I tro på Gud

Guds goda vilja är att människan skapad till Guds avbild, till man och kvinna skall leva i gemenskap med Gud genom tron på Frälsaren Jesus Kristus.

Den gudsfrånvända världen som är i den ondes våld rasar mot Gud och hans rike, mot himmelriket som inte är av den här världen.

Aposteln skriver i Efesierbrevets andra kapitel:

" Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder.

 Tidigare levde ni i dem på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn.

Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra köttsliga begär och gjorde vad köttet och tankarna ville. Av naturen var vi vredens barn, precis som de andra.

Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, även när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande med Kristus. 

Av nåd är ni frälsta! 

Han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. 

Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig.

Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem."

Guds barn är skapade i Kristus Jesus. Gud är god..

Avgudarna

"Vi vet att ingen som är född av Gud syndar. Han som är född av Gud bevarar honom så att den onde inte kan röra honom. 

Vi vet att vi är av Gud och att hela världen är i den ondes våld. 

Men vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet.

Kära barn, var på er vakt mot avgudarna." 

Med de orden avslutar kärlekens apostel Johannes sitt första brev.

Det talas inte så mycket om avgudar idag i kristna sammanhang. Ändå är det en grundsten i den kristna tron att Herren är vår Gud. Inget får ta hans plats.

I media har det varit en diskussion angående invigningen av de olympiska spelen i Paris. Spektaklet har berört många kristna illa. Ändå försvaras "avgudamåltiden" av både biskopar och andra religiösa ledare.

Guds ord uppmanar oss att vara på vakt mot avgudarna. En av vår tids största avgudar är pridetänkandet. 

Guds ord uppmanar oss att vara på vakt mot avgudarna. De vill ta Guds plats i vårt liv. Om man böjer knä för en avgud har man lättare att acceptera och falla för andra..

Johannes lyfter fram att Jesus är den sanne Guden och det eviga livet. Honom får vi följa. Han vill bereda sig en plats i vårt hjärta. 

När Jesus bort i hjärtat lär han oss att älska Guds ord. Jesus avslöjar också avgudarna i vårt liv..

Där Herren är med.

"De elva lärjungarna gick till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom tillbad de honom, men några tvivlade.

Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."

Varför kan den kristna kyrkan gå ut?  Jesu missionsbefallning omfattar ju alla folk.

Därför att Jesus är given all makt i himlen och på jorden. Därför kan vi gå ut i hans höga namn.

Och Herren går med. Han är i Ordet. Där följer han oss. Han vill bo i våra hjärtan. Genom sin Ande vill han leda.

Guds Ord och Guds Ande talar samma språk. Ordet och Anden är inte i konflikt med varandra. Båda vänder blicken mot Jesus.

"Tacka honom i hans gårdar, lova honom i hans hus. Prisa honom som oss vårdar, värmer, lyser med sitt ljus. Han är nådig, god och blid, trofast intill evig tid." (Psalm 287)

Den här morgonen ger Gud regn..

När vi lyfter blicken

"Medan Josua var vid Jeriko, hände det en gång att han lyfte blicken och fick se en man stå där framför honom med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: ”Tillhör du oss eller våra fiender?” 

Han svarade: ”Nej, jag är befälhavare över Herrens här. Nu har jag kommit.” Då föll Josua ner till jorden på sitt ansikte, tillbad och sade till honom: ”Vad har min herre för budskap till sin tjänare?” 

Befälhavaren över Herrens här sade då till Josua: ”Ta av dig dina skor, för platsen där du står är helig.” Och Josua gjorde så." (Josuas bok, kapitel 5)

Striden om Jeriko skall snart börja. Israels barn har en ny ledare. Gud har begravt Mose på Moabs hedar.

Israels barn har gått över floden in i det land som flyter av mjölk och honung.

Kanske Josua hade tänkt på då han tillsammans med Kaleb stod inför Israels barn och folket var i uppror.

"Men Kaleb lugnade folket inför Mose och sade: ”Låt oss genast dra dit upp och inta landet. Sannerligen, vi kan göra det!”

Men männen som hade gått upp med honom sade: ”Vi kan inte dra upp mot det folket, för de är för starka för oss.” 

 Inför Israels barn talade de illa om landet där de hade spejat och sade: ”Landet som vi har vandrat igenom och spejat i är ett land som förtär sina inbyggare, och allt folk som vi såg där var resliga män. 

Vi såg också jättarna där – Anaks barn kom från jättestammen – och vi var som gräshoppor i våra egna ögon, och så var vi också i deras ögon.”

Vi har en förunderlig Gud som leder sitt folk. Ingen människa kan stå emot Honom. Inför honom får vi ta av oss våra egna skor.

Vi får be. Vi får förundras. Vi får tro och förtrösta på Honom..

En diskussion vid fronten

"David sade vidare: ”Herren som räddade mig från lejon och björn, han ska också rädda mig från den där filistén.” Då sade Saul till David: ”Gå, och må Herren vara med dig.” (Första Samuelboken: 17:37)

Gudsmannen Samuel återger en diskussion mellan två kungar, konung Saul och hedepojken David som Samuel smort till kung över Israel då Herren förkastat Saul som kung över Israel.

Israels här står inför en mänskligt sett oövervinnelig fiende. 

David förtröstar på Herren, på Honom som räddat honom från lejon och björn.

På vem förtröstar du och jag när vår tro prövas? Lyfter vi blicken mot Guds osynliga värld?

Ser vi in i himlen och ser vi det slaktade Lammet? Han som fullbordade sitt verk här på jorden och nu sitter på tronen hos Fadern.

"Och jag såg: i mitten mellan tronen och de fyra varelserna och de äldste stod ett Lamm, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar utsända över hela jorden." (Uppenbarelseboken 5:6)

I Kristus en utkorad brud

"Jag mer är än fågeln, än liljan i skrud, som vissnat då afton det blivit. I Kristus jag är ju en utkorad brud, bestämd för det eviga livet. Nog sköter mig Gud här på jorden."

Så sjöng vi vid gudstjänsten igår. Kristi församling väntar på Kristus. 

I en annan sång sjunger vi "När Jesus i hjärtat jag äger då ljusnar den mörkaste natt. Tack, Jesus, nu hjärtat blott säger och kvittrar likt lärkan så glatt. Från döden han frälst mig och livet mig gav, min synd har han sänkt i förlåtelsens hav. Han Jesus, min Jesus, han Jesus, min Jesus, än vårdar sin älskade hjord."

En tro där Jesus är i hjärtat är en himmelsk gåva. En människas hjärta fylls så lätt av allt annat. Och så ryms Jesus inte i hjärtat.

Världen ger inte mycket för tron på Jesus. Det är endast en tro säger man litet föraktfullt. En tro som kan bytas ut mot något annat.

Ändå är tron på Jesus det dyrbaraste vi har som människor. I Jesus har vi livet. I Jesus äger vi Guds frälsning.

Tron på Jesus är ett levande hopp. Ett hopp som inte slår fel. 

Igår hörde vi också om hur vi lever ut vår tro, om det kristna livet. Vi har en tro som vilar på Guds ord. En tro som är en Guds gåva. En tro på Jesus som är vägen till himmelen.

Ja, det är nåd att få tro på Jesus..

Nådens tron, nådastolen

"När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. 

Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd. 

Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid. (Hebreerbrevet 4:14-16)

 

I en sång av Jenny Pohjola sjunger vi: "Jesus, lyssna nu till bönen som en syndare här ber. Hör de svaga bönesuckar som ett plågat hjärta ger. Vid din fot jag dignar neder med min blick mot korsets stam. Där vid nådens tron jag beder: Fräls mig du, Guds rena Lamm!"

Guds nåd i Kristus Jesus. 

I Romarbrevet skriver aposteln: "Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för alla som tror. 

Här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. 

Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han i sitt tålamod hade lämnat de tidigare begångna synderna ostraffade. 

I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus."

En rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus. Gud har ställt fram Jesus som en nådastol

Tron på Jesu blod..

Tack gode Gud! - Tack för din nåd och frid i Jesus Kristus..

Guds ära vi sjunger!

 "Guds ära vi sjunger och prisar hans namn i ungdomens härliga stunder. I bönen vi möter Guds öppnade famn, i Ordet hans väldiga under.Gud, låt oss få mötas i himlen en gång, din ära bland änglarna sjunga.

Se, vi är Guds verk som han vårdar och minns likt sommaren växande lilja. Oss Gud har planterat, på jorden vi finns så länge som det är hans vilja. Gud, låt oss få mötas i himlen en gång, din ära bland änglarna sjunga.

Det våras i dal, och det knoppas på höjd, vi ser att Guds rike är nära. Där uppe fullkomnas för evigt vår fröjd, det hoppet skall ständigt oss bära. Gud, låt oss få mötas i himlen en gång, din ära bland änglarna sjunga."

Psalm 509 tonar ut en fridfull och vacker sommarkväll. En välsignad vilodag går mot sitt slut. 

Det är gott att vara Guds egen. Att äga en god Fader i himlen. Att i frid och ro få lyssna till Guds ord på den vilodag han gett oss.

I de två två sammankomster jag hade möjlighet att delta idag avslutade predikanterna med att läsa Guds ord från Petrus första brev:

" Slutet på allting är nära. Var därför kloka och nyktra så att ni kan be. Framför allt ska ni visa uthållig kärlek till varandra, för kärleken överskyler många synder. Var gästfria mot varandra utan att klaga.

Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. 

Om någon talar ska han tala i enlighet med Guds ord. Om någon tjänar ska han tjäna med den kraft som Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus. Hans är äran och makten i evigheters evighet. Amen."

Tänk vilken Herre vi får tro på. Stor är hans trofasthet!

Konung David, kung Saul

I Krönikeboken läser vi om Davids tid som kung över Israel. I Hebron regerade han i sju år och sex månader. I Jerusalem regerade han i trettiotre år.

Även konung Saul hade en gång varit ett Herrens redskap. Om den lyckliga tiden läser vi bland annat i Samuelbokens 10 kapitel:  

"Herrens Ande ska komma över dig, och du ska profetera med dem och bli förvandlad till en annan människa. 

När du ser dessa tecken inträffa, gör då vad du finner lämpligt, för Gud är med dig. 

Och du ska gå före mig till Gilgal. Se, jag ska komma ner till dig för att offra brännoffer och gemenskapsoffer. Du ska vänta i sju dagar tills jag kommer till dig och meddelar vad du ska göra.”

När Saul vände sig om för att gå ifrån Samuel, förvandlade Gud hans hjärta. Alla dessa tecken inträffade samma dag."

Jag har funderat över de orden som är satta som tema för Sommarmötet: "Gå, må Herren vara med dig"

När Saul uttalar de orden har Guds Ande vikit ifrån honom. Gud hade förkastat honom och han kunde inte längre vara kung över Israel.

Vi har en förunderlig Gud. Hans ord står fasta. Människans frälsning vilar på Guds ord, på hans löften och hans nåd i Kristus Jesus.

Berättelsen om David förtsätter

I första Krönikeboken finner vi en beskrivning av Isais familj: "Isai blev far till Eliab, som var hans förstfödde, Abinadab den andre, Simea den tredje, Netanel den fjärde, Raddaj den femte, Osem den sjätte och David den sjunde. Deras systrar var Seruja och Abigail."

I Samuelsboken läste vi om Eliab, Abinadab och Samma. "På detta sätt lät Isai sju av sina söner gå fram inför Samuel." Av någon anledning nämns inte Samma i Krönikeboken. 

Att Isai hade 8 söner framgår av första Samuelbokens 17 kapitel: "David var son till den efratit från Betlehem i Juda som hette Isai och hade åtta söner. Isai var på Sauls tid en gammal man och hade nått hög ålder.

Isais tre äldsta söner hade dragit ut med Saul i kriget. Av dessa hans tre söner som dragit ut i kriget hette den förstfödde Eliab, hans andre son Abinadab och den tredje Samma. David var den yngste. De tre äldsta hade följt med Saul. Men David gick ibland hem från Saul och för att vakta sin fars får i Betlehem."

Efter Davids seger över Goliat tog Saul David till sig och lät honom inte återvända till sin fars hus. 

Vi märker att David fortsatte spela på harpa.

"Dagen därpå kom en ond ande från Gud över Saul. Han bar sig åt som en galen inne i sitt hus medan David spelade, som han brukade göra varje dag. Saul hade ett spjut i handen, och han kastade det och tänkte: ”Jag ska spetsa fast David vid väggen.” Men två gånger vek David undan för honom.

Saul var rädd för David, eftersom Herren var med David men hade vikit ifrån Saul.

Därför skickade Saul bort honom och gav honom befälet över tusen man. Och han drog ut och kom tillbaka framför sin trupp. 

David lyckades väl i allt han gjorde och Herren var med honom. När Saul såg att han lyckades så väl blev han rädd för honom.

Men hela Israel och Juda älskade David, eftersom han var deras ledare och anförare."

Bibeln verkar inte nämna när och hur Saul får reda på att David är smord till kung i hans ställe. Men Saul som Herren hade förkastat strider mot Herrens smorde.

Här på jorden är det en strid mellan mörker och ljus.

David kommer till Sauls hus

Berättelsen om David fortsätter i kapitel 16: 

"Men Herrens Ande vek från Saul och en ond ande från Herren plågade honom.

Sauls tjänare sade till honom: "Eftersom en ond ande från Gud plågar dig, borde du, vår herre, säga till dina tjänare som står inför dig att de söker upp en man som är skicklig att spela harpa. 

När den onde anden från Gud kommer över dig, skall han spela och så skall det bli bättre med dig." 

Då sade Saul till sina tjänare: "Se er om för min räkning efter en man som är duktig att spela och för hit honom till mig." 

En av tjänarna svarade: "Betlehemiten Isai har en son som jag har funnit vara skicklig att spela, en djärv och duktig stridsman och en begåvad talare. Dessutom ser han bra ut och Herren är med honom."

Vi märker att Herrens Ande inte är overksam. Herdepojken har blivit djärv. Han är en duktig stridsman och också en begåvad talare.

David kan spela harpa och Herren är med honom och David kommer till Sauls hus. "Så kom David till Saul och trädde i hans tjänst och Saul tyckte så mycket om honom att han fick bära Sauls vapen. 

Saul sände bud till Isai och lät säga: "Låt David stanna i min tjänst, för han har funnit nåd för mina ögon."

När så anden från Gud kom över Saul, brukade David ta harpan och spela. Då kände Saul lindring och blev bättre, och den onde anden vek ifrån honom."

Vi märker att Gud tvingar det onda att tjäna hans syften. Och harpans toner ger lindring åt kung Saul som måste leva som förkastad av Gud. 

Vi förstår att det är ett mörkt tillstånd som Saul måste leva i..

David

Vad berättar Guds ord om David. Varifrån kom han?

-Boas och mobitiskan Rut fick en son som hette Obed. 

Obed var farfar till David. Davids far hette Isai.  

David var en ättling till Peres som Jakobs son Juda fick med Tamar.

Berättelsen om David börjar i första Samuelbokens 16 kapitel. Profeten Samuel smörjer David till kung över Israel. Gud hade nämligen förkastat Saul som kung: 

"Herren sade till Samuel: "Hur länge tänker du sörja över Saul? Jag har ju förkastat honom, så att han inte kan vara kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och ge dig av. Jag skall sända dig till betlehemiten Isai, ty en av hans söner har jag utsett åt mig till kung."

När Samuel kommer till Betlehem offrar han åt Herren och helgar Isai och hans hus. Men ingen av de sju sönerna som var hemma var den som Herren hade utvalt.

Det visade sig att det var den åttonde sonen som inte ens var hemma, utan var ute och vaktade sin fars får som var Herrens utvalde: 

"Men Samuel sade till Isai: " Herren har inte utvalt någon av dessa." Och han frågade honom: "Är detta alla pojkar du har?" 

Han svarade: "Det fattas en, den yngste, och han vaktar fåren." Då sade Samuel till Isai: "Sänd bud och hämta hit honom, för vi sätter oss inte till bords förrän han kommer hit."

Isai sände då bud och hämtade David. Han var rödkindad, hade vackra ögon och såg bra ut. "Stå upp och smörj honom", sade Herren, "ty han är det." 

Då tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans bröder. Och Herrens Ande kom över David från den dagen och framöver. Sedan steg Samuel upp och gick till Rama."

David blir alltså smord till kung och Herrens Ande kommer över honom.

Striden om människans själ

Igår körde jag genom Hirvlax och Kantlax på mindre vägar. När Guds sol lyste över de mogna fälten, medan åskan mullrade i fjärran var Guds skapelse verkligen skön.

I tankarna var ändå människans oförsonlighet och ondska. En människa som tror sig vara god i sig själv kan bli ett riktigt rovdjur.

Egenrättfärdigheten innehåller ofta också oförsonlighet mot andra människor. När man skapar sig en egen rättfärdighet så är den utanför Kristus och i sanning en styggelse inför Gud.

Guds ord uppmanar oss att be för dem som förföljer oss. Och det finns kraft i en sådan bön. Kraften är Guds kraft.

Gud har berett en annan rättfärdighet för sina barn - Kristi rättfärdighet.

Ett Guds barns synder är fastspikade på korset. Och Jesus uppstod till barnens rättfärdighet. 

Livet i Kristus är därför i sanning ett nytt liv. 

Paulus skriver till efesierna: " Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam."

I Kristus en ny skapelse

"Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. 

Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 

Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord.

Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. 

Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! 

Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud."

Orden ur Paulus brev till korinterna är välkända. Men när de riktigt öppnas är de så underbara.

Gud har försonat världen med sig själv i Kristus. Om någon är i Kristus är han en ny skapelse.

I Kristus och försonad med Gud eller utanför Kristus och fördömd.

Till Kristus kommer människan genom att i tro tillägna sig försoningens ord. Vad kan då hindra människan att komma till Kristus. Att träda in genom den öppnade dörren. Den dörr som idag står öppen för syndaren.

I tidningen Uusi Tie beskriver en japanska hur hon insåg att hon är en syndare då hon blev kristen.

Av syndare skapar Gud något nytt. I Kristus skapar han en ny människa som står försonad inför Gud. I Kristus benådad. Utan egen förtjänst.

Försoningens tjänst är att predika omvändelse och syndernas förlåtelse. Man kan inte predika syndernas förlåtelse utan omvändelse hävdas det.

Och visst stämmer det. Men är det inte så att då vi predikar Kristus predikar vi omvändelse och syndernas förlåtelse.

Kraften till omvändelse finns i Kristus. Kraften finns i Ordet, hos Gud.

Det handlar om synd och nåd. Din och min synd var hos Jesus därpå Golgata. Försoningens ord öppnar våra ögon att vi ser det. När vi av hjärtat riktigt fattar Kristi verk är det nog något riktigt stort.

Varför finns det så mycket som hindrar oss? Kan vi genom vår nit försöka krydda dessa försoningens ord?

Att förkunna försoningens ord är att förkunna ett fritt evangelium. Inte ens omvändelsen kan vi få till stånd av oss själv.

Omvändelsens nåd kommer av Ordet. 

Synd och nåd. Vi har alltid synd då vi är syndare. Men i Kristus omsluts vi av Guds nåd.

Guds nåd är i Kristus. I Kristus möter vi nåden och då får vi tacka och lova Gud..

Jesu ord: "Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd."

Möten med Jesus

"När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter. 

Men han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den levande. 

Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nycklarna till döden och helvetet."

Johannes beskrivning i Uppenbarelseboken av mötet med sin Herde är trösterik läsning. Avviker den då från Martin Luthers ord?

Jesu högra hand vilade på lärjungen som Jesus älskade. Frälsaren och Herden visade sig nu i sin himmelska prakt. Johannes var ännu på jorden och där på ön mitt i havet var han i nöd.

Johannes möter nog nåd, barmhärtighet och tröst hos sin uppståndne och förhärligade Frälsare. Möten med Jesus förändrar.

I sången sjunger vi: "För blodet får syndare komma nu fritt."

Och vidare: Låt ingenting hindra dig mer!

Och sedan: Tag mot blott i tro det som redan är ditt.

Och varför" den nåd Gud i Kristus dig ger!

En sådan Herre får vi böja knä inför...

Ett förunderligt rike

"I Jesus rike finns enbart nåd och barmhärtighet. Där är fullt av tröst. Jesus är nämligen en god och trofast herde som lockar alla människor att komma till honom.

Det sker genom hans evangelium. Därför ska man använda evangeliet till att stärka de svaga och lägga förband på de sårade. 

Det är ett ord som på alla sätt kan hjälpa ett svagt samvete upp på fötter. Det ger tröst i all nöd så att ingen behöver ge upp hoppet, hur stor syndare han än må vara."

Så skriver Martin Luther om Jesus, den gode herden och hans rike. Hos Jesus finns enbart nåd, barmhärtighet och tröst. 

Kan Jesus vara så mild och god? Jo, han har givit sitt liv för fåren. "I hans seger har vi mod, livet har vi i hans blod, och uti hans dyra sår har vi ständigt jubelår."

Ljuset från Salem, en svunnen tid

"När Abram hade kommit tillbaka efter att ha slagit Kedorlaomer och de kungar som var med honom, gick kungen i Sodom ut för att möta honom i Savedalen, det vill säga Kungadalen. 

Och Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste, och han välsignade Abram och sade:

"Välsignad vare Abram av Gud den Högste,

skapare av himmel och jord!

Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina fiender i din hand!" (1 Mos 14:17-20)

I mina tankar kom några rader ur en sång: "Hör ifrån Sion basunljudet klart, se ifrån Salem ett sken underbart!" Tanken förde mig drygt 40 år tillbaka i tiden till barndomens bönehus och sångens ord om ljuset ifrån Salem.

Av någon anledning gjorde sången ett sådant intryck. Jag förstod, eller anade att det var något speciellt då det klara ljuset från Salem strålade över jorden.

Det finns också en kraft i Kanaans tungomål. Fast orden kan vara svåra att förstå ger de ändå en himmelsk dimension i vardagen.

Ljuset från Salem, budskapet från en annan tillvaro, en annan värld, Guds värld. Inte visste en liten pojke så mycket om det förunderliga ljuset från Salem. Men den mäktiga stillsamma sången som också berörde i bänken framför lämnade spår i minnet.

En gammal kvinna sjöng om ljuset från Salem. Då blev det himmelskt i vardagen.

Inte var Abrams liv så lätt efter striden, men kungen från Salem, fridens konung, från ett annat Jerusalem styrkte Abram på vägen.

Vin och bröd bars fram av fridens konung. Välsignelsen från ljusets stad bars fram. Här på vägen hem behöver små och stora den Högstes välsignelse och strålglansen från ett himmelskt Salem.

En bild från en svunnen tid..

Guds glädje (där borta, men redan här)

Glädjen bor hos Gud skrev Lina Sandell. Guds folk har alltid känt det så.  

I tron har man levt som främlingar i det utlovade landet. Man har bott i tält i väntan på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat.

En kristen är alltid beroende av sin Gud. Så skall det vara. Luther skriver: "Vår onda otro står alltid i vägen för oss. Den vill förhindra att Gud får mätta oss med sitt goda, och att vi får märka hur Gud verkat i oss på ett sådant sätt. 

Vi vill vara mätta och ha så det räcker och blir över av allting. 

Vi skaffar oss ett förråd för framtida hunger och törst i oss själva, så att vi aldrig ska vara beroende av Gud och hans verk. 

Men vad är det för en slags tro; att vi tror på Gud, därför att vi vet att vi själva har ett förråd med det goda, så att vi ska kunna hjälpa oss själva?" (Citatet slut.)

Vi förstår att glädjen hos Gud är annorlunda än världens flyktiga glädje. Guds glädje är evig och sann. Den skapar en längtan hos hans folk.

En Sions sång uttrycker det så väl: "Än en liten tid vi dröjer här i främlingslandet kvar; brudgummen sin röst snart höjer och oss kallar till vår Far."

Gud har omsorg om oss här. Han ger vad vi behöver efter sitt mått. En gång blir allting helt annorlunda. Evigt, saligt och fullkomligt.

Vi har inte sett det. Vi anar något, men endast vad Gud ser för gott att uppenbara. Men liksom Fadern har sin glädje i sin son Jesus Kristus får vi redan ha vår glädje i Honom.

Då fattas oss inget..

 

Ljuset är annorlunda där borta. Genom skuggorna syns ett ljus så klart. Ett vatten som aldrig blir grumligt. Klart och rent då ursprunget är Guds och Lammets tron..

Hos Gud är idel glädje.

Lina Sandell skriver i sången "Hos Gud är idel glädje:

"Hos Gud är idel glädje, här trycker mången nöd. Här får jag ofta sucka och äta tårars bröd.

Här blandas fröjd och smärta för Herren Jesu brud, men där skall så ej vara, ty glädjen bor hos Gud.

Här har jag ej mitt hemvist, här bor jag blott i tält, men hän mot glädjestranden mitt synglas jag dock ställt."

I sista versen beskriver hon hoppet för Evigheten:

"Mitt hopp för evigheten är byggt på säker grund.Må korset gärna trycka ännu en liten stund!

Snart ingen sorg skall vara och ingen klagan mer, då jag med ohöljt öga min Jesus evigt ser."

I en annan psalm läser vi att glädje utan Gud ej finnes. Glädjen i Gud är både längtan och förtröstan. I psaltarpsalmen av Koras söner läser vi: "Därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg."

Med förtröstan får vi se fram emot en ny dag given av Gud..

Igår reparerade vi en läckande damm. I tanken kom hur Gud skapar och formar. Han använder sitt ord. Tanken på kraften i hans ord blir nästan hisnande. 

Gud är glädjens källa. Och ur den får vi ösa oberoende av hur våra dagar ter sig..

O store Gud!

Vem är Gud?

"Jesus svarade: "Om jag ärar mig själv, är min ära ingenting värd. Det är min Fader som ärar mig, han som ni kallar er Gud. 

Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord."

Johannes åttonde kapitel är ett innehållsrikt och djupt Guds ord. Jesus diskuterar med judarna, det judiska folkets ledare som inte trodde på Honom och ville döda Honom.

Av orden förstår vi att ingen kan känna Fadern om man förnekar Jesus. I hallonskogen där tankarna flyger reflekterade jag över Guds väsen. 

Vår himmelske Fader uppenbarar sig för oss på bibelns blad, i Jesus vår Frälsare. Jesus ärar sin Fader, han bevarar hans ord. Han har kommit från Fadern och Fadern har sent Honom hit till jorden.

Jag reflekterade över Guds stora kärlek. Hur han frälser oss. Hur han vårdar oss och vi får lämna oss i hans händer..

Sjön Haravattnet i bakgrunden

Livets vatten

"Från Eden gick det ut en flod som vattnade lustgården och sedan delade sig i fyra huvudgrenar."

"Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron."

" Sedan förde han mig tillbaka till husets ingång, och där fick jag se vatten rinna fram under husets tröskel på östra sidan, för husets framsida låg mot öster, och vattnet flöt ner under husets södra sida, söder om altaret."

Jag tänker på vad Gud visade för Mose, Hesekiel och Johannes: - livets vatten.

"Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon."

"Han sade också till mig: "Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten."

"Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det må säga: "Kom!" Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet."

Ofta då vi läser Bibeln får vi bara förundras. Med förståndet kan vi inte ta det till oss, men däremot genom tron. Tron är ju Guds gåva. Och tron öser ur livets vatten.

Den Helige Ande öser upp. Jesus ger. Livets vatten rinner från Guds och Lammets tron.

En sådan Gud har vi..

Läkedom för folken

 "Och vid strömmens båda stränder skall alla slags fruktträd växa upp. Deras löv skall inte vissna och deras frukt skall inte ta slut. 

Varje månad skall träden bära ny frukt, ty deras vatten kommer från helgedomen.

Deras frukter skall tjäna till föda och deras löv till läkedom." (Hesekiel 47:12)

Hesekiel fick se vattnet från helgedomen och Johannes floden med livets vatten som går ut från Guds och Lammets tron.

I Hesekiels syn tjänar trädens löv som läkedom för folken.

"Dyra livets källa, du skall evigt välla. Evigt hälsosam skall din flod gå fram.

Sjuka skall du bada, göra sorgsna glada, tills du Lammets brud klätt i strålars skrud."

Förlora inte Jesus!

Johannes 6: 28-29: "De frågade honom: "Vad skall vi göra för att utföra Guds gärningar?" Jesus svarade: "Detta är Guds gärning, att ni tror på den som han har sänt."

Utgående från vers 29 skriver Martin Luther: "Kunskapen om Jesus och tron på honom är inte någonting mänskligt, inte någon prestation, utan en gåva av Gud som både skapar tro och håller kvar den i oss. För på samma sätt som han från början ger oss tron genom sitt Ord, så är det i fortsättningen också genom Ordet som han förökar, styrker, övar och fullbordar tron i oss."

Luther fortsätter:

"Därför finns det ingenting farligare än att inte ta Guds ord på allvar. Den som blir mätt på Ordet och likgiltig för det, och så småningom börjar vara motvillig till att umgås med det därför att han tror sig ha förstått det, han har redan förlorat Jesus."

Trygg inom borgen

"Nu bort med allt som ängslar och allt som trycker mig! I Jesu närhet är ej rum för sorgen. Min Jesus är ju nära, om än han döljer sig, och jag är trygg och säker inom borgen. 

Hur vädret även blåser och vinden stöter på, och flod och slagregn kommer, jag fruktar ej ändå; ty se, min klippa kan ju icke falla."

(Ss 226)

Mötesledaren har bytt ut den sista sången. Vi har litet svårt att finna melodin för sången sjungs inte så mycket numera.

Det känns förunderligt att sjunga den sången den här söndagen. Den talar så kraftigt om Guds godhet och trofasthet

Vi kommer till den sista versen och där finner jag orden jag sökt en tid:

"Ja, trygg och glad och salig vad än som kommer på och hur det även skiftar i mitt sinne. Ty se, nu har jag börjat att, till min tröst, förstå att ej min trygghet sökas skall där inne. 

Nej, utom mig, i Kristus är all min salighet, mitt liv, min frid, min trygghet för tid och evighet. Gud vare därför lov och pris och ära!"

"Utom mig i Kristus är all min salighet." Där i sången med okänd författare dyker den himmelska teologin fram. Teologin som ger glädje i tron och ser bortom tidens tvång.

Psalmens ord blir så verkliga: "Guds kyrka är gemenskap med Fadern och hans Son, det skådar hon och erfar i Andens kraft och nåd. 

Guds helgon och martyrer betygar det med blod. Omkring dem sjunger rymden där segerns kyrka bor."

Segerns kyrka, skaran som ser Jesus såsom han är. Den himmelska sången. 

Gud är god..

Den levande Gudens stad

"Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på och som står i brand, inte till töcken, mörker och storm, inte till basunljud och till en röst som talade så att de som hörde den bad att få slippa höra mer. 

Ty de uthärdade inte befallningen: Även om det är ett djur som rör vid berget, skall det stenas..Så förfärande var synen att Mose sade: Jag är förskräckt och skälver.

Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som är allas Gud och till andarna hos de rättfärdiga som nått fullkomningen. 

Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet som talar starkare än Abels blod."

Sions berg och den levande Gudens stad. Tack käre himmelske Fader för vad du gör i Jesus Kristus..

Det himmelska Jerusalem

Vid en diskussion med goda vänner igår nämndes det himmelska Jerusalem och frågan ställdes var det finns.

Mitt spontana svar var hos Jesus. Där Jesus är finns det himmelska Jerusalem.

Kontexten där det talas om det himmelska Jerusalem förvånar dock mig när jag läser Guds ord nu på morgonen. Paulus skriver till Galaterna:

"Där står skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavinna och en med sin fria hustru. 

Slavinnans son var född av mänsklig vilja, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte. 

Detta har en djupare mening: de två kvinnorna betecknar två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn i slaveri, det är Hagar. 

Ordet Hagar betecknar Sinai berg i Arabien och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn.

Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder. 

Det står skrivet:

Gläd dig, du ofruktsamma,

du som inte föder barn,

jubla högt, du som inte

känner födslovånda,

ty den ensamma har många barn,

fler än den som har en man."

Bibelordet förvånar mig något. Det placerar inte det himmelska Jerusalem geografiskt. Det är inte ens möjligt. Men ordet uppenbarar något annat.

Det himmelska Jerusalem är fritt. Och det himmelska Jerusalem är vår moder. Här i tiden möter vi människor och strömningar som vill trälbinda Guds folk.

Men ordet lyfter fram hur det himmelska Jerusalem är fritt. Friheten i Kristus är underbar. Frihet från syndens slaveri och frihet från från lagens krav.

Visst har vi idag orsak att glädjas och jubla. 

I Klippan

 

En talande bild som dök upp på min dator. "Klippa du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig"

Att bygga på klippan

Jag sitter i tystaden och reflekterar över vad Jesus menar då han talar om att bygga på klippan.

En bibelvers kommer i mina tankar: "Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen."

(Andra Korinterbrevet 5:1)

I mina tankar kommer vad Henrik delade igår under rubriken "Vi får se honom.":

Ännu ser vi en gåtfull spegelbild;

då skall vi se ansikte mot ansikte. (1 Korint. 13:12)

Vad kommer att hända när du får se Jesus?

Du kommer att se fläckfri renhet och oböjlig styrka.

Du kommer att känna hans eviga närvaro och uppleva hans fullständiga beskydd. Och allt som han är, kommer du att vara, för du blir lik Jesus. Löd inte Johannes löfte så? " När han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. (1 Joh. 3:2).

Eftersom du kommer att vara vit som snö, syndar du aldrig mer; du snavar inte, du känner dig aldrig ensam; du tvivlar aldrig mer.

När Kristus kommer får du bo i Guds ljus. Du får se honom som han verkligen är." Citatet slut)

Jag tänker på aposteln Paulus som byggde senare delen av sitt liv på klippan och säger: " Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig."

Aposteln skriver: "Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 

Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 

Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. 

Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? 

Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag."

Att bygga sitt hus är väl även det att förtrösta på Herren Jesus oberoende av känslor, livssituation, den egna kampen, prövningar och allt som vi möter här i tiden..

Ja att få vara frälst av nåd och vandra mot himmelens härliga land..

Mitt livs Gud

"Om dagen sänder Herren sin nåd och om natten är hans sång hos mig, en lovsång till mitt livs Gud. (Psaltaren 42:9)

Så läser vi i levande Guds ord. 

Sångmästaren, Koras söner törstade efter Gud, efter den levande Guden.

""När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?

Mina tårar är min mat dag och natt, ty ständigt säger man till mig: "Var är nu din Gud?"

Detta vill jag tänka på när jag utgjuter min själ:

Jag gick i folkhopen, vandrade med den till Guds hus under jubelrop och tacksägelse, en högtidsfirande skara."

Sätt ditt hopp till Gud! skriver han. 

Här i mödans land är Guds folk ändå en högtidsfirande skara. När vi går upp till Guds hus får vi höja jubel till honom. Vi får tacka Honom för att han går med på vägen. Ja han är den levande vägen hem till Gud.

"För Jesus hjälper sina barn, beskyddar, styrker dem, och änglaskaror följer med och visar vägen hem." (Väinö Havas)

Livet i Jesus

"Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv. Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. 

Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst och gå ut ur dem. 

De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom." (Johannes 5:26-29)

Dagens bibelläsning uppenbarar Jesu gudomlighet. Jesus vittnar om hur han, Människosonen har livet. 

En dag hör människor ur alla tider hans röst. Det blir en förunderlig dag..

Igår förundrade jag mig över hur det högt uppe på kullen kunde finnas så fina hallon, även om försommaren var torr.

Där uppe på sydsluttningen finns det ändå rinnande markvatten och den näringen ger sedan rik frukt.

Så är det också då vi får leva vårt liv i tro på Jesus. På himmelens strand blomstrar det liv som Jesus gav och ger.

Gud är god!

Guds verk fullbordas - nådens himmel

"Jesus sade: "Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk." (Johannes 4:34)

Jesus säger till lärjungarna att det som han får sin föda ifrån är att göra Guds vilja och fullborda Guds verk.

På korset utropar han sedan att det är fullbordat. 

I dagens kortandakt skriver Luther om Guds fullbordade verk: "Du måste på ett barnsligt sätt föreställa dig nåderiket på detta sätt: Gud har genom evangeliet byggt en ny, stor himmel över oss som tror. Den kallas för nådens himmel."

Idag har vi alltså en ny nådens dag..

Att finna Jesus i ordet

När jag läser den första psaltarpsalmen, som för övrigt är ett dyrbart Guds ord kommer ett uttryck i mina tankar: "att finna Jesus i ordet"

Ja, visst är det viktigt att finna Herren Jesus i ordet, för han är ju Guds ord. Guds ord till dig och mig.

Tidigare på morgonen läste jag med sorg en numera pridevänlig mans text. Det är så sorgligt att följa med hur kristen biblisk tro med Jesus i centrum stegvis under årens lopp förändras till "pridetro".

Så många i vår tid går den vägen och vill också locka in bekännande kristna på den vägen. I tidningen Uusi Tie kunde vi läsa om en väckelseledare (i Sverige) som går en annan väg och vill stanna kvar på Jesusvägen.

I bergspredikan talar Jesus om två vägar: "Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den."

Jag tror inte att det är egenrättfärdighet att varna före prideandan. Guds ord varnar ju också. 

Guds ord talar om vägen till livet. Om den vägen, om Herren Jesus som försonar och friköper från synden behöver vi vittna då dagarna är onda.

Och vi får komma ihåg att Gud är god. Inget mörker finns i Honom..

Under veckan fick vi duka bordet med jordisk mat . Herren Gud dukar varje dag sitt rikliga bord. Allt ger han oss i Herren Jesus. Profeten Jesaja skriver därom: 

"Herren Sebaot ska på detta berg

göra en festmåltid för alla folk,

en festmåltid med feta rätter

och lagrade viner,

feta, mustiga rätter

och lagrat, klarat vin.

Han ska på detta berg utplåna

den slöja som beslöjar alla folk,

det täckelse som täcker

alla folkslag.

Han ska utplåna döden för evigt.

Herren Gud ska torka tårarna

från alla ansikten

och ta bort sitt folks vanära

från hela jorden,

för Herren har talat."

Bergspredikan

"Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem"

 "den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem"

Jesus har hållit en lång predikan på berget och avslutar sin predikan med en liknelse. Den som hör Jesu ord och handlar efter dem liknar en klok man. Den som hör Jesu ord och inte handlar efter dem liknar en dåre.

Igår tänkte jag på bergspredikan, hur unik den är. Tankarna for till hur skall vi förstå den. Jag kom att tänka på mannen, den unga teologen söderifrån som stannade mig på ett sommarmöte för några år sedan och ville veta hur jag förstår bergspredikan.

Den unge mannen hade väl nog förstått det rätt. Han hade en rätt teologi. Men jag minns inte hans långa utläggning.

Jag googlade litet på nätet och läste den ena utläggningen efter den andre. Då förstod jag att Jesus har den rätta tolkningen: Den som hör och handlar efter vad ordet säger.

Den som hör och inte handlar efter vad ordet säger.

Bergspredikan och allt Guds ord lär oss att bygga på klippan Kristus. Jesu ord är goda. De går ut för att vi skall ta dem till oss. 

Inte behöver vi värdera dem och analysera dem och fundera om det här gäller oss eller dem andra. Inför allt Guds ord får vi rannsaka oss.

Tack käre Fader att vi ännu kan läsa och höra ditt ord. Det ord som din son, Jesus Kristus vår Frälsare också predikade..

"Salig är den som inte följer de gudlösas råd, som inte går in på syndares väg och sitter bland föraktare, utan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord både dag och natt." (Psaltaren 1)

Jesu blod renar

"Hans blod mig renat, han mig förlänat full frälsning och försoning inför Herren Gud."

Det är gott att få stämma in i sångens ord. Jesus är glädjens källa. 

Drakens sandslott- Guds innehållsrika ord.

Summan av Guds ord är sanning står det i skriften: "Summan av ditt ord är sanning. Dina rättfärdiga domar är eviga."

Ibland måste man bara förundras då skrift förklarar skrift. Då får vi tacka och prisa Herren.

I bibeln läser jag:

"I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot hennes övriga barn, dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. Och han stod på sanden vid havet." (Uppenbarelseboken 12)

I en syn ser Johannes den eldröda draken som stod på sanden, på sandstranden vid havet.

Draken står på den ostabila sanden längs med strandkanten intill havets rörliga vågor. Här kan vi jämföra med Jesu ord i Matteus 7:26. (Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden.)

Nog är kontrasten till Jesus, till Lammet stor. Lammet, som står på den fasta klippan, på berget Sion (Upp 14:1: "Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg, och med honom etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Fars namn skrivet på sina pannor.)

Draken verkar vara beredd att välkomna "vilddjuret ur havet", som beskrivs i kapitel 13.

I Uppenbarelseboken 17:17 läser vi: "för Gud har ingett dem tanken att utföra hans plan och med ett och samma sinne ge sin kungamakt åt vilddjuret tills Guds ord har gått i uppfyllelse." Förunderliga ord. Det som skall ske måste ske. 

Gud tvingar även ondskan att utföra sin plan tills Guds ord har gått i uppfyllelse. Hur gott är det då inte att sätta oss själva i Guds frälsningsplan i Jesus Kristus. Att bygga vårt hus på den fasta klippan..

"Klippa du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig."

Ljuset tränger bort mörkret

"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 

Han var i begynnelsen hos Gud. 

Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 

I honom var liv, och livet var människornas ljus. 

Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det." (Johannes 1: 1-5)

Mörkret har inte övervunnit ljuset. Så är det hos Jesus. Så är det när vi är i Kristus och en ny skapelse. "Om någon är i Kristus är han en ny skapelse"

Paulus skriver till korinterna: "Även om vi lärt känna Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte längre så. Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit."

Tänk, en evighet då allting är nytt, rent och fullkomligt. - På en ny jord under en ny himmel.

Där rättfärdighet bor..

(18.10.2021) När jag bläddrar bland fotona minns jag helgdagsfriden. Den frid som kommer då den Högste kommer på besök. När han kommer genom sina tjänare..

När skuggorna är borta.

"Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.  

Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet."

Här på jorden kastar synden sin skugga över allt. I en sång sjunger vi att där bland skuggorna står Jesus.

Hebreerbrevets författare uppmanar oss att ha blicken fäst på Jesus. Vid ett tillfälle frågade Jesus av sina lärjungar vad de diskuterade. Och lärjungarna fick skämmas. För det var inga uppbyggeliga diskussioner de hade.

Vad diskuterar vi? Vad samtalar vi om? Sällan är det om Jesus och om vad han gör då och när han gör allting nytt.

På något vis lämnar vi så lätt kvar där i skuggorna. Vår tanke och även vårt liv stannar där bland syndens och förgängelsens skuggor.

Då vi kunde, då vi borde ha blicken fäst vid Jesus. Han som ger tro och inte bryr sig om skammen.

Om vi kunde ha blicken fäst vid Jesus skulle vi inte tröttna eller tappa modet: "I hans seger har vi mod. Livet har vi i hans blod."

Då går det hem på nåden. Då står vi snart i himmelen..

En ny himmel

"Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer." (Uppenbarelseboken 21:1) 

I tankarna kom den nya himmelen. I Evighetens värld, då Gud gör allting nytt ser Johannes både himmel och jord. Men även himlen är ny.

Vad vill bibelordet säga oss? - Det som Gud gör i Jesus Kristus är nytt. Det är helt nytt för synden finns inte mera.

I sången sjunger vi: "Då skall vi ej tänka tillbaka på strider i sorgens dal där ofta man hörde oss klaga, men nu har vi fröjd utan tal"

Jag tänker att under den nya himmelen, hos Gud och Lammet är försoningen med. Där ser vi Lammet som blev slaktat.

Åsynen av det slaktade Lammet i en tillvaro där synden för evigt är borta är något underbart. Då finns inga strider mera. Jesus tömde sitt blod för att försona.

Men också för att förnya: "Blodet kan rengöra syndaren, blodet förnyar oss var och en. Heliga Jesu Kristi blod; stor är dess kraft och förunderligt god. Blodet kan rengöra syndaren, blodet förnyar oss var och en."

Har Jesu blod fått förnya dig och mig. Har vi fått se in i den nya himmelen? 

När vi ser den nya himmelen ser vi Jesus. Vi ser den nya himmelen då blicken vilar på Jesus.

Låt oss därför se på Jesus. Då ser vi varandra som förnyade och rena, rentvättade i Jesu blod. Då finns inga strider mera.

Då sjunger vi den nya sången redan här I syndens och förgängelsens land.

Och jag såg en ny himmel - Tänk om blicken kunde lämna där. Då skulle det vara gott.

Hos Jesus är det gott..

Guds allmakt på jorden

"Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland hednafolken, upphöjd på jorden." (Psaltaren 46:11)

"En ström går fram med flöden som ger glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

Gud bor där inne, den vacklar inte, Gud hjälper den när morgonen gryr."

Salighetsklippan - En osynlig verklighet

"Mildaste Jesus, min salighetsklippa, jag din förtjänst mig tillägnar som min. Dig vare lov, jag min otro fått slippa, jag står inskriven i himlen som din!"

Sången strömmade mäktigt ur mötestältet. Jag fäste mig vid ordet om Jesus som vår klippa till salighet, salighetsklippan.

I predikan talades det om Guds osynliga värld. En verklighet som öppnades där på förklaringsberget.

"Jag såg himlen öppen". 

Den här måndagsmorgonen skyms den naturliga himlen av gråa moln. Då önskar vi se in i den öppna himlen.

Men den är stängd för våra naturliga ögon, dock öppen i ordet. 

Så får vi då gå in i en ny vecka i förtröstan på Herren, salighetsklippan..

"Och från tronen kom det en röst som sade: "Prisa vår Gud, alla hans tjänare, ni som fruktar honom, både små och stora."

Guds ord bär inte bojor

I bibelläsningen för idag, från Paulus andra brev till Timoteus läser vi: 

"Men Guds ord bär inte bojor. 

Därför uthärdar jag allt för de utvaldas skull, för att de skall vinna frälsningen i Kristus Jesus och den eviga härligheten. 

Det ordet är att lita på. Ty har vi dött med honom, skall vi också leva med honom.

Härdar vi ut, skall vi också regera med honom. Förnekar vi honom, skall han också förneka oss. 

Är vi trolösa - han förblir trofast, ty han kan inte förneka sig själv."

Guds ord bär inte bojor - ljuvliga ord!

Guds ord är våra fötters lykta. Guds ord är fasta. De består när himmel och jord går under.

Ordet för till Jesus Kristus. Den Helige Ande öppnar ordet så att vi kan ta det till oss. Guds ord återvänder aldrig fåfängt. 

Herre lär oss att begrunda dina ord. Med vördnad, med öppna öron och med knäppta händer.

Herre, välsigna du ordet som går ut den sista mötesdagen..

Guds ord bär inte bojor. Det får vi tacka Fadern för..

Gudsbilden - Gud är god!

Vilken bild har vi av Gud? Är den formad av mötet med Frälsaren Jesus Kristus som ger sitt liv till försoning för att vi skall få leva?

Eller har vi samma gudsbild som den äldre sonen i berättelsen om den återfunne sonen?

I Johannes 6 säger Jesus: "Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen."

I Johannes 14 läser vi Jesu ord: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 

Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min Fader. Och härefter känner ni honom och har sett honom." 

Det är gott om / då vår Gudsbild får formas av ordet. Igår hörde vi om hur Gud skapat människan för Evigheten.

Det eviga livet finner vi i Jesus Kristus. Han är A och O, begynnelsen och änden. En gång skall han hämta oss och vi får vara där han är.

Ett sommarmöte är möten med Gud. Vi får en försmak av den himmelska glädjen. Ett liv i ett ljus dit Jesus är vägen.

Må vår Gudsbild vara den att Gud är helig och god. Sin kärlek till oss visar han i Jesus Kristus..

Bilder från första mötesdagen

I den andra predikan på sommarmötet tröstades Guds folk med orden: "Vi gör synd för att synden bor i oss."

Men då vi är i Kristus, då vi tror på Herren Jesus har vi en rening från synden. 

Vi hörde bilden om fadern som strök Lammets blod på dörrposterna. Inne i huset kunde man inte riktigt se blodet. Men familjen därinne visste att Lammets blod - det skydd som Gud gett skyddade och bevarade då mordängeln gick förbi.

Vi hörde om ogräset och vetet som växer sida vid sida. Ogräset som är så lik äkta vete, men som kastas i den brinnande ugnen då skördetiden är inne.

Vi hörde Jesu egna ord läsas. Orden som Gud gav genom Jesaja ljöd över mötesområdet. Vi hörde om hur Gud reste upp Gideon och hur var och en gjorde som han själv ansåg vara rätt under domartiden. 

Åter blev kopplingen till vår tid klar och tydlig. 

Vi fick del av den mat som en liten pojke hade med sig. När Jesus välsignar brödet och fiskarna räcker maten till.

Ja det finns många bilder från sommarmötet. Vacker var också bilden från mattältet. Den lille som satt förnöjd i en släktings famn. Fadern gjorde sin tjänst i det andra tältet.

Den bilden memorerar jag i mitt minne. Den var vacker på så många sätt. Guds folk är ett folk, en enda stor familj.

Gud är god. Herren är konung över sitt rike..

(Tidningsfotografens bild från sommarmötet)

  

Baals 450 profeter och den himmelska sången

När jag nu vaknade till en ny dag får jag med tacksamhet tacka Gud för det ord han gav igår. 

Kyrkoherdens inledning var kraftigt Guds ord. Vi förstår att avguden Baal ännu har sina profeter. Människorna har tillsatt ledare och herdar som kommer med främmande läror. 

Isebel har bråttom ännu idag. Isebel vill trötta ut och döda Herrens profeter. Men Gud vare tack - I alla tider bevarar han en skara som inte böjt knä för Baal. 

"Elia sade då till allt folket: ”Kom fram hit till mig!” Och allt folket gick fram till honom. Då byggde han åter upp Herrens altare som hade blivit nerrivet. 

Elia tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar, eftersom Jakob hade fått ordet från Herren: ”Israel ska vara ditt namn.” Av stenarna byggde Elia ett altare i Herrens namn." (Första konungaboken 18)

Sången ljöd mäktigt över gravgården igårkväll, då vi besökte de forna troskämparnas gravar. I tältet sjöng tusen unga med rena och klara röster.

Jag anade något av de band som förenar Guds folk på båda sidor om tidens gräns. Den här helgen får vi stämma in i den himmelska sången. 

Och sången ljuder runt Guds och Lammets tron..

Gud tillhör äran

"bevara budskapet rent och oförfalskat till vår Herre Jesu Kristi ankomst, som den salige, ende Härskaren ska låta oss få se när tiden är inne. 

Han är kungarnas Kung och herrarnas Herre, han som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma och som ingen människa har sett eller kan se. 

Honom tillhör ära och evig makt! Amen." (Ur gårdagens bibelläsning från Paulus brev till Timoteus)

Ännu idag finns det ett rent och oförfalskat budskap - när och där man predikar enligt Guds ord.

Under Pelles predikan på sommarmötet slog det mig att det är ordet själv som bevarar kristenheten. Vi förmår inte i egen nit och av egen kraft bevara budskapet rent och oförfalskat för synden bor i oss.

Gud bevarar kristenheten genom sitt ord. Guds Ande verkar där Ordet går ut. Gud tillhör alla ära. Äran tillhör Gud och Lammet..

Pengar, pride eller Guds rike

Guds ord är skarpt. Guds ord avslöjar synden så att människan inte skall gå vilse och mista Guds rike, frälsningen och det eviga livet.

I Guds ords ljus utgående från orden av Jesus och hans utvalda apostlar hindrar både girighet och pridetänkande människan att bli frälst.

Både girighet och prideandan är avgudadyrkan. Pengarna och människans sexuella begär tar Guds plats.

Girigheten och prideideologin är djävulens verktyg. Båda binder människor kraftigt genom syndens makt att bedra.

I Uppenbarelseboken beskrivs antikrists väsen.

" Genom tecknen det fått makt att göra inför vilddjuret förleder det jordens invånare. Det säger till jordens invånare att göra en bild åt vilddjuret som har ett sår från ett svärd men lever igen. Och det fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att vilddjurets bild till och med kunde tala och låta döda dem som inte tillbad vilddjurets bild."

 "Och det tvingar alla – små och stora, rika och fattiga, fria och slavar – att ta emot ett märke på högra handen eller pannan, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal."

"Och vilddjuret fick rätt att strida mot de heliga och besegra dem, och det fick makt över alla stammar och folk och språk och länder. Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte från världens skapelse har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat."

När kärleken till pengar och motståndet mot Guds tanke med man och kvinna, skapade till Guds avbild förenas får djävulen en mäktig allians.

Kyrka efter kyrka splittras. Människorna far illa. Klyftorna i samhällen, städer och byar växer. Människor ser snett på varandra och fylls av hat.

Som kristna skall vi inte se ner på någon eller hata någon. Men vi skall inte böja knä för det onda och ogudaktigheten.

Nej, vi har något mycket bättre att lyfta fram - Jesus Kristus, Guds blödande offerlamm som befriar, föder på nytt, rentvår från synden och för in människan i Guds rike.

Gud är god, om än tidsandan är hård och djävulen förleder. Visst ryter han, men Gud bevarar sina trogna. Tron på Jesus och kärleken till Guds ord är ett skydd i alla tider.

Därför läser vi också i Uppenbarelseboken: " Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg, och med honom etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Fars namn skrivet på sina pannor. 

Och jag hörde en röst från himlen, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska. Rösten jag hörde var som när harpspelare spelar på sina harpor.

De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste, och ingen kunde lära sig den sången utom dessa etthundrafyrtiofyra tusen som är friköpta från jorden."

Girighet - en rot till allt ont

"Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av. 

Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig och samla åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att de vinner det verkliga livet."

Paulus fortsätter att undervisa Timoteus. Och han använder kraftiga ord: "Men de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång. Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande."

Jag skrev till först roten till allt ont. Men Guds ord säger "en rot". Men det är kraftiga ord. Kärlek till pengar är en rot till allt ont. I korinterbrevet sägs det att giriga inte skall ärva Guds rike. 

Girigheten bedrar människan och för bort från Kristus.

"Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike."

Girigheten är en synd som vi får och bör bekänna inför Gud. Paulus sätter girighet och utövande av homosexualitet bredvid varandra. Vi förstår att båda är en rot till det onda, synder som hindrar människor att ärva Guds rike.

Jesus Kristus är alltså det motgift som räddar och befriar från syndens smitta och allt ont. I Jesus finns rening och helgelse. Därför skriver Paulus ännu till vi som kämpar med begär till pengar och annat ont.

"Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande."

Giv oss Herre kärlek till Jesus Kristus. Låt Honom ta över och döda alla begär..

" Se på liljorna, hur de växer. De varken arbetar eller spinner. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 

Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har! 

Fråga inte vad ni ska äta och dricka, och oroa er inte. Allt detta söker hedningarna i världen efter, men er Far vet att ni behöver det. 

Nej, sök hans rike, så ska ni få detta också. Var inte rädd, du lilla hjord, för er Far har beslutat att ge er riket." (Jesu ord i Lukas 12)