Den store konungens stad

"Ni har vidare hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte svära falskt och: Du skall hålla din ed inför Herren. 

Jag säger er: Ni skall inte alls svära - varken vid himlen, den är Guds tron, eller vid jorden, den är hans fotpall, eller vid Jerusalem, det är den store Konungens stad. 

Inte heller skall du svära vid ditt huvud, ty du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart. Ert tal skall vara ja, ja, och nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde." (Matteus 5)

Jesus vittnar om att Jerusalem är den store Konungens stad. Jerusalem blir staden där Jesus krönes med törnekronan. Men Jerusalem är också staden där Jesus smörjs till konung. 

På palmsöndagen inleder ärans konung sin vandring mot förnedringen. Efter att ha smorts i Betania rider Jesus in i Jerusalem, mot lidande och död.

Palmsöndagens evangelietext finner vi i Johannes 12: 1-8.

"Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. De ordnade där en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom. 

Då tog Maria en flaska dyrbar äkta nardusolja, och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan.

Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände: "Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav åt de fattiga?"

Det sade han inte därför att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv och brukade ta av det som lades i kassan, som han hade hand om.

Jesus sade då: "Låt henne vara, hon har sparat denna olja för min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid."

Vid festmåltiden ligger Lasarus tillbords med Jesus. Marta passar upp och Maria smörjer Jesus. Hon smörjer hans fötter som är trötta efter vandringen. Hon torkar dem med sitt hår. Huset fylls av doften från nardusoljan.

Evangelisten Markus beskriver också hur Jesus blir smord i Betania. Han nämner hur kvinnan också smörjer Jesus huvud. "När Jesus var i Betania och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud. 

Några blev upprörda och sade: "Varför detta slöseri med oljan! Den hade man kunnat sälja för mer än tre hundra denarer och ge åt de fattiga." Och de grälade på henne. 

Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför oroar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. 

De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid. 

Hon har fullgjort sin uppgift. I förväg har hon smort min kropp till begravningen. Amen säger jag er: Överallt i världen där evangeliet predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

Jesus vittnar om att kvinnan smorde Jesu kropp till hans begravning. En gärning som man skall berätta om i hela världen där evangeliet predikas.

Innan Jesus blir begraven utgjuts hans blod till försoning för världens synder.