"Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också. Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom.
Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är.
Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren."
I helgen lyssnade jag till en predikan där predikanten lyfte fram att Guds vilja är att vi skall bli mera lik hans son.
Jag tror nog att han hade rätt. Men..
Men synden skiljer oss från Gud. Jesus var utan synd, medan synden bor i oss.
Hur gör då Gud?
Aposteln Paulus skriver i Romarbrevets åttonde kapitel:
"Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.
Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder.
Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat."
Ordet vittnar om att Gud förutbestämt oss att formas efter Jesu avbild. För människan är det omöjligt, men Gud är Gud.
Därför kan vi lita på att vi en gång får stå i himmelen..
Tanken därpå ger mod och glädje..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar