Jesu ok

Jesus säger att hans ok är milt. Men själv bar han sitt kors tills han dignade under bördan. 

Jesu jordiska kropp var slutkörd. På natten hade han varit på knä i Getsemane, medan hans lärjungar övergav honom.

Sen hade han blivit bespottad, piskad och slagen. Framme vid Golgata spikas han sedan fast vid korset. Och så hänger han på korset mellan himmel och jord.

Och Han är övergiven av alla. Även hans himmelske Fader överger honom. Och hela världens synder, också dina och mina vilar på hans axlar. Och han ropar: Min Gud min Gud varför har du övergivit mig.

Och så ger han sitt liv till lösen för ett i synden fallet människosläkte. Temat för den femtonde söndagen efter pingst är tacksamhet. 

Vi får stanna upp inför ett gott och glatt budskap. Ja vi har ett glatt evangelium som vi får förkunna. Vi har ett nåderikt evangelium. Vår Gud är nådig.

Men vi har ett evangelium som också är blodigt. Vi får tacka Gud för att vi redan som små har fått ta del av det här evangeliet. Det som vi så ofta hört förkunnas och vill hålla fast vid.

I Jesu namn och i Jesu blod får vi tro våra synder förlåtna. Jesus utgav sitt blod till sista droppen.

Jesu blod renar oss från all synd. Vi får frimodigt bekänna våra synder inför Gud. För Jesu skull har vi en ny och levande väg.

Vi får lägga bort våra synder. Vi får bekänna inför Gud allt det i vårt liv som uppenbaras som synd i Guds ords ljus.

Vi behöver inte bära syndens börda. All vår skuld som drev Jesus till korset blev försonad genom blodet. Genom Lammets blod.

Syndernas förlåtelse är alltså alltid av nåd och för Jesu Kristi skull. Vi förtjänar inte syndernas förlåtelse genom vår ånger, inte heller genom vår bekännelse.

Men det är nåd utöver nåd att vi får tro på Jesus. Att vi har en medlare som burit och försonat vår synd. Gud är försonad och vi får ha det gott.

Tänk vilken Gud vi har. Vi har nog orsak att tacka och prisa Gud..

Ett milt och ödmjukt hjärta

"Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat."

Jesu hjärta var milt och ödmjukt, då han vandrade på jorden. 

Liksom Jesu hjärta är milt är hans ok också milt. 

Vad är ett ok? 

Ett ok är en bäranordning som består av en stång som bärs över nacken och axlarna. Jag har en gång burit ett ok. Det var för cirka 25 år sedan.

En arbetskamrat ville att jag skulle testa oket. Om jag minns rätt så lade han då två plantlådor på varsin sida och jag tog oket på mig medan jag stod på knä.

Sedan skulle jag resa mig och det var inte så lätt, men det lyckades. Men jag kom upp och började sakta gå medan tyngden från plantlådorna gjorde att jag gick svajigt.

Inte var det heller lättare att gå då skogsterrängen också var ojämn. Men jag gick några hundra meter genom skogen och kom fram till den yta som vi skulle plantera.

Och jag fick falla ner på knä och min arbetskamrat lyfte oket av mig. Jag vet inte om jag själv skulle ha fått bort oket.

Men jag minns känslan då bördan och oket togs bort..

Varför är Ray Baker så farlig?

Sedan ÖT i veckan inledde sitt drev mot Kyrkhelgen i Karleby har jag följt med hur drevet gått vidare.

Nu vet vi att enligt tidningen ÖT, Borgåbiskopen och Kyrkans Ungdoms styrelse och verksamhetsledare är Ray Bakers medverkan i Kyrkhelgen, eller helgens program opassande. Man vill bestämt och tydligt ta avstånd.

Hur medverkar då Ray Baker? När jag kollar på hemsidan hittar jag tre olika tillfällen:

Det första är vid inledningsmötet:

"Inledningsmöte: Känn din Herre! Vår identitet i Kristus. 

"Varför jag inte är gay trots att jag gillar killar  –  Ray Baker, en av redaktörerna till boken Bekänna färg: Kyrka och hbtq i en regnbågsfärgad värld , ger ett personligt vittnesbörd om varför han inte bejakar sina homosexuella känslor och hur Gud har lett honom till ett liv som gift med en kvinna."

Arrangörerna har verkligen satt en god rubrik för inledningen. Känn din Herre! Vi förstår att Jesus är Herren. Kan det då finnas många bättre underrubriker än identiteten i Kristus "Vår identitet i Kristus"?

Är det detta som man vill varna för? - att identiteten är i Kristus Jesus? Då kan man nog inte mera kalla sig kristen.

Det andra tillfället handlar om ett annat evangelium:

"Ett annat evangelium? Om progressiv kristendom (RAY BAKER)

Det finns en trend idag där människor som växer upp i en kristen familj och församling går igenom en dekonstruktionsprocess där de ifrågasätter många saker de tidigare mest tagit för givna i den kristna tron. Många av dem som inte lämnar tron ​​helt och hållet landar i en form av progressiv kristendom, som på ytan har likheter med den kristendom de växte upp med, men som i själva verket bygger på en annorlunda grund. Ray Baker guidar oss genom ett fält där mycket ogräs ser ut som vete."

Här förstår jag att man är orolig om man själv skapat en ny kristendom som inte bygger på Guds ords grund och där Jesus Kristus inte får vara den hörnstenen som håller upp och sammanfogar byggnaden.

Temat är viktigt för Guds ord vittnar om hur det inför tidens slut skall växa fram en religion där Antikrist, han som är emot Kristus och kommer i stället för Skriftens Jesus dyrkas.

Det tredje tillfället är en ungdomssamling i kyrkan på lördagkväll:

22.00 Ungdomssamling i kyrkan: Värt att vänta på – om sällskapande, sex och äktenskap. 

Sex: Värt att vänta på (Ray Baker) Många kristna ungdomar tycker det är pinsamt att prata med sina föräldrar om sex. Det tycker föräldrarna också. Ray Baker, författare till boken Det där med sex , talar på ungdomssamlingen om Bibelns syn på sex. I stället för att se det som en förbudslista, bör kristna se på sex som en fantastisk gåva, om än en gåva som på grund av dess kraft kräver en viss varsamhet."

Guds ord vittnar om att Guds plan för sexualiteten är ett livslångt förbund mellan man och kvinna. Här har nog samhället vi lever i och avfallna kyrkor en annan syn. 

Så: Varför är Roy Baker så farlig? Han är inte känd för mig. Igår lyssnade jag på en intervju med honom. Det var roligt att lyssna. Speciellt då han vittnade om Frälsaren Jesus Kristus.

Vittnesbördet om hur Jesus fått bli Herre i hans liv är bibliskt. Jesus har kallat honom och han har fått nåden att svara ja till kallelsen.

Därför tror jag att vi får be för Kyrkhelgen och de som kallats att tjäna där. Jag förstår att arrangörerna tror att även Baker kan ha något att ge dem som vill följa Jesus i vår tid.

- -

Vi får be om att Guds goda vilja skall få ske. Att Jesus Kristus skall få bli förhärligad och att Sanningen skall göra människan fri.

Jesus säger att han är Sanningen. Han är vägen och livet:

"Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." (Johannes 14:6)

Gud är god. Låt oss inte kasta stenar på varandra och misstolka och så ut tvivel mot Guds ord och de som vill vara Herrens tjänare.

Nej, vi får varje dag vända om och bekänna och lägga bort synd och ogudaktighet. Jesus frälser verkligen sitt folk från deras synder.

Profeten skriver: "Tvätta er och gör er rena. Tag bort era onda gärningar från mina ögon. Sluta att göra det som är ont.

Lär er att göra det som är gott, sök det rätta. Tillrättavisa förtryckaren, försvara den faderlöses rätt, stöd änkan i hennes sak.

Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren.Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull.

Om ni är villiga att höra, skall ni få äta landets goda. (Jesaja 1: 16-19)

Synden når upp till himlen

"Och jag hörde en annan röst från himlen säga: "Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott." (Uppenbarelseboken 18:4)

Hur kan människan bli så förblindad att hon förhärligar och förskönar synden?

Babylons synder hade nått upp till himlen. Men man sökte aldrig syndernas förlåtelse, endast dess tillåtelse. 

I profeten Jesajas bok läser vi om Babelkungens fall:

"Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken!

Du sade i ditt hjärta: "Jag skall stiga upp till himlen, ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron. Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr.

Jag skall stiga upp över molnens höjder, jag skall göra mig lik den Högste."

När slutar en väckelserörelse att vara väckelserörelse? När slutar en kyrka att vara Kyrka?

Gud vet. Vad kan vi då veta? 

När människan vill göra sig lik den Högste. När Guds Ords sanning offras på lögnens altare. 

Då är det farligt. Då är människan förblindad av högmod. "I sitt högmod söker den ogudaktige inte Gud, i alla hans tankar finns ej plats för Gud." (Psaltaren 10:4)

Det sägs att råttorna lämnar ett skepp innan det sjunker. En människas fall däremot föregås av högmod. 

Petrus fick nåd att begråta sina synder. Gud älskar syndaren, men han hatar synden..

Glädjen vid Babylons fall

"Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter. Ty Gud har dömt staden och skaffat er rätt." (Uppenbarelseboken 18:20)

Så proklamerar ängeln vid Babylons fall. Babylon definieras tidigare som modern till skökorna och skändligheterna på jorden.

Staden Babylon var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod.

Men de människor som bär på Babels Ande och förkastar Jesus och har sin håg och vilja i syndens stad Babylon drabbas till sist av vreden, Guds och Lammets vrede.

När Bibeln beskriver Babylons fall beskrivs också den omfattande handel som hon bedrivit. I Babylon var även människors kroppar och själar en handelsvara.

Vi märker att Babylon också var de olika ismernas stad. I aktivismen blir allt en handelsvara. Målet för kampen står över allt annat och de som står i vägen för att målet skall nås måste skoningslöst undanröjas.

Biblisk kristen tro på Herren Jesus är ändå aldrig sådan. När människan av Guds nåd fått en levande tro på Herren Jesus ödmjukar hon sig under Guds mäktiga hand.

Den himmelska glädjen över Babylons fall är helig och ren. Men när vi i våra dagar ser hur människor, väckelserörelser och kyrkor uppfylls av Babylons ande fylls vi av sorg.

I Babylon byts sanning mot lögn. Staden Babylon är djävulens stad. Den är byggd på lögnen, på lögner. 

Sanningen finns inte i den. I Babylon får man inte nåden att begråta sina egna synder. I Babylon vill ingen höra talas om omvändelse.

I Babylon tror man inte på Guds kraft, på hans allmakt. Man vill inte höra talas om Jesu blod som renar.

Guds domar är heliga och rätta. 

Ljuset lyser i mörkret

"Ljuset lyser i mörkret säger andaktshållaren."

Det mörknar i världen, men ljuset från Guds eviga värld slocknar inte. Det tränger igenom och mörkret måste fly..

Stor är Guds trofasthet!

Guds möjligheter

"Jesus sade till sina lärjungar: "Amen säger jag er: det är svårt för en rik att komma in i himmelriket.  

Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." 

När lärjungarna hörde det, blev de mycket förskräckta och sade: "Vem kan då bli frälst?" 

Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt." (Matteus 19:23-26)

Vi behöver denna blick. Blicken från Honom som sade: För Gud är allting möjligt.

Och hans väg, Jesu väg gick via Golgata. Han utgav sitt blod. Blodet som renar från all synd.

För Gud är allting möjligt!

En av lönnarna som jag planterade i Lepplaxskogen (från Kyro älvdal) för cirka 10 år hade överlevt. Nu får den mera livsrum.

Ro för själen

Matteus. 11:25-30: Inkommande helgs evangelietext.

"Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. 

Ja, Fader, detta var din goda vilja. 

Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för. 

Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. 

Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. 

Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt."

Jag har inte riktigt noterat vilken djup och härlig evangelietext som är satt för inkommande söndag.

Där finner vi ro för vår själ. Gud är god!

"Tryggare kan ingen vara

än Guds lilla barnaskara,

stjärnan ej på himlafästet,

fågeln ej i kända nästet."

Katekesen om onda begär

Utdrag ur den Evangelisk-lutherska kyrkans katekes (dopundervisning):

"VAD BETYDER DÅ DETTA DOP I VATTEN? SVAR:

Det betyder att den gamla människan i oss genom daglig ånger och omvändelse skall dränkas och dödas med alla synder och onda begär och att en ny människa i stället varje dag skall träda fram och uppstå, som skall leva evigt för Gud i rättfärdighet och helighet.

VAR STÅR DET SKRIVET? SVAR:

Aposteln Paulus skriver i brevet till romarna i det sjätte kapitlet: "Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet."

(Martin Luthers Lilla katekes)

- - -

Katekesen är nog nyttig läsning även för biskopar och journalister. Kristen tro är inte att man lever ut alla begär. Nej, en ny människa får träda fram och uppstå. Den nya människan lever för Gud I rättfärdighet och helighet.

Ja, vi behöver alla bli påminda om att vi är kallade till ett nytt liv i Kristus.

Människans hjärta är nämligen ont. Vår Herre och Frälsare Jesus Kristus säger: "Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser. Sådant orenar människan."

(Matteus 15: 18-20)

Jag tror att enligt klassisk sund biblisk kristen tro så varken kan, behöver eller skall den nya människan som är skapad i Kristus definieras enligt mänskliga, påtvingade bokstavskombinationer för sexualiteten.

Frälsningen i Kristus vilar tryggt på Guds skapelseordning, där människan är skapad till Guds avbild, till man och kvinna.

Den nya människan bär inte syndafallets följder, då den i Kristus är en ny skapelse.

Tänk om man i Borgå stift skulle inse att detta ännu idag är trygg biblisk fostran, där ingen står utanför Guds kallelse i Kristus Jesus.

Då skulle kyrkan igen vara Kyrka. Vi behöver alltså gå tillbaka till Ordet..

Verka tills natten kommer!

I en liten byskola i Paloinen i Varpaisjärvi har man ibland sjungit någon psalm och bett om välsignelse över maten.

Alla föräldrar har varit medvetna om saken och nöjda. Nu har man inlett det sista läsåret i den lilla byskolan, för skolan skall läggas ner.

Men detta sista läsår har man nu varit tvungen att byta ut psalmerna till visor och välsignelsen över maten (bordsbönen)har upphört.

Berättelsen är sorglig. Men den berättar om tillståndet i vårt land 2024. 

Rektorn har fått en varning. Den som anmälde rektorn hade inga barn i skolan.

Bakom gränsen har vi en mäktig fiende. Samtidigt avkristnas vårt land. Nya lagar och paragrafer kommer hela tiden.

När jag gick i skola fick vi sjunga psalmer. Psalmen som lärarinnan Agneta ofta valde (psalm 418) kan jag inte glömma.

Sista versen ljuder:

"Verka, ty natten kommer. Dagen är alltid kort. Kallelsen mått skall fyllas, spill ej tiden bort. Verka, ty natten kommer, dagsverkets prövningstid. Lönen för dagens möda: evig tjänst och frid."

En ny skapelse - Omvändelsens nåd

"Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit." (Andra Korinterbrevet 5:17)

I sitt samtal med Nikodemus säger Jesus: 

"Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike."

- En annan översättning för att födas på nytt är födas ovanifrån, dvs födas av Gud.

När Josef i hemlighet vill skilja sig från Maria vittnar en Herrens ängel för honom i drömmen att barnet som Maria väntar har blivit till genom den Helige Ande. "Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder." (Matteus 1:21)

- Namnet Jesus betyder "Herrens frälsning.

De tre verserna ovan är viktiga. De är kärnverser i klassisk biblisk kristen tro. 

Tidningen ÖT har igen idag en bedrövlig ledare. Ja, den är verkligen bedrövlig. Ledarskribenten verkar inte ha någon uppfattning om vad kristen tro är.

Men tillika är det mycket sorgligt då okunskapen långt grundar sig på vilsna biskopars uttalanden. 

I artikeln skriver Anna Sourander om en konflikt som pågått inom kyrkan i flera år. "Det handlar i grunden om konflikten mellan en minoritet bestående av de som tolkar Bibeln bokstavligt och majoriteten som läser Bibeln med insikten om att den är nedtecknad av människor som levde för tusentals år sedan." (Citat slut)

Jag antar att man vill göra sig rolig över bibeltroende kristna. Men citatet är helt obegripligt. Nog vet vi kristna när bibelns texter är skrivna.

Samtidigt vill man nedvärdera Guds ord och strider mot Gud själv. Då är det allvarligt.

Men som kristna tror vi och är förvissade om att Skriften är Guds ord. Där finner vi evangeliet som frälsar. Där finner vi Jesu ord om omvändelsens nödvändighet.

Även idag ger bibelns ord tröst, mod och glädje inför den nya dagen. När vi är i Kristus är vi en ny skapelse. Jesus frälser oss från våra synder.

Vi får leva i Herrens frälsning. Då har vi det gott om än tiden är ond.

Samtidigt inser vi hur avkristnat vårt samhälle är. Med sorg inser vi att som kristna har vi varit för tysta.

Finlands folk känner inte mera Herren Jesus. Inte ens folkkyrkans biskopar. 

När tron på Jesus dör ut far barnen illa. Hemmen är inte mera trygga platser. Då är också vårt fosterland i stor fara.

Nog har vi kristna varit för tysta. Idag talar stenarna. Herre förbarma dig! 

Låt väckelsens vindar ännu blåsa igenom vårt land. Ge oss omvändelsens nåd.

Herre utan dig förmår vi inget. Vi förtröstar på dina löften..

Att följa Jesus

Jag noterar att Kyrkhelgens tema är "Följ mig!" - alltså att följa Jesus.

Världen och den avfallna kyrkans tjänare kan inte tåla ett sådant budskap. 

I bibeln finner vi uppmaningen att följa Jesus flera gånger.

I Matteus 4 läser vi: "När Jesus vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas, kasta ut nät i sjön. De var fiskare. 

Han sade till dem: "Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare." Genast lämnade de näten och följde honom. 

Han gick vidare och fick då se två andra bröder, Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, där de satt i båten tillsammans med sin far Sebedeus och gjorde i ordning sina nät. Han kallade på dem, och genast lämnade de båten och sin far och följde honom."

I Matteus 8 får en man kallelsen: "En annan av hans lärjungar sade till honom: "Herre, låt mig först gå och begrava min far." Jesus svarade: "Följ mig, och låt de döda begrava sina döda."

I Matteus 9 märker vi hur Jesus kallar syndare: "Jesus gick vidare och fick se en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då steg Matteus upp och följde honom. 

När Jesus sedan var gäst i hans hem, kom många publikaner och syndare och låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar. 

Fariseerna fick se det och frågade hans lärjungar: "Varför äter er mästare med publikaner och syndare?" 

Jesus hörde det och sade: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."

Tänk att vi ännu idag får uppmaningen att följa Jesus på vägen som bär till himmelen.

Så får vi ännu idag leva som kristna utan att anpassa oss efter den här världen. Jesus kallar oss till att verka mitt i världen, men utan att anpassa oss efter världens tankesätt och ideologier.

Hur är det möjligt? - Om vi följer Jesus..

Löna inte ont med ont

"Vi ber er, bröder, att rätt uppskatta dem som arbetar bland er och som är era ledare i Herren och förmanar er. 

Visa dem den största kärlek för det arbete de utför. Håll frid med varandra. 

Vi uppmanar er, bröder: tillrättavisa de oordentliga, uppmuntra de missmodiga, ta er an de svaga och ha tålamod med alla. 

Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva i stället alltid efter att göra gott mot varandra och mot alla människor. 

Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. 

Släck inte Anden. Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda, och håll er borta från allt slags ont." (Första Tessalonikerbrevet 5)

I media har det nu startats ett nytt drev mot traditionell kristen förkunnelse och nu riktas vreden specifikt mot Kyrkhelgen i Karleby i september.

Svenska Yle följer idag efter. 

Båda artiklarna är märkliga och man kan inte läsa dem utan att bli illa berörd över den ondska och det mörker som väller fram. Kanske vi kan kalla det Isebels anda. Man vill dräpa Herrens tjänare.

Paulus lyfter fram hur vi inte skall bemöta ont med ont. Och vi får be. Vi får be för de som hamnar i spottkoppen. Vi får be för de som lämnat den goda vägen, den sunda läran och övergivit Guds ord och därigenom också Herren Jesus. 

I Herren Jesus har människan ett levande hopp. Ljuset och kraften från Honom ger mod och vilja att fortsätta kampen för den tro som överlämnats till de Heliga.

I världen, här i tiden pågar en strid mellan mörker och ljus. Herren Jesus har segrat. I hans seger har vi mod. Livet har vi i hans blod.

Därför får vi be för dem som förföljer oss.

Guds vrede eller frälsning från vredesdomen

"Och jag såg ett annat stort och underbart tecken i himlen: sju änglar med sju plågor, de sista, ty med dem når Guds vrede sin fullbordan. 

Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal. 

De har Guds harpor i händerna och sjunger Moses, Guds tjänares, sång och sången till Lammet." (Uppenbarelseboken 15:1-3)

Vi hör att Guds vrede når sin fullbordan samtidigt som en skara som vunnit seger över vilddjuret står på glashavet inför tronen. Och de sjunger sången till Lammet.

I Johannes 3:36 läser vi: "Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom."

Paulus skriver att Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 

I Efesierbrevet 5 läser vi: "Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig - en sådan är en avgudadyrkare - skall ärva Kristi och Guds rike. Låt ingen bedra er med tomt prat. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn. Ha därför ingenting med dem att göra."

Guds vrede över synden är inte något som vi kan ta lätt på. I Kolosserbrevet läser vi: "Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn. Bland dem vandrade också ni en gång, då ni levde i dessa synder."

Ett liv i otukt, orenhet, lidelse, lusta och girighet nedkallar Guds vrede. Men Gud satte vreden över synden på sin älskade son.

I Lammets blod finns det därför en rening från synden. "När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen." (Romarbrevet 5:9)

Det kristna livet är också en kamp mot synden och dess nedbrytande krafter. Gud själv leder den här kampen genom Herren Jesus och hans livgivande ord.

Församlingens utmätta tid

"När draken såg att han var nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött Sonen. Men kvinnan fick den stora örnens båda vingar för att flyga ut till sin plats i öknen, där hon skyddad från ormen får sitt uppehälle under en tid, tider och en halv tid."

Liksom med allt Guds ord är det också ibland svårt att ta Uppenbarelsebokens ord till sig.

Ändå vittnar Skriften om att Guds ord inte återvänder fåfängt. Profeten Jesaja skriver:

 

"Liksom regnet och snön

faller från himlen

och inte återvänder dit

utan vattnar jorden

så att den blir fruktbar och grönskar

och ger säd till att så

och bröd till att äta,

så ska det vara med ordet

som går ut från min mun.

Det ska inte komma tillbaka

till mig förgäves

utan att ha gjort vad jag vill

och utfört vad jag sänt det till."

I Uppenbarelseboken 12 läser vi om en beredd plats i öknen för församlingen. Där får hon sitt uppehälle under en av Gud utmätt tid.

Jag tror att den platsen är i Kristus. Där har vi en fristad från Ormens "draksådd". I Kristus har vi hel och full förlåtelse för synden.

I Kristus finns en fristad från vilddjurens härjningar. Ja Gud förkortar till och med tiden. Jesus säger då han talar om en tid med stor nöd: "Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas."

Morgonrodnaden

Psaltarpsalmen 57 har överskriften "bön och lovsång i nöden". I slutdelen läser vi: 

"Mitt hjärta är frimodigt, Gud, mitt hjärta är frimodigt. Jag vill sjunga och spela. Vakna, min ära, vakna, lyra och harpa!

Jag vill väcka morgonrodnaden. Jag vill tacka dig bland folken, Herre, lovsjunga dig bland folkslagen, för din nåd är stor och når till himlen, din sanning ända till skyarna.

Visa din höghet över himlen, Gud, och din härlighet över hela jorden!"

Psalmen är skriven av David då han är i grottan på flykt undan konung Saul. David vädjar till Guds höghet. Han förtröstar på Guds nåd som är stor.

I gårdagens bibelläsning talades det om de heligas uthållighet och tro: "Här visar sig de heligas uthållighet och tro."

Den visade sig i den tiden då vilddjuren härjade på jorden. De förtröstade på Gud. De visste att deras liv var i hans goda händer..

"Du som har öron, hör: Om någon ska gå i fångenskap, då går han i fångenska. Om någon ska dödas med svärd, då dödas han med svärd. Här visar sig de heligas uthållighet och tro."

Tron är starkare än döden. Uppståndelsen härliga morgon väntar alla Guds barn..

De håller fast

"Här visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus." (Uppenbarelseboken 14:12)

Den tro som Gud ger, tron från himlen håller. 

Tron på Jesus frälser och Guds bud är goda. Eftersom människan har fallit i synd kan hon inte till fullo förstå vad som sker då Guds bud sätts åt sidan.

Då tar andra krafter över.

Den kristna tron handlar om att hålla fast vid det som Gud ger. Vid det som han gjort och gör.

Genom havet och i ovisshet

En svensk förkunnare skriver:

"Kanske är jag gammalmodig, kanske har jag fel, men jag vill ändå dela en reflektion efter att ha hört en del förkunnelse på senare tid. Innehållsmässigt har budskapen varit bra, men något som jag upplever drar ner helhetsintrycket är den enorma mängd av överord och superlativer för allt möjligt, vardagligt och vanligt mellan himmel och jord. 

Och så hänvisar han till Paulus:

"Paulus berättar om sig själv om hur återhållsam han var när han förkunnade: 

”När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft. Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft.”  1 Kor.2:1-5" (citaten slut)

Jag tänker ännu på vandringen genom havet. På den osynliga ledningen. Hur kändes det där på havets djup? Jag tror nog att det också fanns fruktan. Nog fanns det trötthet och glädjen flödade fram först på andra sidan.

Men där fanns den förtröstan som Guds ord ger när det tas emot i tro.

(Från gårdagens gudstjänst i Larsmo kyrka.) Jag tänkte på hur församlingen saknar kyrkoherde. 

Hur skall det bli? Gud vet. Guds folks lott är också att i bön och tro vänta på Herrens svar och förtrösta på hans ledning.

"Tro när det mörknar på färden".

Vägen till himmelen

Igår satte vi på en annan plats än vi brukar vid bönehusgudstjänsten. Medan församlingen sjunger om vägen till himmelen noterar jag hur låg församlingens medelålder är. De flesta är barn eller unga.

Flickan bredvid mig bläddrar i barnens bibel som hon har med sig. Jag noterar att hon "läser" om Israels barns vandring genom röda havet.

Jag ser hur en skara vandrar mitt i havet och vattenmurar reser sig på båda sidor om folket. Jag slår upp texten i min bibel och läser: "Israels barn bröt upp och drog från Raamses till Suckot, omkring 600 000 man till fots förutom barn." (2 Mos 12:37)"

Jag tänker: Hur gick det för barnen som var med på den långa resan till Kanaans land?

Hur går det för barnen som idag växer upp i en värld där man allt mindre får höra om Herren Jesus?

Herren Jesus ledde skaran som drog ut. Han var i eldstoden och i molnstoden. Och det var de som var under 40 år vid uttåget som kom fram till det utlovade landet.

Vi har en förunderlig Gud som vi får får förtrösta på. Moses skriver: "Herren gick framför dem, om dagen i en molnpelare för att visa dem vägen och om natten i en eldpelare för att ge dem ljus. På så sätt kunde de vandra både dag och natt. Molnpelaren upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldpelaren på natten."

Men så ger Farao sig iväg för att hindra folket att dra ut och nå fram till det utlovade landet. Men Guds folk leds av en som är starkare än Farao och ondskans härar.

"Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem. Molnpelaren som hade gått framför dem flyttade sig och tog plats bakom dem, så att den kom mellan egyptiernas här och israeliternas. Molnet var där med mörker, samtidigt som det lyste upp natten. Under hela natten kunde den ena hären inte komma nära den andra.

Och Mose räckte ut handen över havet, och Herren drev då undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten. Han gjorde havet till torrt land, och vattnet klövs itu. 

Israels barn gick rakt genom havet på torr mark, medan vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem. Och egyptierna förföljde dem, alla faraos hästar, vagnar och ryttare, och kom efter dem ut till mitten av havet."

"Gud är god!"

Erkki-Anttis syn

Aatu Laitinen berättar i boken "Minnen från Lappmarkens kristendom" om en syn som predikanten Erkki-Antti fick se efter prosten Laestadius död. 

Erkki-Antti själv har också berättat om sin syn i ett brev. Det fanns vid den tiden bekymmer över ledarna i den växande rörelsen. Inom rörelsen hade de börjat komma oenighet och det förekom också motstånd.

Erkki-Antti suckade "Vem skall nu leda de kristna"  - när prosten är död?

"Nu tröttnar och dignar väl alla fattiga själar"

Då ser Erkki-Antti en syn och han ser den klarvaken:

"Först kom Gamla Testamentets profeter och vandrade högtidligt genom salen, den ene efter den andre.

Därpå kom Nya Testamentets apostlar, och de vandrade också stilla och saligt förbi, den ene efter den andre.

Sedan uppenbarade sig Laestadius och även han var salig. Han satte sig för en stund på stolen och han hade ett gyllene kärl i sin hand.

När han hade gett sig av, uppenbarade sig Frälsaren själv i stor härlighet inför Erkki-Antti, vilken då förlorade kontakten med denna värld och inte visste var han var.

Han såg bara Guds salighet och härlighet inför sina ögon. 

Och när han kom till medvetande förstod han med stor glädje och trons förvissning, att ingen människa, utan Gud själv, skall leda kristenheten till tidens slut genom sin helige Son Jesus, ty Jesus är trons begynnare och fullkomnare, den förste och den siste och tillika den Gode Herden, som tar vård om sin hjord.

Han ger livets vatten ur källan som gåva åt den som törstar. Salig är den som förtröstar på Honom i hjärtats tro" (citatet slut)

Nog var det en vacker syn som inte upphöjer tjänare utan Herren Jesus och Gud allena.

(Fotot ur Laitinens bok)

Herren känner dig.

"Du har skapat mina njurar, du vävde mig i moderlivet.

Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl.

Benen i min kropp var inte osynliga för dig när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit."

Så skriver David i psaltarpsalmen 139. Det är tryggt att ha en himmelsk Fader som hör och vet sina barns tankar. 

En fin, men speciell sommardag går mot sitt slut. Gud är god!

Skärpan i Guds ord

"Dessa är de två olivträden och de två ljusstakarna som står inför jordens Herre.

Om någon vill skada dem, kommer eld ur deras mun och förtär deras fiender. Ja, om någon vill skada dem måste han dödas på det sättet. 

De har makt att stänga himlen så att inget regn faller under de dagar de profeterar, och de har makt att förvandla vattnen till blod och att slå jorden med alla slags plågor så ofta de vill."

Johannes syn av de två vittnena har länge fascinerat mig. När vi läser noggrant märker vi att vittnena står inför jordens Herre.

Och jag tror att där är de ner på knä inför den Allsmäktige. Och de får känna kraften av hans högra hand.

Men de formas av Ordet från Herren. Ja, på något vis smälter de samman med Ordet som är lag och evangelium.

Och då de ständigt står där inför sin Herre, inför vilken de också är redovisningsskyldiga kan de varken bli laglösa eller lagiska.

Laglösheten förmår inte släcka deras kärlek till Kristus och människorna som han friköpt. Jesus säger ju: "och eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta. (Matteus 24:12)

Vittnena får värmen från Jesus sin Herre som de står inför. 

Märk! De får inte sin värme, glädje eller kraft från lagen som dödar.

Nej! De får sin värme och kraft från Jesus som fullbordade lagen och gav dem försoningens tjänst.

Aposteln skriver: " Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud!"

(Andra Korinterbrevet 5:19-20)

"Se, han kommer med molnen, och varje öga ska se honom."

Genom lidande till seger

"Och den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes starka röster i himlen: "Väldet över världen tillhör nu vår Herre och hans Smorde, och han ska vara kung i evigheters evighet." (Uppenbarelseboken 11:15)

När vi läser vidare om de två vittnena förstår vi att de predikade både lag och evangelium. De hade samma predikan som sin Herre. Och på samma sätt blir de hatade och dödade. " Och när de har fullgjort sitt vittnesbörd, ska vilddjuret som kommer upp ur avgrunden strida mot dem och besegra dem och döda dem."

Genom lidande till seger är Kristi kyrkas väg: "Deras lik ska bli liggande på gatan i den stora stad som andligt talat kallas Sodom och Egypten och där även deras Herre blev korsfäst."

Men Uppståndelsens morgon är förunderlig och ljus..

Kristi vittnen

"Och jag ska låta mina två vittnen profetera under ettusen tvåhundrasextio dagar, klädda i säcktyg." (Uppenbarelseboken 11:3)

Vi märker att Johannes ser dem i den traditionella profetdräkten. Kristi vittnen begråter både sina egna synder och folkets synder.

I våra dagar möter vi vittnen, som på något vis är uppblåsta i sig själv. Vittnen som nog straffar för synden, men inte ser sin egen syndfullhet.

Om vi tänker på Johannes döparen så var han ödmjuk. "Johannes hade kläder av kamelhår och ett läderbälte runt midjan, och hans mat var gräshoppor och vildhonung."

Ett Kristi vittne kan inte bli uppblåst. Guds ord formar även vittnet. I kapitel 10 läste vi om hur aposteln Johannes själv fick äta den lilla bokrullen.

"Och rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: "Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden." 

Jag gick då bort till ängeln och bad honom ge mig den lilla bokrullen. Han svarade mig: "Ta den och ät upp den! 

Den ska svida i din mage men vara söt som honung i din mun." Jag tog bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. 

Men när jag hade ätit den sved det i min mage. Och man sade till mig: "Du måste profetera på nytt om många folk och länder och språk och kungar."

Guds ord måste få fostra Kristi vittnen. Annars byts den gode Herdens röst till främmande röster i församlingarna. Och fåren blir slagna och flyr..

Eller om herden är uppblåst kan även fåren bli uppblåsta.

Jesu får känner den gode Herdens röst..

Tacksamhet

Texterna för den första söndagen i september talar om tacksamhet. 

"Tacksamhet och otacksamhet. Jesus gjorde gott framför allt mot dem som andra hade övergett. Av dem som han hjälpte var det inte alla som tackade honom och bekände sin tro på honom. Andra stördes av att Jesus inte handlade så som de skulle ha önskat. Men han ville göra gott mot alla utan åtskillnad."

Även som kristna är vi dåliga på tacksamhet. Men vi har så mycket att vara tacksamma över: Livet, nåden, Guds omsorg, Evigheten med Jesus.

Vi får tacka för det fina sommarvädret. Aposteln skriver: "Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan. 

Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud, Fadern, genom honom."

Glädjebudskapet - en Guds basun

"Men jag hörde en röst från himlen säga: "Försegla i ditt inre vad de sju åskorna har sagt och skriv inte ner det." 

Och ängeln som jag hade sett stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter och som har skapat himlen och vad som finns i den och jorden och vad som finns på den och havet och vad som finns i det: "Tiden är ute. 

Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det glädjebudskap han gett sina tjänare profeterna." (Uppenbarelseboken 10)

Den kristna tron bygger på ett glädjebudskap. Profeten Jesaja skriver: "Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: "Din Gud är konung!"

Sommaren lider sakta mot sitt slut och Guds ord vittnar om att tiden som vi känner den snart är ute.

Guds hemlighet fullbordas i enlighet med det profetiska ordet. Aposteln skriver till tessalonikerna: "Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. 

Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom. 

Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. 

Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. 

Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. 

Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord." (Första brevet, kapitel 4)

Hälsa församlingen!

I Romarbrevets 16. kapitel för Paulus hälsningar till en liten församling: "Hälsa Priska och Akvila, mina medarbetare i Kristus Jesus, som har vågat sina liv för mig.

Dem tackar inte bara jag utan också alla hednakristna församlingar. Hälsa också församlingen som kommer samman i deras hus."

Vi vet inte hur stor församlingen som samlades i Priskas och Akvilas hus var. Men för aposteln var den både kär och erkänd.

Samtidigt märker vi att det fanns många hednakristna församlingar som uppskattade Priska och Akvila för deras arbete i Guds rike.

En församling kan vara föraktad och förbisedd i världens ögon. Ja inte enbart i världens ögon. Även kristna kan se ner på en församling som Gud genom sin nåd låtit uppstå.

Även Hebreerbrevets författare vill lyfta fram församlingsgemenskapen: "Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har gett oss löftet är trofast.

Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. 

Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig."

Vad fattas Guds församling idag?

Vad fattas Guds församling idag? - Det fattas den ingenting! 

Så skriver Fredrik Wislöff i boken "Jag tror på den Helige Ande". Kapitlet heter Kyrkans nöd.

Enligt bibelns lära saknar Guds församling av idag ingenting. Ty den har allt i Kristus!

Nu är den här boken skriven redan 1962. Kanske det då har förändrats något? Nej! Jesus Kristus är den samme idag, igår och i Evighet.

Kanske man tycker att man sopar problemen under mattan med så här enkel teologi. Jag tror inte det! 

Endast i Kristus finner vi lösningen på de problem som olika församlingar kämpar med.

Wislöff fortsätter: Guds församling har nyckeln till hela evighetens skattkammare. Den har ordets rikedom, Guds eviga ord, som har kraften och livet i sig självt. Den har dopets pånyttfödande källa. Den har nattvardens eviga styrkemåltid. Den har nådegåvornas mångfald, som Gud själv delar ut så som han vill och ser att det behövs.

- -

Dagens sommarläsning kändes som en fläkt från Edens lustgård. Gud är god!

Den femte basunen

"Den femte ängeln blåste i sin basun. Och jag såg en stjärna, som hade fallit från himlen ner på jorden. 

Åt den gavs nyckeln till avgrundens brunn.  Stjärnan öppnade avgrundens brunn, och rök steg upp ur den som rök från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen. 

Ur röken kom gräshoppor ut över jorden, och åt dem gavs en sådan makt som skorpionerna på jorden har. 

De blev tillsagda att inte skada gräset på marken eller någon annan grönska eller något träd, utan bara de människor som inte bär Guds sigill på pannan." 

I Uppenbarelseboken 9 möter vi igen  "Andens bildspråk"

Avgrundens brunn - syndafallets föjlder. Synd följer på synd. Människan och människosläktets otro mot Gud och hans ord når nya nivåer. Upprorets fana får flera färger och bokstavskombinationerna blir allt längre.

Jesu blod, den enda reningen mot synden glöms bort och sätts åt sidan. 

Stjärnan som fallit från himlen ner till jorden får nyckeln. Han förkunnar frihet, men binder människan vid synden. Guds ord trängs allt mera bort. Guds ord får inte synas i det offentliga rummet. Inte i skolor och daghem och till sist förbjuds det även på ålderdomshemmen och sjukhusen.

Syndasåren svider och ingen rening hittas. De människor som saknar Guds sigill mister till sist livslusten. 

Vi ser en bild av det verkliga tillståndet i antikrists rike. Och allt detta visar oss Fadern i sin stora kärlek för att vi inte skall söka falsk njutning, tröst och vägledning ur grumliga brunnar. Ur det som Guds ord ger det rätta namnet - olydnad, stolthet, synd och otro..

Gud är god. Rening från synden finns i hans Sons blod!

Guds folk får med fröjd ösa ur Frälsningens källor, Jesu fullkomliga verk på Golgata, Jesu blod som renar från all synd.

Avgrundens brunns vatten är förgiftat av synden, av lögner från lögnens fader.

Guds nåd eller hårda ord

"Men jag är som ett grönskande olivträd i Guds hus. Jag förtröstar på Guds nåd, alltid och för evigt.

Jag skall alltid tacka dig för vad du har gjort. Inför dina fromma skall jag hoppas på ditt namn, ty det är gott." (Psalm 52: 9-10)

David förtröstade på Guds nåd i alla livets situationer. Den som förtröstar på Herren av hela sitt hjärta blir inte besviken, inte ens på nödens dag.

Guds namn är gott. Men David skriver i samma psalm om tal som gör skada och om falsk tunga. "Du älskar allt tal som gör skada, du falska tunga."

Vi människor, även kristna kan dräpa med vår tunga. Vi kan tillåta oss att använda hårda ord som dräper eller blir som salt i såren.

Guds ord är också skarpt, men då finns det bakom det skarpa ordet ett ömt fadershjärta som kallar ett bortsprunget barn.

Men vi människor inser inte alltid att vi kan gå för långt av vilja att få det sista ordet, eller för att stärka vår egen ego. Det är synd att slå en slagen.

Vänliga ord kan göra under. De läker hjärtats sår..

Ett hus byggd av sand.

Han går in i friden

"Den rättfärdige går under, men ingen bryr sig om det. Fromma människor rycks bort, utan att någon inser att den rättfärdige tas bort för att slippa ondskan.

Han går in i friden. De som vandrar sin väg rakt fram kommer till vila på sina läger." (Jesaja 57:1-2)

Profeten lyfter fram hur en allsmäktig Gud kan ta hem sina barn. Vi minns Henok och Elia. Kanske vi tänker på andra..

Gud tar hand om sina barn under alla tider. 

Ett foto från svunna tider. Ett foto som också vittnar om en tro som håller i liv och död.

Utanför Jesus torkar vi bort.

Johannes 15, Jesus säger: 

"Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt. 

Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 

Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. 

Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. 

Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det."

I en diskussion hänvisades det till Johannes 15:7. Där lyfter Jesus fram hur lärjungen behöver förbli i Jesus. Då förblir Jesu ord också i lärjungen.

Då får vi be i Jesu namn och då leder Jesus också våra böner. 

Gud hör bön. De heligas (i Jesus Kristus heligas) böner bärs fram inför Gud. Och Gud svarar.

Herre lär oss be!

Vingårdsmannen skär bort de grenar som inte bär frukt. Utanför Jesus är vi människor som döda träd. Ett dött träd är ingen vacker syn..

Lammet är värdigt!

"En liten stund med Jesus och hjärtats oro flyr. Och blicken vändes åter från jordens små bestyr till livets verkligheter, de ting som ej förgås, när himlarna och jorden av sin förvandling nås."

(Sions sånger 150, vers 3)

I dagens bibelläsning stannar jag upp inför orden: "När Lammet bröt det sjunde sigillet, blev det tyst i himlen omkring en halv timme."

Vi minns att Johannes fick se bokrullen med text både på insidan och utsidan då han fick betrakta den himmelska Gudstjänsten.

Johannes såg bokrullen i högra handen på honom som satt på tronen. Och Johannes grät bittert över att det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen eller se in i den. 

Men Lammet var värdigt och nu öppnas det sista sigillet och då blir det tyst i himlen. De heligas böner bärs fram.

"Och röken från rökelsen tillsammans med de heligas böner steg från ängelns hand upp inför Gud. Ängeln tog rökelsekaret, fyllde det med elden från altaret och kastade ner den på jorden, och det åskade, dundrade och blixtrade och jorden skälvde."

Lammet är värdigt. Vi människor vill så gärna vara värdiga. Och då glömmer vi så lätt att endast Lammet, endast Herren Jesus Kristus är värdig. 

Det är ganska lätt att göra en lista över vem, eller vilka som är ovärdiga. Och då listan görs med mycken möda glömmer man ändå bort något namn. 

Oftast det egna namnet..

Lammet är värdigt. Det budskapet får vi minnas från den himmelska Gudstjänsten. Från min ungdomstid minns jag känslan då man vid nattvardsgången hörde att den andra halvcirkeln är i himlen då församlingen firar nattvard.

Jag såg de forna heliga för mina ögon..

Men tänk om vi får se Lammet. Han som är värdig.

Låt oss se Lammet. Han vet vem som är värdig. Han vet att ingen är värdig. Men han utger sin kropp och sitt blod.

Vid den himmelska Gudstjänsten ljuder den nya sången till Kristus, offerlammet: När Lammet tar bokrullen faller de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. De har sin harpa med sig och skålar av guld, fulla av rökelse, som är de heligas böner:

"Du är värdig att ta bokrullen

och bryta dess sigill,

ty du har blivit slaktad,

och med ditt blod

har du åt Gud köpt människor

av alla stammar och språk,

folk och folkslag.

Du har gjort dem

till ett konungadöme,

till präster åt vår Gud,

och de skall regera på jorden."

(Bilden från Kållbymötet där vi av Guds stora nåd fick fira nattvard för en dryg vecka sedan)

"Lammet är värdigt." Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid."

Von der Winckelmesse und Pfaffen Weyhe

Det finns en skrift av Martin Luther: "Von der Winckelmesse und Pfaffen Weyhe" -  Fritt översatt Om vinkelmässa och prästvigning. Den över 100 sidor långa skriften finns på nätet på den tidens tyska.

I den skriften finns ett Luthercitat som vi ibland hör och som torde översättas till svenska så här: ”Vår tro och sakramentet skall inte bygga på personen, om han är gudaktig eller ond, vigd eller inte vigd, kallad, eller en lurendrejare, om det så vore djävulen eller hans mor, utan på Kristus, på hans Ord, på hans ämbete, på hans bud och förordning, där dessa är i kraft, där sker allt på ett riktigt sätt, oberoende av vem eller vad personen råkar vara.” (citatet slut)

Nu är det ju så att Luthers citat ofta tas bort från sitt sammanhang om man vill rättfärdiggöra det ena eller det andra. I citatet ovan talar Luther om sakramentets verkan, och att denna inte är beroende av ämbetsinnehavarens person.

Det är också mycket intressant att läsa vad Luther torde ha skrivit något före citatet ovan: 

”Jag säger att även om djävulen själv kom och låt oss anta att jag efteråt kom underfund med att djävulen hade smugit sig in i ämbetet, eller uppträtt i en mans gestalt och låtit sig kallas till ämbetet, och offentligt förkunnat evangeliet i kyrkan, döpt, förrättat mässa, avlöst och utövat, och förvaltat sådana ämbeten och sakrament, som en präst skulle sköta, enligt Kristi bud, då skulle vi för alla vara tvungna att medge att sakramenten var giltiga, att vi hade fått del av ett rätt dop, och hört ett sant evangelium, tagit emot en sann avlösning, och blivit delaktiga av Kristi kropps och blods sanna sakrament.”

Luthers ord är till stor tröst för vi som inte vill lämna Folkkyrkan ännu, om än avfallet från Guds ord är både stort och skrämmande.

Ingen som vill vara en Jesu efterföljare vill understöda eller ta lätt på det avfall som alltid skett och som verkar accelerera i vår tid. 

En del väljer att lämna folkyrkan under tystnad eller ganska offentligt. Många upplever ända att Gud inte uppmanar till det ännu och vill fortsätta "kampen för den tro som överlämnats till de heliga" inom den kyrka där man blivit döpt och konfirmerad.

Men vid sidan om den linje som förespråkas av de flesta biskopar och vid sidan av den ämbetssyn som omfattas av samtliga biskopar.

Igår kunde vi läsa om hur en grupp som tidigare verkat inom Petrus församling i Helsingfors nu känt sig tvungen att ett steg åt sidan då man inte vill ställa sig under en ny kyrkoherde med obiblisk lära.

För Luther var det på ordets grund nog klart att prästämbetet är avsett för män som Gud kallar och insätter. Han visste nog också vad ett bibliskt äktenskap är.

Vi förstår att det är både viktigt och nödvändigt att Kristi kyrka byggs upp enligt de linjer som Guds ord ger. Det får och bör vara en samvetsfråga.

En kristen människas samvete binds ända endast av Guds ord. En kristen borde inte medvetet vilja stöta eller såra någon.

Men Guds ord väger ändå tyngre än människors tankar, bud och stadgar. Och vi inser att Gud har ett personligt kall till varje människa.

Gud är god. Jesus är ännu den gode Herden. Han får vi alltid förtrösta på. (Luther var ett redskap i Herrens tjänst, som vi får tacka Gud för.)

Sommarläsning och sommartankar i väntan på ett barnbarn som kommer till moffas. (När det gäller kyrkotillhörighet vill jag inte binda någons samvete.) 

Det är gott att få vara förvissad om att Kristi kyrka inte vacklar. Där sköter han och vårdar oss framtill den dagen han hämtar sin församling från den här jorden.

Vänd om!

När vi för en tid sedan körde hemåt från Östra Finland måste vi vända om vid några tillfällen. Jag körde fel i någon korsning och missade avfarten.

Jag konstaterade att det inte alltid är så lätt att vända om. Man hittar inte vändplatser. Trafiksäkerheten måste iakttas. 

Vad menas det då vi som kristna uppmanar till att vända om? Det finns tillfällen då man kan behöva uppmuntra någon att hålla sig till Skriften och att vid behov vända om.

Det behövs omvändelse till Skriftens budskap. Och det behövs omvändelse till Herren Jesus och den sunda tron.

Men ett omvändelsebudskap kan också bli osunt. Ja ibland kan det tangera andligt våld. 

I alla tider har det funnits osund lära. Det finns rörelser och grupperingar som har tendenser till att trälbinda.

Därför behöver omvändelsebudskapet alltid vara sunt. Ingen kan göra tillägg till Guds ord. 

Fåren känner den gode Herdens röst. Jesus är den gode Herden. I Uppenbarelseboken 7 läser vi ännu:

"och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon."

 

Därefter såg jag

"Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. 

Och de ropade med hög röst: "Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen,

och Lammet."

Bibelläsningen ur "Jesu Kristi uppenbarelse" fortgår. Salig är den som läser..

Idag får vi läsa att frälsningen tillhör honom som sitter på tronen. Frälsningen tillhör Gud och Lammet.

En sådan bekännelse har den stora vita skaran som Johannes får se vid tronen. Ja de ropar ut den med hög röst.

"Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem."

Ibland kan vi som kristna bli upprörda. Människors hårda och dömmande ord kan göra oss upprörda. Vi kan uppleva att människor tar en roll som endast Gud och Lammet har.

Vi kan bli upprörda över avfall och obibliska läror. Johannes, skribenten till Uppenbarelseboken blev också upprörd. Jesus gav honom namnet Åskans son.

Kyrkohistorien berättar om ett tillfälle då han såg en villolärare på en badinrättning. Jag minns nu inte exakt i detalj hur han reagerade. Men han sprang ut och ropade med hög röst.

De frälsta vid tronen hade ett angeläget budskap som de ropade ut: Frälsningen tillhör Gud och Lammet. Ett sådant budskap får vi också ropa ut.

När det stormar i världen, i kyrkan, i våra liv är det gott om vi koncentrerar oss på kärnbudskapet. Frälsningen tillhör vår Gud och Lammet.

Evangeliet vittnar om att synderna är förlåtna i Jesu namn och blod. Salig är den som tror och får stå inför tronen i skinande vita kläder. Iklädd Jesu Kristi rättfärdighet.

Nog finns det tillfällen då vi får vara högljudda. Då vi får vittna: Tack God Gud!

Tack för att frälsningen tillhör Jesus, ditt dyra offerlamm. Och Jesu vilja är att varje människa skall bli frälst.

Må det också vara vår vilja. Må ingen av oss fälla orättfärdiga domar..

Israels lovsång

"Då sjöng Mose och Israels barn denna lovsång till Herren: "Jag vill lovsjunga Herren, ty högt är han upphöjd.

Häst och ryttare störtade han i havet.

Herren är min starkhet och min lovsång, han blev min frälsning. Han är min Gud, jag vill prisa honom, min faders Gud, jag vill upphöja honom. Herren är en stridsman, Herren är hans namn." (Andra Moseboken 15)

I mina tankar kommer Israels barns tacksamhet då de på röda havets strand stämmer upp sin lovsång till Gud. 

Stor är då tacksamheten. Men då vi läser både före och senare märker vi att både missmod och otacksamhet följde dem på färden..

Hoppas på hjälp från Herren.

"Detta tar jag till hjärtat, därför har jag hopp:

Herrens nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet.

Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.

Herren är min del, det säger mig min själ, därför står mitt hopp till honom.

Herren är god mot dem som väntar på honom, mot den själ som söker honom.

Det är gott att i stillhet hoppas på hjälp från Herren." (Klagovisorna 3).

För 39 år sedan - en pärla

Bo Giertz skriver i sin bok "Förklaringar till Nya Testamentet Galaterbrevet - Uppenbarelseboken"

"En av de stora olikheterna mellan en kristen och en icke-kristen livsföring låg på det sexuella området. För dem som icke var kristna var sexualiteten ett högsta värde.

För de kristna fanns det högre värden som gav regler också för sexualiteten. Så snart den äkta kristendomen sattes ur spel, märktes det på det sexuella området."

Så skriver biskop Bo Giertz 1985 utgående från sändebrevet til Tyatira.

Jag tror att vi har orsak att reflektera över Bo Giertz ord. 

En pridecertifierad kristendom är ingen äkta kristendom. Det märker vi framförallt då vi läser Guds ord..

Liksom flugsvampen inte är ämnad för människan är inte allt som den icke-kristna livsföringen förhärligar sunt och hälsosamt. 

Det kan leda och leder till den andliga döden om Gud inte ger rätt ögonsalva och omvändelsens nåd.

Sigillen - några tankar

"Och jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift både på insidan och utsidan, förseglad med sju sigill. Och jag såg en väldig ängel som ropade med hög röst: "Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?" 

Hurudan är skriften som Johannes ser i himmelen och vem har skrivit den?

Gud är skribenten. Och jag tror att vi rätt långt finner samma text i vår bibel. Jesus förutsade också samma saker i sin predikan på Oljeberget (Matteus 24)

Samtidigt får vi komma ihåg vad som var Guds plan från begynnelsen. Allt som han skapade var gott. 

Det som vi möter när sigillen öppnas är konsekvenser av synden, syndafallet, upproret mot Gud och hans ord, förvanskningen av hans ord.

Gud tar ändå inte sin hand från sin skapelse. Syndafallet utlöser Guds frälsningsverk. Gud sänder Frälsaren sin egen Son.

Det som Johannes ser måste komma då världen vänder Gud ryggen. Men Gud för ändå sin plan framåt mot det härliga som sker då han skapar nya himlar och en ny jord.

Det har konsekvenser om vi väljer att äta det som Guds ord förbjuder eller tar emot Guds kallelse till himlen i Jesus Kristus och genom tron blir delaktiga av Kristi rättfärdighet.

Det slaktade Lammet

"Honom som sitter på tronen, honom och Lammet, tillhör tacksägelsen och priset, äran och makten i evigheternas evigheter."

Det femte kapitlet i Uppenbarelseboken beskriver också den himmelska Gudstjänsten. I centrum är Lammet som såg ut att ha blivit slaktat. "Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat."

Johannes fick se in i himlen, men han grät bittert. Johannes ser in i himlen i en "tid" då bokrullen inte ännu är öppnad: "Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen eller se in i den. Och jag grät bittert över att det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen eller se in i den."

Vi får fästa blicken på det slaktade Lammet, Jesus var Herre mitt för tronen. Fastän vi är renade i Jesu blod verkar synden i vår jordiska kropp. 

"Se blott på Lammet, ej på dig så kan du kämpa Andens strid." Så skriver Gustav W Rask i en Sions sång:

"När tungt du erfar synd och skam, minns då det ordet: Se Guds Lamm! Ty Jesus dina synder bar, och hans rättfärdighet du har." (Ss 99)

Alla knän skall böjas

"Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa.

Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset.

Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren." (Filipperbrevet 2)

Har du tänkt på att varje människa skall ära Gud och bekänna att Jesus Kristus är Herren.

På den yttersta dagen står alla mäktiga konungar och diktatorer på knä inför Jesus. Alla journalister som uppfyllt sitt liv med att hånfullt tala illa om bibelbälte och kristendom knäböjer inför Jesus.

Du och jag knäböjer. Men den dagen är nådens tid förbi.

Efter att Fadern och Sonen blivit ärad väntar himmel eller helvete. Vilken sorg och nöd blir det inte då för den som inser att genom att säga nej till Jesus förlorade man allt.

Ingen kan riktigt förstå vad det innebär att för evigt bli bortvisad från Guds ansikte. Speciellt de som förnekar att det finns en Gud som sänt sin Son till jorden för att frälsa människor från förtappelsen kan inte ta detta till sig.

För människan är det gott, nyttigt och hälsosamt att förstå och inse att liksom Gud är helig är hans ord heligt. Må ingen trampa det under fötterna för att få uppskattning, beröm och ära här i tiden..

"Ej finns hos dig själv någon möjlighet kvar att göra dig fri från de kval som du har. Men skynda med bördan till Frälsaren kär, hans sår kan dig trösta, han hjälparen är." (Psalm 353)

Att med förtröstan få böja knä för Jesus här i tiden är nåd utöver nåd.

Guds helighet

"Helig, helig, helig är Herren Gud, den Allsmäktige, han som var och som är och som kommer."

Sången om Guds helighet ljuder vid Guds tron (Uppenbarelseboken 4)

Det finns en risk att vi glömmer eller tonar ner Guds helighet då vi lever i en värld som är i syndens våld.

Risken är stor och det är olyckligt om och där det sker. 

Men i himlen är Guds helighet alltid närvarande. Vi läser om hur de tjugofyra äldste faller ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger:

"Du, vår Herre och Gud, är värdig att ta emot pris, ära och makt, ty du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat."