Sorgen

I en predikan i helgen hänvisades det till hur sorgen och glädjen vandrar tillsammans. Psalmförfattaren skriver:

"Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman, medgång och motgång här ständigt följs åt. Skyar med solsken, och suckar med gamman skiftar alltjämt på vår jordiska stråt. Silver och gull stoft är och mull, himmelen blott är av salighet full.

Nyckfull är lyckan till gunst och till tycke, sorgen tar säte i konungens barm. Ofta ett bröst under glittrande smycke gömmer sin oro och hemliga harm. Allt har sitt, hårt eller blitt, himlen allena är sorgerna kvitt.

Skönaste rosor på törnbusken glöder, vackraste ört kan ha gift som förgör. Kinden kan blomstra om hjärtat än blöder, morgonens glädje om aftonen dör. Brusande skär hotar oss här, himlen är hamnen där tryggheten är.

Ångest kan föda den frid som oss gläder. Plåga skall vändas i hälsa och hopp, armodet skrudas i rikaste kläder, svaghet förvandlas till kraft att stå opp. Ondskan skall stå fängslad i vrå. Detta kan himlen allena förmå.

Hur än min lycka och lott här må falla, efter Guds vilja de faller mig till. Avund må tömma sin giftiga galla, världen bedriva sitt spel hur den vill. Sorgen skall dö, sällhetens frö mogna till blomning på himmelens ö."

Är det inte en mäktig psalm där varje vers slutar i himlen. Gud kan också använda sorgen fastän den är svår och den tär. När Gud använder den för den oss närmare himlen.

(Gravgården i Pargas)