Ett evigt rike

"Men i de kungarnas dagar ska himlens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet ska gå under och vars makt inte ska överlämnas till något annat folk. Det ska krossa och göra slut på alla de andra rikena, men självt ska det bestå för evigt." (Daniel 2)

Konung Nebudkanessar hade haft en dröm. Gud gav Daniel samma dröm och också dess uttydning.

I drömmen sågs en sten som revs loss, men inte av människohänder. Vi förstår att det var Jesus, kvinnans son, världens Frälsare, vår Herre och Konung.

Vad sägs om hans rike här i början av Daniels bok? 

Riket är upprättat av Gud. Det skall aldrig gå under. Dess makt skall inte överlämnas till något annat folk.

Tänk, inte ens då antikrist sitter i Guds kyrka och säger sig vara Gud. Även då består Guds rike. Ett ord av Jesus avklär den laglöse.

Guds rike skall krossa och göra slut på alla andra riken. Guds goda vilja skall ske. På domens dag blir det synligt för alla.

Så långt Daniels syn. Den som Gud ger klarsyn, den som av Guds nåd får förstå något av ordet inser nog att det också idag mitt framför våra ögon utspelas en strid. En strid mellan två riken, mellan Guds rike och världens rike. 

Det sker mitt i det som vi kallar kyrka, i folkkyrkan. Och om vi vill vara ärliga sker samma strid nog också i andra kyrkor och samfund. Ja även i vårt eget hjärta.

Man vill göra Guds rike världsligt. Man byter ut Guds ord mot världsliga tolkningar av Guds ord.

Men Guds rike går inte under. Jesus flyttar ljusstaken innan. 

I brevet till församlingen I Efesos talar Jesus om att han kan flytta ljusstaken.

 Församlingen får höra: "Men jag har en sak emot dig: att du har övergett din första kärlek. Kom därför ihåg varifrån du har fallit, och vänd om och gör dina första gärningar. Annars, om du inte vänder om, kommer jag till dig och flyttar din ljusstake från dess plats."

När vi läser församlingsbreven märker vi hur nikolaiternas lära florerade. Man tolererade kvinnan Isebel, som kallade sig profetissa. Hon fick undervisa och förledde Guds tjänare. Man hade namn om sig att leva, men var död.

Men vad säger då Jesus? 

"Men till er andra i Tyatira, ni som inte har den läran och inte har lärt känna Satans djupheter, som man kallar det, till er säger jag: Jag lägger inte på er någon annan börda. Men håll fast vid det ni har tills jag kommer."

Det finns tider då det viktigaste är att hålla fast vid det som Gud gett, vid Jesu undervisning, vid apostlarnas lära.

Vad innebär det att hålla fast? Skall man hålla fast vid det mänskliga, vid skeppet som sjunker? Nej, vid det skepp som inte sjunker, vid det eviga riket, vid allt som vilar på Guds ords grund, vid det som är byggt på klippan Kristus.

I den klippan som brast, där har vi en fristad ännu idag. Där har vi en fristad då människor spelar sitt bedrägliga spel. Där har vi en fristad då himmel och jord går under.

Om vi av Guds nåd får ha den osynlige för vårt öga, då håller vi ut. Då ger han kraft att hålla ut. Då byts missmod mot mod.

Då byts sorg mot glädje. Då byts vemod mot synen av staden och riket som inte kan gå under.

Då väntar vi på honom som kommer. Snart är han här. Snart är Jesus här. Därför får vi också denna helg stämma upp vår lovsång.

"Snart hos Jesus i himmelen står vi på hemlandets sälla strand, snart hemma i himmelen går vi långt borta från mödans land. Då skall vi ej tänka tillbaka på strider i sorgens dal där ofta man hörde oss klaga, men nu har vi fröjd utan tal."