Strömmen av blodet

"O led, under strömmen av blodet, min dignande själ, du, min Gud, som ensam kan skänka modet under korsets väg åt din brud!"

I sången "In under din Ande som signar" skriver Vilho Rantanen om strömmen av blodet.

Han ber att Gud skall leda honom in under blodets ström. Han lyfter fram hur det är Gud som på korsets väg ger mod åt sin brud, sin församling. 

På riksåttan igår var det ett märkligt väder. Regnet kom från alla sidor, uppifrån, nerifrån, från alla sidor. När asfalten ännu var nylagd och svart blev det märkliga ljusfenomen.

Jag kom att tänka på Moses beskrivning av mötet med Israels Gud, då han under Guds fötter ser ett golv av safirer, likt himmelens klarhet.

Jag tänkte på stunder av helighet då syndaren möter en helig Gud. Då det svarta och vita möts. Då Gud kläder sin brud. Då Lammet kläder sin brud i rättfärdighetens klädnad.

I dessa stunder blir människan hänförd. Kontrasterna är så stora. Men då människan får leva under strömmen av blodet kommer friden. Den himmelska friden då Anden uppenbarar att synden är förlåten både på jorden och i himlen.

Kristi bruds syndaskuld är kastad bakom Guds rygg i ett väldigt hav av nåd, vars djup ingen kan mäta.

Så är det från Guds sida, då bruden lever under strömmen av blodet. Tänk att Gud för oss in i himlen på denna mäktiga ström som omsluter syndaren och gör henne skinande ren.

Vi är syndare så länge vi lever på jorden för synden bor i oss. Därför bekänner bruden ständigt sin synd inför Gud. Hon gör det med förtröstan.

Men det handlar inte om människans kraft eller gärning. Det är Guds verk.

Jesus är både nåd och sanning. I strömmen handlar det om synd och nåd, lag och evangelium, omvändelse och förlåtelse.

Lammet vårdar sin brud. I den strömmen är det gott att vara för den leder in i himlen..

Igår kväll hade jag möjlighet att besöka Vasa bönehus. Det var första gången jag besökte bönehuset.