Vid Babylons fall

"Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter. Ty Gud har dömt staden och skaffat er rätt." (Uppenbarelseboken 18: 20)

Vid Babylons fall, när Guds dom har kommit över den stora staden uppmanas Guds folk till glädje. Vilken slags glädje kan det handla om?

Guds domar är rättfärdiga. Äran tillhör alltid Gud om än människor vill ta den åt sig själv. I Romarbrevet 11 finner vi en lovsång till Gud: "O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!

Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar. Vem har lärt känna Herrens sinne eller vem har varit hans rådgivare?

Eller vem har först givit honom något som han måste betala igen?

Av honom, genom honom och till honom är allting. Honom tillhör äran i evigheter, amen."

I kapitel 19 i Uppenbarelseboken hör sedan Johannes liksom en mäktig röst från en stor skara i himlen säga: "Halleluja! Frälsningen och äran och makten tillhör vår Gud, ty sanna och rättfärdiga är hans domar.

Han har dömt den stora skökan som fördärvade jorden med sin otukt, och han har utkrävt hämnd på henne för sina tjänares blod."

Likt profeter och apostlar får Guds folk ännu idag sätta sin förtröstan på Gud.