Predikaren

När jag sökte mig hemåt från skogen i skymningen gick tankarna till Predikarens ord och budskap.

Han skriver i kapitel 3: "Vad vinner då den som arbetar med sitt slit? Jag såg den möda Gud har gett människors barn att sträva med. 

Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk, från begynnelsen till änden. 

Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra gott så länge de lever. 

Och när en människa äter och dricker och finner glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. 

Jag insåg att allt det Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man skall frukta honom. 

Det som är, fanns redan förut. Det som kommer att ske, skedde också tidigare. Gud kallar på det förflutna.

Det är en Guds gåva att finna glädje i sin möda. Visst är det så. Ändå inser nog ett Guds barn att det finns något annat än möda och bekymmer.

Predikaren talar om Evigheten. Jag tror vi kan tala om hoppet för Evigheten. Den tillvaro som Gud berett där ovan. Evighetshoppet ger ett skimmer över tillvaron här i syndens och förgängelsens land. 

Således behöver det finnas en jämvikt i det kristna livet. Handen vid plogen, men hjärtat i himlen..

Skön är den jord som Gud skapat, vacker är himlen..