Stolthet

"De rättsinnigas väg är att fly det onda, den som ger akt på sin väg bevarar sitt liv. Stolthet går före undergång och högmod går före fall.

Bättre vara ödmjuk bland de ringa än dela byte med de stolta."

(Ordspråksboken 16: 17-19)

Guds ord har inte mycket gott att säga om stolthet. Stoltheten leder till undergång och en människas högmod leder till fall.

I psaltarpsalmen 40 läser vi: "Salig är den man som sätter sin förtröstan till Herren och inte vänder sig till de stolta, de som viker av till lögngudar."

Konung David skriver i psalm 105: "Den som baktalar sin nästa, honom vill jag förgöra, den som har stolta ögon och högmodigt hjärta tål jag inte."

På nya testamentets sida läser vi: "Han har utfört väldiga gärningar med sin arm. Han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen. (Lukas 1)

Aposteln skriver i Filipperbrevet: 

"Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte, utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa.

Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset.

Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära,att Jesus Kristus är Herren."

Vi märker att stolthet hindrar människan att komma till Jesus. Stolthet förhindrar försoning med Gud och är också ett hinder för försoning mellan människor.