Helig, helig, helig

 "Helig, helig, helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som kommer." (Uppenbarelseboken 4)

I Anden ser Johannes en tron stå i himlen, och någon sitter på tronen. Han som sitter där liknar en ädelsten, som jaspis och karneol. 

Vi märker att han inte riktigt kan beskrivas.

Runt omkring tronen fanns en regnbåge som liknade smaragd. 

Där stod tjugofyra troner. På tronerna satt tjugofyra äldste klädda i vita kläder och med kronor av guld på huvudet. 

"Och från tronen kom blixtar och dån och åska, och framför tronen brann sju facklor som är Guds sju andar. Framför tronen låg liksom ett hav av glas, som av kristall"

Johannes ser den himmelska gudstjänsten. 

"Mitt för tronen och runt omkring den stod fyra varelser som hade fullt med ögon framtill och baktill. Den första varelsen liknade ett lejon, den andra en ung tjur, den tredje hade ett ansikte som en människa och den fjärde liknade en flygande örn. Var och en av de fyra varelserna hade sex vingar och fullt med ögon runt om och på insidan. Dag och natt säger de utan uppehåll:

"Helig, helig, helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som kommer."

Jag tackar Gud för mötet jag fick närvara vid igår. Jag behåller det goda. Genom Guds ord fick vi se den himmelska Gudstjänsten där allt är fullkomligt.

Jag vill bevara den synen. Den syn som Guds ofelbara ord kan ge när vi får samlas i Jesu namn.

Ändå finns det en stor sorg. En stor sorg som är svår att förklara. Den gamla psalmens ord beskriver något: "Jerusalem är öde, dess tempel fallit ner, Dess präster äro döde, dess spira är ej mer; Men Kristi rike varar och sig alltmer förklarar. Välsignad vare han som kom i Herrens namn."

Sorgen personifieras i en kyrka som vände ryggen till Guds ord. En kyrka som alltmer blir kompromissernas kyrka. En kyrka som vill bibehålla den yttre glansen, högtidliga ceremonier, men allt mera ställer sig över Guds ord.

Vi finner den här sorgen också i Guds ord. Profeten Nehemja får höra att de som är kvar efter fångenskapen befinner sig i provinsen och lider stor nöd och vanära. "Och Jerusalems mur är nedriven och portarna är nerbrända.”

I Nehemjas bok läser vi om profetens sorg: 

"När jag hörde det satte jag mig ner och grät. Jag sörjde i flera dagar och fastade och bad inför himlens Gud. Jag sade: ”O Herre, himlens Gud, du store och fruktansvärde Gud som håller fast vid förbundet och ger nåd åt dem som älskar dig och håller dina bud. 

Låt ditt öra lyssna och dina ögon vara öppna så att du nu hör din tjänares bön. Dag och natt ber jag till dig för Israels barn, dina tjänare, och bekänner de synder som vi Israels barn har begått mot dig.

Även jag och min faders hus har syndat. Vi har syndat mycket mot dig och inte hållit fast vid de bud, stadgar och lagar som du gav din tjänare Mose."

Min notering i dagboken får lämna här. Jag vill tacka Gud för hans godhet. Jag tackar honom för hans omsorg. Jag förlitar mig på hans ledning.

Herrens nåd är var morgon ny. För Jesu skull är det inte ute med oss..

I psalmen sjunger vi:

"Gammal är kyrkan, Herrens hus,

står, medan mänskoverk faller.

Mäktiga torn har blivit grus,

klockorna ännu oss kallar,

kallar på gammal och på ung,

kallar på själ som trött och tung

längtar till evig vila.

Icke ett hus på syndfull jord,

byggt utav människohänder,

sluter i sig den Gud vars ord

danade havsdjup och länder.

Själv är dock en boning, underfull,

byggde han sig på jordens mull,

redde i oss sig en boning."