuset från Gud och Jesus och hans ord lyser upp vår värld.
