Ryggsäcken

På väg till tåget fick jag bära ryggsäcken. Den var tung. I mina tankar kom en sommardag för snart 40 år sedan. 

En yngling går på fältet bort hemifrån. Solen skiner och det är sommarvärme. Ryggsäcken är tung. 

Det kommer en tid då barnatron prövas. Då människan inser att hon är en syndare. Det kommer en tid då bördan blir tung att bära 

Ändå går Jesus bredvid. Han har burit bördan. Den tunga bördan tog han på sina axlar. "Han lyfter bort bördan som blir mig för tung och gör mig likt örnen så frisk och så ung."

Vi har blivit lärda att vi skall lägga bort bördan. Men Jesus han lyfter bort bördan. En människa kan bli så van vid sin börda att hon inte slipper den. Hennes egna krafter räcker inte till. 

På fältet inser den unge att Jesus burit syndens börda. Han bär bördan. Även den gamle aposteln måste erkänna att synden bor i honom: 

"Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 

Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. 

Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. 

Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? 25 Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre!"

Det kristna livet är också en kamp mot synden. Den skall inte råda över ett Guds barn. Men kraften till att leva det kristna livet kommer från Gud. Kraften är Jesus Kristus som spikade fast skuldebrevet på korset.

Att få bekänna sin synd är nåd. Att få begråta sin synd är gott och hälsosamt. Bikten är ett nådens medel.

En kristen behöver få nåden att inse att hon inte kan tjäna sin frälsning. Frälsningen är Herrens. Då blir Frälsaren kär.

Jag tänker att den osynlige gick där på fältet bredvid den unge bedrövade ynglingen. Stegen hemåt var lättare. Bördan tyngde inte så mycket. Målet var den himmelska staden. Och trons fäste var Israels Gud. Han som inte glömmer sin dyrköpte brud..