Med trons ögon

Igår kväll hade jag äntligen möjlighet och krafter att sitta och läsa en stund i Pieper Muellers bok "Kristen dogmatik"

Den är inte direkt lättläst, men jag tycker om dess koppling till Ordet. 

Det har varit en tung höst och på många sätt ett tungt år, men ändå ett år som fört närmare Herren. Många har upplevt det samma.

En jordisk kropp blir sliten och trött. Men vi har en Gud som också kan använda det svåra och trasiga, allt det som är en följd av syndafallet och synden för sina syften. Att föra oss närmare Kristus. 

Gud verkar genom sitt ord och sin Ande, men han är Herre över allt. Även det svåra kan han tvinga att tjäna sina syften.

När människan blir svag kommer Gud nära. Men han krossar inte ett brutet strå och han låter inte en falnande veke slockna.

När den naturliga människan upplever motvind, när hon kämpar och hostar kan Gud ge ny näring åt den invärtes människan, den nya människan.

Jag hänvisade igår till apostelns ord: "Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare."

Detta är Kristi verk. I Kristus föds människan på nytt. I Kristus kan vi leva något av det liv som var Guds goda vilja. Jag skriver något, för att synden bor i oss så länge vi lever här på jorden.

I Kristus kan vi se med trons ögon. Vi kan se in i Paradiset och få se och uppleva hur god Gud är. Hur ingenting är omöjligt för Honom..

Gud är god. Stor är hans trofasthet..